Ny repressiv lag tvingar obekväma medborgare att kalla sig “utländska agenter”. Blankspots Rasmus Canbäck har träffat Daria Apakhonchich, som är en av fem som fått den tveksamma äran.
Av Rasmus Canbäck 10 maj, 2021
DETTA MEDDELANDE (MATERIAL) SKAPAS (ELLER) DISTRIBUERAS AV ETT UTLÄNDSKT MASSMEDIA SOM UTFÖR FUNKTIONERNA FÖR EN UTLÄNDSK AGENT.
Med ovanstående meddelande måste den ryska aktivisten Daria Apakhonchich inleda alla sina inlägg i sociala medier, tidningar och publikationer sedan den första januari i år.
Då trädde en ny rysk lag i kraft som innebär att en medborgare kan klassificeras som en ”medial utländsk agent”.
Lagen är baserad på en äldre lag från 2012 som då kom att omfatta organisationer i civilsamhället som tar emot pengar från utlandet.
För att tillåtas bedriva verksamhet i Ryssland behövde dessa omregistrera sig från det juridiska begreppet ”ideell organisation” till ”utländsk agent”.
Lagen innebär en rad stränga åtgärder, så som att staten har rätt att kalla till otaliga spontanrevisioner och att medlemmar i organisationer inte får delta i manifestationer.
Lagen som kom till 2012 innebar att många internationella organisationer valde att lämna Ryssland – då det blev omöjligt för dem att bedriva oberoende verksamhet.
Skillnaden vid årsskiftet var att man applicerade denna lag även på individer – men om livet var redan svårt innan lagen kom i kraft har det blivit ännu svårare.
I praktiken innebär den nya lagen rejäla integritetsinkränkande åtgärder.
Dels behöver Daria vara noggrann med att alltid ta med texten ovan, vare sig hon kommenterar ett matrecept på Facebook eller lägger upp en semesterbild på Instagram. Annars får hon böter.
Dels kan hon också utsättas för spontana polisbesök och tvingas fylla i blanketter om sin närvaro på specifika dagar – ofta med kort betänketid.
– Det var en väninna som ringde och berättade att jag var med på listan över de fem individer som anses vara utländska agenter. Jag hade ingen aning och trodde inte på henne först… jag är ingen journalist och jag är inte heller särskilt känd. Visst är jag aktivist, men jag sysslar ju med demonstrativ konst och feministfrågor. Jag antar att de ville statuera ett exempel, att visa att vem som helst kan omfattas av lagen.
Lagen kom också till hastigt.
– Lagen verkar vara ganska dåligt skriven. Liksom ett hafsverk. Alla blanketter jag fyller är till för organisationer. Jag är ju en individ… ja om man nu kan säga det fortfarande… jag känner mig knappast som en längre. Jag har åtminstone fått ett nytt jobb: utländsk agent! Det är ju spännande, eller hur? Ett jobb utan lön, utan fasta arbetstider och med ett överhängande polishot.
Till vardags arbetar hon som lärare i ryska som andraspråk för flyktingar och immigranter, men sedan hon blev uppsagd från sitt senaste jobb på Ryska Röda Korsets skola i Sankt Petersburg förra året har hon mest privatelever.
– Jag blev arresterad på vägen från jobbet till hemmet och spelade in en video samtidigt. Där sade jag att jag var lärare hos Röda Korset. Efter det blev jag inkallad till samtal där de sparkade mig. Jag skulle inte ha sagt att jag arbetade för Röda Korset. Nåja, det är ju inte internationella Röda Korset, utan ryska. Jag visste att de var rötägg där, så det är ju mest ironiskt det hela.
Hur reagerar din familj över allt det här? Hur påverkas ni i vardagen?
– Min femåriga son och hans far blev arresterade förra året när de gick på gatan. Egentligen var de ute efter mig, och jag hade tur som var i närheten och kunde ta mig dit. Fem år! Han var ju i chock efteråt, men han är stark nu. Jag försöker att inte prata så mycket om sådant här när han är hemma längre, för han förstår allvaret i samtalen genom att lyssna till mitt tonläge.
Att just Daria blev klassificerad som utländsk agent framstår som godtyckligt, men hon har blivit förföljd av polisen under en längre tid.
– Förra året fick vi flytta flera gånger. Polisen kom och knackade på hos grannarna för att fråga dem om de kände till skurkarna som bodde på tredje våningen. Jag hade ju bara arbetat med olika konstprojekt, visst regeringskritiska, men ändå! Min dotter som är tonåring var ute på demonstrationerna förra lördagen. Vad kan jag egentligen säga? Jag vill inte att något ska hända henne, men vem är jag att stoppa henne? Hon bara tittar på mig och säger ’mamma, du ska bara vara tyst!’.
Det låter som om hela din familj är aktivister säger jag, och fortsätter med att fråga henne om hur hon tycker att samhället har förändrats sedan hon började.
– Om det har förändrats? Helt fruktansvärt mycket! Jag började för arton års sedan med att vara valobservatör vid parlamentsvalet 2003. Sedan dess har det bara blivit värre. För varje val som går är det bara värre och värre. Herregud… du vet när jag verkligen var som mest aktiv runt 2013 och 2014 var vi optimister. Det var liksom som om vi hade vind i seglen. Det kändes bra. Vi var aldrig oroliga för att bli arresterade, men de senaste två kanske tre åren har det eskalerat. Det är fruktansvärt nu.
Plötsligt tittar hon bort från kameran.
– En minut…
Hon försvinner. Jag hör hur hon öppnar dörren och att hon pratar med någon.
– Jag trodde det var polisen säger hon när hon kommer tillbaka.
Hennes dotter skrattar till i bakgrunden.
– Polisen? Nej, det är ju bara jag mamma, säger dottern på ryska.
Daria tittar in i kameran igen.
– Jag får alltid vara på min vakt. Det är ju sedan vi flyttade så mycket förra året. De vet precis var jag bor och har koll på mig. Jag får aldrig vara helt i fred.
Fem månader efter införandet av lagen har den skärpts ytterligare. När jag försöker kontakta Daria igen för en följdfråga får jag nedanstående meddelande som svar.
”DETTA MEDDELANDE (MATERIAL) SKAPAS (ELLER) DISTRIBUERAS AV ETT UTLÄNDSKT MASSMEDIA SOM UTFÖR FUNKTIONERNA FÖR EN UTLÄNDSK AGENT.
– Säkerhetspolisen vill inte att jag pratar med utländska journalister.
**
Rasmus Canbäck skriver en krönika varje vecka om Ryssland och Kaukasus med ett fokus på människorättsfrågor. För att inte missa nästa prenumerera på Blankspots nyhetsbrev. Läs fler av Rasmus Canbäcks texter hos Blankspot här. Just nu arbetar han också på en bok och han skriver ner fler intryck från sina resor på Facebook-sidan ”Österut med Rasmus Canbäck”.
