Grunden i allt säkerhetsarbete är att skapa en tydlig och korrekt bild av vilka risker som finns, för att kunna fatta medvetna och informerade beslut om vilka risker som är värda att ta.
Av Blankspot 5 januari, 2020
Detta är ett utdrag från säkerhetshandboken “Kom levande hem”, som ges ut av Blankspot och Metis Services. Beställ boken här.
Om du bara har tid att läsa ett avsnitt i den här boken – läs då det här kapitlet. Grunden till allt fältsäkerhetsarbete är nämligen din förmåga att tänka någorlunda ordnat kring begreppet risk – att du aktivt gör dig medveten om de farligheter som finns, att du kan undersöka, analysera och värdera dessa någotsånär strukturerat och att du kan använda resultatet av din analys för att på ett metodiskt sätt minska risken så långt det är möjligt. Det handlar i allt väsentligt om ett sätt att tänka, ett förhållningssätt, snarare än strikta regler eller en manual som måste följas punkt för punkt. Vår erfarenhet är att alla professionella riskhanterare – så som brandmän, poliser, katastrofhjälparbetare, militärer och krigskorrespondenter – arbetar enligt samma grundläggande metod även om de beskriver sin riskhantering lite olika. Det finns också skickliga riskhanterare, en hel del journalister faktiskt, som arbetar metodiskt med riskminimering utan att egentligen vara medvetna om det. Studerar man dem närmare syns det emellertid tydligt hur de systematiskt, med ett ständigt närvarande förhållningssätt, analyserar, värderar och minimerar risker.
Tyvärr förekommer också alltför ofta motsatsen, professionella riskhanterare som inte ägnar säkerhet minsta tanke men som tror att de har full koll på alla risker. Det finns också de som av olika anledningar anser att säkerhetsåtgärder inte behövs. Två av de vanligaste invändningarna från dessa brukar vara följande:
»Det där behövs inte, det har gått bra hittills!«
Med en stor portion god vilja kan argumentet möjligen ses som en slags statistisk metod, personen anser sig veta eller rentav kunna visa att det under lång tid aldrig har gått illa och att det därför inte heller i framtiden kommer att gå illa, men oftast betyder det att riskmedvetenheten är låg och att något försök till analys av riskerna inte gjorts över huvud taget. Den som hänvisar till att det gått bra hittills glömmer dessutom ofta att frekvensen, det vill säga hur många gånger man exponerar sig för samma hot, är en faktor som enligt de flesta riskanalysmodeller anses öka risken.
»Jag kör en lågprofillösning och flyger under radarn.«
Lågprofillösningar är visserligen effektiva och någonting vi brukar förorda men som enligt vår erfarenhet kräver avsevärt mer förberedelser, analys och rekognosering än mer traditionella säkerhetslösningar. Att utan förberedelser helt enkelt hoppas på att inte bli upptäckt är inte att ’flyga under radarn’ utan tvärtom ett sätt att öka risken!
Därför ska du göra en riskanalys
I många verksamheter går det inte att välja bort en arbetsuppgift bara för att den är förenad med risker. Vissa uppgifter måste genomföras trots, eller kanske just därför, att de är riskfyllda. Nyttan med uppdraget kan göra risken värd att ta. För att skapa en så rättvisande bild som möjligt av risken och för att därefter kunna väga risken mot nyttan måste risken först medvetandegöras, analyseras och minimeras så långt det går. Det behöver inte vara fel att ta en risk så länge man vet vilken risk man tar. Beslutet att risken är värd att ta måste vara välgrundat och medvetet.
Syftet med det här avsnittet är att berätta om beprövade metoder som kan används för att fatta välgrundade och medvetna beslut då det gäller reporteruppdrag med förhöjd risknivå.
Man kan också uttrycka det en smula mer formellt – riskanalysen gör det möjligt att metodiskt väga risken mot nyttan med uppdraget. Utöver att identifiera riskerna ska analysen även beakta de åtgärder som kan minimera dem, så som särskild utrustning, utbildning, acceptansstrategier eller en organisation för stöd från hemmakontoret. Riskanalysen kan även användas som föredragningsunderlag, beslutsdokument, checklista för fortsatt planering, som stöd för hemmaorganisationen vid en eventuell incident och som dokumentation av planering och riskhantering vid en eventuell granskning i efterhand.
För en frilansare kan en väl genomförd och presenterad riskanalys vara en konkurrensfördel då ett jobb skall säljas in. Du visar att du behärskar såväl terminologin som metodiken och du kan motivera din bedömning inför andra men även för dig själv.
Så fungerar risk
Säkerhet och riskhantering är ingen exakt vetenskap och absolut säkerhet kan aldrig garanteras, i alla fall inte då det gäller fältverksamhet. Det finns heller inte några universallösningar som löser alla problem. Det handlar istället om att minska sannolikheten för – och konsekvensen av – att ett hot realiseras, genom att utföra ett flertal till synes små åtgärder som sammantaget och gradvis gör skillnad.
Riskanalys kan vid en första anblick kan te sig en smula komplicerat, inte minst eftersom en enkel Googlesökning snabbt resulterar i många och komplicerade modeller för att analysera och värdera risk. Att det inte finns någon allmänt vedertagen definition av själva begreppet risk kan även det bidra till att det känns komplicerat. I den här boken använder vi en definition, och en enkel men effektiv modell, som passar både under planeringsfasen och under själva genomförandet av ditt uppdrag. Den är måhända inte så sofistikerad som många andra riskanalysmodeller men den främjar och stimulerar de tankeprocesser som behövs för att väcka din säkerhetsmedvetenhet. Enkelheten gör dessutom att du har en rimlig chans att komma ihåg modellen och förhållningssättet även när det skorpar till sig och stressnivåerna skjuter i höjden.
På den mest grundläggande nivån finns det fyra sätt att hantera risk: den kan överföras, elimineras, accepteras eller reduceras.
→ Överför risken. Låt alltså någon annan göra uppdraget. Att låta någon annan ta risken som du inte vill ta kan innebära en del etiska utmaningar.
→ Eliminera risken. Absolut säkerhet kan ju aldrig garanteras, så ibland är det enda sättet att eliminera risken att avstå uppdraget, eller delar av det.
→ Acceptera risken. Risken anses vara tillräckligt låg för att den skall vara värd att ta, risken kan alltså accepteras som den är.
→ Reducera risken. Risken är för hög för att accepteras som den är och måste reduceras för att nyttan skall kunna motivera ett genomförande. Du måste alltså tänka ut och vidta väl genomtänkta riskreducerande åtgärder. Ibland pratar man om riskminimerande eller riskmitigerande åtgärder, vilket betyder samma sak.
När du behöver reducera risken bör du sträva efter att den ska bli så låg som det rimligtvis är möjligt. Det antyder att lite risk blir kvar trots de reducerande åtgärderna, och så är det oftast. Risken som blir kvar brukar kallas residual eller kvarvarande risk.
Den eller de risker som blir kvar efter dina riskreducerande åtgärder och som du bedömer som störst eller mest komplicerade är de du främst måste förhålla dig till. Eftersom de blir styrande för hur eller om du kan genomföra uppdraget brukar de ibland kallas för de dimensionerande riskerna, de som bestämmer uppdragets omfång.
Så hur var det nu med den krångliga definitionen av begreppet risk? Låt oss göra det enkelt och använda en definition där begreppet risk ses som en produkt av sannolikheten för att ett hot realiseras och konsekvensen av att det sker. I en formel uttrycks det så här:
Risk = sannolikheten × konsekvensen av att ett hot realiseras
Så identifierar du hot
Hot brukar delas upp i miljödrivna och aktörsdrivna. De miljödrivna hoten är de som finns i eller uppstår i miljön, till exempel jordbävningar, sjukdomar eller extrem väderlek. Bakom de aktörsdrivna hoten finns en eller flera aktörer, det vill säga människor med uppsåt att genomföra exmepelvis terrorism, kidnappning, gripanden, stölder eller överfall. Ibland används begreppet antagonistiska hot men det betyder samma sak som aktörsdrivna hot. Bränder kan uppstå av spontana kemiska processer eller fel i elektriska system och anses då vara miljödrivna men kan också vara anlagda och anses då vara aktörsdrivna.
Den mänskliga faktorn i form av slarv, oförstånd eller oförmåga kan också vara ett hot mot ditt uppdrag, till exempel om någon pratar bredvid mun eller glömmer ett dokument med känslig information och källuppgifter på bussen. Eftersom det sällan finns något uppsåt att slarva eller prata för mycket, och hotet därmed inte drivs av en aktör eller antagonist, kan du för enkelhetens skull sortera denna typ av hot under rubriken mänskliga faktorn.
För att bedöma risken måste vi alltså först identifiera hotet, den potentiellt skadande händelsen. Därefter bedömer vi sannolikheten för att just det hotet ska inträffa, och vad som blir konsekvensen för oss eller någon annan drabbad av att det sker. Hur bedömer jag då hur sannolikt det är att någonting skall hända? Jo, här får du använda en kombination av fantasi, slutledningsförmåga, egen eller andras erfarenhet och det statistiska underlag som du kan hitta i nyhetsrapportering och tillgängliga rapporter eller reserekommendationer. Du kommer aldrig att komma ifrån att det ibland behövs en smula intuition eller en sofistikerad gissning.
Glöm inte att frekvensen, alltså det antal gånger som du utsätter dig för ett och samma hot – till exempel kör längs en olycksdrabbad gata – ökar sannolikheten för att hotet skall realiseras. Ju fler gånger desto högre sannolikhet, helt enkelt.
När vi bedömer konsekvensen för oss själva eller någon annan måste vi väga in om vi har några särskilda sårbarheter eller styrkor som påverkar utfallet. Om jag till exempel äter blodförtunnande medicin, vilket påverkar blodets koaguleringsförmåga, är jag ju särskilt sårbar för skärsår i samband med exempelvis en trafikolycka. Konsekvensen av ett förhållandevis lindrigt sår blir då större för mig – jag har en sårbarhet som jag måste väga in i riskbedömningen. Om jag inte förstår det lokala språket kan jag inte läsa skyltar om jag kör vilse, eller be om hjälp i en nödsituation. Om jag av kulturella skäl måste bära lång klänning och högklackade skor eller rentav burka kan jag inte springa snabbt lika snabbt som vanligt om det skulle börja brinna. Om min fotograf är kraftig överviktig och väldigt otränad kan han kanske inte klättra över staketet om vi måste fly snabbt. Ja, ni fattar hur man ska tänka.
Sannolikheten för att ett hot inträffar kan bedömas utifrån skalan låg → mellan → hög. Konsekvensen av att de inträffar kan bedömas utifrån liten → mellan → stor. Syftet med riskanalysen är i första hand att identifiera höga respektive låga risker och då fungerar en enkel tregradig skala utmärkt.
Så gör du Riskanalysen
Processen för att utföra riskanalysen har fyra enkla steg.
→ 1. lista hoten. Rita upp resplanen eller projektplanen och gå igenom alla moment. Gör en lista på alla farligheter och hot som du kan komma på. Använd sökmotorer, Utrikesdepartementets eller utländska motsvarigheters rekommendationer, bloggar, kollegor, din fantasi och så vidare. Här gäller det att vara både påhittig och noggrann.
→ 2. Bedöm riskerna.Analysera därefter sannolikhet och konsekvens för vart och ett av hoten som du listat. Hur sannolikt är det att hotet realiseras? Vad blir konsekvensen av att det sker? Produkten av sannolikheten och konsekvensen blir risknivån. En enkel och handritad riskmatris (se figuren på föregående sida) gör bedömningen mycket lättare och mer strukturerad. Kombinationen låg sannolikhet och liten konsekvens ger ju låg risk. Hög sannolikhet och stor konsekvens ger ju mycket hög risk. Du dokumenterar hoten och den bedömda risknivån på ett sätt som passar dig – till exempel som en handskriven lista, i ett excel-blad eller i en mindmap.
→ 3. Sortera riskerna. Du kan nu sortera riskerna, prioritera ner de som är små eller acceptabla och fokusera på de som är störst. Du börjar nu förmodligen få en bild av vad som är de dimensionerande riskerna, de som kommer att påverka uppdragets utformning eller bedömningen om huruvida det är genomförbart över huvud taget. Det är nu dags för den roliga delen av riskanalysen – att försöka reducera risknivån genom att tänka ut åtgärder som minskar sannolikheten för – och konsekvensen av – att hotet realiseras. För att öva dig i tankemodellen, och särskilt om riskanalysen ska användas som föredragnings- eller beslutsunderlag, är det bra att tydligt markera om din riskreducerande åtgärd påverkar sannolikheten eller konsekvensen.
Du dokumenterar dina riskreducerande åtgärder på ett sätt som passar dig och som kan användas då du presenterar din analys. Du sorterar åtgärderna under passande rubriker, till exempel »Material«, »Utbildning« eller »Att träna på«. Du får nu en lista med förberedelser inför uppdraget. När du inte kommer längre, när du tagit fram eller vidtagit alla riskreducerande åtgärder du kan komma på har du funnit den kvarvarande risken, residualrisken.
→ 4. Väg risk mot nytta. Väg nu den kvarvarande risken mot nyttan med uppdraget. Exakt hur nytta ska värderas i det enskilda fallet är omöjligt för oss att beskriva här. Handlar det om att rädda liv? Kan resultatet bli ett världsunikt scoop? Måste världen få veta? Har andra redan gjort liknande reportage? Om du har gjort din riskanalys har du i alla fall en välgrundad bedömning av risken som nyttan skall vägas mot.
Så blir du aktivt riskmedveten
Nu kanske du tror att du är klar? Alls icke – Att hantera risk är en iterativ process som inte slutar när du presenterat din riskanalys och fått din projektplan beviljad. Oavsett hur väl du följer din plan måste du under hela reportaget ständigt utvärdera och anpassa din analys till nya omständigheter och nya fakta. I en allestädes närvarande tankeprocess noterar och utvärderar du hela tiden nya omständigheter och fakta för att finna nya eller förändrade hot. Du analyserar risken och om du kommer fram till att den är för hög funderar du ut sätt att minska sannolikhet och konsekvens. I varje steg och moment under reportaget tänker du hela tiden risk och riskreducering. Du är aktivt riskmedveten, helt enkelt.
Ganska fort kommer din riskmedvetenhet att vara lika naturligt som att andas. Det aktiva förhållningssättet kommer att skapa en känsla av kontroll och hjälpa dig att fokusera på uppdraget.
