Sanningen är för det mesta att föredra. Men att känna igen en lögn, och att själv kunna ljuga, kan ibland vara skillnaden mellan liv och död.
Av Blankspot 17 januari, 2020
Detta är ett utdrag från säkerhetshandboken “Kom levande hem”, som ges ut av Blankspot och Metis Services. Beställ boken här.
Detta kapitel är till för att förstå och identifiera lögn ur ett psykologiskt, beteendemässigt och lingvistiskt perspektiv. Syftet är inte att uppmuntra lögn i någon form, men det är viktigt att lära sig känna igen lögn, och att lära känna sina egna reaktioner om man tvingas ljuga.
Lögn och osanningar är naturliga. Det finns runt omkring oss i allt från överlevnadsstrategier till ett sätt att få fördelar över andra. Köttätande växter lockar till sig insekter genom att utge sig för att vara något de inte är. Parningsriter hos många djurarter handlar om att blåsa upp sig eller visa sig fördelaktig för en potentiell partner, eller för att avskräcka rivaler. Människan är i mångt och mycket mer komplicerad som varelse i den mening att vi förutom kombinationer av tanke och handling även kan bedöma konsekvenser och göra avvägningar. Till det styrs vi också av vår egen etik, och de regler – skrivna och oskrivna – som den grupp vi identifierar oss med har kommit överens om. Vissa människor kan absolut inte tänka sig att ljuga och andra har en mer plastisk inställning till sanningen. Att hävda att man aldrig ljuger är nog en lögn i sig, ett liv helt utan osanningar blir svårt att leva.
Lögn är en medveten handling. För att en person ska kunna ljuga måste den också veta vad som är sant. En lögnare bryr sig alltså om sanningen men har ett uppsåt att ljuga. En person som framför en osanning i god tro, ovetandes om att det är lögn, ljuger därför inte. Lögn handlar alltså om att framföra något som om det vore sant, trots att man vet att det är osant, och med avsikt att föra de som tar del av lögnen bakom ljuset. Det finns flera olika typer av lögn, nedan listas några av de större kategorierna. Kanske kan du själv komma på personer som du associerar med dessa?
→ Den stora lögnen
En lögn som är så kolossal att motparten utgår ifrån att ingen skulle ha mage att ljuga så stort.
→ Bluffen
En lögn som går ut på att få andra att tro att man har en förmåga eller en avsikt som man inte har.
→ Den vita lögnen
En lite mindre lögn, ofta i syfte att trösta mottagaren för att undvika den skadliga innebörden av sanningen.
→ Bullshitting
När någon säger något utan hänsyn till sanningen i syfte att ge illusionen av att veta vad denne talar om.
→ Det falska narrativet
Innehåller valda delar av sanningen men utelämnar helheten.
→ Förvrängningen
En medveten vilseledning när man förvränger information men behåller delar av sanningen.
→ Den utelämnande lögnen
En av de vanligaste lögnerna då den är enkel att komma undan med. Även om informationen är riktig är detta en lögn då mottagaren får en förvrängd bild av sanningen
Så känner du igen en lögnare
George Armitage Miller var en framgångsrik psykolog som räknas till en av grundarna till den kognitiva psykologin. Han är även väldigt framträdande inom psykolingvistiken och upphovsman till Millers lag:
»För att förstå vad en annan person säger måste du förutsätta att det är sant och försöka föreställa dig vad som gör det sant«
Frågan du som lyssnar måste ställa dig är alltså – Vad är yttrandet sanningen om? Millers namn används ibland för att beteckna en lögn, trots att informationen är sann i enlighet med det nyss angivna citatet. Någon drar »en Miller« exempelvis genom att yttra:
→ Det var nog allt jag hade att säga om den saken
→ Vanligtvis lämnar jag jobbet kl. 17:30
→ Det borde ha varit så det gick till
→ Jag har inget särskilt emot homosexuella
→ Det var ju mest på skoj
→ Jag har inte sett henne sedan i måndags
→ Det var inte jag som utdelade det dödande slaget
Var för sig verkar meningarna oskyldiga men om man synar lite vad som sägs skvallrar orden nog, vanligtvis, borde, särskilt och mest om att det finns ytterligare relevant information. Att hävda att något mest är på skoj insinuerar att det även är delvis allvar.
Att säga vanligtvis är inte att jämställa med att detta var fallet just denna gång.
De sista två exemplen är varken generaliserande eller osanna men de är dock missvisande. Även om du inte sett någon kan du ha pratat med personen. Den sista meningen lämnar utrymme för tolkning, vilket är precis lögnarens avsikt. Personen skulle kunna syfta på att den inte utdelade men beordrade, eller inte slog det dödande slaget men likväl slog, eller inte det dödande slaget men den dödande sparken.
Det finns många tecken som sammantaget kan visa på känslighet, stress eller motstånd men det finns inga enskilda signaler som bekräftar sanning eller lögn. Patologiska lögnare, narcissister och professionella lögnare som ljuger obehindrat kan ibland göra så utan påslag. Omvänt kan en person som anklagas för att ljuga när den egentligen talat sanning uppvisa stressymptom som liknar den skyldiges.
Ett av litteraturens mest välkända exempel på detta är Shakespeares verk »Othello« i vilken Othello misstänker sin fru för otrohet vilket gör henne så förskräckt, upprörd och förkrossad att hon i sin iver att bedyra sin oskuld endast förstärker Othellos övertygelse. Othello mördar sin fru Desdemona men inser snart hennes oskuld och tar i förtvivlan sitt eget liv. Pjäsen har gett namn åt fenomenet känt som Othello-felet. Det är alltså viktigt att komma ihåg att ett lögnaktigt beteende inte är likställt med att personen ljuger och avsaknad av ett lögnaktigt beteende betyder inte att personen talar sanning.
I verbal kommunikation är det relativt enkelt att finna tecken på motstånd eller känslighet av olika slag om man vet vad man ska lyssna efter.
Det kan vara upprepningar av en ställd fråga i syfte att vinna tid:
– Följde du med i bilen?
– Du undrar om jag följde med i bilen?
eller uttalade begränsningar:
– Det har jag inget minne av.
– Det kan jag inte uttala mig om.
– Det var inget jag la någon större vikt vid (en Miller!).
Det underlättar att analysera vad en människa säger och vad den menar om man har tillgång till en inspelning av samtalet eller om berättelsen finns nedtecknad i skriftlig form. Lösryckta meningar likt många av de ovanstående exemplen är inga exempel på lögn. För att förstå när någon avviker från ett vanligt beteende måste man veta normalbilden, det vill säga hur personen normalt uttrycker sig. Genom att prata om något som är enkelt för motparten och inte kräver någon eftertanke kan du snabbt se ett normalt beteende. Genom att succesivt ställa mer komplicerade frågor kan du försöka observera om normalbilden förändras, och sedan reflektera över varför den gör det. Många personer i vår omgivning utrycker sig klumpigt och opersonligt utan att de för den sakens skull ljuger, det är bara så de uttrycker sig. Det som kan avslöja en lögnare är när ett beteende avviker från deras normala.
Det är inte svårt att komma undan med en lögn. Vi tenderar att utgå ifrån att en person talar sanning och vi tenderar att tro på information bara för att den repeteras. Trots det så är det talade ordet inte allt. Den icke-verbala kommunikationen i form av hur vi säger något och hur informationen kompletteras med kroppsspråk och andra uttryck är en minst lika viktig källa till hur vi tolkar informationen. Kan man då se att någon ljuger? Charles Darwin uttryckte sig på följande sätt: »bortträngda känslor kommer nästan alltid upp till ytan i någon form av kroppsrörelse«.
Personer som är stressade, nervösa, obekväma eller illa till mods brukar ofta uppvisa ett beteende, subtilt eller väl synligt, där personen inte kan vara stilla. Manipulatorer brukar man kalla rörelser där en kroppsdel exempelvis nyper, kliar, gnuggar, masserar eller påverkar en annan kroppsdel på något sätt, men det kan också vara att fippla med ett objekt, att upprepat klicka med en penna eller hålla hårt om något. Manipulatorer är likt alla tidigare exempel opålitliga som enskilda indikatorer av lögn. Precis som med språket måste man se till en persons normalbild för att identifiera vad som avviker, samt i vilken kontext det avviker. Glöm inte att det finns personer med tics, vilket kan förväxlas med manipulatorer då dessa kan visa sig i såväl språk som ljud och rörelser. I sitt försök att kontrollera dem kan en person falskeligen misstänkas kontrollera ett nervöst beteende, vilket i sin tur kan leda till Othello-felet. Det finns dock lögnare som är medvetna om sina manipulatorer och försöker kontrollera dem, vilket ofta leder till andra läckor, eller till att deras beteende blir onaturligt.
Även huvudberöring är något som ökar när vi är stressade eller nervösa. Många av oss börjar uppvisa ett beteende vi normalt inte har, exempelvis att klia sig på halsen eller huvudet, fingra på huvud- eller ansiktsbehåring, klia sig på näsan eller röra örsnibbarna. Munnen spelar en central roll här då många rör vid mungipan, kliar sig på överläppen eller helt enkelt delvis täcker för munnen i en ofta omedveten gest som för att dämpa orden som kommer ut eller för att filtrera budskapet, vilket är samma beteende som små barn har när de ljuger. Det kan även maskeras tillsammans med en hostning, en gäspning eller en harkling men bara för att någon täcker för munnen när de talar betyder det inte att de ljuger.
så ljuger du trovärdigt
Det kan finnas skäl till varför du inte vill eller kan vara så transparant som du kanske skulle vilja. Detta är inget konstigt i sig, men måste hanteras på ett sådant sätt att du känner dig trygg och bekväm med vad det innebär. Precis som du just lärt dig känna igen lögner eller avsaknad av sanning finns risken att din motpart identifierar dina reaktioner på samma sätt. Undervärdera aldrig din motpart! Du vet inte vem de är, vem de känner eller vart de är på väg.
Det är långt ifrån alla som är i behov av att reflektera över, och förhålla sig till sanningen i syfte att inte råka illa ut, men för många av de som jobbar med att bära information eller förvalta förtroenden kan det vara en del av vardagen. Då kan en nöjaktig förklaring, en alternativ sanning eller en täckhistoria vara helt nödvändig.
Det viktigaste för att få det att fungera är att det känns naturligt. Sanningen gör oftast det per automatik men även intränade talepunkter kan ha samma effekt.
Om du känner att du inte har något att dölja så ska du heller inte göra det. Det är det bästa och mest naturliga eftersom det inte kan missuppfattas eller göras fel. Sanningen kräver ingen extra energi eller planering från er sida och bör alltid eftersträvas.
Den rena lögnen är den farligaste, och kanske svåraste att dölja och handskas med, om man inte har mekanismer på plats eller mångårig erfarenhet av att dölja sanningen. Fördelen är såklart att en kreativ person kan invagga även den mest kritiska motparten i trygghet och förvissning om att du inte bekräftar dennes misstankar, och kan därigenom presentera den information eller förklaring som du vill. Det kan finnas en naturlig plats för lögner men de ska alltid undvikas i möjligaste mån. Konsekvenserna av att bli påkommen med att ljuga kan bli allvarliga, och det resulterar alltid i att du mister motpartens förtroende.
En tryggare väg kan vara att lägga sig så nära sanningen som möjligt. Detta gör det lättare för dig att improvisera om kontroll- eller följdfrågor uppstår, eftersom informationen är verklig och inte konstruerad. Precis som med lögnen måste man dock vara uppmärksam på vad man har sagt och till vem så att det inte dyker upp motsägande information i andra sammanhang.
Så skapar du en täckmantel
För dig som väljer ett pragmatiskt förhållningssätt till din situation och redan vet vad du är bekväm att prata om och på vilket sätt, ombedes du vara försiktig och noggrann. En täckhistoria är inget som hittas på strax innan samtalets början för att vara fiffig utan måste planeras minutiöst och växa fram under lång tid, så till den grad att den känns som en naturlig alternativ sanning. Det kan börja smått och byggas ut allt eftersom du känner dig bekväm med berättelsens utformning, men bör hela tiden ligga så nära sanningen som möjligt.
En alternativ förklaring måste vara grundläggande, genomgående och trovärdig. Hur länge historien måste hålla beror helt på förutsättningarna. Om det finns känslighet exempelvis kring dig och din familj måste arbetet börja redan där. Du bör använda familjeförhållanden som du kan prata fritt och i detalj om. Strukturen kan förstås vara helt fiktiv men kan med fördel bestå i en faktisk familjesituation där du byter ut vissa personer mot andra, eller byter namn eller ålder på familjemedlemmar. Om du har syskon med syskonbarn kan de få stå modell för din fiktiva familj eftersom du antagligen kan gå ner på detaljnivå i frågor som rör dem, likt vad som hade förväntats om det hade varit din egen familj.
Tänk på att det är lätt att kolla upp basala fakta som familjeförhållanden genom öppna källor och sociala strukturer. Även om någon inte vet vem du är, så är det inte så svårt att identifiera dig om du säger att du är svensk, bor i Jönköping med man och tre barn i en trea och att din sambo jobbar som sjuksköterska. Alla parametrar blir här urskiljande och vid en närmare granskning kommer det endast finnas ett fåtal individer där dessa förutsättningar stämmer in. Då spelar det ingen roll om du presenterar dig med ett fiktivt namn eller svarar svävande om din profession.
Sociala medier är en fantastisk inhämtningskälla och det är relativt lätt att göra en initial bakgrundskontroll eller verifiera information. Försök inte vara fiffig. Om du ljuger och det uppdagas kommer det bara att bli pinsamt och fånigt och du kommer att framstå som en idiot. De flesta av oss idag förekommer i någon form på sociala medier och den information som finns där är svår att ändra. Om du själv har valt ett mer restriktivt förhållningssätt till sociala medier bör övriga i din närhet göra detsamma när de lägger ut information som handlar om dig, annars är jobbet ogjort. Det måste alltså finnas kongruens där allting hänger samman. Välj det förhållningssätt som passar dig själv, din livsstil, ditt yrke. Använd de säkerhetsfunktioner som finns om du redan är en aktiv användare eller fortsätt vara restriktiv om du tidigare varit det. De som väljer att vara väldigt aktiva för att smälta in i det normala mediabruset måste tänka på att allt som någon gång publicerats antagligen går att få tag på igen och all tillgänglig information kan användas emot dig. Sociala medier är en digital tatuering du inte kan bli av med.
Utgångspunkten ska vara att dina förklaringar inte ska väcka något vidare intresse men ändå hålla tätt om någon skulle syna dina kort. En täckhistoria ska ha som syfte att skydda något specifikt. Därför gör du enklast i att göra täckhistorien så liten som möjligt; inte minst för att rimligtvis kunna minnas vad du sagt till vem. Bäst är förstås att aldrig behöva gå in på ämnen som berör din täckhistoria men det är inte alltid du själv får välja. En täckhistoria behöver inte omfatta dig som person, att du utger dig för att vara någon annan. Den kan omfatta anledningen till varför du är på en särskild plats, jobbet du egentligen ska utföra eller något annat vars egentliga syfte ska skyddas.
Det är oftast svårt att veta hur mycket en motpart vet eller inte vet. Genom att använda dig av en »lök-princip« kan du anpassa informationen utifrån den andres kunskap och intresse. De olika lagren på löken måste därför hänga samman och gärna ha en koppling till faktisk erfarenhet eller ämnen du har djup kunskap om. Det första lagret är tänkt att vara så ointressant att ingen frågar vidare. Om någon mot förmodan ändå har kunskaper i ämnet eller intresserar sig för det, ska nästa skal fortfarande bygga på faktisk information och hänga samman med det första skalet men vara så generell – eller specifik – att intresset stannar där. Nästa skal ger ytterligare information men här får det gärna vara någon knorr som förklarar varför du inte berättat allt från början. Informationen kan vara känslig eller »hemlig« men förstås hänga samman med tidigare information.
Fler lager kan läggas till men tanken är att förklaringarna ska hänga samman, tåla granskning och inte dra uppmärksamhet till sig. Här följer ett exempel:
Stefan jobbar som grävande journalist i Asien för att kartlägga svenskars sexturism. Han jobbade som mellanstadielärare innan han blev journalist och Stefan har ett genuint dykintresse. För att inte väcka misstanke hos de svenskar som Stefan samtalar med på plats i Asien, säger han att han jobbar som lärare. Om någon skulle intressera sig för och gräva djupare i Stefans profil, utvecklar han det och säger att han varje år reser till ett nytt land och utforskar deras dykmöjligheter under en månad eller två. Stefan kan prata om fenor och regulatorer i timmar om det behövs. Om han behöver förklara sig ytterligare – han är trots allt journalist om någon skulle hitta den informationen – säger Stefan att han blivit ombedd att skriva om sina dykupplevelser för en tidning. Stefan ber de andra att inte säga något eftersom han hellre är med dem än att han skriver. – »Betald semester« skojar han bort det som.
Om du i något sammanhang tvingas släppa ifrån dig information som du egentligen vill undanhålla, bör den känsliga informationen vara skyddad och sektionerad. Om din täckhistoria har fallit, eller om du har blivit ertappad med en lögn, måste det finnas övertygande skäl till varför du ljugit eller undanhållit information.
Ett ofta fungerande sätt är att lämna förklaringar som har en tydlig känslighet eller pinsamhet – för dig eller någon annan.
På samma sätt som lök-principen gäller för din täckhistoria kan du skydda annan känslig information. Det skulle kunna illustreras på följande sätt:
Stefan har råkat försäga sig i ett samtal med några svenska sexköpare från ett ökänt motorcykelgäng när de en kväll är ute och dricker öl på en bar. Stefan har tidigare sagt att han inte har några barn men någon i sällskapet kontrollerade Stefan på sociala medier där det framgår att han har en dotter. Stämningen är hotfull och Stefan vet att han inte kommer undan. Han förklarar sig med att anledningen till att han inte pratar om sin dotter är för att hon har cancer och antagligen kommer att dö inom ett år eftersom behandlingen inte biter. Stefan säger att har svårt att hantera dotterns lidande och var tvungen att få egen tid för att döden blev för påtaglig.
En sådan förklaring kommer förhoppningsvis fungera som bortförklaring varför Stefan verkade ljuga och gör samtidigt de som misstänkte honom illa till mods eller skamsna och får dem att undvika att ställa fler frågor. Det är du själv som måste ta ställning till vad som är nödvändigt och vad du är bekväm med säga. Om du inte kan löpa linan fullt ut bör du undvika det här spåret helt och hållet. Annars finns här bara saker att förlora och mycket lite att vinna.
