Nyheter om , ,

EU kräver att Azerbajdzjan respekterar fredsförhandlingarna

I en nyligen beslutad resolution fördömer Europaparlamentet Azerbajdzjans förstörelse av armeniska kulturarv i Nagorno-Karabach.

I en så kallad brådskande resolution har Europaparlamentet enats i att fördöma Azerbajdzjan agerande mot förstörelse av armeniskt kulturarv. Genom resolutionen kräver parlamentet också att Azerbajdzjan respekterar pågående fredsförhandlingar om Nagorno-Karabachs långsiktiga status.

Resolutionen ”om förstörelse av kulturarv i Nagorno-Karabachs” togs med stor enighet av Europarlamentet torsdagen den 10 mars. Samtliga grupper i parlamentet förutom högernationalistiska Gruppen identitet och demokrati är representerade som medförfattare. Röstlängden var 679, varav 635 röstade för, 2 emot och 42 avstod.

Resolutionen kallar förstörelsen av armeniska kulturarv för att vara en del av ett ”bredare mönster av systematiskt, statssponsrat armenofobiskt och historierevisionistiskt hat mot armenier påskyndat av azerbajdzjanska auktoriteter, vilket inkluderar avhumanisering, glorifiering av våld och territoriella anspråk av Republiken Armenien”.

Vidare utgår resolutionen från ett beslut i internationella brottsmålsdomstolen i Haag i december som anbefallde Azerbajdzjan att ta till alla möjliga medel för att stoppa utplåningen av armeniska kulturarv och stoppa hatet mot minoriteter i landet.

Trots det beordrade Azerbajdzjans kulturminister i början på februari i år att man tillsatt en särskild grupp vars uppgift är att ”ta bort fingerade armeniska inskriptioner från kyrkor” i Azerbajdzjan, vilket Blankspot skrev om då.

I officiell azerbajdzjansk historieskrivning kom inte armenier till Nagorno-Karabach förrän 1700-talet, trots att de armeniska kulturarven är daterade över 1 000 år tillbaka. Att kalla dessa för ”kaukasusalbanska” ses som ett instrument för att frånta armenierna dess historia i regionen.

Upphovsmannen, den azerbajdzjanska historikern Zija Binijadov, till teorin om de ”kaukasusalbanska” kyrkorna myntade också konspirationen om att pogromer mot armenier 1988-1992 i Azerbajdzjan var utförda av den dold armenisk lobby. Det har Blankspot tidigare skrivit om.

Resolutionen lyfter också att bevarandet av kulturarv genom UNESCO är en av vägarna framåt för att hitta en fredlig lösning till konflikten i Nagorno-Karabach.

Efter kriget 2020 då Azerbajdzjan med militär makt intog Nagorno-Karabach har de tidigare fredsförhandlingarna genom Minskgruppen i OSSE varit stillastående. Medan Azerbajdzjan å sin sida hävdar att konflikten är löst så menar övriga förhandlingsparter att den slutgiltiga statusen fortfarande återstår att förhandla.

Idag kontrolleras delar av det armeniskdominerade Nagorno-Karabach av Azerbajdzjan, medan övriga delar fortfarande är självstyrande. Dessa bevakas av ryska fredsbevarande trupper som har ett mandat som löper ut 2025. I dag bor det cirka 120 000 – 130 000 armenier i Nagorno-Karabach.

Med resolutionen kritiserar Europaparlamentet Azerbajdzjan för att försöka lösa konflikten med militärt våld istället för genom fredliga lösningar.

Resolutionen tar också upp att de områden av Nagorno-Karabach som de armeniska styrkorna tog över i omkringliggande områden i Azerbajdzjan efter det första Karabachkriget på 1990-talet är så gott som förstörda.

I en intervju för Blankspot säger en av motionärerna, den socialdemokratiska EU-parlamentarikern Evin Incir, att hon inte tror att en fredlig lösning kan tillkomma utan att blickarna riktas mot Azerbajdzjan.

– Ljuset måste riktas på situationen i Nagorno-Karabach för att Azerbadjans vidriga beteende ska få sig ett slut och för att en lösning ska komma till stånd. Jag hoppas att detta sänder en tydlig signal till Azerbajdzjan om att EU förväntar sig att ett fredsavtal också innebär full respekt för den armeniska identiteten, dess historia och kultur. Detta innefattar ett omedelbart slut på förstörelse av armeniska kulturarv.

Vidare menar hon att Europa inte bara måste sätta ner foten när Ryssland begår folkrättsbrott i Ukraina, utan även vara konsekventa mot alla stater.

– Det är en stark markering mot Azerbajdzjans systematiska attacker på det armeniska kulturarvet. Om något har Putins folkrättsvidriga agerande i Ukraina visat att vi aldrig någonsin och någonstans får acceptera brott mot internationell rätt och åtaganden, detta inkluderar även Azerbadjans agerande. EU står bakom de internationella överenskommelserna och kräver att Azerbajdzjan följer sina åtaganden som medlemmar i till exempel Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNSECO).

Bland andra svenska EU-parlamentariker som också står som medförfattare till resolutionen finns Sara Skyttedal (KD), David Lega (KD) och Charlie Weimers (SD).

Europaparlamentets resolution kommer i kölvattnet av den ryska invasionen av Ukraina. Medan Europeiska unionen tillsammans med USA vidtagit stränga sanktioner mot Ryssland, däribland stoppa gasledningen Nord Stream 2, så har man tecknat nytt energiavtal med Azerbajdzjan.

Syftet är att till viss del ersätta det ryska beroendet av gas. Bland annat Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har hyllat Azerbajdzjans president Ilham Alijev för att öka exporten till Europa.

Europakommissionären för energifrågor, Kadri Simson, besökte Azerbajdzjan i början av februari för att signera ett nytt energiavtal. I ett pressmeddelande deklarerade hon tillsammans med Azerbajdzjans energiminister Parviz Shabahzov att parterna delar samma målsättning.

I bland annat det Socialdemokratiska förslaget till resolutionen önskade man att Azerbajdzjan ska uppfylla sina åtaganden gentemot UNESCO och folkrätten innan Europakommissionen genomför energiavtalet med Azerbajdzjan.

Denna klausul plockades dock bort från slutresolutionen.

Bara ett par timmar efter att Ryssland inlett invasionen av Ukraina så tecknade Ilham Alijev och Vladimir Putin ett nytt avtal som befäste ländernas allians.

Vid publicering av artikeln har inte azerbajdzjanska utrikesministeriet kommenterat resolutionen.

Toppbild: Gandzasarkyrkan i Nagorno-Karabach. Foto av Irina Safaryan

Fakta Nagorno-Karabach

Befolkning: Den sista officiella folkräkningen genomfördes 1991 strax innan Sovjetunionens fall. Då bodde cirka 189 000 invånare i området, som till tre fjärdedelar bestod av armenier och resterande azerbajdzjanier. Innan kriget i fjol bodde det cirka 150 000 armenier i regionen, och efter bor det 30 000 färre. 

Huvudstad: Stepanakert, ca 55 000-60 000 invånare (15 000 fler efter kriget)

Officiella språk: Armeniska och, sedan 2021, ryska

Geografi: Ungefär lika stort som Gotland med berg på uppemot 3000 meter över havet. Ligger där den armeniska bergsplatån möten den azerbajdzjanska steppen. Omslutet av Azerbajdzjan där regionen sedan 1991 inte är en administrativ enhet, utan uppdelad mellan flera regioner. 

Konflikten i korthet: Nagorno-Karabach har formellt varit en självstyrande region i Azerbajdzjan sedan ryska revolutionen 1917 då Armenien och Azerbajdzjan under ett par år utropade självständighet från Ryssland. Efter ett krig om det armeniskdominerade Nagorno-Karabach återkom Ryssland i form av Sovjetunionens Röda armén med samma löfte till båda: att Nagorno-Karabach skulle tillfalla dem. 

Nagorno-Karabach utropades av Josef Stalin till en självstyrande autonom republik innanför Azerbajdzjans gränser, med en stor majoritet armenier, men konflikten hanterades aldrig. 70 år senare, när Sovjetunionen föll, deklarerade den armeniska befolkningen i Nagorno-Karabach självständighet från Azerbajdzjan och ett krig bröt ut som slutade 1994 med ett avtal om eldupphör. Runt en miljon människor, armenier och azerbajdzjanier, försattes under 80- och 90-talet på flykt. Nagorno-Karabach bildade en självstyrande republik med egen militär, rättsväsende och parlament och har inte erkänts av någon annan nation.

Nagorno-Karabach erkänns istället av omvärlden som en del av Azerbajdzjan, men än kvarstår fredsförhandlingar där ett folks rätt till självbestämmande ska tas i beaktande. Förhandlingarna har under 25 år gått i stå, och statusen är därför inte avgjord.

Samtidigt har Azerbajdzjan genom oljeintäkter genomgått en snabb och kraftig militär upprustning som långt överstiger Armeniens kapacitet.

27 september 2020 utbröt ett krig mellan Azerbajdzjan och armenierna i Nagorno-Karabach. Båda sidor anklagar varandra för krigsutbrottet, men de flesta bedömare anser att Azerbajdzjan inledde invasionen i ett försök att ta tillbaka regionen och att armenierna inte hade några incitament att anfalla. Kriget slutade 10 november med ett avtal om eldupphör som undertecknades kvällen innan av Armenien och Azerbajdzjan, med Ryssland som medlare. Stora delar av området återgick i azerbajdzjansk kontroll, och Azerbajdzjan utropade sig som segrare. Ryssland fick uppdraget att bevaka vapenstilleståndet och skydda den armeniska befolkningen.

Missa inget. Få Blankspots nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kommer varje söndag med det senaste från Blankspot.

Bearbetar …
Klart! Du är med på listan.