Internationell rätt togs fram för att begränsa makten och skydda människor. När det systemet nu utmanas, påminner priset till Navi Pillays livsverk om varför fred kräver rättvisa, skriver Martin Schibbye.
Av Martin Schibbye 9 oktober, 2026
Redan när det första fredspriset delades ut 1901 fanns juridiken med. Frédéric Passy, som delade priset med Röda korsets grundare Henry Dunant, arbetade för att konflikter mellan stater skulle lösas genom skiljedom. Tvister skulle avgöras med argument och rättsliga principer i stället för på slagfältet.
125 år senare går fredspriset till den 85-åriga Navi Pillay. Mellan de två priserna ligger två världskrig, flera folkmord och återkommande försök att bygga institutioner som kan begränsa våldet och pröva ansvaret när övergrepp sker.
Efter andra världskriget byggdes ett internationellt rättsligt ramverk för att skydda människor och ställa ansvariga för de värsta brotten inför rätta. Löftet var att också makten skulle vara bunden av internationella lagar.
Pillay har ägnat sitt liv åt att göra det löftet verkligt.
Som jurist i apartheidens Sydafrika kämpade hon mot tortyr och övergrepp och i Rwandatribunalen var hon drivande i den banbrytande rättsutveckling som fastställde att våldtäkt och sexuellt våld kan utgöra folkmord.
Det är lätt att beskriva årets pris med stora ord men efter nästan tre års bevakning av Lundinrättegången tänker jag också på det konkreta och Pillays livsverk har en svensk parallell.
I svenska rättssalar har ansvar för folkmordet i Rwanda och massavrättningarna i Iran prövats. Överlevande har fått vittna, bevis har granskats och domar har fallit, årtionden efter övergreppen och långt från platserna där de begicks.
Dessa processer visar varför arbetet mot straffrihet behöver både internationella och nationella domstolar.
Lundinrättegången är också en unik process där anklagelser mot två företrädare för Lundin Oil prövas för medhjälp till grovt folkrättsbrott i Sudan. De förnekar brott och deras skuld ska avgöras av domstolen. Men att ansvaret överhuvudtaget kan prövas är betydelsefullt och att folkrätten nu når in i företagens styrelserum är historiskt.
Från Rwanda och Iran till Sudan löper samma fråga: kan människor som utsatts för de värsta övergreppen lita på att deras rätt till rättvisa består, också när den blir politiskt eller ekonomiskt obekväm?
Det är den frågan Pillays arbete ställer till världen. Och till Sverige.
Pillays arbete med FN granskningskommission för Palestina och Israel har fört henne rakt in i denna konflikt. Under hennes ledning drog kommissionen slutsatsen att Israel begått folkmord i Gaza.
Priset kommer också i en tid då själva tanken på gemensamma regler utmanas. USA har infört personliga sanktioner mot ICC domare och åklagare med hänvisning till deras arbete i ärenden som rör amerikanska och israeliska medborgare. Tillgångar under amerikansk kontroll har frysts, ekonomiska transaktioner förbjudits och inresor begränsats. Den politiska makten använder därmed ekonomiska påtryckningar mot dem som ska pröva rättsligt ansvar.
I nomineringen från kommittén lyfts detta fram och det formuleras som att domarna i de internationella domstolarna vakar över en tunn röd linje – mellan en värld där övergrepp kan få rättsliga följder och en värld där den starkaste bestämmer.
Att ge priset till Navi Pillay kommer att provocera Trump och måste ses som en skarp markering av Nobelkommittén.
Jag tolkar också årets pris som en påminnelse om att fred kräver rättvisa, och att rättvisan kräver institutioner som kan stå emot makten.
Passy ville att stater skulle kunna mötas inför en skiljedom i stället för på ett slagfält. Pillay har arbetat för att människor som utsatts för de värsta övergreppen ska kunna få sin sak prövad.
Från min plats längst bak i sal 34 de senaste åren kan jag konstatera att det är en oerhört viktig möjlighet.
Att den som förlorat sitt hem kan få berätta och att den som haft makten tvingas svara.
När beskedet når Navi Pillay befinner hon sig på en konferens i Nürnberg. Hennes första reaktion är att hon vill kontrollera att det är sant. Hon är jurist. Uppgifter ska verifieras.
Sedan talar hon om folkmordet i Palestina och säger att det inte krävs mod för att tala sanning när man har gått igenom alla fakta.
Att beskedet når henne just i Nürnberg ger allt en historisk tyngd. Efter andra världskriget ställdes ledande företrädare för Nazityskland inför rätta där. Nürnbergprocessen blev en milstolpe för principen att också människor som handlar i statens namn kan bära individuellt ansvar för internationella brott.
Makt och ämbete skulle inte ge straffrihet.
Av Martin Schibbye
Hjälp oss skriva mer om Lundin!
Blankspot rapporterar löpande om Lundinrättegången från Tingsrätten i Stockholm. Stöd oss så vi uthålligt och långsiktigt kan bevaka.
