Utredningen mot tidigare chefer inom det österrikiska oljebolaget OMV, som misstänkts för medhjälp till krigsförbrytelser i Sudan, har lagts ner av åklagarmyndigheten i Wien.
Av Martin Schibbye 28 november, 2025
OMV är en österrikisk, multinationell olje-, gas- och petrokemisk koncern baserad i Wien. Företaget, som grundades 1956, bedriver prospektering, raffinering och produktion av olja och gas var en del av samma konsortium som Lundin under tiden i Sudan.
Beslutet innebär att utredningen avslutas utan åtal – men rättsprocessen är långt ifrån över. Två människorättsorganisationer, CEHRI och PAX, har redan överklagat beslutet, vilket innebär att en domstol i Wien nu måste ta ställning till om utredningen ska återupptas.
En central del av argumentationen i åklagarnas beslut att lägga ner förundersökningen är att kopplingen mellan konsortiets säkerhetsarrangemang – där den sudanesiska armén gavs ansvar för att skydda oljeverksamheten – och de övergrepp som begicks mot civilbefolkningen inte anses vara ”nödvändig” eller direkt. Åklagarna menar att säkerhetsbeslut syftade till att skydda verksamheten, inte att stödja militära operationer mot civila, och att det därför inte kan likställas med medverkan till specifika brott som mord eller tvångsförflyttningar.
De avfärdar också möjligheten att OMV-chefernas agerande skulle utgöra ett straffbart likgiltighetsbrott. Enligt deras resonemang utgjorde det pågående inbördeskriget – inte oljeprospekteringen – den huvudsakliga riskkällan för civilbefolkningen. Att bolaget valde att stanna kvar i området trots varningar från NGO:er och egna riskanalyser bedöms därför inte som ett straffbart beslut.
Den österrikiska åklagarmyndigheten betonar dessutom att skillnaden mellan aktiv handling och passiv underlåtenhet måste upprätthållas. Eftersom de aktiva beslut som fattats – exempelvis godkännandet av protokoll och säkerhetsarrangemang – inte bedöms som brottsliga, finns heller ingen självständig grund att åtala för att ledningen inte avbröt verksamheten.
Eftersom OMV som företag inte kan åtalas för händelser före 2006, då lagen om företagsstraffansvar trädde i kraft har åklagarna också försökt pröva om enskilda brott – såsom mord – kan kopplas till specifika chefer, men menar att någon sådan konkret gärning inte kunnat fastställas.
I sin bedömning lyfter åklagarna att regionen präglades av inbördeskrig och att bolagens närvaro i sig inte anses ha skapat konflikten. Därmed saknas enligt dem tillräckliga skäl för att väcka åtal.
Åklagarnas resonemang har väckt kraftig kritik. Freds- och människorättsorganisationerna CEHRI och PAX menar i sin inlaga till domstolen att åklagarnas slutsatser är felaktiga, både faktamässigt och juridiskt. De hävdar att området i fråga inte befann sig i aktivt inbördeskrig innan oljeprospekteringen inleddes och att prospekteringen bidrog till att eskalera striderna samt att begreppet ”yrkesmässigt beteende” saknar relevans vid ”brott mot mänskligheten”.
I sin överklagan skriver organisationerna: ”Det personliga ansvaret för brott mot mänskligheten kan inte upphävas av interna direktiv, företagspolicy eller påstådda ekonomiska fördelar. Det vilar på universella moraliska principer och människans odelbara värdighet.”
De drar till och med en drastisk parallell och konstaterar att om man följde åklagarnas logik ”borde Adolf Eichmann aldrig ha dömts” eftersom också han handlade inom ramen för sitt ämbete.
Som del av överklagandet har organisationerna inhämtat ett utlåtande från en av Österrikes mest etablerade straffrättsjurister. Han pekar på att OMV:s närvaro gav upphov till ett ”typiskt, nästan läroboksmässigt” riskabelt läge.
När bolaget fick kännedom om den tilltagande konflikten borde allt arbete omedelbart ha avbrutits, skriver han. Att fortsätta prospekteringen innebar därmed en potentiellt straffbar underlåtenhetshandling.
Debatten kring OMV:s roll i Sudan knyter an till det omfattande material som lagts fram i den pågående rättegången i Stockholm mot tidigare företrädare för Lundinbolaget. Under sakframställningen lyfte de svenska åklagarna bland annat fram en rapport som OMV låtit säkerhetskonsulten Control Risks Group ta fram 2001.
Rapporten ”OMV Final 21 oktober” kom åklagarna över efter en husrannsakan i Genève och den beskriver block 5A som en krigszon och som frontlinjen i konflikten om oljan, där både regering och miliser såg kontroll över oljefälten som ett strategiskt mål.
Rapporten resonerar även kring vilket ansvar bolaget har för ”brott och övergrepp” som begås av de som är satta att vakta bolagets tillgångar. Även om oljan inte är konfliktens orsak är slutsatsen i rapporten att förekomsten av olja gjort att oljefälten och kontrollen över dem hamnat i konfliktens centrum: ”Utan olja hade det funnits mindre att slåss om.”
Rapporten konstaterar också att bilden av övergrepp mot civila är ”samstämmig”, även om vissa NGO-källor överlappar och organisationer citerar varandra. Den tar dessutom upp flera incidenter där milisstyrkor beskjutit bolagets helikoptrar och den likgiltighet inför civila offer som rapportförfattarna identifierat från armén.
När delar av OMV-rapporten presenterades i Stockholms tingsrätt hävdade Ian Lundin att han inte mindes innehållet och menade att situationen i blocket var ”stamrelaterad” och att företaget saknade information om attacker mot civila.
Frågan om OMV och bolagets tidigare chefer kommer att åtalas eller inte är nu upp till Wiens regionala domstol. Den har att avgöra om åklagarmyndighetens beslut ska stå fast – eller om utredningen ska återupptas.
Vill du hålla koll på allt om Lundinrättegången? I Whatsapp-gruppen Lundin Oil rättegången får du en unik chans att följa Martin Schibbyes arbete dag för dag under rättegången.
Toppbild: OMV:s kontor i Wien. Wikimedia Commons.
Av Martin Schibbye
Hjälp oss skriva mer om Lundin!
Blankspot rapporterar löpande om Lundinrättegången från Tingsrätten i Stockholm. Stöd oss så vi uthålligt och långsiktigt kan bevaka.
