Försvaret i Lundinmålet har begärt 819 miljoner kronor i ersättning. I början av hösten riktade åklagarna omfattande kritik mot Ian Lundins anspråk på ersättning för resor i business, dyra hotellnätter och livvakter.
Av Martin Schibbye 2 november, 2026
När huvudförhandlingen i Lundinmålet avslutades i våras efter 346 dagar i Stockholms tingsrätt återstod inte bara frågan om de åtalades skuld. På domstolens bord låg också ersättningsanspråk på sammanlagt 819 miljoner kronor från de båda åtalade och bolaget Orrön Energy.
Nu har åklagarna gått igenom kostnadsräkningarna och i tre yttranden till Stockholms tingsrätt, daterade den 23 september, riktar kammaråklagare Henrik Attorps en omfattande kritik mot både omfattningen av arbetet och möjligheten att kontrollera vad staten förväntas betala för.
”Alltför många har gjort alltför mycket till en alltför hög timkostnad, och dokumenterat arbetet alltför bristfälligt.”
Som Blankspot tidigare rapporterat reste Ian Lundin periodvis med eget flygplan mellan Genève och Stockholm, men begärde ersättning motsvarande reguljära biljetter i businessklass.
Åklagarna anser att ersättningen för flygresorna i stället ska motsvara ekonomiklass och att boendet ska ersättas på samma nivå som för andra personer som kallats till förhör.
Under vistelserna i Stockholm bodde Ian Lundin på Lydmar Hotel. Åklagarna anser att staten endast ska ersätta kostnaden för ett medelklasshotell.
”Att huvudförhandlingen pågått under lång tid medför ingen rätt till boende av så hög standard”, skriver Attorps om hotellvalet.
För resorna inom Stockholm och till och från Bromma flygplats anser åklagarna att ersättningen ska motsvara kollektivtrafik: flygbuss och SL-biljett till hotellet.
Ekonomiklass, medelklasshotell och kollektivtrafik. Det är den nivå staten ska ersätta Ian Lundins resor och boende på, anser åklagaren. Källa: Aktbilaga 2830, sidan 13.
De motsätter sig också ersättning för Ian Lundins eget personskydd. Enligt yttrandet har det inte angetts några omständigheter som visar varför kostnaden varit nödvändig och ersättningsgill.
Åklagarna medger att målet är omfattande och komplicerat, men inte ens med det i beaktande anser de att kostnaderna är rimliga.
Åklagarna ifrågasätter även omfattningen av det arbete som försvaret lagt på att få förundersökningen nedlagd och därefter åtalet avvisat eller ogillat. Delar av arbetet har enligt deras bedömning gått utöver vad staten ska ersätta inom ramen för ett försvararuppdrag. Dit räknar de bland annat kontakter med medier och mediebevakning.
”Arbetet får betecknas som osedvanligt proaktivt och även i övrigt gått utöver vad som kan anses ingå i ett försvararuppdrag. I princip allt som åklagaren framfört, såväl i sak som vad gäller praktiska frågor, har ifrågasatts.”
Försvaret har enligt åklagarna dessutom lagt stor kraft på frågor som varit perifera eller som inte ens varit omstridda: europeiska länders syn på Sudan, oljeverksamhetens ”positiva effekter” eller nyttan av färdiga vägar.
”Den valda strategin har förlängt och komplicerat processen”, skriver Attorps.
Som ett exempel lyfts de 27 inlagor som försvararteamen lämnade in inför åtalsbeslutet. Av dessa kom 22 in mellan den 29 januari och den 25 maj 2021. Flera behandlade samma frågor, samtidigt som teamen enligt kostnadsräkningarna granskade varandras utkast.
Åklagarna menar att detta samarbete skapade merarbete när många jurister skulle läsa in sig, lämna synpunkter och diskutera samma material.
Åklagarna accepterar att både Ian Lundin och Alexandre Schneiter behövt fler än en försvarare och de anser att det är rimligt att ersätta tre försvarare för vardera personen, men de ifrågasätter hur många som arbetat med målet och när deras närvaro varit nödvändig.
Som jämförelse hänvisar de till det så kallade Iranmålet, där två offentliga försvarare förordnades. Det målet var enligt åklagarnas bedömning jämförbart i fråga om rättslig och faktisk komplexitet, även om huvudförhandlingen var kortare.
När ett annat försvararteam ansvarat för utfrågningen borde det enligt åklagarna ha räckt med en närvarande försvarare från det egna teamet.
Även bemanningen vid polisförhör ifrågasätts. Vid ett förhör med Schneiter 2020 deltog tre svenska advokater och en advokat från den internationella byrån Hogan Lovells. Åklagarna anser att en försvarare borde ha varit tillräcklig.
En annan konflikt gäller timpriserna. För Ian Lundins försvarare vid A1 Advokatbyrå anges arvoden på mellan 3 500 och 7 000 kronor i timmen. Åklagarna beskriver nivåerna som genomgående ”oskäligt höga”.
De anser att utgångspunkten ska vara den timkostnadsnorm som används för offentliga försvarare. Målets omfattning och komplexitet kan enligt yttrandet motivera ett påslag, åtminstone för delar av arbetet, men då med en tredjedel av normen.
Det saknas också enligt åklagarna ofta uppgifter om hur lång tid varje åtgärd tagit och vem som utfört den. Därmed blir det svårt att skilja nödvändigt arbete från dubbelarbete eller uppgifter som inte ska ersättas.
Ett exempel gäller Mannheimer Swartlings arbete för bolaget i oktober 2018. Under beskrivningen ”omfattande genomgång av ärenderelaterat material och rättsliga överväganden i anslutning därtill” hade tolv jurister arbetat upp 342 763 kronor, enligt åklagarens genomgång.
Åklagarna anser att en sådan beskrivning inte gör det möjligt att bedöma om kostnaden är skälig.
Även stora kostnader från utredningens tidiga år ifrågasätts. Enligt yttrandet om Orrön Energy arbetade Hogan Lovells under årets tre första månader 2014 upp motsvarande närmare 19 miljoner kronor och åklagarna anser att bolagets försvararuppdrag kan ha inletts tidigast den 15 november 2016, när Ian Lundin och Alexandre Schneiter delgavs misstanke om brott.
Åklagarna menar att det redan från början stod klart att utredningen leddes av en svensk åklagare och skulle bedrivas enligt svenska regler. Anlitandet av brittiska och amerikanska jurister utan kännedom om svensk straff- och processrätt har enligt yttrandet skapat merarbete även för polis och åklagare.
Bolaget har bland annat hänvisat till Hogan Lovells erfarenheter från processen mot oljebolaget Talisman. Men åklagarna anser att dessa kunskaper borde ha kunnat tas till vara till en bråkdel av kostnaden. De framhåller också att Talismanprocessen var ett tvistemål i amerikansk domstol.
Yttrandet beskriver dessutom hur bolaget bedrivit en egen utredning med intervjuer och analyser, som åklagarna jämför med en egen förundersökning och detta ska inte ersättas inom ramen för försvararuppdraget anser åklagarna.
När kostnadsanspråken presenterades i våras framhöll försvaret att arbetet varit nödvändigt för att tillvarata klienternas rätt under en lång förundersökning och en mycket omfattande huvudförhandling.
Försvaret hänvisade bland annat till målets internationella kopplingar, behovet av utländska jurister och experter samt den research som enligt dem krävts till följd av en oklar gärningsbeskrivning.
Enligt åklagarens återgivning meddelade Schneiters försvarare vid ett möte 2021 att åklagaren skulle möta ”ett motstånd som aldrig tidigare skådats”. Källa: Aktbilaga 2829, sidan 4.
I yttrandet om Alexandre Schneiters kostnader återges ett möte med hans försvarare den 28 maj 2021 och enligt åklagarens beskrivning framförde försvararna då att de hade starka resurser som skulle användas och att åklagaren skulle möta ”ett motstånd som aldrig tidigare skådats”.
Åklagarnas yttranden innehåller ingen alternativ slutsumma och hur stor del av anspråken som ska ersättas återstår för Stockholms tingsrätt att avgöra i samband med att dom meddelas i februari 2027.
Vill du hålla koll på allt om Lundinrättegången? I Whatsapp-gruppen Lundin Oil rättegången får du en unik chans att följa Martin Schibbyes arbete.
Toppbild: Montage, porträtt av Ian Lundin och bild från Wikimedia Commons, foto: AleWi, (Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 International).
Av Martin Schibbye
Hjälp oss skriva mer om Lundin!
Blankspot rapporterar löpande om Lundinrättegången från Tingsrätten i Stockholm. Stöd oss så vi uthålligt och långsiktigt kan bevaka.
