Analys om Azerbajdzjan, Demokrati, Kaviardiplomati, Pressfrihet

Krönika: “Jakten på den armeniska lobbyn”

Efter granskningarna av svensk-azerbajdzjanska föreningar har Rasmus Canbäck och Blankspot anklagats för att vara finansierade av armenisk lobby. I veckans krönika söker Rasmus Canbäck svaret på vad den armeniska lobbyn är för något.

Av Rasmus Canbäck 1 februari, 2022

Detta är en argumenterande text. Åsikterna i texten är skribentens egna.

1945 greps den ryska författaren Aleksandr Solzjenitsyn av den Sovjetiska underrättelsetjänsten. Han anklagades för att sprida ”anti-sovjetisk” propaganda och förvisades under Josef Stalins terrorstyre till ett fångläger i Sibirien. 

Hans brott var att ha skrivit brev till en vän där han talade nedsättande om Stalins militära förmåga under andra världskriget. För det betraktades han springa fiendens ärenden, det imperialistiska väst.

Även om Solzjenitsyn släpptes från fånglägret vid Stalins död 1953 så dog aldrig greppet att stämpla dissidenter som utländska agenter eller terrorister. 

I sann sovjetisk anda har Vladimir Putin tagit till sig benämningen och sedan 2021 är ”utländsk agent” en juridisk form som ges till journalister och aktivister som anses sprida icke-ryska ideal.

Metoden att kalla individer för utländska agenter går ut på att skapa desinformation, en sorts alternativ verklighet som härrör till statligt underbyggda konspirationer. Individer som stämplas får kämpa mot en osanning som inte går att skaka av sig. 

Det är precis vad som har hänt mig. 

Under och efter granskningarna av de svensk-azerbajdzjanska föreningarna har jag mottagit en stor mängd meddelanden om att jag arbetar för en “armenisk lobby”. Fler av dem som delat och stämt in i anklagelserna är regimrepresentanter. Inte minst den azerbajdzjanska ambassadören i Sverige.

Logiken är att om du kritiskt granskar diktaturen så måste det bero på att du är köpt av armenier.

De grövsta anklagelserna föreslår att en armenier i armeniska huvudstaden Jerevan skriver mina artiklar, skickar dem till mig och så betalar jag Blankspot för att publicera dem. 

Till och med en av de svenska journalister som var på en av bjudresorna i höstas insinuerade i ett mejl att jag är kopplad till en armenisk lobby. Sannolikt är det den som anordnade bjudresan som spridit konspirationen.

Azerbajdzjaniers kongress i Sverige har skickat konspirationen till uppdragsgivare och journalister som jag kommunicerat med. Syftet är att skada min ekonomi och anseende.

Genom att tillskriva mig konspirationen har regimvänner ett verktyg för att hävda att jag är partisk. 

Men frågan är: vad är den armeniska lobbyn?

Den azerbajdzjanska journalisten Arzu Geybulla är en av få som beskrivit konspirationen. Hon förklarar att den används av den azerbajdzjanska staten för att stämpla sådana som de uppfattar som statsfiender, en sorts förrädare som springer fiendens intressen.

De så kallade statsfienderna får betalt av en diffus armenisk lobbygrupp som ”motarbetar sanningen”. Sanningen är den som staten producerar.

Första gången armeniska lobbyn nämndes är i samband med folkmordet mot armenier och kristna i Turkiet 1915-1917. 

I den upptrappade retoriken inför folkmordets skeenden skapades konspirationen om en hemlig armenisk grupp som försökte störta den turkiska övermakten. 

Vid Sovjetunionens fall levde traditionen av att stämpla dissidenter som utländska agenter vidare i Azerbajdzjan, men med skillnaden att den utländska agenten är mer konkret – den är en armenier. Idén om en hemlig armenisk lobby hade överlevt hela nittionhundratalet, och rentav frodats i delar av de etnonationalistiska turkiska kretsarna.

Journalisten Thomas de Waal som i slutet av 1990-talet skrev boken Black Garden om kriget i Nagorno-Karabach beskriver att konspirationen om den armeniska lobbyn använts frekvent bland ultranationalister i Azerbajdzjan. 

Framförallt är det för att beskriva pogromerna mot armenier i städerna Kirovabad (nuvarande Ganja), Sumgait och Baku åren 1988-1990. Konspirationen säger att det inte var azerbajdzjanska lynchmobbar som utförde förföljelserna – det var en armenisk lobby som inte fått betalt av dem de dödade. 

Det är givetvis en bisarr idé, men i azerbajdzjansk statlig historieskrivning nämns inte pogromerna alls. Staten har å andra sidan inte heller motarbetat ovanstående konspiration. Snarare det motsatta.

När diktatorn Ilham Alijev tog över makten efter sin far Heydar 2003 intensifierades användandet av konspirationen för att i sann sovjetisk anda formulera en fiende. Det skedde särskilt efter nedmonteringen av civilsamhället 2012–2013 då aktivister och journalister fängslades eller flydde. Däribland Arzu Geybulla som officiellt anses vara en armenisk spion efter att ha skrivit för den armenisk-turkiska tidningen Agos som jagats av turkiska myndigheter.

På en statlig azerbajdzjansk hemsida, Virtual Karabakh, beskrevs den armeniska lobbyns syften fram till krigsvinsten mot Armenien 2020:

1. Påverka politiker att erkänna det ”så kallade” folkmordet.

2. Påverka politiker att erkänna Karabach som armeniskt.

3. Lobba för att stärka relationen mellan Armenien och andra stater.

4. Öka inflytandet för armenier i politiken. 

5. Påverka utländska stater att driva pro-armenisk politik.

Sidan är sedan krigsvinsten 2020 borttagen, men finns kvar i internetarkivtjänster.

Mycket riktigt så finns det armeniska intresseorganisationer världen över som delar en eller flera av punkterna i sin agenda. 

Det är vad intresseorganisationer gör. De driver politiska påverkansfrågor. För de flesta armenier är folkmordsfrågan och Nagorno-Karabachs självbestämmande förståeligt nog viktiga. Likaså driver azerbajdzjanska intresseorganisationer pro-azerbajdzjansk påverkanspolitik som anser det motsatta. Att Nagorno-Karabach tillhör Azerbajdzjan och att folkmordet är påhittat för att armenier ska få omvärldens sympatier.

I Sverige är den största armeniska föreningen det Armeniska riksförbundet, medan det finns många fler utomlands. Den mest kända är ANCA (Armenian National Congress of America) som bildades 1918 av folkmordsöverlevare. Stundom har den haft kopplingar till den nationalistiska armeniska Dasjnakrörelsen, som haft samröre med en militant förgrening som utfört terrorhandlingar. 

Att det finns ett mörkt förflutet i några av de armeniska organisationerna råder det knappast tvivel om, men det är snarare en abstraktion än en konkret organisation som jag anklagas för att finansieras av.

Nåja, den enda kontakt jag haft med armeniska intresseorganisationer är när jag sagt nej till att ha kontakt med dem. 

De har aldrig erbjudit mig tjänster mot gentjänster eller pengar för artiklar.

Faktum är att den enda förening som erbjudit mig något i utbyte mot särskild rapportering är Azerbajdzjaniers kongress i Sverige som försökt bjuda mig på en resa till Azerbajdzjan. 

Ironiskt nog anklagas jag av just dem för att vara betald av en diffus armenisk lobby. 

Denna världsomfattande konspiration går ut på att en etnisk grupp, armenierna, mutar politiker och journalister för att de ska erkänna ett ”påhittat” folkmord. Den etniska gruppen sägs dessutom vara så pass inflytelserik att den ändrar riktningen på olika länders politik.

Känns detta igen?

Toppbild: Armenier manifesterar i New York för att USA ska erkänna folkmordet mot kristna. 2021 erkände president Joe Biden det slutligen. Foto: Chris McGrath/Getty Images

Av Rasmus Canbäck