Röster om ,

Dagbok om flykten från Afghanistan: Ska det vara krig tills alla dör?

"På bilderna och filmerna mina vänner i Kabul skickar till mig framträder helvetet. Även om jag har lämnat staden är många av mina vänner och kontakter kvar." Det skriver Mohammad i veckans dagbok.

Jag tänker att Afghanistan är ett land med många olika slags människor som kanske aldrig kommer att acceptera varandra.  Även om de har samma religion och traditioner tycker de inte om varandra. 

De pratar med olika språk och tycker illa om varandra på ett sånt sätt att de aldrig kommer att få uppleva freden tillsammans. 

De krigar och krigar tills en dag alla är döda och ingen är kvar. Då och först då kan det kanske bli fred? Det krävs en ny generation tänker jag medan jag går runt i Istanbul och läser meddelandena från mina vänner i Kabul.

Bild från Istanbul dit Mohammad har flytt. Foto: Mohammad. 

Talibanerna har nu tagit makten och det innebär ett hårt slag mot de kvinnor som vill vara fria.

Från Herat har jag nu fått höra att mina kusiner som är kvinnor inte längre får gå på universitetet. Jag förstår inte hur ett land kan få styras av analfabeter? Enligt min åsikt kan Afghanistan som land aldrig klara sig utan att också kvinnorna arbetar och studerar. 

En del tänker nu att det kan bli fred i Afghanistan när talibanerna tagit över landet. Att explosionerna och självmordsbombarna kommer att upphöra. Men attentaten vid flygplatsen visar att så inte är fallet. Hundratals människor som ville fly för att rädda sina liv och få ett bättre liv i ett annan land dödades och sågs aldrig mer på jorden. 

De sjukhus som fortfarande är igång försöker att rädda livet på de skadade och lägga om såren på de som lever. Men bristen på läkare och sjuksköterskor är stor. Många lämnade landet i veckan och flera av de som är kvar har inte varit på jobbet sedan talibanerna tog över. 

Explosionen vid flygplatsen var ingen liten explosion. I början så rapporterades det om en handfull döda men det var flera hundra personer. När bomben sprängdes stod människorna så tätt att man inte kunde få in ett finger till mellan kropparna. 

Talibanerna säger nu att detta var IS och att IS inte är några talibaner. Men de har varit i bergen tillsammans. De har brutaliserats i kriget mot regeringsarmén och få av dem har utbildning eller vet hur man styr en stat. 

**

I över ett år har Mohammad fört dagbok på Blankspot om hur han som utvisad försöker återanpassa sig till livet i Afghanistan. Nyligen belönades dagboken med Sveriges Tidskrifters pris ”Årets grepp”. Dagboken kommer att fortsätta även sedan Mohammad lämnad staden. För att inte missa så skriv upp dig för Blankspots nyhetsbrev.