Idé & Analys om Eritrea

Alla vägar bär till Washington – både oppositionen och regimen i Eritrea söker USA:s gunst

När både den eritreanska oppositionen och regimens högsta ledning söker stöd i Washington blottläggs en politisk dragkamp. I kongressens mötesrum presenterar en exildelegation sin vision för ett demokratiskt Eritrea – samtidigt som president Isaias Afwerki får ett personligt brev från Donald Trump med löfte om en ny relation.

Av Martin Schibbye 2 augusti, 2025

Mellan den 21 och 24 juli genomförde Eritrean Blue Revolutionary Front (EBRF), tidigare känt som Brigade N’Hamedu, sin första officiella lobbyresa till USA:s huvudstad. Delegationen leddes av tre centrala namn i rörelsen: Beyene Gerezgiher, Bereket Kahasi och Dawit Teferi. 

Under fyra intensiva dagar träffade de kongressledamöter från båda partier, personal vid House Foreign Affairs Committee, den inflytelserika Tom Lantos Human Rights Commission och rådgivare till senatorer som Chris Van Hollen, Mark Warner, Alex Padilla och Darrell Issa.

Målet med resan var att positionera EBRF som det mest trovärdiga och samlande alternativet till Isaias Afwerkis envälde. Genom att betona sitt fokus på fredlig övergång, inkluderande representation och respekt för mänskliga rättigheter, ville rörelsen signalera att det nu finns ett organiserat och politiskt moget alternativ i exil, redo att ta ansvar för ett framtida Eritrea.

Enligt rörelsen har USA i årtionden letat efter en sådan aktör – någon att bygga en ny relation med efter att banden till regimen i Asmara länge varit spända. Till skillnad från många andra oppositionsgrupper, som ofta splittrats längs etniska linjer eller dragits in i väpnade konflikter, försöker EBRF positionera sig som ett civilt, digitalt och globalt nätverk. 

Men medan delegationen satt i möten rörde sig ett helt annat diplomatiskt budskap samtidigt genom Washington – den här gången riktat åt regimens håll.

Den 30 juli, bara dagar efter oppositionens hemkomst från Washington, publicerade Eritreas informationsministerium ett brev från Donald Trump till president Isaias Afwerki. I brevet, som först kommunicerades i form av ett pressmeddelande, uttryckte Trump sin vilja att återupprätta relationerna mellan USA och Eritrea efter vad han kallade ”den skadliga utveckling som Biden-administrationen orsakat globalt”.

Trump betonade att han var redo att inleda ett nytt kapitel, där relationen mellan länderna skulle baseras på ärlighet, respekt och en gemensam strävan efter stabilitet och utveckling i Afrikas horn och Röda havet. Han tackade också för det gratulationsbrev han fått från Afwerki i samband med sin ”comeback” som USA:s 47:e president.

Med ens blev det tydligt att regimen i Asmara ville använda det amerikanska presidentbrevet som bevis på att Eritrea inte är isolerat – tvärtom. Det presenterades som ett erkännande, ett diplomatiskt genombrott och en markör för att dörrarna till Washington åter stod öppna.

Oppositionen i sin tur vill att USA agerar kraftfullt för att sätta press på regimen och bana väg för ett demokratiskt maktskifte. De lyfter fram civilsamhällets potential, diasporans resurser och behovet av internationellt stöd. 

Regimen, å sin sida, försöker i stället få USA att acceptera den rådande ordningen, att betrakta Eritrea som en stabil aktör och att fokusera på gemensamma intressen snarare än inrikes förhållanden.

Att båda parter väljer att intensifiera sin närvaro i Washington just nu är inte någon slump. Dels sker detta mot bakgrund av ett möjligt skifte i amerikansk Afrikapolitik efter valet 2024, där Trumps återkomst innebär att gamla prioriteringar kan omförhandlas. Dels ökar spänningarna på Afrikas horn mot bakgrund av situationen i Sudan och Etiopiens instabilitet.

Det som nu utspelar sig är i grunden en kamp om berättelsen. Vilken bild av Eritrea får fäste i Vita huset, på Capitol Hill och i internationella medier? Är landet en stabil, suverän aktör som fallit offer för missförstånd? Eller är det en diktatur på fallrepet, där ett nytt demokratiskt alternativ väntar på att släppas in?

För regimen är Trumps brev ett diplomatiskt trumfkort som kan användas internt för att visa på fortsatt stöd från väst. För oppositionen är kontakterna i kongressen ett första steg i att bygga det internationella tryck som kan få regimen att vackla.

Det som sker i Washington dessa sommarveckor kanske inte förändrar situationen i Asmara över en natt. Men de nya kontakterna, breven och samtalen lägger grunden för hur nästa kapitel i Eritreas historia kan komma att skrivas.

Av Martin Schibbye