Analys om Mali, Västafrika
Två år efter Johans frisläppning: Rekordår för kidnappningar i västra Sahel
Kidnappningarna i Sahel har ökat de senaste åren.
Av Anton Rosén 5 september, 2019
Efter nästan sex år som kidnappad i Malis öken blev Johan Gustafsson i juni 2017 slutligen frisläppt och kunde komma hem till Sverige, om detta berättar familjen i en ny SVT-dokumentär. Under de två år som har gått sedan dess har säkerhetsläget i regionen där han kidnappades försämrats avsevärt, enligt FN och organisationen ACLED, som ägnar sig åt att övervaka väpnade konflikter.
412 nya kidnappningar har rapporterats, att jämföra med 48 kidnappningar under föregående två-årsperiod. Även andra typer av konfliktrelaterat våld har ökat lavinartat. Och det är inte bara offren som blir fler, utan även förövarna, med nya militanta grupper som etablerat sig i området, och som i allt högre grad börjat rikta sina vapen mot civilbefolkningen enligt organisationen ACLED.
I de sydvästra delarna av Sahara, där öknen övergår i savann och halvtorra grässlätter, i det som brukar kallas Sahel-regionen ligger den delade gränsen mellan Mali, Burkina Faso och Niger. Området, som historiskt huserat några av Afrikas mest framstående civilisationer och rikaste städer är för närvarande skådeplats för en av världens värsta humanitära katastrofer.
I maj i år larmade FN-företrädare från de tre länderna via
kontoret för samordning av humanitära frågor för att säkerhetssituationen blivit värre än någonsin tidigare. Konflikterna i området, som dessutom drabbats av både torka och översvämningar, har det senaste året drivit nästan en halv miljon människor från sina hem.
Hundratusentals människor saknar tillgång till utbildning och sjukvård. 1,8 miljoner människor riskerar förlora sin matförsörjning.
”Många av de som drabbats av våldet stod redan inför allvarliga svårigheter”, säger FN-koordinatorn Mbaranga Gasarabwe i ett uttalande till Reliefweb. ”För dem är det en dubbel katastrof”.
Risken att konflikten sprids är överhängande. Militanta grupper har rört sig söderut mot länder som Ghana, Togo, Elfenbenskusten och Benin. “Det handlar inte längre bara om Sahel, det handlar om kustliga Västafrika och risken för regional spridning” sade Burkina Fasos utrikesminister Alpha Barry tidigare i februari på en säkerhetskonferensen i München. Västafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (ECOWAS) har också varnat för situationen och risken för en större regional destabilisering.
De militanta gruppernas ökade närvaro har provocerat fram ett våldsamt gensvar från ländernas säkerhetsstyrkor, vilket i sin tur satt fyr på ett antal etniska konflikter där olika grupper anklagar varandra för att stötta ”fel” sida.
Det ökade våldet går att spåra till ett antal lokala, men globalt orienterade jihadist-grupper som har tillbringat de senast åren med att förbereda det väpnade uppror som nu briserar över hela Sahel-regionen enligt nyhetsorganisationen The New Humanitarian.
År 2012 var jihadisternas verksamhet begränsad till norra Mali, där de slog ihop sina styrkor med Tuaregiska separatistrebeller för att ta över ett antal strategiska städer, däribland Timbuktu.
I januari 2013 drevs de tillbaka ut i öknen av franska trupper. Väl där omgrupperade de och återupptog sin militanta verksamhet, fast nu över ett större område, som även omfattade delar av Niger och Burkina Faso.
I mars 2017 formerades den största jihadistiska koalitionen i området under namnet Jama’at Nusrat ul-Islam wal-Muslimeen. Häri ingår den gren av al-Qaida som opererar i Sahara och flertalet andra militanta grupper. Ytterligare en fraktion militanta jihadister utgörs av den del av Islamiska Staten som agerar i området under beteckningen Islamiska Staten i Större Sahara (ISGS).
En kombination av svaga stater, regionens ogästvänlig miljö i form av vidsträckta öknar, porösa gränser och inflödet av vapen från Libyen har möjliggjort de militanta gruppernas snabba framfart. Jihadisternas motgångar i Mellanöstern har också bidragit till utvecklingen. Islamiska Statens stora fästen har fallit i Irak och Syrien, al-Qaidas aktivitet i Yemen möter hårt motstånd. När motståndet i öster synes oövervinnerligt tycks det som att nästa jihadistiska offensiv slagit rot i västra Sahel.
Mali, Burkina Faso och Niger delar alla den tveksamma äran att tillhöra världens tio minst utvecklade länder, vilket innebär att det finns en stark grogrund för rekrytering till de militanta grupperna. Vissa tror att jihadisterna kan ge dem ett bättre liv än vad staten kan ge dem.
Jihadisterna har till exempel fokuserat sina rekryteringsinsatser på Fulani-folket. En halvnomadisk etnisk grupp långt ned i den sociala hierarkin. Som boskapsskötare missgynnas de dessutom ofta av statliga utvecklingsprogram, som istället premierar jordbruksbefolkningen.
Detta har lett till att andra etniska grupper, som känner sig hotade av jihadisterna, bildat självförsvarsstyrkor som attackerat Fulani-byar och utfört massakrer som liknar etnisk resning.
De militanta grupperna har också bytt taktik, från att utföra riktade mord på regeringsföreträdare, soldater och lokala ledare, till att ägna sig åt urskillningslösa attacker mot civila och deras byar.
De statliga säkerhetsstyrkornas respons har i mångt och mycket enbart förvärrat situationen. Förra året var Maliska styrkor inblandade i en massaker i Mopti-regionen. Om norra Burkina Faso har det rapporterats att säkerhetsstyrkorna dödar tre gånger fler civila än vad jihadisterna gör.
En undersökning som genomförts av organisationen International Alert menar att den ökande extremismen i västra Sahel snarare beror på svaga stater än fundamentalistisk religiös ideologi. “Verkliga eller upplevda missbruk av myndigheter – ofta med straffrihet – har lett till frustrationer som våldsamma extremister utnyttjar. Dessa grupper använder kritik av statlig korruption för att uppmuntra samhällen att omfamna en alternativ politisk och social modell, inspirerad av sharia,” menar Marco Simonetti, regionchef på International Alerts avdelning för Västafrika.
Läs mer: The New Humanitarian har nyligen gjort en större granskning av utvecklingen i regionen.
Läs också Blankspots intervju med Johan Gustafsson om männen som höll honom fången.
Toppfoto: Magharebia/Blankspot
