Analys om ,

Topp 5 vanligaste maskerna – för dig själv och andra

I stora delar av världen råder det obligatorisk maskplikt för att skydda sig mot coronapandemin. Dessutom krävs numera munskydd vid resa med flyg. Men hur ser en vardag med mask ut? Och vilka ska man välja?

I många länder är maskplikt en av de centrala delarna i paletten av åtgärder som satts in när smittspridningen ökar. Vanligast är att munskydd måste användas i lokaltrafiken, hos vårdinsatser och vid matinköp.

I Sverige refererar Folkhälsomyndigheten till att det vetenskapliga underlaget är svagt när det gäller hur effektivt munskydd är mot smittspridning. Därför avstår de ännu från att rekommendera allmänheten att använda munskydd och menar att de snarare ger ett ”falskt skydd” som kan leda till att man ger sig ut sjuk med mask och därmed bidrar till att öka smittspridning. Maskerna gör också att man rör för ofta vid mun, ögon och näsa och därmed ökas risken för smittspridning ytterligare.

I dagsläget tänker många länder helt annorlunda och har infört olika former av maskplikt. Åtgärder som görs för att man anser att munskydden kan bidra till att minska spridningen av coronaviruset tillräckligt mycket för ett obligatoriskt användande bland allmänheten. Och de som inte följer reglerna kan bötfällas.

Maskdebatten har blivit starkt politiserad i vissa länder. Många är vittnesmålen från USA om hur maskbärandet i sig blivit en politisk signal.

Under ett besök i Österrike och Tyskland nyligen fick jag anledning att under en längre tid prova på olika masker utifrån olika användningsbehov. Utan mask hade jag till exempel inte kunnat besöka äldreboenden.

Maskerna finns att köpa på en mängd platser inklusive popupbutiker som erbjöd allt inom området. Marknaden växer och det finns masker av olika kvalitet, funktion och pris. Allt fler syr också sina egna masker eftersom det är ganska kostsamt med engångsmasker.

Pop-upbutik med andningsskydd på Mariahilferstrasse i Wien, Österrike

I Österrike startades en 46 dagar lång lockdown den 15 mars och munskydden var från första början en del av verktygen för att förhindra smitta i stora delar av samhället. Masker har efter öppnandet av samhället fortsatt vara obligatoriska vid till exempel vid läkarbesök och vid resa i lokaltrafiken även om det i perioder funnits diskussioner även där om nyttan med dem.

Nyligen bestämde regeringen sig efter en viss ökad spridning i delar av Österrike att återinföra en utökad allmän maskplikt. Den innebar att man återigen behövde använda mask i matbutiker, bagerier, banker och postkontor. Idén är att säkerställa att platser dit man måste bege sig ska vara så skyddade som möjligt. Detta beslut ledde senare till att många muséer i takt med att besökarantalet under sommarmånaderna ökat också återinförde maskplikt.

I matbutiker kontrolleras man ofta vid ingången och ombeds att sätta på sig masken. Om man inte hunnit göra det eller om man glömt den kan man i vissa butikskedjor få en mask – som överlämnas med en brödtång. Eller får lämna butiken.

Men att använda en mask i lokaltrafiken i 37-gradig sommarhetta på en spårvagn utan luftkonditionering är förstås krävande för vardagspendlaren. Det är lätt hänt att slarva och masker glider ner. En mask under näsan ser skrattretande ut och gör det så tydligt hur meningslöst maskanvändandet då blir.

Det är väl där vi finner beviset för Anders Tegnells resonemang om hur fel människor använder masker. Men den stora massan i Österrike har lärt sig att tvätta händer, konstant använda handsprit och hålla social distans. Dessutom har många också lärt sig att använda maskerna mer korrekt.

Få ignorerar maskplikten i lokaltrafiken trots en diskussion om att det ändå inte kontrolleras. Men det finns sammantaget 120 så kallade ”maskpoliser” och i veckan lanserades en ny kampanj av Wiener Linien. Med hjälp av rim vill man uppmärksamma hur man ska bära masken. ” Maske auf, Naserl rein, so muss das sein.” Fritt översatt blir det ”mask på, näsan in, så måste det bli”. Detta ropas även ut i högtalarna på perrongerna.

Ny kampanj av Wiener Linien för att påminna om att en mask under näsan inte är ett skydd

Ett komplement till maskpoliserna är den sociala kontrollen under resan. I kommentarsfältet på lokaltrafikens Facebooksida uppmanas man också att hjälpa varandra att komma ihåg hur masken ska bäras när resenärer klagar över andras slarv med maskerna och brist på kontroller. Och det skedde dagligen under mina veckor där att någon sa till en medresenär eller att man markerade mot de som bar maskerna slarvigt genom att flytta sig bort från dem. Vid ett flertal tillfällen hördes inom grupper av vänner tillrättavisningar, av såväl yngre som äldre, mot den som lät masken glida ner.

Det är nog ungefär där österrikarna landat: Att det kan ju inte skada att försöka skydda varandra.

Jag presenterar här mina personliga favoritmasker efter några veckors användande. De används för lite olika ändamål beroende på situation.

Detta är absolut ingen vetenskaplig guide utan ett exempel på hur en vardagsanvändning ser ut. Besök gärna WHO:s sidor med fullständig information om när och hur en mask ska användas.

De så kallade kirurgmunskydden som vi är vana att möta vid tandläkarbesök eller inom vården är gjorda i ett mjukt blått eller vitt papper. De är bekväma, lätta att andas i och sitter ordentligt utan att de börjar skava över öronen. De skyddar andra från mina utandningspartiklar, men inte mig från andras i jämförelse med den filtrerade halvmasken som jag också använde. Men om alla använder dem skyddar man varandra genom det minskade antalet utandningspartiklar runt om oss.

Jag använde dem för resor i lokaltrafiken och vid kortare besök på äldreboendet.

De ska bytas ut efter max tre timmar eller om de blir fuktiga. Om jag återanvände en sådan mask skedde det bara efter ett superkort användande där jag inte mötte andra människor. Då vek jag ihop masken genom att undvika att röra vid insidan. Sedan lade jag den i en särskild ficka avsedd för detta i handväskan. Och använde handsprit efter att ha rört vid den. Men som sagt kirurgmunskydden är av papper och ska betraktas som engångsartikel.

Att flyga med ett munskydd har för övrigt en helt oväntat positiv egenskap. Nämligen att det blev inte så kallt. Jag fryser alltid ombord på ett flygplan men munskyddet ökade värmen och det behövdes inget runt nacken.

Österrikiskt munskydd av tyg i dirndl-mönster.

Tygmunskydden kan köpas i butik eller sys egenhändigt. De görs med ett enkelt tyglager men är bäst när de har flera lager. Ett tätt vävt tyg blockerar luftpartiklarna i utandningsluften bättre än jag initialt trodde.

Tygmunskydden är perfekta att ha med sig i fickan och kunna sätta på sig när munskydd efterfrågas i ett sammanhang man inte väntat sig behöva ett. Många mindre butiksinnehavare eller andra med mindre lokaler valde själva hur de ville att man skulle förhålla sig till munskydd i deras lokaler.

Tygmasken är mer tålig för ett sådant plötsligt upp och ner användande under en dag.

Även tygmasken ska dock bytas så fort den blir fuktig och tvättas efter ett par timmars användande i 90-grader.

Långsiktigt är tygmasker kostnadseffektiva det blir trots allt dyrt med engångsmasker. Det kan också vara roligt att matcha den egna klädseln. Många kläddesigners erbjuder förstås redan matchande masker till olika kollektioner. På nätet finns många guider för att göra egna masker. Med eller utan symaskin, med eller utan olika lager och med eller utan filter. Här finns ett exempel att inspireras av.

De så kallade andningsmaskerna som används inom industrin görs i ett tjockare filtmaterial. Den jag använde var en så kallad filtrerande halvmask med märkningen FFP3, liknande finns även som FFP2 eller N95-masker.

De har alla en ventil och sluter mer tätt om ansiktets nedre del genom sin kupade form. De kan blockera de små luftburna partiklarna bäst av de masker jag använde, mellan 95-99% beroende på vilken sort man använder.

Jag valde den sortens mask vid längre besök på vårdhemmet. De kan användas 6-8 timmar.

Visirskydd av plast vid insläpp under filmfestivalen vid Rådhuset i Wien, Österrike

Visirskydden av plast finns i olika storlekar. De minsta syns knappt på håll och täcker precis mun och näsa. De större visirskydden som täcker hela ansiktet användes ofta inom turistnäringen, vid tex guidningar eller vid biljettinsläpp och blir som en slags bärbar plexiglasskiva.

Det är inte längre ett krav för serveringspersonal på restaurang att bära mask i Österrike. Trots det väljer ännu många att använda mask eller dessa olika visirskydd på de mer välbesökta restaurangerna. Även ett lite skyddsvisir skickar en signal av ömsesidig omsorg och en påminnelse om att se upp men i övrigt upplever jag dem som minst relevanta att använda själv.

Jag undvek att sätta mig bredvid de som använda dessa visirskydd i lokaltrafiken. Själva visiret såg ofta ut som ett fönster som inte putsats på länge samt att troligen kan fler luftpartiklar nå ut i luften runt ett sådant visir om man sitter nära.

Väl hemma igen bär jag numer alltid mig en mask för att kunna använda den vid behov, om det är för mycket folk till exempel på tunnelbanan eller på bussar. Eller vid besök på platser som apotek eller vårdcentraler där risken för smitta uppenbart ökar.

Att använda en mask i lokaltrafiken gör mig mindre orolig över att vistas i ett så trångt utrymme med andra. Inte för att jag tror att det blir ett fullständigt skydd men för att jag tror det ökar chansen att skydda andra från mig. Och om alla andra bär munskydd så ökar chanserna att även jag blir skyddad från dem.

Folkhälsomyndighetens argument mot munskydd är motsägelsefulla när de väljer att kretsa runt människors oförmåga att hantera dem. Såväl för att det krockar med myndighetens huvudbudskap om sunt förnuft och eget ansvar som det faktum att så många andra länder och WHO anser att de kan skydda.

Oavsett vad man själv tycker så behöver man ta reda på mer vad som gäller för ansiktsmasker om man vill resa utanför landets gränser.

Att använda mask blir en tydlig påminnelse om att viruset finns kvar och att vi måste fortsätta att hålla social distans, tvätta och sprita händerna. Masken leder inte till att allt de andra säkerhetsrutinerna glöms bort.

De blev under mitt besök ett enkelt säkerhetsverktyg av flera som gjorde det möjligt att återgå till en ny slags vardag, inklusive besöka äldre på vårdhem, i försök att leva med en pandemi så säkert som det går utifrån nu kända fakta.

Hjälp oss skriva mer om Coronavirus!

Coronapandemin har fört ut oss alla till en outforskad del av kartan och skapat stora utmaningar för demokratin. Vi fokuserar på att berätta om detta.

Stöd oss genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem för fortsatt bevakning av pandemins effekter på demokratin.