Nyheter om Nagorno-Karabach
Spänt i Nagorno-Karabach ett år efter eldupphöret
Ett år efter avtalet om eldupphör är läget i Nagorno-Karabach fortsatt spänt. Blankspot skriver om veckan som omgärdat minnesdagen för krigsslutet.
Av Rasmus Canbäck 14 november, 2021
Ett år efter avtalet om eldupphör mellan Azerbajdzjan och Armenien efter kriget i Nagorno-Karabach har kriget gjort sig påmint.
I Azerbajdzjan firades segern med pompa och ståt, medan i Armenien tog oppositionen till gatorna för att markera mot premiärminister Nikol Pasjinjans regering som de håller ansvariga för förlusten.
Azerbajdzjans president Ilham Alijev förklarade den 8 november att dagen i framtiden är en helgdag för att minnas segern i det andra Karabachkriget. I ett tal slår han fast att Azerbajdzjan vann det och att alla former av provokationer från Armenien kommer mötas med järnhand.
– Från och med nu kommer vi alltid leva som ett vinnarland. Och som en vinnarnation. Från och med nu kommer vi alltid leva i Karabach. Om någon kraft i Armenien någonsin ifrågasätter oss eller försöker begära revansch, så kommer de att mötas av vår knutna näve.
Talet höll han iklädd militäruniform i staden Sjusja i de delar av Nagorno-Karabach som Azerbajdzjan kontrollerar efter fjolårets krig.
I huvudstaden Baku hölls en militärparad med en 440 meter lång azerbajdzjansk flagga som symboliserar de 44 dagar som kriget pågick förra året.
Samtidigt har fredsförhandlingarna gått i stå.
Under oktober har det ryktats om att Armenien och Azerbajdzjan, med Rysslands hjälp, skulle teckna ett påbyggnadsavtal till avtalet om eldupphör från i fjol.
Ryssland fick då ett femårsmandat att bevaka avtalet om eldupphör mellan länderna och förhoppningen är ett långvarigare avtal ska tecknas under denna period.
Opinionen i Azerbajdzjan har starkt kritiserat avtalet, och retoriken från president Ilham Alijev är att konflikten egentligen är löst; och att det inte finns något självstyrande Nagorno-Karabach.
De senaste veckors rykten sade att parterna skulle komma överens om nya gränsdragningar mellan länderna och en transportkorridor genom Armenien, från Azerbajdzjan till dess enklav Nachitjevan.
Men påbyggnadsavtalet uteblev.
Avtalet om eldupphör som tecknades den 9 november 2020 är därför oförändrat och knäckfrågor som var gränserna mellan Armenien och Azerbajdzjan går och Nagorno-Karabachs status kvarstår.
I och med armenierna i Nagorno-Karabach förlorade kontroll över hela gränsområdet mellan regionen och Armenien ligger nu 21 kilometer av den viktiga vägen mellan Kapan och Goris i Azerbajdzjan.
Vägen förbinder Armeniens norra delar med dess södra, och i förlängningen hela vägen till Iran. Azerbajdzjan har tillåtit att bilar får passera, men de senaste månaderna har trakasserier skett mot den armeniska civilbefolkningen.
Bland annat har videor i sociala medier florerat på när azerbajdzjanska trupper stoppar bussar och bilar som bär flaggan från Nagorno-Karabach, och iranska lastbilschaufförer som frekventerar vägarna får betala tull för att passera.
Det azerbajdzjanska utrikesministeriet menar att vägen tillhör dem, och att det därför är azerbajdzjansk lag som gäller.
I veckan deklarerades det dock en ny streckning av vägen i Armenien kommer öppnas innan årets slut som undviker de 2 mil som Azerbajdzjan kontrollerar.
Rapporter om att eldupphöret i Nagorno-Karabach har brutits har därtill förekommit.
I Nagorno-Karabach dödades en armenier och tre skadades efter beskjutning från den azerbajdzjanska sidan.
Armenierna lagade vattenledningar som ska användas för att säkerställa vattentillförseln till ryska fredsbevarande trupper i närheten. En grupp av dessa trupper bevakade reparationerna.
Blankspot har tidigare rapporterat om att många av vattenledningarna är ödelagda efter fjolårets krig och att Azerbajdzjan hindrar vattentillförseln. För att laga ledningarna krävs ett farligt arbete i gränslandet mellan Nagorno-Karabach och de områden som Azerbajdzjan kontrollerar.
Ryska försvarsmakten har kommenterat saken med att ”avtalet om eldupphör brutits” och att det gjordes i ett område som Ryssland har i uppdrag att bevaka. Azerbajdzjanska utrikesministeriet har å sin sida släppt ett pressmeddelande där de menar att de inte blev informerade om att reparationerna skulle ske och att händelsen därför är att betrakta som en provokation från den armeniska sidan.
Ett par dagar senare bröt en armenisk man sig igenom avspärrningarna till Azerbajdzjan och kastade en handgranat som skadade tre azerbajdzjaner. Mannen ryktas vara bror till armeniern som skjutits till döds. Azerbajdzjan menar att det var en grupp personer som utfört dådet och betraktar det som en terroristhandling.
Händelsen ledde till kortare beskjutning mellan sidorna och den enda vägen mellan Nagorno-Karabach och Armenien stängdes av under ett par timmar.
Under hösten har flera liknande händelser noterats. En av dem inträffade tidigare i oktober när en armenisk jordbrukare sköts till döds av en azerbajdzjansk krypskytt. Då ackompanjerades han av en rysk fredsbevarande trupp i den traktor han körde i.
Samtidigt som detta sker har det första året av Rysslands femårsmandat passerat och bristen på framsteg gör att oron för ett nytt krig ökar bland armenierna i Nagorno-Karabach.
Toppbild: Soldater bär på en 440 meter lång flagga för att minnas segerdagen den 8 november. Foto från azerbajdzjanska Azertac.
Fakta Nagorno-Karabach:
Befolkning: Den sista officiella folkräkningen genomfördes 1991 strax innan Sovjetunionens fall. Då bodde cirka 189 000 invånare i området, som till tre fjärdedelar bestod av armenier och resterande azerbajdzjanier. Innan kriget i fjol bodde det cirka 150 000 armenier i regionen, och efter bor det 30 000 färre.
Huvudstad: Stepanakert, ca 55 000-60 000 invånare (15 000 fler efter kriget)
Officiella språk: Armeniska och, sedan 2021, ryska
Geografi: Ungefär lika stort som Gotland med berg på uppemot 3000 meter över havet. Ligger där den armeniska bergsplatån möten den azerbajdzjanska steppen. Omslutet av Azerbajdzjan där regionen sedan 1991 inte är en administrativ enhet, utan uppdelad mellan flera regioner.
Konflikten i korthet: Nagorno-Karabach har formellt varit en självstyrande region i Azerbajdzjan sedan ryska revolutionen 1917 då Armenien och Azerbajdzjan under ett par år utropade självständighet från Ryssland. Efter ett krig om det armeniskdominerade Nagorno-Karabach återkom Ryssland i form av Sovjetunionens Röda armén med samma löfte till båda: att Nagorno-Karabach skulle tillfalla dem.
Nagorno-Karabach utropades av Josef Stalin till en självstyrande autonom republik innanför Azerbajdzjans gränser, med en stor majoritet armenier, men konflikten hanterades aldrig. 70 år senare, när Sovjetunionen föll, deklarerade den armeniska befolkningen i Nagorno-Karabach självständighet från Azerbajdzjan och ett krig bröt ut som slutade 1994 med ett avtal om eldupphör. Runt en miljon människor, armenier och azerbajdzjanier, försattes under 80- och 90-talet på flykt. Nagorno-Karabach bildade en självstyrande republik med egen militär, rättsväsende och parlament och har inte erkänts av någon annan nation.
Nagorno-Karabach erkänns istället av omvärlden som en del av Azerbajdzjan, men än kvarstår fredsförhandlingar där ett folks rätt till självbestämmande ska tas i beaktande. Förhandlingarna har under 25 år gått i stå, och statusen är därför inte avgjord.
Samtidigt har Azerbajdzjan genom oljeintäkter genomgått en snabb och kraftig militär upprustning som långt överstiger Armeniens kapacitet.
27 september 2020 utbröt ett krig mellan Azerbajdzjan och armenierna i Nagorno-Karabach. Båda sidor anklagar varandra för krigsutbrottet, men de flesta bedömare anser att Azerbajdzjan inledde invasionen i ett försök att ta tillbaka regionen och att armenierna inte hade några incitament att anfalla. Kriget slutade 10 november med ett avtal om eldupphör som undertecknades kvällen innan av Armenien och Azerbajdzjan, med Ryssland som medlare. Stora delar av området återgick i azerbajdzjansk kontroll, och Azerbajdzjan utropade sig som segrare. Ryssland fick uppdraget att bevaka vapenstilleståndet och skydda den armeniska befolkningen.
