Nyheter om Kaviardiplomati, Nagorno-Karabach
Chef för finskt Rysslandsinstitut på bjudresa till Azerbajdzjan
I slutet på augusti deltog en finsk delegation på en bjudresa bekostad av azerbajdzjanska staten. En av deltagarna var Markku Kangaspuro, forskningsdirektören vid Alexanderinstitutet, en forskningsinstitution knuten till Helsingfors universitet.
Av Rasmus Canbäck 10 september, 2024
Sedan krigsslutet i Nagorno-Karabach 2020 har bjudresorna till Azerbajdzjan avlöst varandra. Enligt det azerbajdzjanska utrikesministeriets egna uppgifter rör det sig om nästan 1 000 individer som åkt. Bland dessa finns journalister, turister, bloggare, beslutsfattare och akademiker.
Tidigare granskningar gjorda i Sverige, Belgien och Storbritannien har fått stort genomslag. Bland annat förbjöds svenska journalister som varit på bjudresa från att rapportera om regionen för public service, och i EU-parlamentet ledde avslöjanden till att bjudresorna upphörde.
De senaste veckorna har de kontroversiella bjudresorna även nått Finland. Mellan den 20 och 24 augusti åkte en finsk delegation till Azerbajdzjan, där bland andra Alexanderinstitutets forskningsdirektör Markku Kangaspuro deltog. Markku Kangaspuro är också ordförande för fredsorganisationen Fredskämparna i Finland.
Alexanderinstitutet är knutet till Helsingfors universitet. På hemsidan beskrivs det som ett av “världens största och mest välkända center för Rysslands-, Östeuropa och Eurasienstudier”. Alexanderinstitutet har också ett särskilt uppdrag att samordna samtliga tolv lärosäten som är aktiva inom samma fält i Finland.
– Det här fallet visar att vi behöver ägna mer uppmärksamhet till våra egna instruktioner [på universitetet] och följa rutinerna, skriver humanistiska fakultetetens (som Alexanderinstitutet lyder under) prefekt Pirjo Hiidenmaa till Blankspot.
Övriga deltagare var den förre finländska försvarsministern Jan-Erik Enestam (Svenska folkpartiet), den förre vänsterpolitiker Jaakko Lakkso, den nuvarande riksdagsledamoten Mikko Polvinen (Sannfinländarna) och tablåtidningen Hymys redaktör Antero Eerola. De ackompanjerades av den finsk-azerbajdzjanska vänskapsförbundets ordförande Tarana Nazarova.
Resan har blivit omskriven i flera finska medier, bland annat i Hufvudstadsbladet och Ilta-Sanomat.
I programmet, som Helsingsfors universitet lämnat ut till Blankspot, framgår det att delegationen träffat flera statliga institutioner, rest till Nagorno-Karabach och haft inplanerade möten med statsmedier. Varje dag har avslutats med gemensam middag.
I det fullspäckade schemat har det inte funnits utrymme för egna utflykter. Till exempel uppger Markku Kangaspuro att de inte hade tid att ta upp frågan om att åka till staden Stepanakert som tömdes på sin armeniska befolkning i fjol.
Under det finska besöket greps även den framstående fredsaktivisten Bahruz Samadov, som gjort sig känd för att ha en oppositionell syn på kriget i Nagorno-Karabach. Han anklagas för förräderi efter att ha haft privata konversationer med karabacharmenier.
Enligt Markku Kangaspuro var det Jan-Erik Enestam som ledde den finska delegationen. På en fråga hur Markku Kangaspuro ser på bjudresan i relation till EU:s forskningsetiska riktlinjer som tillskriver att sådana resor kan ”riskera självständighet och obereonde i forskningsprocessen eller partisk rapportering av resultat”, skriver han:
– Jag tror att uppförandekoden är utmärkta riktlinjer för att bedriva forskning, jag har inga reservationer gentemot det. Hursomhelst, mitt deltagande handlade inte om att utföra forskning i enlighet med nämnda instruktioner (EU:s forskningsetiska riktlinjer), utan om ett faktauppdrag som leddes av en erfaren politiker, minister Erenstam.
Jan-Erik Enestam säger å sin sida i ett radioinslag för Svenska Yle att det var Jaakko Lakkso som kontaktat honom efter en inbjudan från en diasporaorganisation.
– Åtminstone står vi ideologiskt långt ifrån varandra, och det har vi gjort i alla stora frågor. Men jag har lärt mig uppskatta [Jaakko Lakkso] som en väldigt sakkunnig person, speciellt med tanke på utrikespolitiken och han har varit [i Azerbajdzjan], sade Jan-Erik Enestam.
För sex år sedan, 2018 portades Laakso på livstid av Europarådet, där han satt med som hedersmedlem samtidigt som han arbetade som lobbyist för Azerbajdzjan. Laakso anklagades för att under åren 2015–2016 tagit emot pengar från Azerbajdzjan och försökt släta över landets människorättsbrott.
Avstängningen var en följd av flera års skandaler som kallas för ”kaviardiplomati” vilket också är den term som de azerbajdzjanska lobbyisterna själva använde. Det avslöjades av den tyska tankesmedjan European Stability Initiative.
Den finlandssvenske mellanösternforskaren Svante Lundgren, vid Lunds universitet, som länge följt konflikten i Nagorno-Karabach säger till Blankspot att det är uppenbart att Azerbajdzjan hoppas på att få nya fränder.
– Det är uppenbart att Azerbajdzjan har en baktanke bakom sina bjudresor. Dels vill man visa upp dem både för sin egen befolkning och för utlandet. Om en tidigare finländsk försvarsminister besöker vad man kallar de befriade områdena, Nagorno-Karabach, så skänker det naturligtvis en viss legitimitet åt de handlingar, militärt anfall och etnisk rensning, som ledde till befrielsen, konstaterar Svante Lundgren som fortsätter.
– Dels hoppas man naturligtvis på att de som varit på dessa bjudresor framöver ska försvara Azerbajdzjan eller tala positivt om landet, något Enestam ju också gjorde i sin insändare i Hufvudstadsbladet.
Både Jan-Erik Enestam och Jaakko Laakso har skrivit artiklar efter resan där de tar Azerbajdzjan i försvar. Det har däremot inte Markku Kangaspuro gjort.
Markku Kangaspuro tror inte att resan kommer att påverka hans oberoende forskning. I en telefonintervju med Blankspot säger han att han efter många års studier i Ryssland och Eurasien är ”vaccinerad” från propaganda.
– Jag har rest till Ryssland med omnejd sedan början på 1990-talet och fram till att sanktioner infördes som stängde gränsen. Med tanke på det, är det här inget nytt. Jag är välvaccinerad mot alla sorters propaganda, sade Markku Kangaspuro.
Vidare jämför han en bjudresa till Azerbajdzjan med en EU-finansierad konferens i Polen.
– Inbjudande parter har många gånger finansierat mina resor. Till exempel nu när jag ska till Krakow. Jag åker dit för Europeiska rådets HERA-projekt där jag ska ingå i en panel för att se över vilka projekt som ska godkännas.
Jag tror att det kan uppfattas som annorlunda att åka på en betald resa till Nagorno-Karabach, som betalas av den azerbajdzjanska staten, än att åka på en konferens i Krakow.
– Jo, det är förstås en skillnad. Jag förstår mycket väl att den typen av länder, som Azerbajdzjan, har sina egna skäl att bjuda in en grupp, som är organiserad av deras vänskapsförbund och kommitté ansvarig för dem [Committée of Diaspora Affairs]. Det råder ingen tvekan.
Är det modus operandi för forskare vid Alexanderinstitutet att åka på den här typen av bjudresor?
– Det är upp till dem, och givetvis beror det på vad deras forskningsområden är. Som du vet är universitetens autonomi en viktig del av att bedriva forskning. Det är en principiell hållning att vi behöver ha utrymme för att bedöma om en resa till ett tredjepartsland kan gynna [forskningen], till exempel till Israel, Kina eller Saudiarabien. Vi bedriver forskning på alla dessa auktoritära stater, även de som är krigförande. Det är en delikat fråga, och man behöver bedöma fall till fall.
I ett efterföljande mejl uppger han även att han inte uppfattade att det fanns andra sätt att få tillgång till den azerbajdzjanska sidan av konflikten än att acceptera en bjudresa.
– Jag tror det skulle vara möjligt att få visum för en självorganiserad och självfinansierad resa, men att planera in möten med representanter från minröjningsorganisationen, diaporakommittén, kulturmyndigheten, för att inte nämna resan till Nagorno-Karabach, skulle inte vara möjligt utan samarbetet med de azerbajdzjanska myndigheterna, skriver Markku Kangaspuro.
Han påtalar även vikten av att lyssna till alla sidor av en konflikt.
– Jag har ingen intention att rapportera om konflikten just nu och ser inga skäl till att utgå från informationen från endast en sida.
Mellanösternforskaren Svante Lundgren menar att syftet med bjudresorna är delvis att ge en förenklad bild av konflikten i Nagorno-Karabach. Åsikter från exempelvis Bahruz Samadov kommer inte på tal.
– Den bild som Azerbajdzjan ger på dessa bjudresor av Karabachkonflikten är naturligtvis en partsinlaga. Både Enestam och Kangaspuro säger sig förstå det, men åtminstone Enestam har ju i sin insändare helt okritiskt återgett den azerbajdzjanska versionen. Få se om dessa herrar tänker resa till Armenien för att till exempel lyssna på de Karabacharmenier som för ett år sedan fördrevs från sina hem. Det skulle vara att lyssna också på den andra sidan, säger Svante Lundgren.
Pirjo Hiidenmaa, prefekten för humanistiska fakulteten, anser dock att fel har begåtts från deras sida som godkände resan. Hon skriver till Blankspot att de borde ha gått igenom programmet för resan tydligare.
– Som prefekt har jag accepterat reseförfrågan [från Alexanderinstitutet] utan tillräcklig information. Invitationen borde ha kommit till universitetet och inte till en enskild anställd. Jag borde ha fått mer information om programmet för resan och vistelsen. Jag har inte efterfrågat det, skriver Pirjo Hiidenmaa.
Hon menar även att hon blandat ihop finska och azerbajdzjanska utrikesministeriet som den inbjudande parten i ansökan. Pirjo Hiidenmaa tillägger slutligen att det inte finns några “svarta listor” för var resor inte får gå, och att det är därför som universitetet har instruktioner för att se om resan reflekterar forskningens syfte.
Toppbild: Skärmdump från azerbajdzjansk media från resan. Marku Kangaspuro syns nästlängst till höger.
Vill du dela med dig av dina erfarenheter på ämnet eller tipsa reportern? Mejla till rasmus@blankspot.se
Följ Blankspot genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev här. Du kan också få uppdateringar i realtid genom att gå med i skribentens WhatsApp-grupp.
