Nyheter om Azerbajdzjan
Saknaden från häktet – en fängslad journalists brev till sin dotter
I slutet på november förra året greps flera medlemmar ur Abzas Medias redaktion i Azerbajdzjan. En av dem var mediets direktör Ulvi Hasanli. I ett hjärtskärande öppet brev till sin 18 månader gamla dotter skriver han om livet i häktet där han sitter.
Av Rasmus Canbäck 2 mars, 2024
Dagarna efter att den amerikanska kongressen meddelat att USA pausar allt militärt samarbete med Azerbajdzjan greps redaktionsmedlemmarna Abzas Media, som ansågs av regimen finansieras av USAID (Abzas Media har inte redovisat att så är fallet).
Redaktionen, som är en av få självständiga i Azerbajdzjan, har de senaste åren gjort sig kända för att granska regimen. I samband med gripanden meddelade presidentens stab att USAID sparkas ut ur landet.
Ulvi Hasanli, liksom de andra redaktionsmedlemmarna, anklagas för penningtvätt på fingerade grunder.
I veckans publicering av Freedom Index miste Azerbajdzjan två poäng (7/100) och anses av Freedom House vara Europas minst demokratiska land. En orsak är arresteringarna av journalisterna från AbzasMedia.
Blankspot har översatt brevet.
Ett öppet brev till min käraste dotter
Min vackra dotter Suad! Jag saknar dig. Det har gått 90 dagar sedan jag senast fick se dig, krama dig och höra ditt skratt. Mina vänner och jag – Sevinc Vagifgizi, Nargiz Absalamova, Elnara Gasimova, Mahammad Kekalov och Hafiz Babali – har gripits för vår journalistik.
Min kära dotter, just nu är du bara ett år och sex månader gammal. När vi greps kunde du inte ens gå ännu. Men för en månad sedan, under en av förhandlingarna, berättade min advokat Zibeyde att du nu går. Kanske är det just nu som du är som sötast och mest bedårande. Sedan jag senast såg dig har du utvecklat nya miner och nytt beteende.
Jag hade önskat att få se dessa ögonblick och uppleva dem med dig. Jag säger ”haft önskat” för det har inte gått en dag då vi inte väntat oss att bli gripna för att ha undersökt och avslöjat korruptionen som stulit Azerbajdzjans nutid och framtid. Och det var precis vad som hände. Vi blev arresterade. För Azerbajdzjan har blivit världens mest repressiva land. Och journalister måste arbeta under dessa farliga och hotfulla tider.
Min älskade dotter, du är inte gammal nog att läsa det jag skriver idag. Men jag skriver det här brevet för att be om din förlåtelse för att jag inte är vid din sida och för att du i framtiden inte ska skylla mig när du förstår vad som hände.
Vackra Suad, alla journalister på Abzas Media har isolerats under de strängaste förhållanden sedan gripandet för tre månader sedan. Vi har förbjudits att träffa våra nära och kära, att höra deras röster över telefon. De hindrade mig med våld från att ens krama dig, en 18 månader gammal bebis, i bara fem till tio sekunder. Jag förhindras fortfarande från att träffa dig och krama dig. Den totalitära sovjetregimen har återupprättats i Azerbajdzjan, medan den sovjetiska mentaliteten styr landet. Idag bestraffas barn på grund av sina fäder, mödrar och föräldrar. Våra mödrar, din farmor, hindras från att hämta sin enda inkomst – deras pensioner – eftersom deras kort är blockerade. Våra vänners bankkonton har också frysts och flera har fått reseförbud.
För första gången i Azerbajdzjans historia som självständig nation står en mediekoncern inför totalt förtryck på grund av sitt kritiska arbete och sina granskningar. Som om det inte räckte att arrestera oss, så hämnas de på oss genom att skrämma våra familjemedlemmar och vänner utan urskiljning.
Inte ens de som anklagas för de allvarligaste brotten har mött sådana restriktioner. Vi hör ofta i media att den och den tilltalade träffat sina släktingar eller pratat i telefon med sin familj. Samtidigt behandlas vi som om vi vore landsförvisade eller skickade till koncentrationsläger, och våra familjemedlemmar straffas för vår skull och hotas.
Min kära dotter, jag hade kunnat skriva det här brevet personligen till dig. Men jag tyckte det var viktigt att publicera det offentligt eftersom det är viktigt idag och för framtidens historiska arkiv. I framtiden, när du läser detta brev, kommer du att förstå bättre vilka mörka tider Azerbajdzjan gått igenom.
Det är allt för nu, min dotter.
Med kärlek, Ulvi, februari 2024.
Toppbild: Ulvi Hasanli greps i november.
Vill du dela med dig av dina erfarenheter på ämnet eller tipsa reportern? Mejla till rasmus@blankspot.se
Följ Blankspot genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev här. Du kan också få uppdateringar i realtid genom att gå med i skribentens WhatsApp-grupp.
