Snabbt efter Trumps valvinst blev det tydligt vad techeliten ska bidra med: total förnyelse! Men att jämföra ett lands statsskick och rättsprinciper med ett affärsprojekt är riskfyllt och öppnar dörrar till en ny form av oligarki.
Av Brit Stakston 17 november, 2024
I veckan har jag på plats i USA följt reaktionerna på valvinsten genom att lyssna på den mansdominerande techeliten som också låg bakom att en stor del av de unga männen röstade på Trump. Det kanske låter spännande och nytänkande att nu se på USA som en startup under radikal omvandling, men det kommer med nya risker.
Politiken, likväl som många andra ”branscher” mår bra av en lagom dos av disruptivt tänkande. Det går att göra saker på nya och mer effektiva sätt och sådant som vänskapskorruption eller medvetet mörkande av skeenden behöver avslöjas, inom alla verksamheter.
Men liknelsen mellan ”företagandet” och ”styrandet av ett land” har blivit ett mantra i både Elon Musks kampanjtal och i analyserna av vad USA behöver nu.
Att lyssna på podden All-In, som drivs av fyra riskkapitalister, har under en längre tid gett en tydlig bild av vad techbrosen i Silicon Valley hoppas ska ske. En av programledarna är den sydafrikansk-amerikanska David Sacks som arrangerat insamlingsgalor för Donald Trump och de har samtalat med såväl JD Vance, Robert F Kennedy Jr och Donald Trump i podden. Sacks och Musk är nära vänner och vid köpet av Twitter var Sacks en av hans främsta rådgivare. De båda tillsammans med tysk-amerikanska finansmannen Peter Thiel bidrog till att fler av de tunga namnen i Silicon Valley öppet valde att stödja Trump i år.
Lästips: Analys – Tar techbrosen över makten i USA?
En annan av All-Inpoddarna är riskkapitalisten Chamath Palihapitiya. I förra veckans avsnitt sa han ”We are returning to the founding principles of this start-up culture,” och adderade att ”It´s taken us a lot of courage to get back to that place where now you can actually let that guiding document govern a highly metitocratic country”.
Palihapitiya var uppfylld av möjligheterna, nu när USA kan återgå till konstitutionens grundläggande principer med en start-up kultur byggd på meritokrati.
Ett USA som byggs utifrån de principer som techeliten styrs av, kommer att styras av människor som har väldigt lite förståelse för demokratins komplexitet. Techelitens inblandning i politiken i USA leder till en minst lika farlig maktkoncentration och elitistiskt agerande som den som Trump gått till val på för att motarbeta.
Vilka är då svagheterna med det här företagarsynsättet? För visst finns det uppenbara problem med för långsamma processer och bristande transparens i politiska system – även i demokratier. Men att ersätta representativ demokrati och så gott som alla etablerade institutioner med en startup-kultur och privatisering som hyllar snabb tillväxt och disruptiva förändringar är långt ifrån en perfekt lösning.
Ett samhällsbygge bygger på långsiktighet, en rad kompromisser och en förmåga till att vilja hitta lösningar för att kunna ta hänsyn till en mängd olika gruppers behov. Att leda landet är att representera folket och inte enskilda privata bolagsägares särintressen.
När Elon Musk har hållit sina valtal har han fått applåder och jubel för sina exempel på hur han ska ”move fast and break things”. Han har återkommande beskrivit hur han ska effektivisera den byråkratiska statsapparaten genom att stänga de flesta institutioner och myndigheter. Samtliga byråkrater kommer äntligen kunna göra nytta genom att komma ut och jobba i verkligheten. Och han menar vidare att om man nu – mot förmodan – skulle upptäcka att någon av de där myndigheterna trots allt gjorde någon nytta, så kan man bara fatta ett nytt beslut och börja om igen.
Så enkelt är det hela enligt Musk. Och själv
Det visar på ett tankesätt som präglar företagare, där fokus ligger på att lösa ett specifikt problem för en avgränsad målgrupp som snabbt testas och idéer itereras, för att sedan lansera en version av en produkt eller tjänst, innan den är klar.
Allt byggt på en flexibel struktur som tillåter snabba förändringar baserat på sånt som marknaden efterfrågar eller återkopplingar från kunder. Allt det där är ju toppen och nödvändigt när man driver ett företag.
Men för att fatta politiska beslut som handlar om människors livsvillkor, kan det komma att fungera sämre. Här handlar det inte om större risktagande för en potentiellt högre avkastning här handlar det om att kunna ta hänsyn till samhällseffekter och många olika gruppers behov.
I politiken finns det också existerande relevanta kontrollinstanser och begränsningar i befintliga lagar. Effektivitet kanske inte alltid är det bästa måttet för framgång, utan lika mycket vilka överväganden politiken måste ta hänsyn till och genomförandet av åtgärder som gagnar de flesta bäst. Att det finns lagar att ta hänsyn till, att stabilitet och en viss förutsägbarhet också måste finnas i uppdraget att leda ett land är något helt annat än att skapa de bästa förutsättningarna för näringslivet. Men det verkar inte techeliten tycka.
Elon Musks olika bolag är föremål för ett stort antal aktiva utredningar som berör frågor relaterade till företagens verksamhet, säkerhet och regelefterlevnad.
Kollisionskursen är uppenbar. Dels mellan start-up bolagens mer platta hierarki, snabba beslutsvägar och en flexibel struktur med kort tidshorisont som nu ställs mot en mer komplex hierarki där beslutsprocesser ofta är långsamma i en mer rigid eller om man så vill stabil struktur med många delbeslut som ska hålla över tid.
Vilket inte utesluter att anpassning också måste kunna ske skyndsamt i relation till snabba samhällsförändringar även inom den här sektorn.
Vad gäller ropen på radikal transparens, så visst, borde också politiken sträva efter en ökad öppenhet och transparens. Det ökar ansvarsskyldigheten och förtroendet från väljarna och medborgarna.
Trendbegreppet ”radikal transparens” handlar om att göra i princip all information tillgänglig för alla intressenter, inklusive all data, ekonomisk information, insyn i alla beslutsprocesser och interna diskussioner. Det kan också innefatta sådant som fullständig öppenhet kring lobbyverksamhet, politiska donationer och intressekonflikter, realtidsinsyn i beslutsprocesser och transparens i fråga om algoritmer.
Radikal transparens skulle kunna stärka demokratin, men då måste det implementeras utifrån respekt får såväl demokratiska processer som den representativa styrningen. Det finns dessutom en mängd aspekter att ta hänsyn till vad gäller integritet och eventuellt konflikt med individers rätt till privatliv, det finns känslig personlig information som myndigheter hanterar, vilket gör att öppen tillgång till data också kan missbrukas av aktörer med olika politiska eller illvilliga agendor.
Allt det här är aspekter som techeliten aldrig nämner.
Och tillåt mig att vara särdeles skeptisk, till när just techaktörer ställer krav på transparens.
De verkar själva i en bransch där allt handlar om att skydda sin teknik såsom källkoder och algoritmer. Deras bransch är inte heller den mest reglerade, det samlas ofta in stora mängder användardata utan att fakta om hur den används eller skyddas är helt tydlig för användarna. Den teknik de använder är ofta svår att granska eller genomlysa. Se bara på hur X utvecklats under Musks ledarskap och där den algoritm som idag pekar alla användare till just hans inlägg, även när man inte följer honom, är en tydlig sådan effekt av teknik vi användare inte känner till eller har insyn i.
Techeliten företräder själva en bransch som inte har prioriterat transparens. När de påstår det är det ofta en chimär.
Att ersätta politiska trögrörliga demokratiska processer med okunniga analyser av vad AI-insamlandet av data säger är inte heller det automatiskt ”transparent” eller ”demokratiskt”, vilket de verkar fantisera om nu. Tvärtom riskerar det snarare att koncentrera makten än mer hos en liten teknokratisk elit som gör uppror mot byråkratin för att de vill förändra villkoren för allt som riskerar att reglera eller granska dem, allt från arbetsrätt till miljöskydd.
Donald Trumps vision om att upprätta en ny guldålder för USA får många väljare och näringslivet att känna hopp. Men frågan är om inte det i praktiken kommer att handla om att vrida klockan tillbaka och nedmontera viktiga reformer och rättigheter som människor kämpat sig till under årtionden.
Det vi sett hittills av hur man vill implementera sin politik ser också ut att skapa mer polarisering och misstro. Det finns ingen vilja till att stärka tilliten till det demokratiska systemet.
Vi får nog var och en även utanför USA också se upp med att inte lockas in i framgångsrika entreprenörers förenklade blick på lösningen av komplexa samhällsfrågor. De representerar en ny elit, där Elon Musk ser sig som civilisationens räddare.
När i grunden allt han gjort under Donald Trumps valrörelse är att effektivt sälja sina produkter och tjänster.
Demokrati handlar om folkstyre, inte om att styra ett land som ett vinstdrivande bolag. Att i förtrollningen av en lyckad raketlandning tappa bort den grundläggande skillnaden kommer få oerhört allvarliga konsekvenser.
Det verkar dock tyvärr vara den inriktning man hittills valt i den pågående övergångsperioden.
Startups präglas ofta av en enorm vilja att lösa specifika problem som skulle kunna kanaliseras på ett vettigt sätt för att förändra saker. Men den här hybriden av entreprenörer och maktspelare som nu nosar på att kunna påverka politiska beslut verkar mest vilja skapa än djupare politiska klyftor och större möjligheter att alla beslut som fattas gynnar dem.
Oppositionen smutskastas och hämnden mot vad man upplever som tidigare oförrätter inom administrationen för pågående brottmål eller utredningar är i fokus. Oron för repressalier märks bland såväl tjänstemän, politiker, åklagare och medieaktörer. Grundläggande byggstenar i en stark demokrati såsom den fria pressen och människors lika värde och rättigheter har inte samma värde längre. Egenintressen ska skyddas och allt ses enbart som hinder mot framgång.
En nyckelfråga är hur mycket Donald Trump egentligen trollas av techeliten när han nu aviserat sin dröm om ett nytt Manhattan-projekt som symbol för vad han vill åstadkomma. Manhattanprojektet var kodnamnet på det forsknings- och utvecklingsprogram, som under ledning av USA hade till syfte att framställa den första atombomben. Med det effektiviseringsuppdrag som Musk fått, tillsammans ned techmiljardären Vivek Ramaswamy, finns förhoppningen om ett revolutionerande initiativ som fullständigt och historiskt ska transformera den federala regeringen i USA.
Men vill någon av dem ens lösa akuta samhällsproblem?
De verkar mest av allt vilja krossa det de upplever som konkurrens eller orättvisa granskningar, som de sanna entreprenörer de är. Och kanske kommer de undan med det när det sker just i demokratins namn.
Brit Stakston är medgrundare och VD för reportagesajten Blankspot. För Blankspot bevakar hon frågor om internet och demokrati.
