Blankspot om

Kina – en blind fläck

Utdrag ur Jojje Olssons bok ”Det nya Kina” (Historiska Media). Läs en intervju med Jojje Olsson här.  Förord:  Hösten 2013 höll jag ett seminarium vid danska medie- och journalisthögskolan på Århus universitet. Ämnet var Kina och åhörarna var 14 stycken medelålders nordiska journalister, mitt uppe i sina yrkesliv. Jag började dagen med att fråga efter namnet på […]

Utdrag ur Jojje Olssons bok ”Det nya Kina” (Historiska Media). Läs en intervju med Jojje Olsson här

Förord: 

Hösten 2013 höll jag ett seminarium vid danska medie- och journalisthögskolan på Århus universitet. Ämnet var Kina och åhörarna var 14 stycken medelålders nordiska journalister, mitt uppe i sina yrkesliv. Jag började dagen med att fråga efter namnet på Kinas president. Ingen av dessa etablerade reportrar visste dock vem som var statschef i världens största land; ingen kunde heller nämna ett enda kinesiskt företag, valfri kategori, eller en enda kinesisk musikgrupp eller film, valfri genre.

Okunnigheten kom inte som någon överraskning. Jag har många gånger ställt dessa frågor till flera svenskar, oftast med samma resultat. Hösten innan denna föreläsning – i början av november 2012 – inledde Kinas kommunistparti sin artonde nationella partikongress i Peking, där landets framtida ledarskap med president Xi Jinping i spetsen utsågs. Men intresset för denna århundradets kanske viktigaste politiska händelse var svalt hos svenska journalister. Det berodde delvis på att kongressen sammanföll med det amerikanska presidentvalet den 6 november 2012, som sedan något år tillbaka hade bevakats dagligen i Sveriges största medier.

Kulmen kom då Dagens Nyheter i oktober dedikerade hela sitt månatliga magasin DN Världen till valet i USA. På 27 sidor fick läsarna lära sig allt om valsystemet på andra sidan Atlanten, ner i minsta i detalj. Sveriges Television fortsatte sedan sin nya tradition med en påkostad amerikansk valvaka mitt i natten. Rapporterna från Kina bestod samtidigt främst av notiser från Tidningarnas Telegrambyrå eller andra internationella nyhetsorganisationer.

Nio månader innan det amerikanska presidentvalet 2016 lanserade Sveriges Radio dessutom USA-valpodden med nya avsnitt om valet varje vecka. Det kan tyckas märkligt att den svenska bevakningen av USA ökar trots att landets betydelse i omvärlden minskar. Samtidigt motsvaras inte heller Kinas växande globala makt av någon proportionerlig ökning vad gäller rapporteringen om landet. I skrivande stund finns endast tre svenska heltidskorrespondenter i Kina, vilket är lika många som i Helsingfors och blott en bråkdel av det dryga dussintal som är stationerade i USA. Detta berättigar frågorna: Kan vi svenskar så lite om Kina därför att rapporteringen därifrån är så dålig? Eller beror den knapphändiga rapporteringen på att journalister och mediehus i sin tur kan så lite om Kina?

Denna oroande trend är dock inte begränsad till media. I svenska skolor har Kinas växande betydelse inte heller motsvarats av några större förändringar i läroplanerna vad gäller historia, samhällsutveckling eller andra humanistiska ämnen. Också inom näringsliv och politik finns en slående okunskap om Kina, trots att landet blir en allt viktigare samarbetspartner då det gäller såväl globala miljöfrågor som internationella fredsinsatser. Vid ett särskilt pinsamt tillfälle skrattades näringsminister Maud Olofsson ut av en samling kinesiska journalister 2010, då hon inte lärt sig namnen på de fyra mångmiljonstäder där Sverige var i färd med att bygga en rad nya miljöprojekt.

När Anna-Karin Hatt, dåvarande it-minister, var på besök i Kina hösten 2013 höll hon ett tal för eleverna vid det prestigefyllda universitetet Tsinghua, om Sverige som ”ett föregångsland” där nästan ingen längre handlar i fysiska butiker eller lyssnar på cd-skivor. Detta berodde enligt Hatt på att Sverige kommit långt inom områden som e-handel och e-banker, och hon menade vidare att demokrati och åsiktsfrihet är en förutsättning för denna slags teknologiska utveckling av internet.

Hatt verkade ha missat att fem av världens åtta största sociala medier är kinesiska, samt att världens största e-handelsföretag Alibaba också skapat världens största e-betalningstjänst vid namn Alipay. Denna och andra gratis betaltjänster är kopplade till snart sagt varje kinesisk internetanvändares bankkort, vilket minimerar antalet koder och även minskar risken för kortbedrägerier. (Jämför detta med svenska Blocket där vanligaste betalningsmetoderna är kontant vid upphämtning eller överföring med bankdosa som registreras nästa dag.)

Vidare hade Hatt knappast heller under sitt besök i Kina varit ute och shoppat cd-skivor; det är nämligen mycket tätare mellan skivaffärerna i Stockholm än i Peking. Likaledes är dvd-filmer något som främst storögda utlänningar köper för en billig penning vid storstädernas turistmarknader. Kineserna själva har sedan länge vant sig vid att använda de inhemska video- och musiktjänsterna online vilka är såväl gratis som innehållsrika. Amerikanska serier som House of Cards och The Big Bang Theory kan ses utan kostnad på kinesiska plattformar som Sohu, ofta samma dag som de har premiär i utlandet.

Anna-Karin Hatts tal framstod därför säkerligen som obegripligt för åhörarna, som ju var studenter vid Kinas mest välrenommerade tekniska universitet. Tyvärr kanske de därför inte heller upplevde det som trovärdigt då Hatt på ett mycket bra vis kritiserade Kinas nät- censur och fängslande av bloggare? Talet kan dessutom utnyttjas av kinesiska myndigheter genom att hävda att det visst finns demokrati och åsiktsfrihet i Kina – hur kan annars landets teknologiska utveckling på internet ha kommit så långt?

 

Få känner till vidden av miljöproblemen

Åsiktsfriheten i Kina upplevde förvisso en kort renässans i början av 1980-talet, då landet efter tre årtionden av närmast total isolering öppnade upp sig mot omvärlden och genomförde en rad ekonomiska reformer. Denna kortlivade trend krossades sedan i och med massakern vid Himmelska fridens torg: en händelse lika viktig för historiens gång som Berlinmurens fall men med omvänd utgång.

Allt medan Sovjetunionen imploderade och en rad nya demokratier etablerades i Östeuropa, så stärkte Kinas regim greppet om makten genom en kombination av morot och piska. Piskan bestod i hårdare övervakning och förföljelse av grupper eller individer som motsatte sig kommunistpartiets maktmonopol. Moroten innebar ekonomiska incitament för de som var redo att se mellan fingrarna med övergrepp mot mänskliga rättigheter och en tillbakagång av den tidigare nämnda åsiktsfriheten.

I syfte att upprätta detta samhällskontrakt – ekonomisk tillväxt i utbyte mot politisk makt – införde Kinas ledare under 1990-talet djärvare ekonomiska reformer än man tidigare vågat. Samtidigt lades större resurser på inre säkerhet, så att en proteströrelse likt den våren 1989 inte skulle uppstå igen. Det gav en bild utåt av Kina som en stabil jätte med stark tillväxt och ett stort enande regeringsparti nästan helt utan inhemsk opposition.

Men ett kvarts sekel av rekordsnabb och okontrollerad ekonomisk tillväxt börjar nu komma ifatt Kina. Utvecklingen har lagt grunden till många av de problem som landet i dag brottas med: hejdlös korruption, växande klassklyftor, vidsträckt miljöförstöring, kulturell utarmning, religiöst förtryck, utbredd misstro, populistisk nationalism samt ökade motsättningar i områden som Tibet och Xinjiang för att nämna några.

I Sverige känner dock få till vidden av Kinas miljöproblem eller mekanismerna bakom landets allt mer aggressiva utrikespolitik. Många har hört talats om konflikter i Tibet, Hongkong eller på Syd- kinesiska havet men de flesta vet ingenting om de bakomliggande orsakerna. Det är heller inte många svenskar som snappat upp hur landets nya, maktfullkomliga president Xi Jinping har drivit utvecklingen bakåt vad gäller mänskliga rättigheter och personlig frihet sedan han tillträdde i mars 2013. (Inte ens då två svenskar kidnappades i början av 2016 och sedan tvingades ”erkänna” påhittade brott på kinesisk tv blev detta någon stornyhet i Sverige.)

Rent ekonomiskt har den kinesiska enpartistaten förvisso levererat en högre tillväxt än de flesta demokratier mäktat med under de senaste årtiondena. Men landets utveckling har nu kommit till ett kritiskt skede. Den ekonomiska tillväxten avtar, samtidigt som kommunistpartiet i och med globaliseringen och ett snabbt växande internet har förlorat sitt livsviktiga informationsmonopol. Det är alltså inte bara så att allt fler kineser blir missnöjda med samhällsutvecklingen – de får också allt fler kanaler att uttrycka detta missnöje i.

I många kretsar existerar en stark övertygelse om att reformer och utveckling på det ekonomiska området i en enpartistat per automatik även för med sig politiska förändringar. På detta vis har flera utländska aktörer – inklusive svenska politiker och representanter från näringslivet – motiverat sina ofta ekonomiskt väldigt lönsamma affärer med Kina. Men Kinas president Xi Jinping har bevisat att så nödvändigtvis inte är fallet.

För samtidigt som Xi öppnat upp Kinas ekonomi för att attrahera investeringar och rädda tillväxten, så har han med andra handen slagit ner hårdare mot partiets meningsmotståndare än någon annan kinesisk ledare vågat göra sedan efterdyningarna av massakern vid Himmelska fridens torg 1989. Xi har också på kort tid och med bryska metoder tillförskansat sig större personlig makt än någon av sina föregångare sedan Mao Zedong, och börjat bygga en personkult som Kina inte sett maken till sedan kulturrevolutionens dagar.

 

Viktigt med kunskap  om Kina

Mot denna bakgrund är det viktigare än någonsin att känna till vad som sker i det moderna Kina. Därför vill jag med hjälp av denna bok ge en kort bakgrund och en aktuell händelseutveckling kring tio av de största nutida problemen som landets myndigheter har att bemöta. Vissa av problemen – som korruption eller relationen till Taiwan – är historiska. Andra ”problem” – som internet eller politisk aktivism – är nya företeelser som utgör ett ännu större hot mot kommunistpartiets maktmonopol.

Gemensamt för alla dessa motsättningar är att de under Xi Jinping ställts på sin spets. Presidentens repressiva hållning har lett fram till flera vägskäl, och ambitionen med denna bok är att visa hur dagens Kina är långt ifrån så stabilt som landets ledare vill ge sken av. Ytterligare en ambition är att varje läsare, såväl lekman som expert, ska lära sig något nytt om den blinda fläck som Kina i dag utgör i många svenskars medvetande.

 

Text: Jojje Olsson, journalist och författare.

Texten är ett utdrag ur Jojje Olssons bok ”Det nya Kina” (Historiska Media) .

Läs en intervju med Jojje Olsson här.