Nyheter om , ,

Institut med nära band till diktaturen Azerbajdzjan agerade rådgivare till Ann Linde

Samtidigt som ISDP tog emot pengar från Azerbajdzjan agerade forskningsinstitutet expertråd för UD när fredssamtalen mellan Armenien och Azerbajdzjan skulle starta efter kriget 2020. – Det är som att bli finansierad av Gazprom för att analysera Ukrainakriget nu, säger den tyska aktivisten Sascha Düerkop.

Det här är den andra delen av Blankspots granskning av forskningsinstitutet ISDP. Läs den första delen här.

Blankspot avslöjade i förra veckan att svenska Utrikesdepartementet givit 6-10 miljoner kronor i bidrag till forskningsinstitutet ISDP under 15 år, trots kännedom om kopplingarna mellan institutets rektor Svante Cornell och diktaturen Azerbajdzjan.

I Blankspots fördjupade granskning framgår det att ISDP bidragit med expertis under Ann Lindes ordförandeskap i OSSE – samtidigt som fredsförhandlingarna mellan Azerbajdzjan och Armenien skulle starta under organisationens ledning.

Inför Ann Lindes ordförandeskap i OSSE deklarerade hon att konflikten i Nagorno-Karabach var ett av de mest prioriterade områden. Det är också ett område där ISDP utmärkt sig som väletablerade i Sverige.

Samtidigt har det varit känt i medier i över ett decennium att ISDP har haft diffusa relationer till Azerbajdzjan (se till exempel avslöjandet i Aftonbladet 2012 ”UD-institut hjälpte Telia Sonera med affärer i diktaturer” och i Dagens Nyheter 2017 ”Chef för UD-finansierat institut kritiseras för nära kopplingar till diktatur”), vilket Blankspot skrev om i den första delen av granskningen.

Med det i åtanke så är frågorna som skrivningen väcker i UD:s beslutsunderlag flera.

Vilken analys och rekommendationer bidrar ISDP med till utrikesdepartementet? Kan det finnas intressekonflikter?

Utdrag ur beslutsunderlaget om finansiering.

I beslutsunderlaget om att betala ut pengar till ISDP för 2021 framgår det att UD anser att ISDP spelar en viktig position för året där deras roll under OSSE-ordförandeskapet betonas.

ISDP:s detaljerade och uppdaterade kunskap i geografiska kontexter i kombination med nyckelaktörer i berörda kontexter, är en värdefull informationskälla för departementet, inte minst under Sveriges ordförandeskap i OSSE 2021, där ISDP bidrar med analys och rekommendationer”. 

I den första granskningen av ISDP framgår det att forskningsinstitutet under lång tid haft kontakter med den azerbajdzjanska regimen, och likaså att ISDP tagit emot pengar från den. Inte minst under 2021 då forskningsinstitutet tog emot donationer från ett azerbajdzjanskt byggbolag kopplat till Alijevfamiljens (presidentfamiljens) egna affärer.

I den fortsatta granskningen av ISDP uppenbarar sig kopplingarna allt tydligare.

Mellan åren 2015-2018 framgår det i ISDP:s egna årsrapporter att de mottagit pengar från organisationen ”The European Azerbaijan Society” (TEAS).

TEAS, som inte finns längre, finansierades av den azerbajdzjanska regimen, och hade som mål att bygga ett nätverk av lojalister inom den europeiska politiken. Initialt visade påverkansstrategin resultat. Man påverkade omröstningar i Europarådet om att fördöma Azerbajdzjan till att göra det motsatta, och flera mediers rapportering skiftade till att bli ”pro-azerbajdzjansk”.

Men när rapporteringen om TEAS korrupta metoder uppmärksammades på bred skala så valde Azerbajdzjan att lägga ner organisationen. Det var samma år, 2018, som finansieringen från TEAS till ISDP upphörde.

I Sverige blev TEAS känt när den moderata ordföranden för riksdagens utskott i Europarådet, Göran Lindblad, direkt efter att ha förlorat sin riksdagsplats 2010 anlitades av TEAS. Hans arbete gick ut på att påverka tidigare kollegor inom Europapolitiken.

Svante Cornell är nu som 2017 rektor för forskningsinstitutet, och Anna Wieslander som i dag är ordförande för ISDP var då vice ordförande. Med andra ord är ledningen ungefär densamma.

En av dem som legat bakom granskningarna av TEAS är den tyska aktivisten Sascha Düerkop som menar att acceptera pengar från TEAS visar en strikt partiskhet.

– Åtminstone sedan 2010, när en diplomatisk läcka om TEAS dök upp på WikiLeaks, har det funnits bevis för att organisationen är en Europabaserad förlängning av Azerbajdzjans statliga PR-funktioner. Jag har svårt att se att man överhuvudtaget kan acceptera finansiering från denna organisation utan att stämma in i deras skönsång.

Sascha vidareutvecklar resonemanget och riktar skarp kritik mot ISDP.

– TEAS som registrerades som ett företag, och inte en välgörenhetsorganisation, verkade sedan första dagen på ett aggressivt sätt för att främja den azerbajdzjanska statens berättelse om Karabachkonflikten*. Som en till synes neutral forskningsenhet [ISDP], som studerar en konflikt, så kan du givetvis inte acceptera finansiering från en part som är så uppenbart statligt finansierad. Det är som att bli finansierad av Gazprom för att analysera Ukrainakriget nu.

Han betonar att han ser allvarligt på hur effektivt TEAS lyckades med att bygga upp inflytande.

– När TEAS var aktiva tog de, som ingen annan lobbyorganisation i Europa, den så kallade ”statslobbyismen” till en helt ny nivå. De fokuserade helt på den påverkanspunkt som de vill ha på agendan, och talade endast om sin egen berättelse om Karabachkonflikten. Man undvek kritiska ämnen, så som människorättsfrågor i Azerbajdzjan. Till skillnad från ambassader så var inte TEAS låsta vid att besvara kritiska frågor, och de förstod detta.

Slutligen menar han att TEAS var direkt kopplat till regimen.

– Man kan säga att TEAS positionerade sig som ”azerbajdzjanska studenter som medvetandegör omvärlden om konflikten”. De var ju aldrig vanliga studenter, utan de som styrde TEAS var söner till en notoriskt korrupt azerbajdzjansk minister som såg till att regimen finansierade TEAS från dag ett.

*I diplomatiska/internationella sammanhang kallas regionen för Nagorno-Karabach, medan i Kaukasien är det vanligaste namnet endast ”Karabach” som också används i folkmun. I Azerbajdzjan heter regionen Karabach, medan den i Armenien formellt heter Artsach.

Efter eldupphöret 2020 så bevakar ryska fredsbevarande trupper de delar av Nagorno-Karabach som återstår i armenisk kontroll. Det är enligt avtal mellan Armenien, Azerbajdzjan och Ryssland från den 9 november 2020. Bild från WikiMedia

När Blankspot når den största armeniska intresseorganisationen i Sverige, det Armeniska riksförbundet, meddelar de genom sin ordförande Katrin Hakopian att de är besvikna på regeringen.

– Det är allvarligt när UD, som å ena sidan fördömer invasionen av Ukraina och användningen av våld, å andra sidan finansierar en institution [ISDP] som ohämmat hyllar användandet av våld, nämligen Azerbajdzjans våld gentemot befolkningen i Karabach. Det är exakt vad Svante Cornell gör när han gratulerar en uttalad diktator, Ilham Alijev, för att med våld ha erövrat och etniskt rensat de södra delarna av Nagorno-Karabach från armenier i kriget 2020 (det refererar till Svante Cornells citat som redogörs för i den första granskningen).

Vidare är Katrin orolig för hur dessa kontakter kan ha påverkat de initiala fredsförhandlingarna efter kriget.

– Men det kan också faktiskt förklara den högst påtagliga passiviteten hos UD och Ann Lindes till synes tafatta engagemang i frågan då man i princip inte gjorde ett dugg under ordförandeskapet under 2021. 

Azerbajdzjan nekar formellt till att det skett några attacker mot civila i Nagorno-Karbach under kriget, vilket är något som människorättsorganisationer som Human Rights Watch och Amnesty International fördömer. Organisationerna fördömer även den armeniska sidan för attacker mot civila i Azerbajdzjan. Freedom House har anklagat Ilham Alijev för att stärka sin auktoritära makt genom att använda militära medel för att lösa konflikten.

I veckan var Azerbajdzjans president på statsbesök i Turkiet, där han träffade Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och det etnonationalistiska partiet MHP:s ordförande Devlet Bahçeli. Den senare gav en revolver till Alijev med texten ”för erövrandet av Karabach”. Foto från MHP:s kanaler.

I beslutsunderlagen inför finansieringen för 2021 framgår det att UD värdesätter relationen till ISDP och vad forskningsinstitutet bidrar med till departementets arbete.

Verksamheten förväntas bidra till ett stärkt genomslag för svenska utrikespolitiska prioriteringar genom kunskaps- och policyutveckling och ibland konkreta dialogprocesser för att svara upp till aktuella politiska processer.

[…]

Sammantaget bedöms det vara angeläget att stödja ISDP:s verksamhet. Utrikesdepartementet har beslutat att ge ett flerårigt verksamhetsstöd till ISDP på UO 7 för 2020-2021. Det fleråriga verksamhetsstödet utgår ifrån organisationens strategiska plan, vilket också väntas stärka resultatuppföljningen”.

Liknande formuleringar, om något nedtonade, finns i motsvarande beslutsunderlag från 2013, vilket presenterades för utrikesutskottet efter att riksdagsledamoten Fredrik Malm (L) begärt en dragning för dem den 17 oktober 2013 om ISDP:s finansiering.

I protokollet från då framgår inte mycket, men Fredrik Malm säger till Blankspot att anledningen till dragningen var att flera av utrikesutskottets ledamöter var kritiska till att ISDP genom rektorn Svante Cornell agerade expertråd för UD under Carl Bildt:s tid som utrikesminister.

Men vad innebär skrivningarna i beslutsunderlagen konkret? Hur bidrar ISDP med policyutveckling och ”konkreta dialogprocesser” för UD?

När Blankspot vänder sig till UD för att få svar på frågorna svarar de endast kort de tar del av ISDP:s rapporter, men att samverkan under ordförandeskapet i OSSE har varit begränsad.

Förutom de löpande rapporterna har de tagit del av en analys beträffande Centralasien. Vidare hänvisar de till tidigare svar i den förra granskningen på frågan om det finns en intressekonflikt mellan att ISDP tar emot pengar från Azerbajdzjan och att UD använder dem som expertråd.

I det tidigare svaret saknades en skrivning om en eventuell intressekonflikt.

En lista över sponsorer, från ISDP:s årsrapport år 2017 där TEAS återfinns.

När Blankspot vänder sig till ISDP direkt med frågor om vilken roll ISDP haft gentemot UD under OSSE-perioden och om pengarna från TEAS, svarar ISDP:s pressansvarige Anna Jarmuch att de inte vill besvara frågorna eftersom ”Blankspot låter sig utnyttjas som en megafon för den ena sidan i en väpnad konflikt.

**

Efter den första granskningen av ISDP utsattes Rasmus Canbäck för trakasserier från statliga representanter i Azerbajdzjan, vilket tidningen Journalisten rapporterade om ”Svensk journalist svartlistad av Azerbajdzjan Läs artikeln här.

Om författaren: Rasmus Canbäck är aktuell med boken ”Varje dag dör jag långsamt” om konflikten i Nagorno-Karabach. Han har det senaste året gjort en serie granskningar för Blankspot om Sveriges kopplingar till Azerbajdzjan, däribland att regimen anordnar bjudresor för journalister. Det uppmärksammades i vintras.

Toppbild: Ann Linde träffar Ilham Alijev för att inleda fredssamtalen efter kriget 2020. Foto från Ann Lindes Twitter.

Missa inget. Få Blankspots nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kommer varje söndag med det senaste från Blankspot.

Bearbetar …
Klart! Du är med på listan.

Hjälp oss skriva mer om Demokrati!

Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.

Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.

Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.