Röster om ,

Från hopp till förtvivlan – Dagbok från Kabul vecka 25

Flera parlamentariker kallar nu fredsprocessen för ett misslyckande och menar att den första tidens hopp nu förvandlats till förtvivlan.

Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul.

Det Afghanska parlamentet har i veckan slagit fast att den amerikanska fredsprocessen inte har varit till någon nytta och anser att endast talibanerna har haft nytta av processen.

Tidigare i år undertecknades ett fredsavtal mellan USA och talibanerna, men något fredssamtal mellan den afghanska regeringen och talibanerna har ännu inte inletts.

Parlamentsledamöter säger nu att frisläppandet av talibanfångar har hettat upp kriget än mer. Fredsavtalet krävde en frigivning av många talibankrigare ur fängelserna och de har nu börjat kriga igen mot civila och säkerhetsstyrkor.

Osäkerheten stiger.

 – Säkerhetsstyrkorna måste svara på talibanernas attacker och undertrycka dem. Situationen försämras varje dag och talibanerna intensifierar sina attacker mot säkerhetsstyrkor och civila, sade Khaled al-Assad, en representant för Paktika- provinsen där ett dussintals soldater och civila har dödats under den senaste veckan.

Paktikas representant kallar fredsprocessen för ett misslyckande och menade att även om förhoppningarna om fred i landet ökade under de första dagarna av den tvåstatliga regeringen, har detta hopp nu förvandlats till förtvivlan.

Han uttrycker också oro över säkerhetssituationen som blir allt mer kritisk i Kabul, liksom i andra provinser och menar att fienden använder magnetutlösta bomber i Kabul för att angripa säkerhetsstyrkor och civila. För varje dag som går försämras säkerheten och parlamentet kan inte svara för en lösning.

 – Amerikanska fredsavtalet har inte varit till någon nytta och frisläppandet av taliban-fångar har bara hettat upp slagfältet, menar Khaled al-Assad. Attacker mot säkerhetsstyrkor har ökat avsevärt och mer än hundra soldater dör varje dag.

Badia Al-Din Akhazi, en representant för Badghis-provinsen, berättar att ”Varje dag dödas dussintals barn i Badghis, men myndigheterna är likgiltiga inför deras död.” 

Han efterlyser säkerhetsstyrkornas vedergällning och att de stoppar talibanerna.

Kapisa-provinsens representant, Safi, säger att han inte har sett några framsteg vad gäller fred i landet, utan bara sett talibaner släppas ur landets fängelser.

Enligt Safi har de flesta av de befriade talibanerna återvänt till slagfältet och därmed kunnat intensifiera sina attacker.

En taleskvinna för Wardak-provinsen, som satt med vid bordet när USA’s fredsförhandlare i Afghanistan, Khalilzad, signerade avtalet, menar att denne gjort en hemlig uppgörelse om afghanernas öde.

**

Precis som i många andra länder finns det i Afghanistan nomader, som flyttar för varje årstid. 

Vilka är då nomaderna i Afghanistan?

De finns nomader som som kallas Kochi. De har vapen och makt.

Varje år när det blir vår och sommar kommer de beväpnade männen med sina familjer och djur till Behsud i Maidan Wardak-provinsen. De släpper inte bara ut sina flockar på markerna, de dödar och fångar också barn och kvinnor i dessa områden. 

Myndigheter finns inte på plats, så vanliga människor blir offer för deras makt och vapen. 

De misshandlar kvinnor och barn och dödar männen i byn, för att de ska överlämna marken till talibanerna. Men byborna har bara sina ställen och ingen annanstans att bo. De kämpar för att stanna kvar i sin by, men ofta dör de och förlorar sina hus och allt som de planterat i jorden. 

De flesta blir tvungna att fly därifrån, men de inte har råd att börja om på ett nytt ställe. Allt de ägde var sin mark och sina åkrar.

Kochis ledare, Zardad, varnade alla Hazarer att om de ger motstånd i år, så kommer även Bamiyan att anfallas. 

Just nu är det många konflikter mellan Kochi och civila. Folk är rädda för talibaner som kommer förklädda som nomader. Varje år dödar de flera hundra civila och tar deras mark. Deras flockar äter upp allt som byborna planterat, varje år. 

De utför också sexuella trakasserier mot byns kvinnor och sedan dödar de dem.

Vad kallar man såna terrorister? 

Men inga nyheter rapporteras om eländet i byarna. Inga journalister vågar sig dit för att filma och rapportera. Men människor skickar bilder på olika anfall och illdåd.

Det finns tusentals händelser runt om i landet som ingen rapporterar om. 

Det vanligaste är att bara rapportera om de farligaste dödsattackerna i Kabul.

Men andra afghanska provinser har ännu fler dödsfall.

**

Läs alla Mohammeds tidigare dagboksanteckningar här.

I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.