Analys om Coronavirus, Demokrati, Verkliga Sverige

“Förändringsarbete är möjligt även utan fysiska möten”

Den svenska regeringen har fattat ett historiskt unikt beslut om att högst åtta personer får delta i allmänna sammankomster för att minska smittspridningen. Vi frågade opinionsbildaren Ida Östensson om hur påverkansarbetet fungerat under pandemin.

Av Brit Stakston 8 april, 2021

Under Blankspots kommande utställning om pandemins påverkan på demokratin över hela världen lyfter vi fram aktivister från hela världen som kämpat med att nå ut med sina frågor under den pågående pandemin.

Även i Sverige har det fattats unika och historiska beslut för att skydda folkhälsan som påverkar våra grundläggande rättigheter. Den grundlagsskyddade mötes- och demonstrationsfriheten har kraftigt inskränkts i samband med den nya pandemilagstiftningen.

Vi hörde av oss till Ida Östensson som är en av Sveriges mest välkända opinionsbildare och aktivister för att höra hur ett år utan fysiska mötet har fungerat när man vill förändra tillsammans med andra människor.

Ida Östensson har varit en av de starkaste krafterna bakom samtyckeslagstiftningen och grundare av Fatta.nu. Idag arbetar hon bland annat med organisationerna Make Equal som hon grundat och organisationen Child 10.

Make Equal arbetar för att det ska finnas mer jämställda inkluderande organisationer och arbetsplatser. Child10 arbetar med att eliminera människohandel för sexuella ändamål och andra former av kommersiell sexuell exploatering av barn.

Hur har ni kunnat nå ut när demonstrations- och mötesfriheten varit så starkt begränsad? 

– Det har ärligt varit både positivt och negativt ur påverkanssynpunkt. Vi har inte kunnat arrangera stora folkbildande konferenser eller kunnat kraftsamla med andra organisationer på samma sätt som innan… det är tyvärr inte samma sak att ses över videolänk när det gäller allt. Mycket av energin och kraften försvinner tyvärr ofta när det fysiska mötet försvinner.

Ida Östensson lyfter också fram positiva effekter.

–  Däremot har vi mycket lättare kunnat nå beslutsfattare – både för offentliga samtal på instagram live – men även icke-offentliga möten för att lyfta fram våra politiska krav och förslag. Och när vi tittar på siffror kring hur många som sett samtalen i efterhand blir det tydligt att vi aldrig skulle nått så många med enbart ett fysiskt samtal. 

Hade inte pandemin existerat tror hon också vi hade fått se stora demonstrationer under året.

– Det har hänt så mycket under just den tiden som covid stängt ner samhället som jag vet skulle lett till stora folkliga protester. Nu har det i stället fått bli digitala manifestationer vilket kanske är bättre ur geografisk inkludering och för att nå fler – men som sagt oftast inte samma kraft. 

Finns det något som varit svårt med att allt opinionsarbete sker digitalt?

– Det känns som att både folk i allmänhet och makthavare har börjar bli mätta på digitala offentliga samtal nu. I början var de hur hungriga som helst och kunde ställa upp med en dags varsel då de hade mycket mer tid helt plötsligt och ville fortsätta att synas. 

En annan faktor var att under en period bleknade alla andra frågor.

– Det var nästan omöjligt att komma ut med något i medier i början av covid eller när pandemin ökade. Men samtidigt har debatten om sexköp och exploatering kunnat bli så stor just på grund av covid. Dels har exploateringen ökat dels passar det in i nyhetslogiken runt covid.

När det gäler konkreta kampanjer har det också varit svårt att nå ut.

– Där har det varit mycket svårare för Make Equal med saker som inte på ytan är lika mycket av frågor om “liv och död”. Även om det på sikt är det. Som nyheten att #Killmiddag har spridits över stora delar av världen. En sådan nyhet brukar vi få mycket medial exponering på. Men denna gång “kunde det inte kopplas så tydligt till corona” var svaret så vi fick inte ut det nästan någonstans.

Något Ida Östensson tar med sig är att hon hoppas att de kan fortsätta med digitala utbildningar även efter coronapandemin, då det visat sig fungera bra. 

– Make Equal som jobbar med utbildningar hade först ett totalt dödläge när coronan började. Allt ställdes in. Men bara efter någon månad var vi tillbaka på samma ställe som innan coronan. Verksamheterna vi ville nå förstod att de inte kunde stänga dörren för kunskap bara för att vi inte kunde komma dit fysiskt.

Foto: Anna Hugosson.

Texten är en del av en utställning om pandemin vs demokratin.

Jorden runt har mänskliga rättigheter pressats undan i kampen mot viruset.  Folkhälsan har varit viktigare än allt annat. Men hur kommer det påverka demokratin långsiktigt? Den frågan ställer vi oss i en utställning där vi belyser hur pandemin påverkat demokratin i olika delar av världen och i Sverige. 

Just nu är utställlningen möjlig att ta del av i Vallentuna. 

Är du intresserad av att få ta del av detta och boka in en egen föreläsning hör av dig till lin@blankspot.se. 

Av Brit Stakston