Redan innan coronapandemin befann sig världens matsystem i kris. Blankspot har träffat Marie Haga, vice president för FN-organet IFAD, som vet hur krisen kan lösas.
Av Linnea Åsfjäll 5 november, 2020
– I vår del av världen, i Norden, i Europa har vi tagit mat fullständigt för givet. Vi kan inte göra det. Mat är inte bara mat. Vi ser nu genom Covid-19 att matvarukedjan blir bruten och det får också konsekvenser, berättar Marie Haga som är vice president för FN-organet och finansinstitutionen International Fund for Agriculture Development (IFAD).
Även innan Covid-19 drog in över världen menar IFAD att det globala matsystemet befann sig i en djup kris.
För vid sidan om aktiva konflikter, krigsföring och terroristattacker hamnar ibland den främsta dödsorsaken i världen i skymundan.
Hunger.
I dag lever ungefär 690 miljoner av världens befolkning i hunger. Under 2019 fick cirka två miljarder människor inte tillräcklig och näringsrik mat för att deras kroppar ska fungera normalt.
Preliminära siffror visar på att den totala siffran av hungriga och undernärda människor i världen kan öka med ytterligare 83 till 132 miljoner under 2020, på grund av coronapandemin.
Pandemin har påverkat bönder som driver småskaligt jordbruk runt om i världen starkt. Enligt IFAD är cirka 2,5 miljarder människor beroende av småskaligt jordbruk för sitt uppehälle. Om dessa skulle behöva stänga ner kommer det ha förödande konsekvenser inte bara för de som arbetar på gårdarna, men även de som lever på deras produkter.
I Europa har inte pandemins påverkan på matsäkerheten ännu blivit så stor, möjligtvis kommer det föras upp på agendan angående våra beredskapslager tror Marie Haga. Här tar vi maten för givet.
En möjlig förlängning av att ta mat för givet är att utveckla farlig övervikt. Marie Haga tror att om diskussionen kring övervikt fördes högre upp på agendan, skulle även diskussionen av undervikt följa.
Marie Haga menar att vi egentligen har mycket kunskap om hur både över- och undervikt påverkar våra kroppar, men ändå verkar problemställningarna så ofta falla åt sidan.
Om ett barn inte får tillräckligt med näring i ung ålder påverkas det under lång tid, under hela sitt liv. Den fysiska utvecklingen hindras, det kan handla om att en inte når sin fulla längd men även att den kognitiva utvecklingen hejdas. Att inte få tillräckligt med mat, och framför allt näringsrik mat, som liten påverkar hela ens liv – även om ens situation skulle förbättras när en blir äldre.
I år fick IFAD:s syskonorganisation World Food Programme Nobels fredspris. Något som inte direkt har påverkat IFAD, men som såklart givit större uppmärksamhet till matvarufrågan i stort, vilket glädjer dem.
– De humanitära organisationerna och vi som jobbar långsiktigt måste jobba tätt tillsammans. Målet måste vara att få ner behovet av humanitärt bistånd, vi kommer aldrig helt utrota behovet, men det långsiktiga målet måste vara att det ska minska, säger Marie Haga.
Hon menar också att humanitära insatser långsiktigt är en dyrare investering än att satsa på de långsiktiga insatser som IFAD arbetar för.
– Vi som jobbar långsiktigt måste jobba systematiskt med att skapa förståelse för att det humanitära behoven kommer att bli ändlösa om vi inte tar tag i de långsiktiga lösningarna.
Samtidigt understryker Marie Haga att det är viktigt att inte skapa någon konflikt mellan de humanitära och de långsiktiga insatserna, att de båda behövs och kommer alltid behövas, men att det borde satsas mer på de långsiktiga insatserna samtidigt.
Varför är då de långsiktiga insatserna så viktiga?
- Fakta: IFAD – International Fund for Agricultural Development
- FN-organ som grundades i samband med World Food Conference år 1974
- blev en finansiell institution år 1977
- huvudkontor i Rom i Italien
- arbetar med långsiktiga jordbruksprojekt för att motarbeta hunger, fattigdom och klimatförändringar
- samarbetar med regeringar, privat sektor, civilsamhället och andra utvecklingspartners för att nå dessa mål
- har pågående projekt och program på landsbygdsområden över hela världen
- Källa: IFAD.org
Något som Marie Haga tycker inte för tillräckligt med fokus är just hur komplex och omfattande frågan om världens matsystem är.
– Konflikt, klimatförändringar, hunger och fattigdom hänger ihop och förstärker varandra. Vi kommer in i onda spiraler. Konflikt medför hunger, hunger bidrar till konflikt. Klimatförändringar bidrar till mindre produktion av mat, hunger och fattigdom.
Marie Haga menar alltså att vi måste tänka på helheten när vi närmar oss dessa frågor.
Produktionen av mat står till exempel för en stor andel av klimatutsläppen, då de storskaliga jordbruken drivs med stora mängder vatten och konstgödsel, liksom besprutningsmedel. Enorma mängder av den mat som produceras slängs och marken som storskaligt jordbruk använder för att producera på fortsätter att försämras.
Samtidigt som småskaligt jordbruk har visat sig vara bättre för miljön, klarar inte alla producenter av att använda sig av de mest klimatvänliga sätten att producera, för att de helt enkelt inte har ekonomin till att köpa in redskapen för att göra det.
Klimatets förändring är en tydlig hjärtefråga för Marie Haga, hon menar att det är fullständigt ödeläggande för matsystemet.
Det grundläggande problemet är att de olika matväxterna inte kommer att hinna anpassa sig till de accelererade klimatförändringarna, vilket alltså medför till att produktionen kommer att gå ner, då plantorna inte kommer att klara sig i det nya klimatet.
Utöver detta har och kommer klimatförändringarna bidra till att vattentillförseln minskar samtidigt som klimatet i sig blir mer instabilt, längre regn- och torkperioder – dåliga förutsättningar för att odla vår mat. På detta sätt tappar vi också biologisk mångfald.
– Det är bara ingen ände på de utmaningar som klimatförändringarna skapar för matproduktionen, konstaterar Marie Haga bistert och tillägger:
– Det absurda nu är att medlen som gått till att ta tag i klimatanpassning, så är det alltså 1,6% av pengarna som har gått till småskaligt jordbruk och till de områdena som de bor i. Det är alltså helt absurt för det är där dessa människor bor, som utmaningarna är som störst och de bidrar mer än de flesta klarar av till världens kaloriintag.
Vad Marie Haga refererar till är att de småskaliga jordbruken tillser ungefär 50% av världens kaloriintag, på cirka 30% av marken som har jordbruk globalt. Dessutom lever de i områden som kommer att drabbas hårdast av klimatförändringarna.
IFAD arbetar för att stötta dessa lantbrukare både ekonomiskt, men framför allt genom att skapa förutsättningar för dem att arbeta miljömässigt och för att skapa arbetstillfällen som tar människor ur fattigdom och svält. Rent konkret kan det vara att köpa in sådd och gödsel, men även sätta upp ett kyllager så att inte deras produkter förfars innan de når marknaden.
Cirka 60% av människor som inte får någon mat varje dag bor i områden utsatta för konflikt. Även WFP har belyst sambandet mellan konflikt, fattigdom och hunger. När tillgången till mat begränsas skapar det oro i redan känsliga områden. Då kan konflikter som redan ligger och pyr plötsligt blossa upp, som till exempel under den arabiska våren.
– Det är inte oöverkomligt att bidra till ett välfungerande matsystem och ta folk ur fattigdom, säger Marie Haga.
Men för att tackla ett matsystem i kris krävs resurser.
Under hösten har IFAD tillsammans med WFP tilldelats 170 miljoner kronor från Sverige för att tackla krisen. Organisationen SIDA har också gått in med 90 miljoner kronor till IFAD.
Men detta räcker inte.
En rapport från Ceres visar på att det behövs ungefär 14 miljarder dollar extra per år, fram till 2030, för att möta FN:s globala utvecklingsmål – att utrota hunger.
– Det är mycket pengar, men det är lite i jämförelse med vad du får för pengarna. Vi måste också dubbla intäkterna till småskaliga bönder och vi måste uppfylla Paris-avtalet. Om vi gör dessa saker, så klarar vi av att utrota fattigdomen till 2030, säger Marie Haga.
