Reportage om Öland, Klimat, Sverige, Verkliga Sverige

Fåglarna på södra Öland avslöjar hur naturen mår

På Ölands södra udde har Ottenby fågelstation studerat och ringmärkt hundratals olika sorters flyttfåglar i över 50 år. Allt fler av Sveriges häckande fåglar är nu rödlistade – men kunskapen ger verktyg och hopp om att förändra situationen menar verksamhetschefen.

Av Linnea Bergqvist 29 maj, 2021

I entrén till Ottenby fågelstation står kängor och stövlar uppställda längs väggen. Ljuset som tar sig in genom de stora fönstren fyller lokalen, även om himlen som idag är täckt av moln.

Längre in i byggnaden hörs skratt från ett av rummen fyllt av människor som pratar högljutt med varandra. Ytterkläderna är prydda med organisationens logga och rosiga kinder vittnar om att de har tillbringat morgonen utomhus.

Inne i ett annat av rummen sitter verksamhetschefen Magnus Hellström, även han är klädd i tjocka friluftskläder. Han kastar en snabb blick ut när ett svagt smatter börjar eka mellan väggarna och går fram till klädhängaren som står vid ytterdörren. 

Regnet som har legat i luften under hela morgonen har slutligen kommit.

På andra sidan syns en svart och vit fågel göra neddyk mot rutans utsida. När den når fönstret flyger den bakåt för att sedan göra ett nytt anfall. 

– Det är en sädesärla om bor här. Den ser sin reflektion i glaset, men tror att det är en annan fågel. Du ska bara se vad den har gjort med sidospegeln på min bil, säger Magnus Hellström och ler.

Sedan 2009 har han varit verksamhetschef för stationen men intresset för fåglar började redan i tonåren. Han besökte Ottenby för första gången under 1980-talet och har sedan dess arbetat som volontär samt var med i styrelsen innan han slutligen blev huvudansvarig för stationen.

I dagsläget arbetar han främst med administration och planering för forskningsprojekt och besökturism. 

– Allt fältarbete, såsom ringmärkningen, sköts helt ideellt av ungdomar och studenter som kommer hit under året och arbetar med varandra för att sedan bli duktiga ornitologer. En stor del av arbetsstyrkan återkommer år efter år, säger han.

Stationens primära syfte är att arbeta med grundforskning om våra flyttfåglar, och genom att jämföra den årliga fångsten med tidigare år kan verksamheten även få en bra uppfattning om arternas populationsutveckling.

– Eftersom vi har arbetat på samma plats och på samma vis i så många år så har vi fått en bra bild över vilka fåglar som det går bra för, men också för de som det går sämre för, säger Magnus.

Han förklarar att medan vissa arter har gynnats under de senaste åren finns det även de som har börjat minska. Enligt BirdLife international är en av de största farorna hur den här förändringen kan påverka ekosystemet.

Bland annat kan växtligheten och insektspopulationer påverkas drastiskt om fåglarna minskar. I studier som har gjorts i Brasilien har man kunnat konstatera att ett flertal tropiska skogar har minskat under de senaste åren, och i USA så har ökning skett av sjukdomar som sprids via mygg. Anledningen är att fåglarna ansvarar för en stor del av den naturliga fröspridningen av växter och eftersom deras kost i stor utsträckning består av insekter håller de populationen av många kryp i schack.

– Man kan inte skydda något som man inte har kunskap om det. Av den anledningen är arbetet som görs här viktigt eftersom fågelsummorna hjälper till att dokumentera förändringar i fåglarnas värld, säger Magnus medan vi går mot trädgården som ligger jämte stationens huvudbyggnad.

Det frodiga grönområdet består av ett flertal utspridda träd och buskar och emellanåt skymtas ett par vingar i de täta bladverken.

På ett flertal platser är nät utplacerade samt två större fångstkontruktioner som kallas helgolandsfällor. 

Fällorna har en lätt svängd nätstrut som smalnar av ut i en en fallucka. Luckan leder ner till en låda som har en öppning på sidan vilket gör det lätt att komma åt djuren som har flugit in i den. 

När vi närmar oss hörs plötsligt ljudet av klappande händer och tjoande. I nästa sekund kommer en grupp volontärer springande med en svart skugga flygande framför sig. I gemensam trupp motar de in fågeln i fällan tills den slutligen flyger ner i falluckan. En av dem sticker in sin hand i sidofacket och i nästa stund skymtas en par pliriga ögon och en orange bringa.

– Det här är en rödhake, en art som är väldigt vanlig under våren, säger Magnus medan han tar emot den lilla fågeln.

Med vana händer flyttar han runt fågeln i sitt grepp och blottar en silvrig ring som sitter på djurets ena ben. Redan 1937 ringmärktes den första fågeln på platsen och sedan fågelstationen påbörjade sitt arbete under 40-talet har över 1,3 miljoner fåglar fångats in och blivit tilldelade ringar.

– Sedan 50 år tillbaka har vi haft samma rutiner när vi fångar fåglarna. Denne standardisering av verksamheten gör att fångstsummorna kan jämföras mellan åren, och på så vis kan vi kartlägga vilka arter som ökar och vilka som minskar, säger Magnus medan den lilla fågeln sitter lugnt kvar i hans näve.

Samtliga ringar är unika och tillhör ringmärkningscentralen på naturhistoriska riksmuséet i Stockholm. Om en ring eller fågel hittas och rapporteras läggs det till i enhetens arkiv vilket hjälper till att kartlägga var de olika arterna häckar, övervintrar, samt vilka sträckor de flyger.

Ibland tillkommer oväntade fynd som får även en rutinerad ornitolog som Magnus att lyfta på ögonbrynen.

– I julas fick vi uppgifter om att en småsnäppa som hade blivit märkt här tre månader tidigare hade återfunnits i South Carolina i USA. Fågeln väger knappt 30 gram men har tagit sig över 700 mil, varav största delen är över ocean vilket är helt otroligt, säger Magnus och öppnar sin hand.

Den lilla rödhaken sträcker ut sina vingar och försvinner in i den tjocka grönskan.

Runt trädgården sträcker sig ett lågt staket med ett flertal skyltar som tydliggör för allmänheten att området är avspärrat om man inte har bokat en guidad tur. Däremot är fågellivet frodigt även utanför trädgården vilket har gjort udden till en populär plats för såväl ornitologer som privata fågelskådare. 

Den främsta anledningen är att Ottenby är en uppskattad viloplats för många flyttfåglar innan de fortsätter sin väg mot eller bort från Sverige. 

Sammanlagt har 399 arter skådats på platsen och även under regniga majdagar som den här syns grupper av människor på stigarna runt fågelstationen, de flesta med kikare och kameror i högsta hugg.

Förutom fågelstationen finns där även ett besökscenter som årligen har utställningar om fåglar, sälar och annan historia om Ottenby. Vägg i vägg ligger Restaurang Fågel Blå där många samlas för en kopp kaffe eller en varm måltid.

Precis utanför är ett par bänkar placerade där paret Carin och Runo tillsammans med Carins bror Bengt sitter bekvämt nedsjunkna. Trion har spenderat förmiddagen med att ta sig runt längst strandkanten för att kolla efter olika fågelarter och ska snart bege sig in i restaurangen för att äta lunch.

– I flera år har vi åkt hit en gång på våren och en gång på hösten för att titta på fåglarna, säger Carin Windolf Nilsson.

Trots det ruggiga vädret är gruppen nöjd med dagen då de årliga resorna hit är något som de ser fram emot.

– Förra året kunde vi dessvärre bara komma ner en gång på hösten på grund av pandemin men då följde inte Carin med. Hon gillar ju även att titta på blommorna i området vilket det inte var säsong för, säger Runo Nilsson och skrattar till.

– Det var ganska kallt väder då så det blev bäst att låta de här två åka hit själva, svarar Carin och ler mot sin man.

Alla tre har hållit på med fågelskådning i flera år och Bengt reser sig upp för att visa utrustningen som de har med sig. För det otränade ögat ser de tre kikarna likadana ut, vilket inte är konstigt då den främsta skillnaden syns när du väl prövar de. 

– Min har större brännvidd eftersom den inte är lika inzoomad. De innebär att synfältet blir större, säger Bengt Windolf och låter mig titta in i kikaren.

Den avlånga havskanten som innan låg ett par hundra meter ifrån oss är plötsligt inom armavstånd och stenarna som ligger utspridda precis vid stranden går nu att urskilja individuellt. Strax intill ligger ett vindskydd där det tidigare under dagen stod ett flertal fågelskådare i rad och spejade. Men nu ekar platsen tom.

– En gång när vi var här stod en stor grupp fågelskådare där ute och kollade ut. Precis bakom dem stod en rad kor. Det såg helt otroligt ut så jag kunde inte låta bli att ta ett foto på det, säger Carin.

Just friluftslivet är något som de alla håller kärt och Runo och Carin har i flera år besökt fjällen för att vandra. De årliga resorna till Öland innebär såklart förhoppningar om att se nya arter men resan i sig är även en del av målet.

– De plockar upp mig i Linköping på vägen hit och sen brukar vi bo på ett hotell i en av byarna i närheten. På grund av de rådande tiderna har det blivit lite svårare men det är fortfarande väldigt roligt att få komma hit och umgås eftersom vi inte har kunnat ses så mycket under det förra året, säger Bengt.

Medan vi pratar börjar himlen mörkna och en kall vind får tillslut trion att packa ihop sina saker för att bege sig in i värmen i restaurangen. Inom kort dyker fler besökare upp och snart är lokalen fylld av påpälsade sällskap som har tagit skydd från det dystra vädret.

Tillbaka i trädgården är det däremot fullt liv. En av grupperna av volontärer har precis varit ute och samlat in fåglar som har fastnat i fällorna och är nu påväg till ringmärkningslaboratoriet.

Många av volontärerna kommer redan i mars och stannar kvar till runt Lucia då ringmärkningssäsongen tar paus.

En av dem är franska Amandine Doré som kom till Ottenby för tre veckor sedan. Hon har sedan tidigare studerat biologi och arbetat i labb där hon har undersökt olika djurarters vävnad. Att hon är en av Ottenbys volontärer i år är långt ifrån en slump.

– Ottenby är ganska välkänt och det är en stor andel volontärer som har kommit hit från andra länder. På grund av pandemin är de flesta från Europa men jag vet att de brukar ha personal från hela världen. Man får söka hit och har man tur så blir man antagen, säger hon.

Tillsammans med ett tiotal kollegor bor hon i den gamla fyrmästarvillan,en stor vit byggnad som ligger mellan trädgården och besökscentret. En av deras främsta uppgifter är ringmärkningen som de turas om att göra under dagarna.

– Vi tömmer fällorna varje kvart mellan fyra på morgonen fram till elva förmiddagen, och turas om att ta olika pass. Imorse hade en hornuggla fastnat i ett av nätet vilket var väldigt kul, säger hon.

Förutom sitt arbete med ringmärkningen arbetar hon även med två undersökningar för Länsstyrelsen och förklarar att många av volontärerna har liknande uppgifter. Hon berättar att arbetet är väldigt kul men samtidigt ger det en tuff insikt om hur levnadsvillkoren för många fåglar försämras. 

Sedan 2020 är det sammanlagt 30 procent av Sveriges 245 regelbundna häckfåglar som är rödlistade och i hela världen antas ca 14 procent av alla fågelarter vara lika utsatta.

Skillnaden mellan ett djur som är fridlyst och rödlistat är att de fridlysta skyddas av en lagstiftning som innebär att man inte får fånga, döda eller på annat vis skada djurarten. Ett djur som däremot är rödlistat har inte samma skydd utan får stämpeln baserat på hur stor chans det är för det att dö ut. Däremot kan rödlistningen vara ett underlag när nya bedömningar görs om vilka arter som behöver skyddas genom till exempel fridlysning.

Enligt Amandine är statistiken talande men att det ibland kan vara svårt att dra slutsatser om hur man konkret ska kunna förhindra den negativa utvecklingen.

– Ibland är det väldigt enkelt att se vilka faktorer som påverkat men andra gånger är det svårt att hitta det exakta sambandet. Man känner sig lite uppgiven när man ser siffrorna men samtidigt finns det många som arbetar hårt för att vända det här, säger Amandine.

Arbetet som utförs på just Ottenby är därför en viktigt pusselbit för att kunna identifiera hur miljöförändringar, på långt sikt påverkar fåglarna. Enligt Magnus är det ovanligt att ha en sådan stor datasamling som stationen har och tack vare det så kan de se olika effekter som annars skulle vara svåra att uppfatta.

– Vi har bland annat sett att många fåglar kommer hit tidigare än de gjorde förr. Vissa arter som brukade komma i slutet av maj kommer nu i början av månaden. Vad man då bör fråga sig är vilka konsekvenser det här kan ha. I Holland har man sett att den här utvecklingen leder till att det inte finns tillräckligt med insekter när fågelungarna kläcks, vilket i sin tur kan innebära sämre häckningsresultat och att fågelpopulationerna minskar, säger han.

Att volontärernas insats här på Ottenby är viktigt är Magnus noga med att påpeka och säger att även om verksamheten har varit aktiv i 75 år så består den främst av ideella styrkor.

– Vi ägs och drivs av den ideella föreningen BirdLife Sverige och får in den största inkomsten genom att erbjuda olika upplevelser här på området. En av våra främsta turistattraktioner är fyren Långe Jan, säger Magnus.

Långe Jan är Sveriges högsta fyr och är placerad längst ut på Udden. Sammanlagt består 70 procent av verksamhetens inkomst av biljettförsäljning till fyren men under de senaste två månaderna har den hållits stängd till följd av en ökad smittspridning i Kalmar län. Resterande del av stationens inkomst kommer från guidade visningar, bidrag från Naturvårdsverket samt uppdragsforskning där stationen genomför arbeten på beställning.

– Som organisation har vi inte ett jättestort kapital utan vi arbetar med små medel och slantar. När något oväntat sker såsom pandemin finns det därför en risk att vi måste skära ner delar av verksamheten, säger Magnus.

Han berättar att en av hans främsta rädslor när pandemin kom var att ringmärkningsprocessen inte skulle kunna genomföras i den utsträckning som den har gjort under de senaste 50 åren. 

– Vi var såklart oroliga att det inte skulle gå vilket hade blivit första gången sedan ringmärkningen började som vi skulle få ett avbrott. Men tack vare ett gott samarbete och duktiga kollegor så lyckades vi vidhålla arbetet under 2020. Nu blickar vi framåt och hoppas att sommaren för med sig mindre restriktioner och fler möjligheter för oss att öppna upp för turismen igen, säger han.

Av Linnea Bergqvist