För en tid sedan fick skribenten Ewa Thorslund ett nödrop från en vän i Lalibela på Whats App. Vännen beskriver hur TPLF:s ockupation av staden lett till en humanitär kris.
Av Ewa Thorslund 11 oktober, 2021
” Som du kanske har hört från olika medier så är staden Lalibela under TPLF:s kontroll sedan den 5 augusti och den heliga staden är numera den mest osäkra platsen för sina invånare.
Folket i staden utsätts för en mängd lidanden såsom svält, avsaknad av rent vatten, frånvaro av medicinsk behandling och medicinska förnödenheter. ”
Meddelandet i What´s app följdes av telefonsamtal om situationen.
Mannen som vill vara anonym berättade att situationen redan innan kriget varit ansträngd. Pandemin hade medfört att den primära inkomstkällan – i form av externa besökare – helt hade försvunnit.
En redan mycket drabbat liten stad lamslogs sedan helt av att det före detta styrande partiet TPLF som för ungefär två månader sedan gick in och tog över kontrollen.
Det finns alltså ingen elektricitet och därmed vare sig vattenförsörjning, belysning eller elektronisk kommunikation. Banksystemet ligger också helt nere. Det kommer heller inga leveranser av basförnödenheter in till Lalibela. Det mänskliga lidandet blir allt värre. En del väljer att lämna. Men, många väljer också att vara kvar.
För vissa människor – såsom prästerna – berättar min vän handlar det om att skydda klippkyrkorna med sina liv.
”Situationen är värst för barn, gravida kvinnor, och för dem som har ett livslångt behov av läkemedel för till exempel hiv, aids, diabetes, eller högt blodtryck. Lokalbefolkningen rånas av både aggressiva ockupanter och av lokala kriminella. Oskyldiga civila har dödats, skadats och brutalt torterats av TPLF.
Efter två månades ockupation av TPLF så är situationen i Lalibela närmast outhärdlig. Trots högljudda rop efter hjälp, så kommer ingen reaktion från omvärlden. Det är tyst från både lokala och internationella humanitära organisationer. ”
Min vän berättar att besvikelsen är stor över omvärldens brist på engagemang och närvaro. Idag görs ändå insatser från FN:s och UNICEF:s sida för att leverera förnödenheter till det krigsdrabbade Tigray (även om leveranserna alltid riskerar att hamna i händerna på TPLF).
Men, till området runt Lalibela kommer ingenting. Risken är stor att den fruktansvärda hungerkatastrofen från 1985 ska återupprepas.
Varför man från TPLF:s sida har ockuperat Lalibela tror min vän beror på att staden har ett högt internationellt värde. Att inta Lalibela är ett sätt för ockupanterna att skapa en dialog med regeringen i Addis Abeba. En slags gisslantagning. Min vän skriver:
”Nu flyr människor från Lalibela. Först och främst till vår närmaste och nyligen befriade grannstad. En flykt som tar 4 – 12 timmar till fots. Därifrån kör man sedan vidare till Bahir Dar. Vi har alltså lämnat våra älskade barn, kvinnor och äldre kvar, fångade bakom fiendens linje.
Antalet människor som flyr från Lalibela (främst till Bahir Dar och Addis Abeba) fortsätter att växa oroväckande och de flesta kommer liksom jag hit med tomma händer och i behov av omedelbart humanitärt bistånd. Som ett resultat av detta ber jag nu om hjälp för att överleva min nuvarande svåra situation och för att få min fru och mina döttrar i säkerhet innan det är för sent”
Min vän skriver sedan att han nu flytt och befinner sig i trygghet i Bahir Dar där han återförenats med sin fru och sina tre döttrar.
Hans egen flykt från Lalibela genomfördes genom att han färdades till fots – tillsammans med andra män på jakt efter humanitär hjälp – i två dygn de cirka 100 kilometrarna till Meket. Därifrån fortsatte färden till Bahir Dar med minibussar.
Det faktum att stora delar av norra Etiopien under en längre tid inte haft vare sig elektricitet eller internet, gör att man omöjligen har kunnat kommunicera. Att ta sig till Bahir Dar var nödvändigt för kontakt med omvärlden.
Just nu är det regnperiod vilket gör att man i viss mån kan samla regnvatten i behållare på hustaken, men den begränsade tidsperioden är snart över.
Även om han själv var i säkerhet var övriga familjemedlemmar – i form av föräldrar och syskon – kvar. Instängda i Lalibela.
Hans fru och barn tog sig själva med en trehjulig tuk tuk ungefär halvvägs till närmast fungerande stad.
Resten av vägen gick de till fots i ungefär 9 timmar. Tillsammans med dem gick en kvinna som bar på en alldeles nyfödd bebis. Priset för den lilla tuk tuk-färden motsvarade ungefär 3 000 svenska kronor. Ett mycket högt pris i ett land som för närvarande har en skyhög inflation.
I september 2021 var inflationstakten nästan 35 % att jämföra med 2,4 % i Sverige. Pengarna blir bara mindre och mindre värda.
Det kostar att föra krig.
Hur länge familjen nu stannar i Bahir Dar är högst osäkert. Min vän hoppas att regeringens och premiärministerns ambition att på sistone dela makten med oppositionspartierna och ge ett antal ministerposter till andra än sina egna, ska ge någon form av resultat gällande inbördeskrig och lidande.
Fakta:
Lalibela ligger i Amhara-regionen i norra Etiopien, ca 640 kilometer från huvudstaden Addis Abeba. Amhara-regionen ligger i direkt anslutning till Tigray-regionen där det just nu pågår ett fullskaligt inbördeskrig. Lalibela har genom tiderna varit ett både politiskt och religiöst centra. Staden har en gång i tiden varit Etiopiens huvudstad och därmed ett centrum för diplomati.
På 1100- och 1200-talen byggdes elva klippkyrkor (som höggs direkt ur berget), och platsen kom att kallas för Det nya Jerusalem. En plats som är högst levande än idag för pilgrimer från hela världen. Lalibela togs 1978 upp på Unescos världsarvslista. Den idag lilla staden med ca 9.000 invånare är sedan ca två månader tillbaka ockuperad av Tigray People´s Liberation Front (TPLF).
Foto: Hulivili, Wikimedia Commons.
Om texter i kategorin ”Röster”.
Bland Blankspots medlemmar och läsare finns det skickliga skribenter som kan ge nya vinklar och perspektiv på de frågor som redaktionen skriver om. Många sitter också på unika sakkunskaper. För att öppna upp för sådana texter finns kategorin ”Röster”.
Av Ewa Thorslund
Hjälp oss skriva mer om Etiopien!
Det är svårt att hitta något exempel i världen där utvecklingen har gått så fort som på Afrikas horn den senaste tiden. Utvecklingen vi rapporterat om är både skrämmande och hoppfull. Historia skrivs nu och vi på Blankspot vill tillsammans med dig vara med och skildra den.
Blankspot har genomfört flera reportageresor till regionen de senaste åren och vi planerar för nya. Rapporteringen på plats kompletteras med seminarier, meet-ups och live-sända intervjuer med berörda runt om i världen.
Stöd oss genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem. Följ arbetet med reportagen och bidra med din kunskap i facebookgruppen: ”Uppdrag: Etiopien och Eritrea”.
