Reportage om ,

Eritreansk flykting i Addis: ”FN har misslyckats med att skydda oss”

En ung man från flyktinglägret Hitsats i norra Etiopien såg först sina vänner dödas av TPLF när kriget i Tigray bröt ut i november. Sedan bombades de av etiopiska armén - sedan kom soldaterna från Eritrea och började döda.

Efter två misslyckade försök att fly från Eritrea kom han äntligen fram till Etiopien 2018, direkt efter fredsavtalet mellan de två gamla ärkefienderna. Han mottogs väl av grannarna och bodde i det stora flyktinglägret Hitsats i norra Tigray och trodde faktiskt för en stund att han var säker där.

Men när kriget i Tigray bröt ut i början av november förra året hamnade Hitsats-lägret bokstavligen i korselden mellan de stridande parterna och Yonas fick se sina kamrater bombas, dödas och kidnappas innan han lyckades fly.

Yonas är 27 år gammal och ursprungligen från Asmara i Eritrea, och egentligen heter han inte alls Yonas. Men vi har kommit överens om att använda ett fingerat namn eftersom han är rädd för att identifieras av myndigheterna och skickas tillbaka till krigszonen eller till Eritrea.

Men jag har fått se hans ID-kort som visar hans riktiga namn, födelsedatum och hans FN-tilldelade registreringsnummer från Hitsats-lägret.

Idag är Hitsats lägret borta. Tillsammans med det angränsande lägret Shimelba har det bombats, plundrats och bränts under kriget de senaste fyra månaderna. På satellitfoton från de platser där det tidigare funnits flyktingläger kan man endast se att jorden är bränd.

Sedan dess har den etiopiska regeringen förklarat de två lägren stängda. De låg för nära gränsen, är argumentet. FN har noterat beslutet, men fortfarande vet de inte var, de upp till 20 000 flyktingarna från lägren tagit vägen.

Arkivbild från Hitsat-lägret 2019, innan kriget bröt ut. Foto: Andreas Graiber Baumann.

Attack på lägret

Yonas kom fram till Etiopiens huvudstad Addis Abeba i mitten av januari och överlever idag med hjälp av några vänner och lite pengar från släktingar utomlands. Han är glad över att var vid liv, men han kan inte skaka av sig mardrömmarna då han återupplever kriget.

– Jag ser alltid den här kvinnan från lägret framför mig. Hennes hus hade träffats av en granat och jag gick in för att se om hon levde. Hon låg livlös med sina två barn på golvet och minns hur jag såg hennes ögon rulla runt. Hon dog framför mig.

Han berättar om granaterna som slog ned kring lägrets små betonghus med tenntak när den federala etiopiska armén, tillsammans med eritreanska soldater, började bomba för att slå ut TPLF, som hade gått i försvarsställningar runt lägret.

– De FN-anställda hade för länge sedan lämnat området i sina vita fyrhjulsdrivna fordon och lämnat flyktingarna till krigets öde utan att verkligen varna dem, säger Yonas.

Efter det ockuperade TPLF lägret och samlade stora styrkor, de försökte också rekrytera några av flyktingarna för att strida tillsammans med dem. Vissa sa ja. Andra sa nej och sköts.

– Jag hade hört rykten från en annan del av lägret i förväg, så jag gömde mig när TPLF kom för att rekrytera oss. Jag hörde skott från mitt gömställe, och när jag vågade komma fram igen, låg sju av mina vänner döda i en hög på marken. De hade skjutits för att de inte ville gå i krig.

Samtidigt kom ljudet av bomber närmare. Under tre dagar var lägret utsatt för granatbeskjutning och flera bostadshus träffades och dödade många flyktingar, berättar Yonas. Han stannade kvar för att se soldaterna från Etiopien och Eritrea ockupera lägret och driva TPLF på flykten innan han själv flydde till en liten by i närheten.

– Soldaterna från Eritrea är lätta att känna igen på sina uniformer och på sina plastsandaler. Jag har själv varit i armén. De är mina bröder och jag känner dem, säger Yonas.

– Men när de kom, skrek de till oss:” Förrädare. Horsöner. Du har förrått ditt land!” De sköt ordförandena för vår flyktingkommitté. Jag vet inte hur de kunde veta vem det var. Men de måste ha haft några listor. Och sedan förde de bort flera andra. En av dem var min vän från lägret.

Missa inget. Få Blankspots nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kommer varje fredag med det senaste från Blankspot.

Bearbetar …
Klart! Du är med på listan.

Flyr söderut

Yonas sökte först tillflykt hos en äldre kvinna i Tigray som han tidigare hade lärt känna när han hade arbetat deltid i en av byarna runt lägret. Hon delade sin mat med honom och han lovade att han skulle betala tillbaka henne när han en dag kunde. Han hörde bomber explodera långt in i december. Men i januari blev det tystare. Sedan lämnade han den äldre kvinnan och drog vidare till den stora staden Shire.

– Jag var rädd. Varje gång jag hörde manliga röster gömde jag mig. Eftersom de som bodde i Tigray hatade oss. De sa att vi var delaktiga i kriget. Att vi hade samarbetat med Abiy för att bekämpa dem. De var så fulla av hat att jag bara vågade be kvinnor på vägen om lite vatten.

Väl i Shire betalade han dubbelt så mycket som vanligt för att komma med en minibuss till Tigrays huvudstad Mekelle. De pengar han hade tjänat på sitt arbete hade han gömt i linningen på sina byxor. Det var en farlig resa.

– Från fönstret såg jag hus i ruiner och förstörda stridsvagnar. Chauffören för vår minibuss varnade mig varje gång vi kom till en vägspärr. Då lade jag mig på golvet. Jag hade också sparat alla papper som kunde bevisa att jag var från Eritrea.

Från Mekelle till Addis Abeba tog Yoneas ytterligare två minibussar. Dubbelpris hela vägen. Men han träffade ett par andra flyktingar under vägen och de bestämde sig för att ta hand om varandra. I Addis Abeba har Yonas inte övervägt att söka FN-hjälp eller berätta för dem var han är nu.

– Om UNHCR vill hjälpa oss flyktingar, tror jag att de borde ha hjälpt oss i lägret innan vi besköts med bomber. Hur kan jag lita på dem nu när de har lämnat oss mitt i ett krig? frågar Yonas.

Arkivbild från Hitsat-lägret 2019, innan kriget bröt ut. Foto: Andreas Graiber Baumann.

De äter bark och löv

UNHCR:s talesman i Etiopien säger att FN inte hade något val när de etiopiska myndigheterna beordrade dem att lämna flyktinglägret.

– Vi har ett mandat att skydda flyktingar, men vi kan inte bara göra som vi vill. Vi svarar inför de lokala myndigheterna och de beordrade oss att resa den 6 november. Dessutom var det en logistisk omöjlighet att föreställa sig att vi inom några timmar skulle kunna evakuera alla 20 000 invånare i flyktinglägren och få dem transporterade bort i bussar, säger Chris Melzer.

Han förklarar vidare att FN inte anser flyktingarna från de två förstörda lägren som ”försvunnna”, som vissa medier har tolkat det. De har helt enkelt blivit ”utspridda”.

Några hundra flyktingar har flytt till Sudan. Några tusen har flytt söderut till de två återstående flyktinglägren i Tigray. Och upp till 10 000 befinner sig fortfarande på olika platser i Tigray, där de kämpar för att överleva i en konflikt där hjälpsändningarna fortsätter att ha svårt att komma in.

– Vi vet att de flesta fortfarande finns i området runt staden Shire, men vi har inte tillgång till dem ännu. De lever under fruktansvärda förhållanden. De har flytt till fots utan tillhörigheter, och de bor nu på gatorna eller sover på marken kring staden. De får dricka vatten från pölar på gatan och de har ingen mat. Vi har hört att flera av dem är så desperata att de äter bark och löv från träd, säger Chris Melzer och försöker hantera sin frustration över samarbetet med den etiopiska regeringen.

– Här i Addis Abeba har vi lastbilar fyllda med nödhjälp som bokstavligen är redo att lämna. Men vi har inte fått tillgång ännu och kan därför inte komma iväg med hjälp.

FN har misslyckats

En utbredd uppfattning bland de humanitära icke-statliga organisationer som arbetar i Etiopien är dock att det är särskilt FN som har misslyckats.

Världsorganisationen har varit för konflikträdd i relation till den etiopiska regeringen och har inte kämpat tillräckligt hårt för att säkerställa full humanitär tillgång till Tigray, menar många.

Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.

– Vi har alla ett ansvar för att det humanitära biståndet till Tigray inte kommer fram. Men det är särskilt FN som har varit svaga, säger en ledande hjälparbetare i Addis Abeba som vill vara anonym.

– Det är bara FN som har ttillräcklig tyngd och kan sätta allvarlig press på regeringen. De har helt missat den möjligheten.

Norska flyktingrådet, som hade verksamheter i de två nu förstörda flyktinglägren, har nyligen försökt med en något mer öppen kritik av hela den humanitära insatsen i Tigray.

– Under alla mina år som biståndsarbetare har jag sällan sett en humanitär insats så förhindrad och oförmögen att hjälpa till när behovet är så stort och kräver brådskande beslut. Som ett internationellt samfund har vi uppenbarligen misslyckats med att möta den humanitära nödsituationen vi står inför, säger Jan Egeland, generalsekreterare för norska flyktingrådet.

– Vi måste agera nu och göra allt vi kan för att säkerställa att nödhjälp når de miljoner människor som lider i Tigray.

Toppbild: Satellitbild över Hittat-lägret som visar på skadorna efter striderna.

Hjälp oss skriva mer om Eritrea!

Sedan ärkefienderna Etiopien och Eritrea har kommit överens om att återuppta sina diplomatiska förbindelser har det otänkbara blivit verklighet.

Vi har rapporterat om hur telefonlinjerna öppnats mellan Asmara och Addis Abeba. Om hur Ethiopian Airlines ska börja trafikera luftrummet igen. Om nyöppnade hamnar och ambassader. Men också om bakslagen. Nedstängningen av gränsen och nu om hur kriget riskerar att sprida sig i regionen.

Stöd oss så vi kan fortsätta att rapportera genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem. Följ arbetet med reportagen och bidra med din kunskap i facebookgruppen: ”Uppdrag: Etiopien och Eritrea”.