Twitter stänger av Donald Trumps konto permanent med anledning av ”risken för fortsatt uppvigling till våld”. USA balanserar nu på en skör tråd fram till maktskiftet om 10 dagar.
Av Brit Stakston 9 januari, 2021
Dagarna efter stormningen av den amerikanska parlamentsbyggnaden i Washington under den nya kongressens räkning av elektorsröster är det tydligt att USA är i chock. Många ledande politiker och journalister har personligen, eller känner någon som, utsatts för ett trauma och som kostade fem personer livet.
I den efterföljande rapporteringen inifrån Kapitolium under stormningen framstår det som ett under att inte många fler skadades svårt.
De politiker som nu direkt återgått till jobbet kommer med all sannolikhet behöva professionell hjälp med att kunna bearbeta händelsen.
Trots detta ska nu ska samma personer, som nyss flydde för sina liv, arbeta för en säker överlämning av makten. Nu vet vi också att många ur mobben som tog över parlamentsbyggnaden var ledande vita nationalister från minst sju olika rörelser bland annat Qanon, Boogalop och Proud boys som redan aviserat fler attacker.
Det behövs utredas hur säkerhetsansvariga för Kapitolium kunde överraskas så fullständigt och låta sig ockuperas av tusentals fanatiska trumpsupporters som hetsats fram till detta genom att tro att valet stulits från dem och att deras frihet tagits ifrån dem. Det går inte att bortse från Trumps roll i detta.
Den amerikanska demokratin fick sig en rejäl tackling och tappade fullständigt andan. Men man tog sig dock upp på fötterna redan samma kväll för att slutföra det demokratiska arbete med den rösträkning som pågick när rotundan togs över av mobben.
Men frågan är vad som händer nu fram till Bidens tillträde som president och vilken ytterligare skada Trump kan orsaka?
I medier trumpetas det ut att Trump är fullständigt ur balans och rubbad – ”unhinged” – och sitter med kärnvapenkoderna. Konflikten trappas upp på ett sätt som är oroväckande. Hur våldsamt det blir nu beror på hur välorganiserade de allra mest våldsamma extremrörelserna som utnyttjar och förstärker oroligheterna är och hur de planerat fortsättningen.
De kommande dagarna är som en krutdurk som redan antänts. Frågan är om den hinner att explodera innan den nya presidenten är på plats? Under de kommande dagarna bär samtliga medieaktörer ett stort ansvar.
De sociala medierna har redan (och till slut) agerat.
Twitter har nu stängt av Donald Trump för alltid. Detta efter att de återigen öppnat hans konto efter en 12 timmars paus i samband med stormningen. Men igår beslutade de att stänga av hans konto för alltid och de har även stängt ner många andra konton av ledande politiker som agerat för att elda på massorna under dessa kritiska dagar.
De konton han ännu har tillgång till på Twitter är det officiella presidentkontot Potus och Vita Husets konto. Trump försökte genast använda andra personers konton och även det officiella kontot i samband med att hans konto släcktes ner. Men om en blockerad användare använder sig av andra konton för att få ut sina budskap släcks även dessa konton ner.
De tweets han lade ut på det officiella kontot raderades i princip i realtid.
Twitter har aviserat att det kontot också kan stängas ner tills den nya presidenten är på plats om det fortsätter att användas av Trump på det sätt han försökte göra igår kväll. De medarbetarkonton han försökte använda stängdes också av.
Nu har i princip samtliga plattformar följt efter. Facebook och därmed Instagram aviserade redan en blockering av Trump fram till efter presidentskiftet efter stormningen. Google har dessutom stängt ner Parler, en av de plattformar som många av gräsrötterna inom högerytterkantsrörelser använt sig av i allt större omfattning de senaste månaderna.
Att se över hur de här tjänsterna används för att mobilisera och rekrytera av terrorister är av högsta prioritet. Detta har varit alla dessa plattformars akilleshäl och man borde mycket tidigare satt samma gränser som gjorts kring annan brottslig verksamhet.
Besluten som tagits är med andra ord till stor del rätt anser jag. Själv har jag i rollen som internetdebattör genom åren välkomnat varje steg där såväl Twitter som Facebook tydligare applicerat de regler man satt upp för sina plattformar även på Donald Trump. Det är inte ett hot mot yttrandefriheten eller censur – som ju är ett begrepp som överhuvudtaget inte kan appliceras på företag som driver en marknadsplats.
Pandemin och vikten av korrekt hälsoinformation har också inneburit att de här plattformarna visat än mer av hur mycket de kan prioritera och sortera information. Utan den tillämpningen och nedtagning av material som spritt lögner kring pandemin samt genom att peka användarna mot korrekt hälsoinformation har liv räddats.
Men trots detta kan man fundera över hur effektiv den här breda blockaden är.
I den där krutdurken som redan sprakar kan det också bli en åtgärd som spelar rätt i händerna på konspirationsteoretiker, våldsamma nationalister och förblindade fanatiska supportrar som redan innan detta kände sin friheter hotade och dessutom är beväpnade.
Men min första snabba analys är att besluten baserar sig troligen på en större oro för landets säkerhet än vad man hitills kunnat offentliggöra. Händelserna ger högerextrema rörelser ett momentum som utnyttjas av dem just nu.
Jag har under de senaste dagarna fått en mäng tips med länkar till hur fler dåd planeras.
Vid en genomläsning av det Twitter publicerat i samband med aviserandet av den livslånga blockeringen av Trump ges en god bild av hur allvarligt de sett på hans twittrande utan att de går in på de exakta detaljerna.
Donald Trump som sittande president stängs av på grund av den uppenbara risken för att ”hans tweets kan inspirera fler att replikera de våldsamma handlingarna som ägde rum den 6 januari 2021 och att det finns flera indikationer på att de tas emot och uppfattas som uppmuntran att göra det”.
Twitter redovisar sedan den subjektiva analys de gjort av hans senaste tweets och sätter dem i ett sammanhang. Här lyfter man till exempel det problematiska att återkommande beskriva sina våldsamma supporters som patrioter.
I sin sista tweet meddelade han att inte avser att delta på cerenomin för Joe Bidens tillträde. Twitter menar i sin analys att detta bland annat kan tolkas som att uppmuntra till våld på plats under ceremonin:
”Tweeten kan också fungera som en uppmuntran för de som eventuellt överväger våldsamma handlingar och att invigningen kan vara ett “säkert” mål, eftersom han inte kommer att delta”.
Den tweeten togs därmed bort med hänvisning till deras policy mot förhärligande av våld.
Det finns också många uppmaningar från högerextrema rörelser till fler våldsamma attacker på andra plattformar vilket också Twitter refererar till i samband med sitt beslut.
Medier återkommer till att Trump genom twitterblockaden nu tappat sin viktigaste kanal till väljarna och en politisk reporter på CNN gick så långt till att beklaga att man inte har tillgång till hans “ärliga tankar” längre.
Donald Trumps twitterkonto har varit hans strategiska direktkanal till världens alla medier – inte till hans gräsrötter – och han anser själv att det är tack vare twitter som han fått den makt han haft. Men även i USA är twitter en kanal som endast används aktivt av ett fåtal amerikaner. Undersökningar visar också att det är fler demokrater än republikaner som twittrar. Donald Trumps väljarbas har nåtts via andra plattformar.
Twitter är en megafon han berövats och nu är tillfället att börja lyssna på annat. USA kan inte längre kretsa runt presidentens twitterkonto.
Men hur ska det bli möjligt att återgå till en medievardag med en mer klassisk granskande bevakning av politiken efter dessa fyra år?
Efter de senaste dagarna är det tydligt hur otroligt stort arvet från Trump och det nya medielandskapet är. Gränser har förskjutits och det kommer att kräva nya arbetssätt för att hitta tillbaka.
De traditionella medierna fyller sina plattformar med allt som dyker upp nu i efteranalyserna av det som hänt. Det finns en stor risk att rapporteringen ytterligare bidrar till att förvärra saker. Det är en oerhörd svår balansgång som man inte avundas de ledande redaktionerna i USA.
Det finns en aldrig sinande ström av nya allt mer skrämmande videoklipp från stormningen där mobben som eldats upp av Trump till slut krossar varandra, en supporter såväl som en tjänstgörande polis dödades på plats.
Till och med i Sverige väljer en av de svenska kvällstidningarna att på löpsedelsplats lägga ut den amerikanska polisens efterlysning av de mest eftersökta terroristerna.
I de sociala medierna lever alla dessa klipp sina egna liv och hjälper polisen att finna dem men också för att elda upp varandra i triumfen över vad som åstadkoms.
Samtidigt faller det republikanska partiet samman och många försöker rädda sina karriärer genom att nu (först) markera mot presidentens agerande. Även det ger stort utrymme för inslag där tidigare yttranden från dessa politiker plockas upp för att visa hur de agerat tidigare under de senaste fyra åren och i närtid, före stormningen. Och allt detta får säkerligen ytterligare fler att tvivla över politiker som något annat än intresserade av sin egen maktposition. Det hoppar av ett skepp man gärna var en del av så länge det seglade på.
I chocken över det inträffade är det lätt att fastna i just allt det mest absurda.
Och som jag skrev i en analys av stormningen och det utmanande för den kommande rapporteringen ”All fascination för det skrämmande passar vår nuvarande medielogik så ytterligt väl och måste tonas ner till förmån för fler berättelser om människors vilja att känna sig trygga och samexistera.”
Demokraten Stacey Abrams skrev igår på twitter att onsdagens händelser distraherar från allt det som valarbetet i Georgia visat. ”Onsdagens terrorism försöker distrahera oss från vad som har varit och vad som kommer att bli.”
Hon är en av de som aktivt arbetat sedan 2014 med att öka valdeltagandet och få alla att känna sig delaktiga.
I det sammanhanget var det till stora delar befriande att lyssna på den kommande presidenten Joe Biden under en presskonferens när han presenterade sina sista kabinettrepresentanter och betonade vikten av att fokusera på de tre stora frågorna: pandemin, distribution av vaccinet och arbetslösheten. Äntligen fokus på vad politiken står inför för utmaningar.
I den frågestund som sedan följde var Joe Biden lågmäld, men oerhört tydlig i frågor om den sittande presidenten. Han visade för första gången mer av sitt genuina förakt mot Trump och satte sitt låga förtroende för Trump som president i relation till att det var anledningen att från första början kandidera. Han bröt också mönstret av rena spekulationer flera gånger och undvek till exempel att svara på vad han personligen tycker utan hänvisade till exempel alla frågor om en eventuell ny riksrättsprocess till kongressen.
Men det slog mig mer än en gång under den presskonferensen och i den efterkommande rapporteringen hos bland annat CNN att journalister som suttit på helt galna presskonferenser i fyra år också är en del av ett mönster som det kommer ta tid att bryta. De kunde trots allt inte låta bli att fortsätta grotta i konflikten mellan de båda kandidaterna, istället för att ställa hårda frågor om hur det ens kan vara möjligt att tala om att ena landet.
Journalistiken måste intressera sig mer för det än den pågående freakshowen med en “unhinged” – snart “före detta president”.
Detta fortsatta fokus på Trump i de uppföljande frågorna ledde till slut att Joe Biden gick över gränsen en gång. Han kommenterade att han just fått veta att Trump inte avser att delta vid tillträdesceremonin och gjorden en poäng av att det äntligen fanns något de båda var överens om och att han var glad över att den avgående presidenten inte avsåg delta.
Den kommentaren är det klipp från presskonferensen som återkommande visats. Bidens kommentar om att han är glad att Trump inte deltar är ett underbetyg till honom och missade chansen att fokusera på sitt nya enande ledarskap.
Här valde han tyvärr att ge sig in på den sortens retorik som är en del av Trumps arv för det offentliga samtalet.
I en analys av den första debatten mellan presidentkandidaterna i höstas uttryckte jag min oro för att frågan om hur “säker valprocessen egentligen är” utgick från ett av Trumps falska påståenden. Det var en seger för Trump och ännu ett tecken på hur demokratin i USA kan vara förlorad när desinformation och konspirationsteorier alltid tar så stor plats i det offentliga samtalet. Summerade den debatten med en oro för att Trump ser ut att närma sig ett scenario där han inte är villig att acceptera en av demokratins viktigaste spelregler. Att lämna över när folket har sagt sitt.
I boken ”How democracy ends” börjar statsvetaren David Runciman med att beskriva tillträdesceremonin för fyra år sedan.
Många minns de bitvis chockerande och skarpa formuleringarna från Trump som gav en föraning om vad som skulle komma under hans mandatperiod. Runciman erkänner att han först agerade som alla andra och förfärades men att han senare insåg att de där orden under den ceremonint inte var det största hotet mot demokratin som så många lätt tolkade in. Han såg snarare ceremonin som ett bevis för hur väl demokratin fungerar.
Runciman menade att det som hade varit det enskilt största hotet mot demokratin vore om Obama som avgående president eller den förlorande presidentkandidaten Hillary Clinton vägrat att acceptera Trumps seger och inte deltagit. Om Obama inte tillåtit Trumps invigning och agerat för att bli kvar i Vita Huset eller arbetat för att installera Clinton utifrån valresultatet på grund av att hon hade fler röster så hade den amerikanska demokratin varit slut enligt Runcimans analys 2016.
Att de avgick och att värdigt deltog för att vara med vid överlämnadet av makten var det största beviset på en fungerande demokrati. Presidenter har valår efter valår allt sedan 1869 accepterat valutgången.
Den där scenariobeskrivningen i Runcimans bok har jag återkommande använt de senaste fyra åren för att beskriva vad demokrati kokar ner till.
Och det är vad Biden också borde tagit tillfället i akt och sagt.
Det var ytterligare en möjlighet att visa hur man förenar ett folk och peka på vilka beståndsdelar som finns i en fungerande demokrati. Accepterandet av en valförlust och respekten för hur människor har valt att använda sin rösträtt är en sådan. Joe Biden måste konstant välja att lämna pajkastningen och påminna om att nu är det äntligen dags för nästa steg i den amerikanska historien och att alla ska vara en del av det som ska byggas tillsammans.
Läs mer:
Twittertråd av journalisten Seth Abramson som analyserat Donald Trumps tal timmarna före stormningen av Kapitolium.
Av Brit Stakston
Hjälp oss skriva mer om Demokrati!
Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.
Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.
Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.
