Röster om Afghanistan, Dagbok
“Den trygga oasen Bamiyan känns nu osäker” – Dagbok från Kabul vecka 46.
Den här veckan ska jag skriva om Bamiyan. En historisk plats och en av få platser i landet dit de reser en del turister.
Av Mohammad 24 november, 2020
Den här veckan ska jag skriva om Bamiyan. En historisk plats och en av få platser i landet dit de reser en del turister. Det har länge varit en av landets tryggaste provinser och även om det kan vara skrämmande att ta sig hit vilket jag skrivit om så har man kunnat känna sig lugn när man väl är på plats.
Men inte längre.
Jag ska strax berätta varför.
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
Själva staden Bamiyan är inte så stor i jämförelse med själva provinsen. Mest är det karga berg. Folket här är kända för att vara sociala och välutbildade och det finns nog många här som hade velat ha Bamiyan för sig själva.
Men så finns det också de som försöker göra staden osäker.
Det kan vara talibaner eller andra grupper i Afghanistan.
Jag känner till området bra eftersom jag är uppväxt i en by i provinsen. Långt från centralorten längs en grusväg.
I byn fanns det nästan bara hazarer, men jag skulle ljuga om jag sa att det inte fanns några konflikter där när jag växte upp. En av de konflikter jag minns var när det kom nya mullor från Iran vilka skapade stor rädsla och osäkerhet. En del lurades att följa dem och gruppen med hazarerar delades upp. Den ena gruppen började döda den andra gruppen. Det var en konstig konflikt och jag minns att ibland gav de sig på djuren också och slaktade dem.
Men det var länge sedan nu.
Nu är flera utbildade och vet mer om världen. Jag har själv bott i Iran och minns att polisen slog mig flera gånger. I Iran kan man bli avrättad om man är emot regimen. Men deras system och regler påverkade Bamiyan när jag växte upp och fick människor att dela in sig i olika grupper. Det är ett barndomsminne men jag kom och tänka på det i dag när jag hörde vad som hade hänt.
En explosion i centrala Bamiyan tog minst 14 liv och skadade 50 personer.
Det kan bero på att staden fått en ny politisk ledning. Sedan han tillträdde har staden blivit allt mer osäker.
Att detta hände i Bamiyan som varit en trygg oas i detta land är skrämmande.
Nu finns det ingen plats som är säker.
Den senaste tiden har också otryggheten ökat väldigt mycket. Jag var inte trygg förut, det vet ni som läst dagboken, men det har blivit värre.
Det är svårt att förstå hur det nu förhandlas om talibanernas inflytande. Hur kan ens talibanerna ha kontor i länder som Quatar? Den terror som nu drabbar landet kommer att påverka flera länder.
Den politisk makten och vapen borde ligga i regeringens händer och inte hos de som inte tror på jämlikhet eller andra människor liv.
Jag minns hur fort USA bekämpade talibanerna och fick bort dem från hela Afghanistan när de väl ville. Jag tror att de skulle kunna göra det igen. Det skulle nog bara ta en halvdag. Men istället är det talibanerna som får ett större stöd från omvärlden. Hur många miljarder kostar det inte att föra detta krig varje år? Utan stöd utifrån tror jag inte de hade klarat det.
USA skrev på ett fredsavtal med dem, men de har fortsatt att utföra attacker över hela landet. Jag tänker ofta på de som blev offer i dessa attacker. De hade en framtid, men nu lever de inte längre.
**
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.
Läs alla Mohammads tidigare dagboksanteckningar här.
