Efter en tid av rykten erkände slutligen Israel det armeniska folkmordet. Men från Armeniens sida betraktas erkännandet som en del av ett cyniskt geopolitiskt spel. Armenienkännaren och teologen Svante Lundgren förklarar varför.
Av svanteelundgren 3 juli, 2026
Israels regering har bestämt sig för att erkänna det armeniska folkmordet. Det slutliga beslutet kommer att fattas av parlamentet, knesset. Det borde väcka glädje bland armenier världen över och hos Armeniens regering. Men deras reaktioner är avslagna. Av olika skäl.
Man skulle tro att Israel som främsta värnare av minnet at Förintelsen skulle vara i framkant då det gäller att erkänna andra folkmord, bland dem det armeniska. Men så har inte varit fallit. Israels regering har inte bara vägrat erkänna massmorden på armenier under första världskriget som folkmord utan har också på olika sätt verkat mot att andra länder, framför allt USA, gör det. År 1982 försökte Israels regering få en folkmordskonferens i Tel Aviv, som skulle ta upp armeniernas öde, flyttad. Då det misslyckades försökte den, med viss framgång, få de inbjudna att ställa in sin medverkan.
Det har dock också funnits andra röster i Israel. Vänsterpolitikern Yossi Sarid drev som undervisningsminister på för att skolorna skulle undervisa om det armeniska folkmordet. I Israels tredje största stad Haifa finns ett torg som fått namn efter folkmordet. Men regeringen har inte velat göra ett officiellt erkännande. Förrän nu.
Orsaken både till den tidigare vägran att erkänna folkmordet och till vändningen nu är uppenbar. Det handlar om relationen till Turkiet. Som ett av få länder i regionen har Turkiet haft om inte goda så i varje fall korrekta relationer med Israel. Dessa har varit av så stor betydelse för Israel att landet inte velat äventyra dem genom uttalanden om historiska händelser.
Relationerna mellan Turkiet och Israel har dock försämrats under Recep Tayyip Erdoğans långa tid vid makten. Och nu har den israeliska regeringens tålamod tagit slut. Under senare år har Erdoğan skärpt tonen mot Israel och i likhet med många andra beskyllt Israel för folkmord i Gaza. Erkännandet av det armeniska folkmordet är Israels hämnd. Man vill säga till Erdoğan att han med sitt lands historia i åtanke inte ska anklaga andra för folkmord.
Visserligen motiverade den israeliska utrikesministern Gideon Sa’ar erkännandet med att det är en både historisk och moralisk skyldighet. Om det är så undrar man dock varför inte erkännandet kommit långt tidigare. Det är helt uppenbart att det hela handlar om den inflammerade relationen med Turkiet.
Trots att det verkliga skälet till erkännandet inte är så ädelt kunde man ändå tro att det hela skulle väcka glädje bland världens armenier. Så är dock inte fallet.
Även om de välkomnar erkännandet reagerar många diasporaarmenier med viss bitterhet på det och påminner om att Israels militära hjälp till Azerbajdzjan var helt avgörande för att armenierna i Nagorno-Karabach förlorade sitt hemland och fördrevs därifrån. Man ser hellre israeliskt verkligt agerande för att stöda armenierna idag än uttalanden om historiska händelser.
Också den armeniska regeringen har legat lågt. Tillfrågad om detta sade premiärminister Nikol Pasjinjan att han inte vill kommentera det hela för han anser att det inte ligger i Armeniens intresse att man använder folkmordsfrågan som ett vapen för andra saker.
Så har det inte alltid låtit. När president Biden blev historisk 2021 genom att använda ordet genocide prisade Pasjinjan den amerikanske presidenten för hans principfasta uttalande och betecknade det som ett utslag för sanning, historisk rättvisa och stöd till offrens efterlevande.
Det som hänt sedan dess är att Pasjinjan och hans regering – som nyligen fick förnyat förtroende av väljarna – har gått in för att åstadkomma fred med Azerbajdzjan och normaliserade relationer med Turkiet. För att göra det har den armeniska regeringen gjort många eftergifter, vilket skarpt kritiserats av den inhemska oppositionen och de ledande armeniska diasporaorganisationerna. En av eftergifterna är att ligga lågt i folkmordsfrågan.
Därför har vi den paradoxala situationen att Israels erkännande kritiseras av den azerbajdzjanska regeringen och möts av tystnad och totalt ointresse av den armeniska regeringen.
Toppbild: Det armeniska minnesmonument i Jerevan för folkmordet 1915. Foto Wikimedia Commons
