Idé & Analys om Armenien
FAQ: Det står på spel i det armeniska valet
När Armenien den 7 juni går till parlamentsval ställs sittande regeringen, ledd av Nikol Pasjinjan, mot en opposition med starka sympatier i Kreml. Rasmus Canbäck besvarar frågor om vad valet betyder för Armenien.
Av Rasmus Canbäck 26 maj, 2026
Blankspots reporter Rasmus Canbäck åker till Armenien för att bevaka valet den sjunde juni.
Rasmus Canbäck besvarar frågor om det armeniska valet.
Vilka står valet mellan?
– Nu i slutet av maj är det tydligt att valet främst står mellan det sittande regeringspartiet Civil Contract och Strong Armenia, ett nybildat oppositionsparti. Ytterligare en aktör, ledd av den tidigare presidenten Robert Kotjarjan och stödd av Armeniska revolutionsfederationen (ARF), väntas också ta sig in i parlamentet.
– Civil Contract, som leds av premiärminister Nikol Pasjinjan, väntas vinna valet. Den stora frågan är med vilken marginal.
– Något förenklat går det att tala om två läger. Civil Contract är västinriktat och driver på för närmare relationer med EU. Strong Armenia och koalitionen kring Kotjarjan och ARF vill i stället normalisera relationen med Ryssland och betonar vikten av att upprätthålla Armeniens säkerhetsavtal med Moskva.
Hur ser utländsk påverkan ut inför valet?
– Det är allmänt känt att Ryssland har starka intressen i Armenien. För några veckor sedan kunde vi på Blankspot, genom läckta dokument från den ryska underrättelsetjänsten, avslöja att Moskva satsar stora resurser på att stötta oppositionen. Det handlar bland annat om att bygga upp opinionsbildare i sociala medier och få in dem på valbara platser i oppositionspartierna. Senare har det framkommit flera liknande avslöjanden om att stora delar av oppositionen har finansiering från Ryssland. Hur effektiv strategin varit är svårt att avgöra.
– Samtidigt bad den armeniska regeringen i december EU om stöd för att motverka ryska påverkansoperationer inför valet, liknande det stöd Moldavien fick i fjol. Oppositionen beskriver det ofta som att EU lägger sig i valet av geopolitiska skäl. Även EU:s demokratistöd till medier och civilsamhällesorganisationer framställs av oppositionella som en form av påverkan, vilka tenderar att likställa västligt bistånd med rysk påverkan.
– Samtidigt har andra läckta dokument från Moskva visat att Ryssland ser Armenien som ett relativt lätt land att påverka. Det handlar dels om språk och täta ekonomiska band, dels om att de demokratiska institutionerna anses vara tillräckligt öppna för infiltration.
På grund av att den rysk-armeniske affärsmannen Samvel Karapetyan har ett ryskt pass får han inte ställa upp i valet. I stället är det hans brorson Narek Karapetyan som formellt fyller positionen som oppositionsledare. Den 22 maj väcktes åtal mot Narek Karapetyan för att även han ha ett ryskt pass, något som han tillbakavisar. Foto: Pressbild från Samvel Karapetyans kansli
Vilka är de viktigaste valfrågorna?
– Utifrån betraktas Armenien ofta mer som en spelpjäs i ett geopolitiskt schackspel än som ett land med ett eget inre liv. Samtal med utländska analytiker handlar ofta mer om stormakternas intressen än om Armenien i sig. Det speglar inte riktigt hur den inrikespolitiska debatten ser ut.
– Precis som i många andra länder är ekonomi, levnadskostnader och korruption viktiga frågor. Bostadspriserna har stigit kraftigt, dels efter att omkring 150 000 armenier från Nagorno-Karabach flytt till Armenien sedan 2020 och framför allt efter Azerbajdzjans offensiv 2023, dels på grund av inflödet av ryssar som lämnat Ryssland sedan 2022.
– Samtidigt är frågan om Nagorno-Karabach fortfarande betydande. Pasjinjan befinner sig i en unik position: han har förlorat två krig och Nagorno-Karabach, men ändå lyckats behålla makten. Oppositionen framställer därför valet som existentiellt. En röst på Civil Contract beskrivs som en röst för att Armenien kan förlora sin suveränitet. Den nationalistiska rörelse som omfattat Nagorno-Karabach översätts här till att tillhöra oppositionen.
I början på maj stod Armenien som värd för ett europeiskt toppmöte. Här syns Nikol Pasjinjan tillsammans med Frankrikes president Emmanuel Macron, som öppet visade stöd för sin armeniske kollega. Foto: Pressbild från Nikol Pasjinjans kansli
Vad säger regeringen om Nagorno-Karabach?
– Regeringens hållning är nära kopplad till förlusten i krigen mot Azerbajdzjan och den efterföljande fredsprocessen. Baku kräver att Armenien helt överger alla anspråk kopplade till Nagorno-Karabach. Det inkluderar även frågor om identitet, separatism och särskilda rättigheter för artsacharmenierna. Artsach är det armeniska namnet på Nagorno-Karabach. I internationella sammanhang kallas de oftast för karabacharmenier. En del bedömare ser att den armeniska regeringens retorik justerats för att vara mer i linje med den azerbajdzjanska. Kanske är det en konsekvens av hårda krav från den segrande parten i konflikten, som kräver att historieböckerna ska skrivas enligt deras retorik.
– Frågan har blivit mycket infekterad. Människorättsorganisationer i Armenien anklagar regeringen för att marginalisera artascharmenierna, bland annat genom att dra ut på deras ansökningar om medborgarskap till efter valet. En förklaring kan vara att många av dem är oppositionellt sinnade.
– Med jämna mellanrum har Pasjinjan hamnat i öppna konflikter med artsacharmenier, och klipp från dessa ordväxlingar har fått stor spridning i sociala medier – inte minst på grund av premiärministerns hårda tonläge med svordomar och personpåhopp.
– Ett välvilligt sätt att tolka regeringens linje är att man vill lägga Karabachfrågan bakom sig för att i stället fokusera på att bryta Armeniens isolering och övergå till att bli ett regionalt transitland. En rad nya avtal med USA, Turkiet, Azerbajdzjan och Georgien visar att strategin ser ut att fungera.
Hur mår demokratin i Armenien?
– Armenien beskrivs i dag ofta som den starkaste demokratin i Sydkaukasien, särskilt efter den snabba demokratiska tillbakagången i Georgien. Men det är fortfarande en bräcklig demokrati. I internationella index placerar sig landet långt under EU-standard, ungefär i nivå med Serbien, Kosovo eller Malaysia.
– Den demokratisering som Pasjinjan lovade efter den fredliga revolutionen 2018 har till stor del stannat av. Korruptionen har visserligen minskat, men flera demokratimätningar visar snarare på stagnation än framsteg.
– I årets pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser föll Armenien dessutom från plats 34 till 50. Det kan delvis förklaras av ökad statlig kontroll över public service och ett hårdare tryck mot oppositionsmedier.
Under en vecka i september 2023 tvingades över 100 000 armenier på flykt från Nagorno-Karabach. Som en del av fredsavtalet med Azerbajdzjan har den armeniska regeringen lovat att lägga ner sina stämningar mot Azerbajdzjan i Internationella domstolen i Haag. Foto Rasmus Canbäck, september 2023
Vad säger opinionsmätningarna?
– Opinionsmätningarna visar att ungefär en tredjedel av väljarna fortfarande är osäkra. Men Civil Contract leder tydligt i nästan samtliga mätningar.
– Det verkar också som att endast tre politiska krafter klarar spärren till parlamentet. Det gör att Civil Contract kan få en mycket stark parlamentarisk position även med omkring en tredjedel av rösterna, eftersom mandaten fördelas mellan de tre som klarat spärren.
– Just nu är Samvel Karapetyans Strong Armenia näst störst med omkring 10–15 procents stöd. Många är kritiska till hans nära kopplingar till Ryssland och ser honom som en del av det oligarkiska system som många armenier velat bryta med sedan revolutionen 2018.
– Samtidigt finns en utbredd besvikelse över att Ryssland inte ingrep när Azerbajdzjan attackerade både Nagorno-Karabach och Armenien 2022, trots de säkerhetsavtal som finns mellan länderna. Ett grundproblem för oppositionen är att det saknas ett trovärdigt västinriktat alternativ till Civil Contract. Det gör att många missnöjda väljare ändå tenderar att rösta på regeringen, eftersom alternativet uppfattas som alltför Kremlvänligt.
Trots två krigsförluster ökar stödet för den armeniska regeringen. Grafik från International Republican Institutes opinionsundersökning från maj 2026.
Hur rättvist är valet?
– Jämfört med extravalet 2021 framstår årets valrörelse som betydligt smutsigare. Det finns en tydlig uppfattning om att Civil Contract använder statens administrativa resurser för att mobilisera stöd. Det förnekar regeringen och Nikol Pasjinjan har till och med instruerat att ett antal rektorer som stöttade honom ska sägas upp. Det i sig visar möjligen på bristande respekt för en oberoende statsförvaltning. Regeringen verkar orolig för att ett lågt valdeltagande annars skulle kunna försvaga dess mandat.
– Flera oppositionspolitiker har också gripits inför valet. Det kan finnas juridiska grunder för vissa av anklagelserna, exempelvis korruptionsbrott eller uppvigling, men tidpunkterna och omständigheterna uppfattas av många som tydligt politiserade.
– Samtidigt är Samvel Karapetyan en av Armeniens rikaste män och anklagas också för att använda sina ekonomiska och administrativa resurser för att gynna Strong Armenia. Det handlar bland annat om misstankar om röstköp och påtryckningar inom hans affärsimperium. Oppositionella och ofta Rysslandsvänliga medier driver dessutom öppet kampanj för honom.
Vad händer efter valet?
– Det mesta talar för att den sittande regeringen vinner. Frågan är hur starkt mandat den får. Det kommer att få betydelse för fredsprocessen med Azerbajdzjan. Baku kräver att Armenien håller en folkomröstning om att ändra skrivningar i konstitutionens inledning som Azerbajdzjan menar innebär territoriella anspråk. Armenien verkar inte ha särskilt bråttom med frågan, men pressen från Azerbajdzjan väntas fortsätta.
– Med ett starkt mandat hoppas regeringen kunna gå vidare med sin strategi att bryta Armeniens isolering och öppna upp landet ekonomiskt och regionalt. Däremot verkar fördjupad demokratisering inte stå högst på dagordningen. Där kan EU och USA få en viktig roll. Ett närmare samarbete med EU lär kräva tydligare reformer, inte minst kring rättsväsendets oberoende.
– Många bedömare menar dock att utvecklingen snarare gått åt motsatt håll de senaste åren. Risken är att den trenden fortsätter.
Toppbild: Nikol Pasjinjan vid ett valmöte i mars 2026. Foto Andranik Gasparyan / Pressbild
Lyssna också på vår specialpodd om valet (här via Spotify). Den spelades in den 17 maj tillsammans med freds- och konfliktforskaren Vahagn Avedian.
Vill du tipsa reportern? Mejla till rasmus@blankspot.se. Följ gärna hans löpande bevakning inför det armeniska valet den 7 juni på WhatsApp. Han åker dit för att bevaka det.
Canbäck har skrivit om Sydkaukasien för Blankspot sedan 2020. Hans bok Varje dag dör jag långsamt handlar om konflikten i Nagorno-Karabach mellan åren 2020 och 2023.
