I skuggan av robotarna som skjuts mellan Iran och Israel blir situationen i Irak allt mer spänd.
Av Josephine Forthmann 22 mars, 2026
När kriget mellan Israel och Iran esklarerade i slutet av februari förändrades säkerhetsläget snabbt i hela regionen.
Mittemellan de krigande parterna ligger Irak, ett land som i årtionden balanserat mellan regionala stormakter. Konflikten har nu gjort huvudstaden Bagdad till en nervös barometer för Mellanösterns säkerhetsläge. Samtidigt har landet hamnat i en svår position: Irak attackeras från flera håll i ett krig som det formellt inte är en del av.
Attackerna i Irak har under mars blivit allt mer frekventa, med incidenter som inträffar flera gånger i veckan.
Misstankarna riktas mot Iranstödda milisgrupper som länge varit aktiva i landet, däribland Kata’ib Hezbollah och Asa’ib Ahl al-Haq. Båda grupperna ingår formellt i Iraks paraplyorganisation för paramilitära styrkor men har egna befälsstrukturer och starka band till Teheran.
Det handlar främst om raketer och drönare riktade mot militära installationer där amerikanska styrkor är stationerade. Men också områden i och runt Bagdad och Erbil, som ligger i det kurdiskt styrda norra Irak, har upprepade gånger hamnat i skottlinjen.
Attacker har även riktats mot Bagdads internationella flygplats, vilket lett till att flygtrafiken periodvis stoppats och att delar av luftrummet över Irak tillfälligt stängts av av säkerhetsskäl.
Omkring 60 personer har dödats i Irak, inklusive Erbil, sedan kriget eskalerade.
En iransk buffertzon
Det innebär att Irak i praktiken blivit en arena där både Iranallierade grupper och deras motståndare genomför militära operationer, trots att landet inte är en formell part i kriget.
Stämningen beskrivs av Bagdadbor som spänd men avvaktande. Många irakier uttrycker oro över att dras in i ett krig som avgörs utanför landets gränser, samt vittnar om fler säkerhetskontroller, ökad militär närvaro och ständig osäkerhet om vad som kan hända härnäst.
Den irakiska regeringen har intagit en försiktig linje. Premiärnminister Mohammed Shia Al-Sudani har upprepade gånger betonat att Irak inte vill bli en slagplats för andra staters konflikter och har uppmanat alla aktörer att respektera landets suveränitet.
Iraks utrikesminister betonade i början av mars att landet inte ska dras in i konflikten:
– Irak kommer inte att tillåta att dess territorium används som ett hot mot grannländer, sade han i ett uttalande.
Samtidigt visar den fortsatta våldsspiralen hur begränsad statens kontroll är när det gäller att stoppa attacker från grupper som agerar från Irak.
Dessutom har milisgrupperna under de senaste åren blivit en integrerad del av Iraks säkerhetsstruktur, samtidigt som de behållit stark lojalitet till Iran. När spänningarna mellan Teheran och Washington ökar hamnar Bagdad därför ofta mitt i korselden.
Den maktbalansen är i hög grad ett resultat av Irans långvariga inflytande i landet. Sedan den amerikanska invasionen av Irak 2003 har Teheran byggt upp ett omfattande nätverk av politiska partier, miliser och ekonomiska relationer i landet. Irak fungerar därför i praktiken både som en buffertzon och som en strategisk bakre bas i Irans regionala säkerhetsarkitektur.
Stora demonstrationer i Bagdad
Kort efter att Irans högste ledare Ali Khamenei dödades ökade spänningarna ytterligare i Bagdad. För många shiitiska grupper i Irak var Khamenei inte bara en politisk ledare utan också en religiös auktoritet, och nyheten fick därför ett starkt symboliskt genomslag.
I flera shiitiskt dominerade områden, bland annat i Bagdad, Najaf och Basra organiserades sorgeceremonier och demonstrationer av proiranska grupper, där deltagare krävde hämnd mot USA och Israel.
I början av mars samlades hundratals demonstranter runt den hårt bevakade Gröna zonen i Bagdad, där flera regeringsbyggnader och utländska ambassader ligger. Protesterna utvecklades snabbt till konfrontationer när grupper försökte bryta igenom säkerhetsbarriärer och ta sig mot den amerikanska ambassaden. Irakiska säkerhetsstyrkor använde tårgas och vattenkanoner för att skingra folkmassan och flera poliser skadades i sammandrabbningarna.
Efter dessa händelser förstärktes säkerheten i huvudstaden ytterligare. Vägar spärrades av, kontrollstationer sattes upp och irakiska säkerhetsstyrkor placerades ut runt viktiga institutioner och diplomatiska byggnader.
Försvar av oljeanläggningar
I norra Irak har säkerhetsläget också påverkats. Flygplatsen i Erbil, där internationella styrkor är stationerade, har vid flera tillfällen varit föremål för drönarhot. Regionala myndigheter i Irakiska Kurdistan har svarat med att förstärka luftförsvaret och öka säkerheten kring oljeanläggningar och internationella företag.
Samtidigt blottlägger kriget en annan känslig dimension i Iraks politiska system: den interna maktdelningen.
Medan regeringen i Bagdad försöker navigera diplomatiskt mellan Washington och Teheran har Kurdistanregionen ett nära säkerhetssamarbete med USA och hyser flera internationella baser.
När Erbil blir mål för attacker från Iranallierade grupper riskerar regionen att dras djupare in i konflikten än vad centralregeringen egentligen vill.
Detta skapar en situation där Iraks olika maktcentra reagerar olika på samma kris. Bagdad försöker undvika en regional upptrappning, medan säkerhetsdynamiken i norr i praktiken kopplar Kurdistan närmare den internationella koalitionen.
Samtidigt försöker religiösa ledare tona ned risken för ytterligare eskalering. Representanter för kontoret kring den inflytelserike shiitiske lärde Ali al-Sistani har i flera uttalanden uppmanat irakiska grupper att undvika att dra in landet i en regional konfrontation.
Trots dessa uppmaningar riskerar utvecklingen att skjuta Irak djupare in i konflikten. Med amerikanska baser på irakiskt territorium, Iranallierade miliser i landets säkerhetsapparat och ökande attacker från flera håll har Irak åter hamnat i en välbekant roll: som en geopolitisk korsväg där regionala makter gör upp sina konflikter.
När kriget mellan Israel och Iran nu eskalerar riskerar detta nätverk att aktiveras fullt ut. För Irak innebär det att konflikten redan har nått landets gränser. Det är inte som en traditionell frontlinje, utan som en serie attacker, politiska spänningar och maktkamper där landet allt oftare hamnar mitt emellan två sidor i ett krig det formellt inte deltar i.
Josephine Forthmann arbetar med fredsbyggande dialog mellan Israel och Palestina. Hon bor för närvarande i regionen.
Toppbild: Iranlojala demonstranter försökte storma den amerikanska ambassaden i Bagdad. Foto: Skärmdump från MirrorNow
