När några av världens främsta folkmordsforskare slår fast att Israel begår folkmord avfärdas det i Sverige som aktivism. Kritiker som aldrig hört talas om IAGS reducerar decennier av expertis till ett klubbhus för aktivister. Men i folkrättens korridorer väger deras ord tungt.
Av Rasmus Canbäck 9 september, 2025
”Tung forskargrupp anklagar Israel för folkmord.”
Så lät en av rubrikerna när International Association of Genocide Scholars (IAGS) röstade igenom en resolution som fastslog att Israel gör sig skyldigt till folkmord.
Efter att Reuters rapporterat om beslutet spreds nyheten som en löpeld över världen. Många såg det som ett av de mest tungt vägande uttalandena hittills i frågan. Men lika snabbt som den fick fäste i medierna möttes den också av kritik – inte minst i Sverige.
En storm av opinionsbildare lyfte att IAGS är en förening som vem som helst kan ansluta sig till. Högerdebattören Aron Flam gick med, enbart för att visa hur enkelt det var. Andra pekade på att endast 28 procent av medlemmarna deltog i omröstningen, och drog slutsatsen att det i själva verket bara var de mest hårdnackade Israelkritikerna som röstat igenom resolutionen – att den handlade mer om aktivism än om folkrätt.
Även civilförsvarsministern Carl-Oskar Bohlin stämde in. På X ironiserade han över att svenska medier ägnade tid åt att hårdgranska en flera år gammal tweet från honom, men inte tillämpade samma kritiska blick på IAGS.
Troligen hade han – liksom många andra som plötsligt gav sig in i debatten – aldrig hört talas om organisationen innan Gaza-resolutionen. Och det är inte så konstigt. En forskarorganisation som bevakar folkrättsbrott ur ett juridiskt perspektiv hamnar sällan på löpsedlarna.
Själv kom jag i kontakt med IAGS redan 2020. Då följde de med fasa utvecklingen i Nagorno-Karabach, men till skillnad från mer aktivistiska aktörer var de försiktiga med offentliga uttalanden. Det krävdes fortfarande juridiskt underlag för att med fog hävda att Azerbajdzjan då hade folkmordsambitioner.
Tre år senare delade jag i en panel med IAGS ordförande Melanie O’Brien i det brittiska parlamentet. Hon är docent i folkrätt, och vid vår sida fanns en före detta chefsåklagare vid Internationella brottmålsdomstolen.
Medan jag berättade om blockaden mot Nagorno-Karabach resonerade O’Brien kring parallellerna till rohingyerna i Myanmar – och vilka juridiska vägar Armenien kunde ta för att hålla Azerbajdzjan ansvarigt för folkrättsbrott. Hon varnade också för att ett folkmord kunde ske.
Två veckor senare hade delar av hennes farhågor besannats när över 100 000 armenier flydde sina hem i fasa för den azerbajdzjanska krigsmakten. Vid gränsen såg jag ett nyfött barn som vägde knappt två kilo – en direkt följd av den nio månader långa blockaden.
När jag åter mötte O’Brien i december 2024 var det på en FN-konferens om folkmordsprevention i Jerevan.
Hon öppningstalade om hur folkrätten undermineras. Situationen i Gaza, menade hon, visade tydligare än någonsin hur politiska beslut inte längre går hand i hand med internationell rätt.
Orden möttes med respekt i rummet. IAGS är trots allt en organisation med decennier av gedigna analyser bakom sig. Deras vetenskapliga tidskrift är peer reviewed och varje nummer tar åratal att sammanställa. Den svenske folkrättsprofessorn Pål Wrange är en av dem som understrukit att deras arbete följer gängse vetenskapliga normer.
Att resolutionen om Gaza nu har antagits är därför inte resultatet av plötslig aktivism. Tvärtom har flera av IAGS ledande företrädare länge varnat för att utvecklingen pekar mot ett folkmord. Som O’Brien sade till mig: hon var mer förvånad över att beslutet dröjt än att det nu kom. Å andra sidan hade Israels fullständiga blockad av Gaza under sommaren adderat argument till att utreda folkmord.
Dessutom är processen för framtagandet av resolutioner strikt. Medlemmar kan med hjälp av en exekutiv grupp av experter arbeta fram innehållet, som sedan faktagranskas och skärps juridiskt innan de går till omröstning. Den här gången deltog fler än vanligt vid voteringen.
Kritiken mot IAGS har därför främst varit organisatorisk eller hypotetisk – snarare än substantiell. Att vem som helst i teorin kunnat bli medlem har under 40 år aldrig setts som ett problem, helt enkelt för att få utanför folkrättsintresserade ens känt till organisationen.
I dag består IAGS av en majoritet akademiker, men också folkmordsöverlevare och praktiker inom folkrätt. De förenas i ambitionen att ställa förövare till svars. Och till skillnad från många politiker och debattörer, tar folkrättsjuristerna deras arbete på allvar.
Toppbild: Bild från Gaza den 30 augusti. Foto: Pressbild från ICRC
Vill du dela med dig av dina erfarenheter på ämnet eller tipsa reportern? Mejla till rasmus@blankspot.se
Följ Blankspot genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev här. Du kan också få uppdateringar i realtid genom att gå med i skribentens WhatsApp-grupp.
