Den 25 april går palestinier till val i hundratals kommuner på Västbanken men också ett distrikt i Gaza. I många fall är resultatet redan förutbestämt, och valet möts av låg förväntan. Josephine Forthmann besökte Västbanken inför lördagens val.
Av Josephine Forthmann 24 april, 2026
Valaffischer täcker husfasaderna. Männen med insmickrande leenden bredvid klyschiga budskap om välstånd och framtidstro, ger en känsla av konkurrens i det palestinska lokalvalet.
Det är så det regerande partiet Fatah vill ha det. En invånare i Hebron skakar på huvudet. Han vet att det är begränsat vilka som får ställa upp i valet.
– Alla är ändå kopplade till Fatah. Det förstår vi alla.
Hebron sticker ut från andra städer på Västbanken. De palestinska myndigheterna har betydligt svagare närvaro där, delvis till följd av stadens uppdelning och den israeliska kontrollen över delar av området.
Samtidigt präglas lokalpolitiken av starka sociala strukturer och återkommande politiska spänningar, inklusive långvariga interna maktkamper. Det förekommer också anklagelser om kopplingar mellan lokala ledare och Hamas – även om dessa påståenden är omstridda och avvisas av många som desinformation.
Den typiska huvudskakande mannen är ett uttryck för det här. Det blir svårt att veta vad och vem man ska tro på och har svårt att se hur valen leder till verklig förändring i deras vardag.
I Hebron spelar dessutom starka familje- och klanstrukturer en avgörande roll. Väljare förväntas ofta rösta på “sin egen” kandidat, vilket innebär att tillhörighet ibland väger tyngre än kompetens. Resultatet blir, enligt flera röster, att det ofta är de största familjerna som vinner inflytande, snarare än de mest kvalificerade kandidaterna.
Den israeliska närvaron påverkar också förutsättningarna. Kvarter är indelade i vi och dom. Det skapar en stadsbild som närmast påminner om ett garnnystan där bara lokalinvånare, som bott där hela sitt liv, vet hur de ska navigera både fysiskt och kulturellt. Att Hebrons borgmästare sedan förra året sitter frihetsberövad i Israel bidrar ytterligare till en känsla av maktlöshet och att politiken mest är ett spel för gallerierna.
I Beitunia, strax utanför Ramallah, syns valaffischer. Foto Josephine Forthmann
I ett politiskt system utan nationella val på nästan tjugo år har lokalvalen blivit både ett av de få demokratiska utlopp men också en spegel av ett system där konkurrens, förväntningar och inflytande ofta är begränsade redan från början.
Valet är planerat att omfatta både Västbanken och i begränsad utsträckning även i Gaza.
De senaste omfattande palestinska valen ägde rum 2006, innan Hamas tog kontroll över Gaza och den politiska splittringen mellan Hamas och Fatah blev oundviklig kort därefter. I Gaza väntas omröstning bland annat i Deir al-Balah, en av få städer där det fortfarande finns tillräcklig lokal administrativ kapacitet och där omkring 70 000 väljare är registrerade, rapporterar bland annat Reuters.
Fyra kandidatlistor har registrerats i Gaza, varav ingen av dem uppger sig ha koppling till varken Hamas eller Fatah. Men trots att de beskrivs som självständiga och självfinansierade, som i stor utsträckning drivs av lokala nätverk och familjeband, så uppges vissa kandidater ha kopplingar till Hamas. Hamas deltar inte formellt i valet, men kommer samtidigt ha en roll i att säkerhetsställa säkerheten kring valprocessen.
Många betraktar omröstningen som ett första eldprov på Hamas politiska inflytande i Gaza efter kriget, snarare än ett direkt test av Hamas som parti. Samtidigt kan resultatet ge en ovanlig inblick i hur den politiska balansen på lokal nivå ser ut efter över två år av krig och omfattande samhällskollaps.
I Ramallah, som fungerar som den politiska och administrativa kärnan på Västbanken, är tonen annorlunda från Hebron. Här uttrycks kritik mot själva valprocessen snarare än valmöjligheten mellan politiska företrädare.
– Folk pratar om att valen är korrupta. Men ingen förväntar sig att något ska förändras, säger en ung ingenjör från Ramallah.
I en del kommuner, däribland Ramallah, har valet i praktiken redan avgjorts innan röstningen. Flera kandidater och listor har slagits ihop eller dragits sig ur processen, vilket gör att bara en lista återstår och vinner automatiskt utan att val faktiskt behöver hållas, och det finns då ingen verklig konkurrens.
Till skillnad från Hebron, där valet är synligt i gatubilden och präglas av social konkurrens, framstår Ramallah snarare som ett exempel på hur politiska uppgörelser kan avgöra utfallet redan innan väljarna går till urnorna.
– Jag skulle inte tro att valdeltagandet blir särskilt högt här, säger ingenjören.
I avsaknad av nationella val har lokalvalen därmed fått en dubbel funktion: de är både ett uttryck för lokal demokrati och ett substitut för ett större politiskt deltagande som saknas. Men de synliggör också begränsningarna, den politiska splittringen, de informella maktstrukturerna och ett system där många upplever att de verkliga besluten fattas någon annanstans.
Valet organiseras av den Palestinska valkomissionen och genomförs med två olika system beroende på plats. I större städer röstar väljarna på partilistor, där mandaten fördelas proportionellt enligt partiernas storlek efter valdagen.
I mindre samhällen och byar är systemet mer personbaserat: där röstar man på enskilda kandidater, och faktorer som familjetillhörighet, rykte och sociala nätverk väger ofta tyngre än ideologi.
Inför valet har Mahmoud Abbas, president för den Palestinska Auktoriteten och ledare för Fatah, utfärdat ett dekret som kräver att kandidater förbinder sig med Palestinska befrielseorganisationens (PLO) politiska program och internationella åtaganden.
Beslutet har mött kritik från både politiska fraktioner och civilsamhället, som menar att villkoren riskerar att brgränsa det politiska deltagandet och påverka vilka kandidater som tillåts ställa upp.
Även i Tulkarem är engagemanget svalt. Där beskrivs en vardag där ekonomiska svårigheter och praktiska problem står i centrum, snarare än politiken.
– De flesta är fokuserade på sina liv. Det är bara de som själva ställer upp, eller deras familjer, som verkligen bryr sig, berättar en ung medelålders kvinna bosatt i Tulkarem.
Hon beskriver ett system där röstningen i stor utsträckning styrs av familjeband och personliga intressen. Politiska program spelar en begränsad roll, särskilt utanför de större städerna. Många ser därför inte valet som en möjlighet till förändring, utan som en återkommande rutin.
– Det känns inte som en vändpunkt, utan som något som bara sker.
Samtidigt är det just denna motsägelse som gör lokalvalen betydelsefulla. Trots begränsningarna, trots misstron och de låga förväntningarna, är det fortfarande ett av få tillfällen där människor kan delta i en formell politisk process. För vissa handlar det om att påverka sin närmiljö, för andra om att åtminstone i liten skala göra sin röst hörd.
Josephine Forthmann arbetar med fredsbyggande dialog mellan Israel och Palestina. Hon bor för närvarande i regionen.
Toppbild: En valaffisch på Västbanken. Foto Josephine Forthmann
