Röster om Afghanistan, Dagbok
Tvångsutvisad – Dagbok från Kabul vecka 41
Efter ett kort avbrott under valet är nu deportationerna från Europa till Afghanistan åter igång. Med start i oktober kommer Blankspot att publicera en dagbok från en av de utvisade. Läs den här:
Av Mohammad 8 oktober, 2019
Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. Nu är jag 26 år gammal och bor i Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande.Just nu är min situation i Afghanistan bara för dålig. Jag har inga pengar och inget jobb och jag är hela tiden rädd att någon ska döda mig. Jag söker efter mänskliga rättigheter. Human Rights. Det här är min dagbok:
10:e oktober 2019
I dag träffade jag en kille som nyligen utvisades från Turkiet till Afghanistan. Han berättade för mig om hur han hade i Turkiet och det gick för honom där.
– Jag hade problem i Afghanistan och livet i Afghanistan var omöjligt för mig. Jag lämnade landet och reste till Iran. Där jobbade jag olagligt några år och skaffade lite pengar för att kunna resa vidare till Europa. Med väldiga svårigheter tog jag mig till Turkiet med hjälp en människosmugglare. Jag var många månader i Istanbul och hela tiden försökte jag resa vidare till Grekland. Det var massor av folk som skulle resa till Grekland och många greps av polisen. Så en dag var jag på ett ställe där de skulle ta mig vidare till Grekland. Men på vägen greps vi tyvärr av polisen och de satte mig direkt i förvar. I förvaret gjorde jag motstånd. Jag sa att jag inte ville åka tillbaka till Afghanistan. Så en dag kom en massa poliser och krävde att vi måste samarbeta och utvisas till Afghanistan. De tvingade mig att lämna fingeravtryck. Några dagar efter att jag lämnat mina fingeravtryck utvisade de mig till Kabul. Vi var många hundra personer som återvände till Afghanistan. Nu har jag det jättebesvärligt här. Jag vet inte hur jag ska kunna klara mig i Afghanistan. Jag kan inte leva här. Om jag kan ska jag resa till Iran och skaffa mig ett jobb.
9:e oktober 2019
Klockan två på natten blev det elavbrott i hela Kabul. Jag trodde att det bara var ett vanligt avbrott, för det händer ibland. Men det var inte så. Talibanerna hade sprängt elstolpen i Salang. En stor explosion. Nu vädret är lite kallt i Kabul. Ingen el och ingen varmvatten för att man ska kunna duscha.
Det är andra gången på en månad som de spränger den stora elstolpen. Talibanerna har tagit friheten av folket i Kabul. De vill inte att folk lever i frid och varje dag försöker de göra något negativt som drabbar civila eller regeringen. En dag kommer de att bränna upp en skola och en annan dag spränger de elstolpar och någon dag kommer de att spränga en antennstolpe.Jag går ut och tittar att det låter som tusan. Varför låter det så mycket? Jo, nu när det inte finns el sätter alla som har affärer på sina generatorer för att kunna jobba. Det låter och släpper ut mycket avgaser och vädret blir dubbelt så smutsigt.
Jag sitter och tänker på Talibanerna. Hur känner de när de gör så här med vanliga människor? Men Talibanerna har inte tagit på sig ansvaret.
8 oktober 2019
Jag träffade några killar i dag som nyligen utvisades från Sverige. De bor i Kabul. En av dem berättar att han skaffade en ID-handling för 350 dollar som han själv inte hade. Pengarna skickades av en snäll kvinna från Sverige. Varför kostar en ID-handling så mycket pengar?
– Jo, säger han, jag personligen har inga släktingar i Afghanistan som kan bevisa att jag är en afghan från Afghanistan.
Så han berättar att den som fick de 350 dollar fick dem i hemlighet, det kallas muta och är jättevanligt i Afghanistan.
Jag frågar en annan kille hur han skaffade sin ID-handling.
– Jag reste till Ghazni-provinsen där jag har en kusin som hjälpte mig att skaffa ID-handling åt mig, den kostade inte mycket säger han.
Jag tänker att om man kan skaffa en ID-handling med mutor så går det även för en terrorist att komma ifrån Pakistan och bli en Afghan.
En kille som utvisades från Sverige i april 2019 säger att:
– Jag har det besvärligt med att bevisa min ålder. När jag gick för att skaffa ID-handling så tittade de på mig och skrev vad som helst. Nu skulle jag vilja fixa rätt ålder på ID-handlingen, men då vill de ha 180$ i muta för att fixa det.
Det var min dag med dem som blev tvångsutvisade.
7:e oktober 2019
Jag promenerar på Kabuls gator och klockan är 10 på förmiddagen. Jag ser både de som är hungriga och de som är så rika. Efter några minuter kommer jag fram till Ministeriet för utbildning. En polis upptäcker att jag håller på ta foton så han ropar argt på mig.
– Kom hit!
Jag gick mot honom och när jag kom fram frågade han mig.
– Vem är du? Varför tar du foton? Öppna din mobil!
Samtidigt som han håller fast mig. Han är rädd att jag är en taliban. Jag är rädd att han ska förstå att jag tagit kort.
– Jag väntar på en kompis, jag tog ett foto så att han ska hitta hit, säger jag och öppnar min mobil.
Han tittar på mina foton och säger.
– Ta bort fotot och gå härifrån!
Jag tog bort bilden och gick lite längre bort. Sedan tog jag en annan bild på lite längre håll. Jag fortsatte promenera på vägen och såg en hund med allvarliga skador. Jag ville fotografera den, men den sprang iväg, någon brukar säkert slå honom hårt.
I Afghanistan gillar man inte hundar, så vissa slår dem. Jag såg en person som letade efter mat bland skräp, så jag tog ett kort. De flesta i Kabul har jättesvårt att hitta mat. Men vissa har bilar som kostar massa dollar och vissa kan inte äta mat en gång om dagen.
På gatorna finns fler tiggare än vanliga arbetare. De kommer fram till mig och ber om pengar och mat. Men jag har inte så mycket att ge dem. Jag har själv svårt att hitta mat. På flera platser står människor och väntar på att någon ska komma och be dem göra dagsarbeten.
5:e oktober 2019
I dag var jag på besök till Ibn-Sina sjukhuset i Kabul. Där var det en person som behövde blod. De hittade blod som stämde, men blodet var kallt och doktorn sa då att blodet måste värmas först. Var då? undrade han. Doktorn svarade att han skulle lägga blodpåsarna under armhålorna så att de skulle bli varma.
Jag blev förvånad och frågade varför? Doktorn sa då: du vet hur är det med Afghanistan, vi har en president som håller på att fylla sina fickor. Han kommer inte att köpa en maskin till sjukhuset som vi kan lägga blodet i.
När jag hörde det tänkte jag att om sjukhusen inte har råd med en maskin som värmer blodet, hur ska vi kunna bygga upp Afghanistan?
6:e oktober 2019
Jag var ute och gick i dag när det plötsligt kom ett jätteregn. På kort tid blev det översvämning och människor vadade genom en flod på gatorna. Vattnen rann in till marknaden och allt blev väldigt smutsigt. Allt skräp fördes bort av det smutsiga vattnet. Men när vattnet rann undan låg det utspridda skräpet kvar.
Många av dem som sålde kläder på marknaden fick sina kläder nedsmutsade. Jag filmade lite med min telefon eftersom det visar hur svårt livet kan vara i Kabul. Många hade blöta skor och vattnet var alldeles svart av smuts.
Varför finns så mycket skräp på Kabuls gator? Varför finns det inga papperskorgar? Om det funnits kanske folk hade kunnat lägga skräpet där istället för att tvingas kasta det på gatan.
Det var nog allt som hände i dag
17 september 2019
Jag sitter inne i värmen och det är svårt att hitta vatten för att duscha. Och jag måste köpa dricksvatten – det är helt otroligt. Det har gått några dagar sedan talibanerna attackerade. Nu är hela Kabul utan el och det är jättehemskt. Jag letade efter el idag för att ladda min mobil, men när jag hittade el så måste man betala för att ladda mobilen. De som laddar mobiltelefoner använder generator och köper själva bensin för att kunna de ska kunna fungera. Den var det som hände idag. I tre dagar har vi varit utan el.
**
Missa inte nästa del av dagboken. I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”. Vi har nyligen också haft en reporter på plats i landet och kommer inom kort publicera reportage därifrån.
