Röster om Afghanistan, Dagbok
Efter utvisningen – Dagbok från Kabul vecka 42
Blankspot publicerar löpande en dagbok från en av de utvisade. Läs den här:
Av Mohammad 15 oktober, 2019
Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. Nu är jag 26 år gammal och bor i Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Just nu är min situation i Afghanistan bara för dålig. Jag har inga pengar och inget jobb och jag är hela tiden rädd att någon ska döda mig. Jag söker efter mänskliga rättigheter. Human Rights. Det här är min dagbok:
16:e oktober 2019
Nu ska jag skriva om min tid från den 29 maj då Sverige utvisade mig till i dag 16 oktober 2019.
Den absolut svåraste dagen var när jag var på flygplanet tillsammans med 25 andra som tvångsutvisades samtidigt som mig. Det var absolut rörigt i huvudet och jag kunde nästan inte tänka alls på var jag befann mig och vart jag skulle gå nånstans. Så jag stannade på flygplatsen i en timme och tänkte på vart jag skulle välja att gå för att hitta någonstans att bo.
Så hittade jag i alla fall ett ställe där jag kunde bo. Jag blev tvungen att be om hjälp bland mina kontakter även om det var skämmigt, men jag var tvungen att göra det.
En av mina kontakter gav mig adressen till organisationer som hjälper dem som blir utvisade från Sverige till Afghanistan.
Så hittade jag i alla fall ett ställe att bo på i Kabul.
På det här stället har jag en som hjälper med boendet. Hon som stödjer mig är från Sverige, hon har hjälpt många med boende och mat och hon hjälper även några med att kunna ta sig ur Afghanistan. Även om stället vi bor på är farligt är det otroligt bra att man får mat och sovplats. Vi har dusch och varmvatten.
Vi är ganska många som bor på samma ställe. Bland oss som bor här finns både kristna och de som har andra religioner och vi bor tillsammans. Men det känns jättefarligt om någon skulle upptäcka att det finns sånt här ställe för det är olagligt i landet.
Vi får mat tre gånger om dagen, frukost, lunch och middag. Vi äter både vegetarisk mat och annat. Det fungerar bra.
Största oron som finns här i Kabul är att Talibanerna eller några andra religiösa människor upptäcker att det finns ett sånt här ställe. Många har speciella problem som är absolut farliga för dem. Om Talibanerna kommer kan de bedöma att det är saker som de vill döda dem för.
Många tycker att det är för farligt och vi inte kan sova i fred. Vi är rädda och oroliga för våra liv.
Och våra liv blev så här, vi hamnade i en sådana här situationer.
Hur länge kan jag leva utan att veta vad jag ska bli i framtiden och hur många år kan jag vänta innan jag når mina drömmar?
Jag personligen vill förverkliga mina drömmar, mina tankar och idéer. Jag kan faktiskt inte leva i Afghanistan. Det snurrar i mitt huvudet och nästan hela tiden tänker jag på mina drömmar.
Vi har mat här och sovplats. Men när man inte lever i lugn och ro så vet man inte varför man lever. Man måste ha en mening i livet, annars varför lever man?
15:e oktober 2019
Idag ska jag berätta om en dum utvisning och en orättvis bedömning av en som bodde i förvaret i Märsta. Personalen hade sagt att han gjorde vin av russin i förvaret.
Killen bodde i förvaret och tränade på gym där. En dag efter några månader kom han till gymmet med en flaska han fixat med lite vatten och russin, han ville dricka den på gymmet. Plötsligt kom en i personalen och sa – Hur har du gjort vin? Han svarade – Jag har inte gjort vin jag har bara fixat vatten med russin, ingeting annat. Men personalen sa nej – Du gör vin! De trodde att han gjorde vin i smyg i förvaret. Flera killar har berättat om det här för mig.
Personalen ringde polisen och polisen kom. Killen hamnade direkt i polisens häkte. Efter några dagar fick han allvarliga psykiska problem och kunde inte kunde prata. SVT kom och gjorde en intervju med honom men han hade fått problem i hjärnan och kunde inte berätta allt. Han var inte klar i huvudet.
Migrationsverket och Polismyndigheten utvisade honom till Afghanistan. Han kom till Kabul och förstod ingenting om vart han skulle ta vägen.
En svensk letade efter honom och frågade överallt vart han hade tagit vägen. Men tyvärr försvann han. Man vet inte om han dött av matbrist eller om någon kört på honom med bilen.
Kanske han är död. Men om ni vet att han lever snälla säg att hans familj letar efter honom.
Mänskliga rättigheter ska styra över hela världen och alla ska ha rätt att leva.
14:e oktober 2019
I dag ska jag skriva om hur afghanska politiker inte respekterar trafikreglerna och varför det blir trafikstopp på gatorna i Kabul och hur folk gör när blir stopp.
Jag går ut ganska mycket för att se hur det går för dem som blivit tvångsutvisade. Jag ser hur folk gör på gatan och vad som händer. När det är mycket trafik på gatorna börjar alla bilar och motorcyklar tuta och stör alla som går på gatan. En av mina vänner fick ett foto på en afghansk politiker som körde olagligt på andra sidan vägen.
Jag ser väldigt skillnad mellan EU och Afghanistan hur människor respekterar trafikregler när de kör bil. I Sverige hörde jag väldigt sällan någon som tutade, men i Kabul blir man döv av alla bilar som tutar när det blir trafik. Dessutom har Afghanistan inte bussar som går i tid och det är irriterande.
När Hamid Karzai var president (vår förra president) så hjälpte många länder till att få hit bussar. Men de som hade privata bilar och körde taxi protesterade över att det hämtades bussar till Afghanistan. – När regeringen vill ha bussar, hur vi kan då hitta mat för att försörja våra familjer med att köra passagerare?
Efter några år var många av bussarna trasiga och folk började köra privata bilar igen. Det största problemet i den afghanska trafiken är att de som har privata minibussar och bilar kör så att det blir stopp på gator och vägar. Avgaser gör hela Kabuls luft mörk och smutsig och man kan nästan inte andas in den. Man blir jättesjuk av Kabuls dåliga luft.
13:e oktober 2019
Jag och två andra killar som utvisats från Sverige gick för att fråga vad som händer med vår utlovade hjälp från organisationen ERIN. I förvaret i Märsta lovade både Migrationsverket och Polismyndigheten att om vi skrev på ERINS papper skulle vi kunna få lite hjälp för att kunna klara oss i Afghanistan, genom ett stöd från EU.
En av dem som jobbar i ERINs kontor i Kabul säger inte sanningen. Jag har varit på ERINs kontor och frågade om Sverige börjat hjälpa och om de samarbetar med att ge organisationen pengar. Han sa först att nej, Sverige har stängt det stödet och hjälper inte.
Själv registrerade jag mig redan för fyra månader sedan och jag har fortfarande inte fått svar. 10 gånger har jag gått till kontoret och frågat om ERIN-hjälpen. Jag vet inte vart jag ska gå för att få mina rättigheter i Afghanistan. Om någon vet hur det fungerar, snälla hjälp mig med det och skicka ett mejl till den som jobbar på ERINs kontor.
En annan kille som följde med mig till kontoret utvisades från Sverige 19 juni 2019. Han hade det besvärligt med att skaffa sin ID-handling i Afghanistan och det tog honom 4 månader. Så nu när han skaffat en Taskira (Afghansk ID-handling) till sig själv så gick vi tillsammans till ERINs kontor. Han gav sina papper och sin Taskira, men den som jobbar där sa att min vän inte kunde registreras, eftersom det har gått över 3 månader sedan han kom till Afghanistan.
Min vän blev väldigt ledsen för att de inte hjälper honom. Han bad mannen många gånger, men mannen sa nej. Min vän kräver sina rättigheter och ber Migrationsverket i Sverige att hjälpa honom med detta och säga till ERIN’s kontor att registrera honom så att han kan få sitt stöd.
Personligen ber jag också om hjälp. Kan någon hjälpa oss med detta?
12:e oktober 2019
Jag är hos Aziz Ahmadi som blev tvångsutvisad från Sverige till Afghanistan. Aziz berättar att han bodde i Sverige 4 år som asylsökande. Nu mår han jättedåligt, han gjorde en operation i ryggen i Sverige men han har fortfarande stora smärtor. Jag frågar varför han fick problem i ryggen?
– 2013 satt jag i Talibanernas fängelse, säger Aziz. Jag fick jättemånga slag på hela kroppen och på ryggen. Mina ryggproblem startade medan jag var i fängelset.
Jag ser att två av Azizs fingrar har har klippts av och är skadade. Han visar mig sin kropp och ryggen som Talibanerna slog. Han har många ställen på kroppen där det syns att Talibanerna slagit honom. Det var Talibanerna som klippte av hans fingrar. Jag fotograferar hans kropp och ryggen som fortfarande ger stora besvär.
Aziz bodde i Linköping och fick sin ryggoperation där. Men den svenske doktorn som opererade hans rygg skulle operera en gång till. Doktorn hade sagt till Aziz att han inte fick röra på sig i två månader och att han skulle stanna på samma ställe och inte promenera och inte lyfta nånting.
15 dagar efter operationen kom det sista avslaget på Azizs asylansökan.
– Migrationsverket gav mig 14 dagar för att lämna landet och återvända till Afghanistan, säger Aziz. Annars menade de att jag inte samarbetade.
Aziz berättar att han blev rädd att Migrationsverket skulle verkställa sitt beslut om utvisning.
-– Så jag lämnade Sverige och reste mig till Tyskland istället. Där sökte jag asyl och blev Dublinklassad. Jag bodde några månader i Tyskland men sedan krävde Sverige att få mig tillbaka. Tyskland utvisade mig och skickade mig tillbaks till Sverige, där jag hamnade direkt i förvar. Doktorn i förvaret sa att jag måste opereras i ryggen igen, men att det inte gick i förvaret. Migrationsverket visste också att jag behövde opereras, men de släppte mig inte fri och lät mig inte lämna förvaret för att operera min rygg. Jag bodde 8 månader i förvaret och åt bara Alvedon.
– Sverige utvisade mig till Afghanistan 18 juni 2019. Jag gick till doktorn i Afghanistan och han sa att det inte går att operera dig i Afghanistan. Han sa att om vi opererar dig här är en stor risk att du blir handikappad. Nu har jag smärtor och äter Alvedon. Jag har hamnat i en dålig situation och jag vet inte vart jag kan få en operation.
Azizs situation i Afghanistan är väldigt svår just nu.
Han säger att han gärna vill att bilderna på hans skadade kropp ska visas i hela världen. Han undrar var han kan få mänskliga rättigheter.
10:e oktober 2019
Det var en kille som bodde i ett hus som ligger i Kabul. Det är ett ställe där utvisade killar kan bo, det har en svensk sponsor och de hjälper personerna som bor där. Jag mötte en kille där för två månader sedan men som inte är kvar nu. En av de ansvariga där berättade att den killen var en missbrukare i Iran. Han lämnade Iran 2015 och kom till Sverige. Medan han bodde i Sverige hade han helt slutat med droger och narkotika. Han gick till kyrkan och blev kristen. Men fast han var kristen fick han avslag och ett utvisningsbeslut av Migrationsverket. När killen bodde där började han använda droger igen som är livsfarliga. Försök gjordes med en sponsrad 12-stegs behandling. Det lyckades ett tag men han fick återfall och blev en missbrukare igen i Afghanistan.
Varför började han igen?
Killen sa att han hade för mycket i huvudet och klarade sig inte i Afghanistan. Så han började igen. Han fick hjälp av en kvinna i Sverige som hjälpte honom att lämna Afghanistan och ta sig till Indien. Nu är han hemlös på grund av att han fått återfall i Indien och kvinnan i Sverige försöker få honom att sluta med droger. Men han säger att han ska ta sitt liv.
I Afghanistan klarade han inte att sluta med droger.
Droger är billigare än mat här, så det är lätt att bli missbrukare.
En annan kille som fortfarande bor där och har en väldigt dålig situation. Han är en allvarlig missbrukare av den farligaste drog som finns. Han blev också tvångsutvisad från Sverige till Afghanistan. Han har det svårt här och säger att han ville att Sverige skulle hjälpa honom så att han kan ta ansvar för sitt liv.
Alla ser att han mår jättedåligt.
När han blev utvisad från Sverige till Afghanistan bodde han först under bron som heter Pule-Sokhta. Hans fot blev bränd där och han har ett jättesår i foten.
Det var situationen för två killar som blev tvångsutvisade från Sverige.
**
Läs dagboken från vecka 41 här.
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”. Vi har nyligen för tredje gången haft en reporter på plats i landet och kommer inom kort publicera de första reportagen från den senaste resan.
