Röster om Brasilien, Coronavirus

Brasiliens daglönare hårt drabbade av viruset

Brasiliens president Jair Bolsonaro kallar coronaepedemin ”en liten influensa” och beskyller medierna för att ”piska upp hysterin”. Samtidigt är landet det hårdast drabbade i Sydamerika – så hur är situationen bland landets otaliga daglönare? Brasilienkännaren Elin Sundin ringde upp vänner och bekanta för att höra sig för.

Av Elin Sundin 29 mars, 2020

När turisterna lämnade Brasilien tvingades restaurangerna stänga och landets alla guider blev över en natt arbetslösa. 

– Vi vill jobba men turisterna är borta, säger en av guiderna till min före detta brasiliansk- svenska sambo när han pratar med dem i telefon. 

Han är restaurangägare och har på grund av lokala politiska beslut tvingats stänga sin restaurang. 

Guiderna har fått kunder via restaurangen men sedan en vecka tillbaka är kunderna borta, restaurangen stängd och gatorna tomma.

Jobben försvann i en handvändning.

Sedan restaurangen stängde har guiderna ringt dagligen för att be om mat till sina familjer. 

När han pratar med dem hör han barngråt i bakgrunden och männen berättar att de inte har ätit ett ordentligt mål mat på tre dagar. De berättar också att allt fler grannar pratar om hur de ska försörja sina barn och att till slut återstår det bara att plundra matbutiker.

Min före detta sambo förbereder matpaket med livsmedel han tagit med från restaurangen och åker till stadsdelen. Där möter han männen som har tagit med sig en skottkärra. 

– Tyvärr hade jag bara de här matvarorna men förhoppningsvis räcker det ett par veckor, säger han till männen.

När jag pratar med honom igen på torsdagskvällen, säger han att landet nu bara är dagar borta i från kaos.

Coronan raser genom världen. För en månad sedan anlände viruset till Brasilien. Men vad händer när en pandemi kommer till ett land där presidenten vägrar att vidta åtgärder för att minska smittspridningen, klassklyftorna är avgrundsdjupa och 13,5 miljoner lever i extrem fattigdom? 

Inom kort tid kommer vi att få svar. 

De första veckorna spreds myter om viruset i sociala medier och presidentens son, kongressledamoten Eduardo Bolsonaro, uttalade sig om att Kina är ansvariga för att ha spridit coronaviruset medvetet i världen. 

Den tidigare presidenten Luiz Ignacio Lula da Silva skickade kort därpå ett brev till Kinas premiärminister och bad om ursäkt för Bolsonaro JRs olyckliga uttalande. Bolsonaro JRs uttalande blev snabbt en vandringsmyt på sociala medier om att Coronaviruset skapats i laboratorium för att främja Kinas ekonomi och sabotera för resten av världen. Andra myter som spreds snabbt var att viruset var ett välkänt gammalt välkänt virus som bland annat hundar blir vaccinerade för och att vigvatten helgat av frikyrkobiskapar stoppar spridningen av viruset.

I ett tv-sänt tal till nationen för två dagar sedan anklagade presidenten medierna för att ha spridit panik och rädsla i befolkningen. 

– Italien har ett stort antal äldre och ett helt annat klimat än vårt eget. Det är ett perfekt scenario för att sprida hysteri i vårt land, säger Bolsonaro i talet men gratulerar samtidigt brasiliansk media för att på dagen ha ändrat sin tonalitet och istället sprida lugn.

– Det är grundläggande att balansen och sanningen ska upprätthållas. Vi borde återgå till normaliteten. 

Analytiker har i efterhand oroats över presidentens flagranta ignorans över pandemins hot mot folkhälsan. 

Under den gångna veckan vidtog istället borgmästare och guvernörer åtgärder för att stoppa smittspridningen. Många delstater stängde gränserna gentemot andra delstater, kommunala skolor stängdes, restauranger stängdes och kollektivtrafiken inom ett antal delstater stoppades. De enda som håller öppet är apotek och livsmedelsaffärer. 

Borgmästaren i Bahia har lovat att varje barn som går i skolan ska tilldelas ett matpaket per månad för att förebygga hungersnöd för de barn som nu inte får ett mål mat i skolan. Presidenten har de senaste dagarna rasat mot de lokala politikernas åtgärder och har velat upphäva besluten med argumentet att vad de gör är ett brott mot landet. 

Under den gångna veckan har också en debatt blossat upp om de stundande kommunalvalen bör skjutas upp. Talmannen ansåg att detta bör ske för att skydda brasilianarnas hälsa, arbete och de mest sårbara i samhället.

40 procent av den arbetsföra befolkningen arbetar inom den informella sektorn och tillhör inte socialförsäkringssystemet. De lever för dagen och har ofta ingen buffert. Om barnen går i skolan kan de i många fall ha rätt till matbidrag via staten även om regeringen den senaste tiden har dragit in matbidraget för många barnfamiljer. 

En av de miljontals människor som försörjer sig som daglönare inom den informella sektorn är Eliete Barbosa Tito, 36 år. 

Hon började arbeta som trettonåring och har hela sitt liv arbetat med omsorgen av äldre i hemmet och med hemstädning. Hon har ingen längre formell utbildning men har gått korta yrkeskurser. Eftersom hon har kronisk astma slutade hon för fem år sen att arbeta regelbundet då hon blev sjuk av de starka kemikalierna. Numera arbetar hon som hushållerska. Hon blir inringd till att städa halv- eller heldagar och tjänar mellan 150-350 kronor per gång hon städar. Ibland blir det två gånger per vecka, ibland mindre. 

När jag frågar henne hur det är att aldrig kunna planera sina månadsinkomster, säger hon: 

– Det är hemskt att aldrig kunna planera. Som tur är äger jag mitt hus men jag måste betala för vatten och elektricitet. 

Eliete Barbosa Tito gör textilhantverk som hon ofta säljer på stadens gator, men numera har även den inkomsten dragits in på grund av isoleringen. 

Sedan två veckor tillbaka är nämligen Eliete och hennes son lago, 15 år, hemma och isolerade. Hans skola är stängd på obestämd tid och Eliete kan inte längre arbeta men hennes arbetsgivare välkomnar henne tillbaka när pandemin är över. Elietes enda inkomst nu är att att leva av välgörenhet från sina vänner. 

– De närmaste grannarna börjar känna av svårigheterna att inte ha råd att köpa mat men ännu har vi inte nått den kritiska punkten där människor börjar protestera, säger hon. 

Jag frågar henne om hon är rädd för att bli sjuk. 

– Rädd är inte rätt ord, men min kropp skulle inte klara det. Jag måste hålla mig så långt bort som möjligt för att inte bli smittad. 

Sonen berättar att livet nu har tappat sina rutiner. Han är en passionerad serietecknare och det som håller honom sysselsatt de här dagarna är tecknandet. Han drömmer om att en dag få ett stipendium för att studera konst på universitetet.

Men just nu är hans stora oro att mamman ska bli sjuk. 

– Jag börjar känna mig paranoid. Om hon blir sjuk kan jag varken hämta ut hennes medicin på apoteket, eftersom jag är minderårig, eller gå hem till mormor som varit sjuk i cancer, med risk för att hon ska bli sjuk. 

Sonen berättar att kontakten med kompisarna sköts via sociala medier och att han följer nyheterna. 

Elietes och lagos historier är inte ovanliga. I Coronakrisens Brasilien är det miljontals människor som lever för dagen och som är samhällets mest sårbara. 

Eliete är förvånansvärt lugn när vi avslutar samtalet, men betonar att eftersom hon tillhör Jehovas vittnen är hon inte rätt person att prata politik med.

– Vi följer det som myndigheterna och regeringen, säger till oss att göra.

Kort efter samtalet skickar hon en bild på henne och sonen.

De ler mot kameran. 

**

Elin Sundin följer den politiska utvecklingen i Brasilien på nära håll och har tidigare för Blankspot skrivit “Vem ska rädda Brasilien från demokratisk kollaps” och “Biltvättsskandalen skördar nya offer”.

Bild: Arkivbild. Tom strand i Rio (2006), Foto: T Chu.

Av Elin Sundin