Röster om

Även i Azerbajdzjan avslöjas elitens lyxpalats – men protesterna uteblir

I Ryssland briserar demonstrationer mot Putin flera gånger i veckan. I Azerbajdzjan sitter diktatorn Ilham Alijev lugnt i båten.

Det var en varm sommardag i Azerbajdzjans huvudstad Baku 2016. Om ett par månader skulle Donald Trump väljas som president i USA och redan nu skrek världssamfundets röster om hans tillkortakommanden. 

Fortfarande trodde ingen att Trump kunde bli vald. 

Jag skakade på huvudet när jag passerade en stor glasbyggnad där det med stora bokstäver stod TRUMP TOWER. Jag tänkte att det inte är särskilt märkligt att han har affärer här, i oljeriket Azerbajdzjan. 

Kort efter Donald Trumps valseger i november 2016 togs det beslut om att avveckla projektet i Baku. Tidningen the New Yorker släppte ett par månader senare ett väl genomfört reportage om den massiva korruption som omgärdade bygget och som nådde hela vägen upp till infrastrukturministern i Azerbajdzjan och vidare till Irans underrättelsechef.

Ivanka Trump vid Trump-Tower i Baku. Bildens togs senare bort från Ivanka Trumps instagram.

2016 rankandes Azerbajdzjan av Transparency International på plats 130 i korruptionsindex och beskrevs som ”synnerligen korrupt”. Samtidigt är den fria pressen strypt till den grad att landet ställer sig till den bittra skaran länder som Reportrar utan gränser svartlistar. Här finns också länder som Kina, Turkmenistan och Nordkorea. 

Det är därför särskilt anmärkningsvärt när den azerbajdzjanska videobloggaren och regimkritikern Mehman Huseynov med cirka fyrahundratusen följare sedan början på januari släppt en serie filmer som granskar högt uppsatta ämbetsmäns lyxliv. När han fängslades för sitt arbete i 2019 utbröt några av de största demonstrationerna i landet i modern tid.

Filmerna handlar bland annat om chefen för det statliga vatten- och sanitetsbolaget som besörjer landet med dricksvatten, Gorkhmaz Huseynov (Mehman och Gorkhmaz är inte släkt). Han anklagas för att ha byggt ett hus för cirka femtio miljoner kronor med en stor pool. Det är särskilt känsligt i och med Gorkhmaz Huseynov uppmanat till återhållsamhet kring vattenanvänding.

Andra toppolitiker har blivit utpekade för att de äger yachtar och stora sommarbostäder i bland annat Montenegro. 

Filmerna är inte helt olika den nyligen fängslade ryska oppositionspolitikern Aleksej Navalnyjs video om Vladimir Putins palats i Ryssland som setts av över hundra miljoner människor. 

I Ryssland briserar demonstrationer mot Putin flera gånger i veckan. I Azerbajdzjan sitter diktatorn Ilham Alijev lugnt i båten. 

Man skulle kunna tro att Mehman Huseynovs filmer är inspirerade av Navalnyjs, men faktum är att de första av dem släpptes innan Navalnyj släppte sin.

Forhandlingar mellan Putin Pasjinja och Aliyev i Moskva. FOTO via TASS.

Men videon från Ryssland har även spridits i Azerbajdzjan och Huseynov har ändrat den grafiska profilen till att falla i linje med den ryska filmen. 

Normalt har Alijev knappt behövt kommentera den knappa oberoende media som finns, men i en fjorton minuter lång intervju med statlig television nämner han korruptionen i förbifarten. Här ger han uttryck för att de utpekade politikerna har svikit honom och att han själv är en man av folket. 

Jag skrev till en bekant för att fråga om filmerna och fick svaret ”vår president är förrådd och han säger att de ska få avgå”. 

När jag läste meddelandet satte jag morgonkaffet i halsen. Skandalerna som briserat handlar inte om ett enstaka fall av korruption, utan en struktur av högt uppsatta politiker som i stor uträckning dessutom är tillsatta av Alijev själv. Till saken hör att min bekantas åsikt är så de flesta ser på saken. Jag tog ett andetag och försökte formulera en bakgrund för denna artikel. 

Missa inget. Få Blankspots nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kommer varje fredag med det senaste från Blankspot.

Bearbetar …
Klart! Du är med på listan.

Under hösten 2020 briserade kriget mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach. Båda sidorna införde i samband med krigslagar stränga restriktioner i yttrandefriheten. Från första dagen på kriget stängdes alla sociala medier ner i Azerbajdzjan vilket medförde att det i princip endast var statlig media som rapporterade om det.

Statliga medier rapporterade varken om Azerbajdzjans krigsbrott mot etniska armenier eller att den azerbajdzjanska militären enligt Human Rights Watch använde mänskliga sköldar i centrala delar av landets näststörsta stad Ganja. Denna strategi har förekommit från båda sidor under konfliktens trettio år och visar på gränslösheten som kriget medför.

Azerbajdzjansk statlig media rapporterade endast om militära segrar och om de krigsbrott som den andra parten begick, men bortsåg från fakta om den egna militärens medvetna strategi som utsatte azerbajdzjaner för artillerield. 

Efter kriget har Alijev intagit en oantastlig ställning. En person som jag intervjuade förklarade för mig ”vår president har givit oss segern i kriget. Nu är all kritik mot honom oacceptabel. Det är vår plikt att följa honom”. 

Jag kontaktade Bahruz Samadov som är från Baku, men som just nu bor i Prag där hans doktorandtjänst är. Hans doktorsavhandling handlar om logiken bakom exkludering av fakta i Alijevregeringens retorik. Med andra ord, hur propagandaapparaten fungerar. 

Bild av Ahmad Mukhtar från fronten i kriget.

–  Alijev har länge blivit porträtterad som en vän av folket, medan dessa ministrar som är med i filmerna är sedda som distanserade från folket. Det är hur Alijev vill ha det. Narrativet som Alijev driver är att han inte känner till korruptionen. Det är inte en officiell hållning egentligen, men det är hållningen som Alijev genom sina kanaler ger sken av.

Har retoriken förändrats efter kriget?

– Nu särskilt efter kriget behöver Alijev dessa populistiska narrativen om att han är en folkets man. Den externa fienden (Armenien) är besegrad vilket gör att han måste skapa något annat för att upprätthålla sin egen ställning. 

Med detta i åtanke bestämde jag mig för att skriva till Mehman Huseynov för att fråga hur han resonerar kring filmerna. Hoppas han på att kritiken ska nå hela vägen till toppen eller är syftet att syna de korrupta ämbetsmännen?

Jag fick kontakt. Vi skrev ett par meddelanden till varandra och han sade att han kunde ställa upp på att besvara frågor. Samma dag publicerade jag en text om den välkända fredsaktivisten Arzu Geybulla som lever i självvald exil i Istanbul och som kritiserat Alijev för att så hat mot armenier. Bland annat anklagas Alijev av Geybulla för att främja en konspirationsteori om ”den armeniska lobbyn” som mutar världens politiker och medier för sina syften. 

Jag skrev till Mehman att jag skrivit en text om Geybulla.

Därefter slutade han svara. 

**

I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Rasmus Canbäck kommer framöver att skriva en krönika varje vecka om Ryssland och Kaukasus med ett fokus på människorättsfrågorFör att inte missa nästa läs vårt nyhetsbrev.

Läs fler av Rasmus Canebäcks texter hos Blankspot här.