Martin Schibbye, journalist för Blankspot, har följt varje steg i den historiska rättegången mot Lundin Oil. Efter 150 dagar av förhör och motförhör börjar konturerna av fallet träda fram. Med vittnesmål från både Stockholm och Kigali blir frågan alltmer avgörande: kommer åklagarens bevisning hålla hela vägen?
Av Blankspot 14 oktober, 2024
Sedan september 2023 har du bevakat Lundinrättegången. Dels timme för timme i en snabbt växande WhatsApp-grupp, men även i längre redogörelser på Blankspot. Vad händer i Tingsrätten denna vecka?
– Just nu hörs vittnen via länk från Rwandas huvudstad Kigali. Av de 32 målsägandena reser hälften till Kungsholmen i Stockholm medan hälften hörs på länk. Det är förhandlingar varje tisdag, onsdag och torsdag, och förhören och motförhören tar oftast två dagar per vittne. Detta har också medfört att de två åtalade är med via länk. En viss oro fanns kring detta förfarande innan, men det har fungerat bra hittills.
Om vi tar det från början: vad handlar det om?
– Den 5:e september 2023 inleddes en historisk rättegången mot två företrädare för dåvarande Lundin Oil (idag Orrön Energy). Ian Lundin och Alex Schneiter står inför rätta för medhjälp till grovt folkrättsbrott i Sudan från 1999 till 2003.
– Bakgrunden till åtalet från åklagaren är den väpnade konflikt som pågick i Sudan mellan regeringen och rebellgrupper kring millennieskiftet: De två tilltalade innehade enligt åtalat ledande befattningar i bolagen och under perioden maj 1999 till mars 2003 utförde den sudanesiska regeringen, enligt åklagaren offensiva militära operationer i och nära Block 5A i syfte att ta kontroll över områden för oljeprospektering och skapa förutsättningar för oljeutvinning. Under dessa militära operationer begicks enligt åklagarna svåra överträdelser av den internationella humanitära rätten.
Hur långt har rättegången kommit?
– Snart halvvägs kan man väl säga. Det är dag 142 av 307 nu på tisdag den 15 oktober. Men i stort har åklagarsidan under hela förra hösten lagt fram det som kallas ”sakframställan,” där de förklarat vilka som enligt åtalet är huvudbrotten och medhjälpsbrotten samt vilken bevisning man anser sig ha. Därefter ägnade sig försvaret under våren åt att bemöta delar av det åklagaren presenterat, och respektive försvarsteam höll en framställning var där de berättade om vad de menade hänt i block 5A under de här åren. Just nu är vi som sagt inne på att höra de 32 målsägandena, och efter det ska de åtalade höras omkring årsskiftet.
Vilka är dessa målsäganden?
– Det har hittills varit fyra kategorier, något förenklat. Dels äldre pastorer som är lite mer av politiker, dels före detta barnsoldater som var omkring nio, tio år när bolaget kom till området, och sedan en grupp av före detta anställda på bolagets bas i Rubkona. När sydsudaneserna, de berörda, själva klev in i rättssalen hände något med dynamiken. Fram till dess var det åklagare mot advokater, men i och med vittnesmålen blev stämningen mer dramatisk. En fjärde grupp är också civila som drabbats av bombningar eller kriget på olika sätt.
Vilken roll spelar de målsägande för processen?
– Ganska direkt efter att rättegången drog igång beslutade Stockholms tingsrätt att inte ta upp de ekonomiska kraven från 32 målsäganden. Det motiverades med att kraven inkommit sent, att fullmakter saknas, och att det skulle försena rättsprocessen i huvudmålet. Det rörde sig också, enligt domstolen, om vitt skilda händelser som inte överensstämmer i tid och plats med gärningsbeskrivningen och som det skulle ta tid att reda ut. Om de vill driva frågan om skadestånd måste nu var och en av dem öppna ett separat civilmål mot de misstänkta. De måste då betala för sina egna advokater och var och en lämna en deposition på 45 000 euro för att täcka motpartens rättegångskostnader.
– Så deras roll är enbart att vara vittnen och förstärka åklagarens bevisning kring situationen i block 5A där Lundin hade sin verksamhet. Men åklagaren var också tidigt tydlig med att åtalet inte baseras på vittnesmål utan främst på skriftlig bevisning och bolagets egna säkerhetsrapporter, som man kommit över efter husrannsakan i Genève och på Blasieholmen under 2018. Det rör sig om bolagets powerpoints med kartor som presenterats på styrelsemöten och som enligt åklagaren är en del i att bevisa att man planerade att leta efter olja i områden utanför regimkontroll.
Är det detta som är huvudanklagelsen?
– Om detta har det varit mycket debatt. Det är ju inte brottsligt att leta efter olja i en diktatur, ens om det råder inbördeskrig. Det är inte heller brottsligt att låta en diktaturs vakter och armé skydda anläggningar mot angrepp från rebeller. Det åklagaren ska bevisa är att kriget mot rebellerna fördes på ett sätt som stred mot krigets lagar. Det vill säga att det begicks grova folkrättsbrott i och nära block 5A under den här tiden, och att de åtalade genom olika ”medhjälpshandlingar” möjliggjorde dessa.
– Försvaret bestrider båda dessa påståenden. Men det åklagarna, med Henrik Attorps i spetsen, argumenterat för är att huvudbrottet är otillåten krigföring, tillämpad för att ta kontroll över ett område man inte kontrollerar. Åklagaren menar att anfallen utfördes av både den reguljära militären och milisgrupper i detta så kallade ”war by proxy” och att dessa anfall riktades mot motståndarsidan och civila som uppfattades vara kopplade till motståndarsidan. Motivet för regimen ska enligt åklagarna ha varit att oljeintäkter kunde förbättra landets ekonomi, vilket krävdes för att vinna kriget – skulle intäkterna istället hamna i ett självständigt Sydsudan, skulle det öka incitamenten för självständighet.
– För att leda detta i bevis, oljans koppling till våldet, menar åklagarna att området fram till 1997 var förskonat från våld men att maktkampen inleddes när olja hittades och att militären då gick in i området. Alla vittnen som hörs ombeds av åklagarna att berätta om en fridfull tid innan 1997.
Hur har försvaret ställt sig till denna anklagelse?
– De menar att det är svårt att försvara sig mot något som är så pass otydligt och har ofta kritiserat både åtalet och gärningsbeskrivningen för att sakna konkretion kring vem som gjort något och var. Försvaret har förnekat alla anklagelser om att de bidragit till eller gett klartecken till några offensiva militära operationer. De har också förnekat att armén genomförde offensiva militära operationer vid de tillfällen som åklagaren pekat ut.
– De åtalade förnekar med andra ord att något huvudbrott ägt rum, och att de ska ha främjat någon sådan handling. Ian Lundins advokater har pekat på det ”absurda” i att Ian Lundin skulle haft ett uppsåt att ”döda civila”. Istället var bolagets önskan hela tiden fred så att de skulle kunna arbeta. Försvaret menar också att de medhjälpsgärningar som åklagaren pekat på kräver ett huvudbrott för att vara giltiga, och att det saknas en brygga mellan dessa två.
– När åklagarna citerar ur bolagets rapporter om behov av skydd menar försvaret att det som diskuteras är en vaktstyrka, ett passivt skydd, och inte några offensiva operationer såsom det beskrivs i gärningsbeskrivningen. Där åklagaren lite förenklat ser ”norr mot söder” i ett krig om olja mellan SPLA och Al-Bashir menar försvaret att detta är ett enormt område som var ett stort träsk under de årliga regnperioderna, och där invånarna var få. De etniska konflikter som fanns mellan Nuer- och Dinkagrupper menar försvaret pågick före och efter bolagets tid i blocket.
– Försvaret har också varit skickliga på att visa på kopplingar mellan SPLA och mycket av den journalistik och de rapporter som togs fram under de här åren. De har kunnat visa hur obekräftade uppgifter genom ”viskleken” blir till sanningar när de upprepas tillräckligt många gånger, och det är en hel del av både rapporter från hjälporganisationer och journalistik som inte har hållit för granskning av bolagets advokater när det gäller oberoende och objektivitet.
– Redan 2001 publicerade Lundin en rapport (som kan läsas här) av den brittisk advokaten Steven Kay och man kan säga att argumenten är desamma som de var för tjugo år sedan. Bolagets advokater menar att man måste vara försiktig med att lyssna på de röster som hävdar att övergrepp begåtts när icke-statliga organisationer slår larm om vad som ska ha skett i konfliktzoner eftersom det saknas en tidsmässig och geografisk närhet till själva händelserna som gör det svårt att fastställa vad som faktiskt hänt. De menar att människor stred om tillgång till bistånd, resurser, mark och utkrävande av hämnd. Sådana konflikter i kombination med hungersnöd, torka och miljöfaktorer var det som ledde till folkförflyttningar. De menar också att Lundin och många andra oljeföretag samt deras underleverantörer byggde upp sin verksamhet i Sudan för att kunna delta i utvecklingen av det som ansågs vara en viktig näringsgren för en stat som i stor utsträckning var beroende av internationellt bistånd.
Vilka vittnesmål har gjort starkast intryck?
– Efter att en rad civila sydsudaneser vittnat var det nyligen dags för ett antal före detta Lundinanställda. Först ut var radiooperatören Stephen Gatlueng Kouh, men han följdes sen av flera. Dessa berättelser kändes mer centrala då de tydligt kunde kopplas till de åtalade. Sedan var så klart förhöret med den före detta barnsoldaten som Ian Lundin träffade på vägen våren 2001 intressant, även där eftersom det fanns en tydlig koppling till platser och till en av de åtalade.
Efter att alla målsäganden hörts, är det klart sen?
– Nej, efter dem, är det under 2025 ett femtiotal vittnen som ska höras. Kallade av både åklagarna och försvaret. Det kommer att pågå under hela 2025. Dels är det personal som arbetade för bolaget, bland annat med att skriva säkerhetsrapporter, som Ken Barker och Richard Ramsey, vilka rätten nästan känner efter att ha läst deras rapporter. Dessutom är det journalister som var på plats i regionen kring år 2000 som Oisin Cantwell, Anna Koblanck, Bengt Nilsson, biståndsarbetare, FN-experter och Carl Bildt, så klart.
– Ytterligare en kategori vittnen är de som arbetat med och lobbat för det här åtalet från civilsamhället, som Egbert Wesserlink och Petter Bolme. Men även flera framstående personligheter kommer att kallas som vittnen, inklusive tidigare tyska inrikesministern Gerhard Baum; tidigare särskild sändebud för Kanadas regering, John Harker; VD för Africa Oil Corp, Keith Hill; den ansedde historikern Douglas Johnson; tidigare chef för afrikanska ärenden vid USA:s nationella säkerhetsråd, John Prendergast; och EU:s särskilda representant för Afrikas horn, Annette Weber med flera.
Vilket vittnesmål ser du mest fram emot?
– Det kommer ju att vara en fortsatt journalistisk guldgruva i sal 34 de flesta dagar, då denna period kommer att genomlysas från en mängd olika vinklar. Men nu närmast ser jag fram emot att höra Ian Lundin den 10 december.
Vad säger försvaret om hur det går hittills?
– De har hela tiden haft ett gott självförtroende och både i medier inför rättegången och ibland under den framfört att detta är ett monumentalt slöseri med tid och att åklagaren inte har en chans att nå en fällande dom. Förundersökningen, menar man, pekar på att de borde frias. Även Ian Lundin har befunnit sig i rättssalen nästan alla dagar för att så att säga ”brösta åtalet” – säker på att han ska frias. Försvaret anser även att de olika vittnenas berättelser inte har någon koppling till bolaget eller åtalet, och har av den anledningen vid flera tillfällen valt att inte ställa några egna frågor till de som hörs.
Bolaget tog stora risker när de sökte efter olja mitt i ett konfliktområde. Varför gjorde de det?
– De menar att det var fred när de gick in i block 5A och att inbördeskriget inte hade något med dem att göra. Men i det egna materialet till aktieägarna under tiden så argumenterar man för att de stora och kända oljefälten alla är utforskade och exploaterade, så vill man som ett litet bolag växa måste man ta risker och gå in i områden där andra bolag inte kan verka. Den inriktningen hade framför allt Ian Lundins pappa Adolf Lundin för sin verksamhet i Mobutus Kongo och i Sydafrika under apartheidregimen. Hans son, Ian Lundin, kom i sin tur att fokusera på bland annat Gaddafis Libyen, Al-Bashirs Sudan, Iran och Papua Nya Guinea.
– Så det är ett speciellt bolag, man är beredd att ta politiska risker. Det ska också sägas att bolaget hade personalen och kompetensen för att hantera en verksamhet i en konfliktfylld miljö. De säkerhetsrapporter som visats upp i rätten ger en bild av ett bolag som minut för minut analyserade kriget och den politiska utvecklingen för att kunna verka. I de egna rapporterna inför att de gick in konstaterade till exempel Control Risk Group att säkerhetsriskerna med att leta olja i södra Sudan ”bedöms som extrema.” Nivån ”extrem” exemplifieras med att ”lag och ordning har brutit samman” och att regeringen ”inte har något inflytande över området” samt att ”ekonomin ligger i ruiner”. Det går enligt utredarna närmast att jämföra med situationen i Afghanistan. Men trots det gick man in.
När rättegången drog igång för ett par år sedan fanns det röster som sa att det kommer bli svårt för åklagaren att få bolagscheferna dömda. Vad är din bild nu efter alla rättegångsdagar som du har varit med på?
– Jag får alltid frågan om ”hur det går?” Men det är inte mitt jobb att avgöra det. Det är precis därför detta nu är en rättegång. Journalistiken har gjort sitt i att vrida och vända på det moraliska i tjugo års tid, men nu är det rättsvårdande myndigheter som ska avgöra skuldfrågan. Jag försöker i min rapportering berätta vad som sker och har varken utbildningen eller kunskapen för att värdera bevisen. Men det är klart, man kan ibland känna att ”oj, vad skickliga de olika sidorna är”. Det är otroligt kompetenta både åklagare och advokater samtidigt som vittnena berör. De flesta åtal leder ju rent statistiskt till fällande domar, men allt med denna rättegång är så pass annorlunda och unikt, och ska de dömas ska det ju vara bevisat ”bortom rimligt tvivel”. Så ja, det är svårt för åklagarna, och det ska det också vara.
– Det finns också, oavsett utgång, ett värde i att denna historiska period, som varit så omdiskuterad länge, nu blir genomgången i detalj. Dessutom av två sidor som båda i princip har obegränsade resurser – den svenska staten mot en oljemiljardär. Detta är också något som vittnena ofta återkommer till, att det är läkande att bara få berätta och bli lyssnad på.
Vilka konsekvenser kommer det få om de blir dömda?
– Förutom frågan om medhjälp till grovt folkrättsbrott innehåller målet ett skadeståndsanspråk på över två miljarder kronor, vilket Orron Energys advokater har tillbakavisat som ett krav ”utan rättslig grund”. Bolaget idag fokuserar på ren, miljövänlig vindkraft, och tiden i Sudan vill man inte kännas vid. Enligt åklagaren är de ständigt nya bolagsformerna ett sätt att distansera sig från brotten. Enligt försvaret är det ett sätt att som liten aktör leverera vinst till ägarna och växa i en hårt konkurrensutsatt bransch. Rent teoretiskt finns det livstids fängelse i straffskalan för folkrättsbrott; är det krigsförbrytelser av normalgraden är det max sex år.
Före detta stats- och utrikesminister Carl Bildt satt i Lundin Oils styrelse mellan 2001 och 2006. Vad kan bli hans roll i den här rättegången?
– Han ska ju vittna under 2025, men hittills har det som framkommit om hans roll lite oväntat varit att han varnade bolagets styrelse. I ett mejl den 19 juni 2001 skrev Carl Bildt: ”Även om skulden ska läggas på SPLA ska vi inte ses som försvarare av regeringen. De har lanserat en offensiv som kommer att förvärra situationen och isolera Sudan internationellt genom att de utfört urskillningslösa bombningar av civilbefolkningen.” Så allt är inte svart-vitt.
Hur kan man följa din rapportering?
– Whatsapp-gruppen heter Lundin Oil rättegången. Sedan kan man prenumerera på Blankspots nyhetsbrev så missar man inget. Jag ser ju gärna också att läsarna stöttar oss så jag kan fortsätta rapportera, med målet att få ihop en bok 2026. Just nu har vi en kampanj för att skapa arbetsro och resurser.
Toppbild: Läsarbild på Martin Schibbye i en paus utanför sal 34.
Av Blankspot
Hjälp oss göra mer journalistik!
Vi tror på att i nära dialog med publiken ta fram nyskapande och icke-linjär journalistik. Inget är så effektivt om man vill avslöja maktmissbruk och korruption som att stötta journalistik.
Som prenumerant kan du bidra med din kunskap och bli en del av en rörelse för journalistik – som vaccin mot en antidemokratisk utveckling i världen.
