Analys om Digitalisering, USA
100 dagar med Vita husets konto: ett klick från tyranni
Med ”sunt förnuft” som slagord har Trump inlett en ny mandatperiod med en kommunikation som bygger på att skapa rädsla, splittra landet och uppvisar ett allt starkare förakt för rättsstaten Brit Stakston har följt de första 100 dagarna i ett land som förändras och rör sig snabbt mot något betydligt farligare.
Av Brit Stakston 4 maj, 2025
Maktskifte med avhumanisering som verktyg
Det “skräckledarskap” som Donald Trump och Elon Musk var rörande ense om att USA behövde, i den livesända intervjun på X sensommaren 2024, har till stora delar blivit verklighet.
Det vet alla de människor som lever i konsekvenserna av de drastiska beslut som skett i raseriet mot ett påstått slöseri på samtliga federala myndigheter, ”woke-agendan” och föraktet för allt Biden tidigare gjort. Ett alltmer auktoritärt ledarskap växer fram i all officiell kommunikation, präglat av en mycket aggressiv ton riktad mot alla som den nya administrationen ser som fiender.
Den avhumaniserande retoriken runt helt vanliga människor som drabbats av de politiska besluten när federala myndigheter bantas eller läggs ner är hänsynslös. Det innefattar insatser riktade mot veteraner, socialbidragstagare, bibliotek i utsatta områden, ”parkrangers” som vårdat nationalparkerna eller offentligt anställda som arbetat med mångfald, jämlikhet och internationellt bistånd.
Och så ovanpå detta: massdeportationerna där Vita huset fortsatt hetsa och peka ut olika människogrupper.
Vita huset bryter mot alla tänkbara etiska och integritetsmässiga principer för hur officiell kommunikation i en demokratisk stat brukar se ut, baserade på rättsstatens grundläggande principer.
Men, det här politiska ledarskapet vill tvärtom underminera den amerikanska rättsstaten och på vägen dit avhumanisera och rensa ut.
Allmänheten är inte målgruppen – kommunikationen riktar sig mot den egna väljarbasen. En stor del av den dagliga kommunikationen kretsar också runt fortsätta angrepp mot den tidigare administrationen. USA leds inte av en president som vill ena landet.
Mot ett kejserligt presidentskap
Så låt oss titta närmare på delar av vad som hänt under Trump-administrationen första 100 dagar av denna nya ”gyllene tidsålder” för USA och hur det som beslutats presenterats för allmänheten.
Dag för dag har Trump förstärkt sin egen makt på vägen till ett mer ”kejserligt presidentskap”. Detta fanns beskrivet i det republikanska visionsprogrammet Project 2025 som visat sig vara exakt den vägkarta för den nya administrationen som demokraterna befarade under valrörelsen. Trump tänjer ständigt gränserna för hur mycket av den verkställande makten kan utgå från presidenten.
Trots floden av utspel och historiskt många presidentordrar lyckas Trump dominera i medier, även när han skapar enkla och mer uppenbara länkbeten.
Ett sådant exempel är när Trump några dagar efter påve Franciskus begravning fick frågan av en journalist om vem som borde bli nästa påve. Han nämner då sig själv som den perfekta kandidaten. Till och med detta skämt, sagt av någon som varken är kardinal eller katolik, sprids genast bland annat via nyhetsbyrån Reuters.
Eftersom galenskapen generellt är på en hög nivå bland Trumps närmaste förstärks detta ytterligare av de som är snabba att interagera med hans skämt. Den republikanske senatorn Lindsey Graham uttryckte sin förtjusning över Trumps förslag på sitt X-konto och bad Vatikanen att ha ett öppet sinne.
Detta är ett i raden av oändliga exempel på hur Trump konstant har all världens media i sina händer trots 100 dagars flod av utspel. Att till och med detta når ut, utan djupare analyser, får gestalta hur långt det gått. Det verkar inte finnas gränser för galenskapen och media kan inte få nog av det. Framför allt verkar allt som rör sig på ytan på det här sättet vara mer attraktivt att rapportera om.
Meme som maktmedel
Det är också ett exempel som ger en mycket tydlig detaljbild av vad som händer tack vare det nya medielandskapet. Trump är inte sen att fortsätta bjuda upp till dans med hjälp av sociala medier och med hjälp av etablerade mediers förstärkning lyckas han, än en gång, fortsätta dra allt ett par varv till.
Det är därför Trump väljer att, efter skämtet redan plockats upp av nyhetsbyråer och det sprids i sociala medier, publicera ett AI-genererat foto på Truth social där han har påvekläder och sitter på en tron.
Ett bisarrt meme som det officiella Vita huset-konto i sin tur först delar vidare för att senare även göra ett eget inlägg där de klistrar in Donald Trumps originalmeme.
Ännu en dag då Trumps starka behov av att ständigt synas har tillfredsställts.
Exemplet illustrerar också väl att Trump utan tvekan kliver över alla gränser för vad som kan ses som ett värdigt ledarskap. Det viktigaste är att ge sin mest hårdföra krets av supporters som ser honom som den roligaste presidenten bränsle. Han vill in i virvelvinden, ge dem något att springa vidare med och alla övriga får gärna förfäras. Om det sedan riskerar att alienera resterande amerikaner, uppfattas som okänsligt i relation till Vatikanstaten eller katoliker mitt i deras sorgeperiod spelar ingen roll.
Skamlösheten har blivit en strategisk fördel. Oförmågan att känna skam kanske bäst förklarar förmågan att alltid vilja sätta sig själv i centrum.
En kommunikationsapparat utan bromsar
Min första analys av Vita husets kommunikation runt massutvisningar skedde efter två veckor och visade redan då ett förråande offentligt samtal. Att acceptera den här typen av glidningar vad gäller ord och bildspråk som helt bortser från värdet av etiska överenskommelser i ett fungerande rättssamhälle är allvarligt. Statens kommunikation är effektiv och kommer att påverka, även när den är förpackad som underhållning.
”Att vifta bort detta, ger dessutom den nya administrationens digitala maktdemonstration och propaganda ett carte blanche. Allt extremare åtgärder accepteras som rimliga reaktioner på det som Trumpadministrationen upplever som ett starkt hot,” skrev jag i den första texten om Vita husets nya kommunikation som sedan dess tänjt gränserna ytterligare.
Strategin är att använda sig av ett ekosystem av kanaler i kombination av officiella konton som får draghjälp av en rad nya underkonton, ministrar och tjänstemän som agerar som influencers och ett pressrum allt mer fyllt av vänligt sinnade nya medieaktörer.
Vita huset angriper etablerade medier och missnöjet mot kritiska frågor är stort. När nyhetsbyrån AP vägrade använda sig av Trumps namnbyte på ”Mexikanska golfen” till ”Amerikanska golfen” straffades de genom att stängas ute tills en domstol beordrade att de skulle få tillgång till pressmöten igen.
Vite Husets budskap är tydligt: nyhetsbyråer och andra etablerade medier har ingen garanterad plats och om man inte rättar sig i leder så kommer de ersättas av mer lojala medier.
I slutet av april hölls ett möte i Vita huset med en typ av nya medier. I grunden är de delar av det nya medielandskapet och det är naturligt att de också har sin plats. Problemet uppstår när vänligt sinnade influencers av Vita huset presenteras som jämbördiga med etablerade medier som kritiskt granskar makten. Frågorna från influencers är ofta tillrättalagda och ger pressekreteraren Leavitt mest chansen att upprepa administrationens budskap.
Vita huset belönar lydnad och bestraffar granskning
När konservativa influencern Arynne Wexler fick första frågan under en pressbriefing tackade hon för att det ökade antalet deportationer gjort så att hennes Uber-chaufförer äntligen pratade engelska igen. Något hon senare avfärdar som ett skämt.
Att nya medieaktörer kan fungera som oberoende röster som annars inte skulle nå amerikaner är ett relevant perspektiv. Mer sorgligt är att många av de influencers som bjuds in är så naiva inför det politiska spelet. De agerar oftare som en hejaklack och verkar se Vita Huset mest som en snygg bakgrund till olika inlägg.
Här ett talande exempel som handlar mer om klädval och hur sluskigt klädda demokrater är än den faktiska politiken.
Vita Huset använder sig återkommande av ett språk, ett bildspråk och manér som signalerar hårdhet i varje detalj. 100 dagar in i sin nya mandatperiod talas det fortfarande dagligen om Biden och ofta i termer av hur allt han rört vid är ett förräderi gentemot landet.
Makt i Trumps värld är högst personlig och alla beslut har en enda avsändare, ”jag, jag, jag”. I avsaknad av respekt för rättsstaten trotsar han domstolar allt mer öppet när de försöker sätta gränser. Det är tydligt att Trump inte tänker låta sig hindras av vare sig av byråkrati, medier, domare eller några konventioner om mänskliga rättigheter.
Vid sidan av hur centralt Vita Husets egna konton är för att leverera på de vallöften man gett har också strategin med förstärkande konton fortsatt att användas.
X-kontot Rapid Response 47 vars syfte är att stödja presidentens agenda snabbt, sprida hans version av händelser och attackera det medier skriver om de ogillar det. ”Fejkmedia” ska hållas till ansvar på kontot, vilket också står i kontots biografi-text. Inlägger skriker ut medieföraktet, i versaler, med ord som WRONG och FAKE NEWS.
Även sådant som någon dag senare visar sig vara verkliga utspel från presidenten.
Inga påståenden som Trumpadministrationen ogillar får stå oemotsagda, särskilt inte de som antyder en svaghet eller felsteg från Trump. Och det är som om det pågår en ständig valkampanj. Politiska motståndares kommentarer och analyser läggs ut och beskrivs som lögner.
Det här är en mediestrategi som nu spridit sig till andra delar av den amerikanska statsapparaten. Även Försvarsdepartementet har startat ett liknande snabbreaktionskonto för att ”bekämpa fejknyheter” inom säkerhetsfrågor. Pentagon har enligt gängse rutinerat roterat vilka medier som får ha fasta kontorsplatser i Vita Huset vilket har väckt oro bland etablerade medier för presstillgång under skarpa världslägen och kriser.
Alla medier som väcker kritik har under dessa 100 dagar pekats ut som Trump-fientliga och folkets fiender. Det har Trump använt förr vilket gör det hela lite otydligt, vi har ju hört det så länge nu, men det bör lyftas fram att det sker på alla fronter samtidigt och med en skärpa och stringens som är ny. Medieföraktet skär igenom överallt och med budskap om att mediernas tidigare maktmissbruk ska straffas med att de etablerade medierna ska förhindras. Detaljnivån på angreppen mot medierna märks tydligt i presidentordern från 1 maj om att ta bort anslagen till Public Service.
Ett land som inte valde detta
I de flesta analyser av Trumps 100 dagar avfärdas det mesta med hänvisning till att ”han har det här mandatet” och ”gör det hans väljare förväntar sig”.
Här vill jag återigen lyfta fram att på grund av det låga valdeltagandet är det endast cirka 28-29 % av USA:s röstberättigade som röstade på Trump. Alla de är inte heller hårdföra MAGA-supportrar redo att storma kongressen för honom. Många ville mest visa sitt missnöje mot de alternativ som stod till buds.
De övriga dryga 70 % som inte röstade på Trump bör också lyftas fram när hans första 100 dagar summeras. Att hans närmaste trupp gillar allt han gör säger sig själv, men han är de facto hela landets president så frågan är hur USA och de samtliga medborgare mår.
Dag för dag kommer också effekterna av de politiska besluten och utspelen närmare vardagen för en bredare massa. Många av åtgärderna drabbar de allra mest utsatta. Veteraner som stridit för sitt land som inte får hjälp, lokalbiblioteken som ger tillgång till internet stängs och federala tjänster såsom socialhjälp eller socialbidrag fungerar inte.
När deportationer blir underhållning
De politiska åtgärder som tydligast illustrerar den nya hårdföra retoriken är USA:s hantering av illegala immigranter. Och frågan är om det sätt man valt att agera i relation till jakten på de allra värsta kriminella också passerat gränser för vanliga människor. Det är definitivt ett viktigt vallöfte som ska infrias, Trump lovade en stenhård linje och efter 100 dagar har deportationstakten skruvats upp dramatiskt. Men utöver hårdare gränskontroller och utvisningar genom hårdare polisiära tag har också Vita huset valt att kommunicera dessa insatser på ett gränslöst sätt. Det här är inlägg som ständigt balanserar på gränsen mellan propaganda, politisk teater och offentliga förnedringar av Vita huset.
Deras samtliga officiella kanaler pumpar regelbundet ut exempel på personer som utvisats, grovt brottsliga individer blir affischnamn som ska motivera allt hårdare tag. En pressbriefing inleddes med att pressekreteraren rabblade upp namnen på utvisade våldtäktsmän, mördare, gangsters och pedofiler som exempel på ”avskyvärda individer som den här administrationen avlägsnar varje dag för att skydda USA”.
Huvudbudskapet runt deportationerna är att de som utvisas tillhör de farligaste av de farliga och är grovt kriminella men har även visat sig vara papperslösa familjer eller sådana som har tillfälliga arbetstillstånd. Trump har nu aktiverat en krigslag från 1798, Alien Enemies Act, för att kunna utvisa stora grupper gängmedlemmar utan en rättegång.
När det visar sig bli fel påstås det ändå finnas gängkopplingar och att de får det som de förtjänar, prövningar av deras fall vägras att göra och det blandas med vittnesmål från anhöriga till de som mördats och våldtagits av gängkriminella.
Det går inte att följa det här kontot utan att tappa andan. Det här måste belysas för att det förflyttar saker i rasande snabb takt.
När den officiella kommunikationen är så här brutal, cynisk, kaxig och gör fullständigt absurda eller skämtsamma inlägg bygger det på den memebaserade internetkulturen som var en del av Bannons strategi från början. Men att se det spelas upp i vardagen av det högsta ämbetet i USA, via offentliga kanaler för att systematiskt kringgå rättssäkerheten och fullständigt bortse från hur det bryter mot mänskliga rättigheter är dystopiskt.
Deportationerna av människor, trots att det inte ens är enbart dömda kriminella utan rätt att vara i USA, har blivit innehåll och underhållning i sociala medier.
En gråtande kvinna fängslas av ICE och blir ett meme på Vita husets konto, i tråden publiceras också den faktiska bilden från hennes arrestering.
Den libanesiska läkaren Rasha Alawieh hade visum men deporterades efter att ha varit på en besök i hemlandet. Homeland Security uppger att hon deltagit på en begravning av en välkänd terrorist och utvisas därför. Vita Huset delar inlägget vidare med orden ”Bye-bye Rasha” och på Instagram illustreras samma budskap av en glatt vinkande Donald Trump från McDonalds, en bild från hans studiebesök under valkampanjen.
På Alla hjärtans dag publicerade Vita huset ett meme med Trump och den så kallade gräns-tsaren Tom Homan. Deras huvuden svävar på en rosa bakgrund tillsammans med texten ”Rosor är röda, violer är blå, kommer du hit illegalt så deporterar vi dig”.
Fångar, kedjor och en 24/7 propagandafabrik
Att låta ministrar och tjänstemän via sina konton visa upp hur de arbetar tillhör också strategin. En som älskar den delen av sitt nya jobb är Kristi Noem som inrikesminister för rikets säkerhet (Secretary of Homeland Security). Hom genomförde nyligen en pressbriefing under sitt besök i El Salvador vid det ökända CECO-fängelset. Via sina sociala medier lät hon då filma sig framför en stor grupp av halvnakna fångar i syfte att förmedla sitt budskap om stenhård kontroll och att alla gängkriminella ska rensas ut. En propagandafilm som visar hur CECO-fängelset är ett av redskapen för Trump-administrationen.
Till och med försök att appellera till ASMR-trenden har gjorts. Men här byts ett sensuellt viskande ut mot ljuden av rasslande kedjor och handklovar som knäpps på och stegen av fängslade människor vars fötter är ihopkedjade när de kliver på på ett flygplan för utvisning.
Trump-administrationens kommunikationstaktik runt deportationerna har väckt starka reaktioner bland amerikanska väljare och människorättsgrupper.
En färsk opinionsundersökning av människorättsorganisationen ACLU, American Civil Liberties Union, visar att en majoritet av amerikanska väljare motsätter sig Trumps strategi att tvinga den lokala polisen att genomföra federala deportationer. 57 procent anser att det gör deras samhällen mindre säkra. 64 procent vill hellre se investeringar i skolor, bostäder och missbruksvård före massutvisningarna. Även i konservativa delstater växer motståndet mot att splittra familjer i vad många uppfattar mer som symbolpolitik eller propaganda än något som kommer skapa verklig trygghet.
Jurister å sin sida pekar på hur massdeportationerna som sker utan en rättsprocess bryter mot konstitutionen och menar att Trumps hårda linje raserar rättsstatens fundament. Ett uppmärksammat exempel gäller tre små amerikanskfödda barn – i åldrarna 2, 4 och 7 år – som uppges ha deporterats tillsammans med sina mammor som var papperslösa ut ur landet. Vita huset förnekar att barnen deporterats i teknisk mening och hävdar att de “åkte med” sina mammor.
En federal domare i Louisiana har krävt en särskild utfrågning för att ta reda på hur en tvåårig flicka som är amerikansk medborgare överhuvudtaget kunnat hamnat på ett flyg till Honduras. Domaren ansåg att det var olagligt och strider mot grundlagen att deportera en amerikansk medborgare och fallet ska upp i domstol i maj. Utfallet kan bli prejudicerande för hur långt presidentens befogenheter sträcker sig.
Domstolar ger motstånd och Vita husets trotsar
Ytterligare fler domare har reagerat mot Vita husets trots mot domstolsbeslut och bland annat initierat utredningar om huruvida tjänstemän medvetet struntat rättens order.
I slutet av april beslutade en enig federal överklagandedomstol att tillrättavisa Trumpadministrationen för att ha vägrat återföra Kilmar Abrego Garcia, som de menade felaktigt deporterats till ett salvadoranskt fängelse. Domaren J. Harvie Wilkinson är en konservativ Reagan-utnämnd jurist som anser att regeringens agerande är “chockerande” och varnade för att rättsstaten hotas om den verkställande makten får deportera människor utan rättslig prövning. I domen sägs att det här “borde vara chockerande – inte bara för domare, utan för varje amerikan med en intuitiv känsla för frihet.
Trumps gensvar har bestått av att trotsigt försvara samtliga deportationer och vägra en rättslig prövning för någon av dem. Vad gäller Abrego Garcia har man vid sidan av att nyligen publicerat dokument från Homeland Security som uppges styrka anklagelserna mot honom inte nöjt sig med det. Vita huset har också skapat en memebild för att raljera med reaktioner från allmänhet och media som menat att han är en ”familjefar från Maryland”.
När de första 100 dagarna vid makten skulle firas valde Vita huset att göra en utställning genom att ställa ut 100 av de arresteringsbilder av deporterade människor som tidigare spridits i digitala kanaler.
I sociala medier förklarar Vita huset utställningen och dess offentliga förödmjukelser: ”We will hunt you down. You will face justice. You will be deported — and you will never set foot on American soil again. Oh, and your mugshot may just end up on a yard sign at the White House.”
Vad händer med oss som ser på?
Hur påverkar detta vanliga människor amerikaner och hur ser motståndet ut? Det finns ett växande motstånd och koordinering av demonstrationer, hjälp för hur man kan kontakta lokala politiker och en mängd forum för alla de som avskedats från federala myndigheter.*
Själv får jag kaninpuls av Vita husets kommunikation. Det väcker saker i mig med mina rötter i Österrike och Norge, med föräldrar som var barn under andra världskriget. Min 92-åriga far skickar mig sms med den förtvivlan han känner för att uppleva det här igen.
Inspirationskällan för Trump-administrationen är uppenbar.
Nazismens effektiva propaganda.
Nu optimerad med högoktanigt digitalt bränsle. Nationalism som inskränker pressfriheten, raserandet av rättsstaten, tystandet av alla öppna kunskapsarenor och med metoder som får människor att bli rädda och se på varandra som djur.
Och vi, vi avfärdar allt med en axelryckning och menar ”äsch det är bara Trump som är Trump”.
Uppdatering 20 januari 2026: Ett år med Trump – så rimliggörs det orimliga
Brit Stakston är medgrundare av reportagesajten Blankspot. För Blankspot bevakar hon frågor om internet, medier och demokrati.
Toppbild: Från Vita husets konto
