Idé & Analys om Kaviardiplomati
UD ökar anslaget till diktaturkopplat forskningsinstitut
Trots kända kopplingar till diktaturen Azerbajdzjan, har svenska utrikesdepartementet (UD) fortsatt samarbetet med forskningsinstitutet ISDP. I två nya beslut under året utökade UD finansieringen för ISDP med totalt 1,2 miljoner kronor för sitt rådgivande analysarbete i Sydkaukasien. Det kan ha fått UD att ändra synen på sanktioner mot Azerbajdzjan.
Av Rasmus Canbäck 13 december, 2023
Läs även Blankspots tidigare granskningar av ISDP från maj 2022 här och här.
Blankspot skrev våren 2021 om det svenska forskningsinstitutet Institute for Security & Development Policys (ISDP) kopplingar till den azerbajdzjanska diktaturen. Samtidigt som det mottog uppemot tio miljoner kronor i årligt verksamhetsstöd fick det också finansiering från en ökänd azerbajdzjansk lobbyorganisation (TEAS) fram till 2017, och därefter från ett byggbolag som är ett dotterbolag till presidentfamiljens bolag Pasha Holding. Det var inte förrän Blankspots granskningar 2022 som finansieringen från byggbolaget upphörde.
En fråga vi ställde då var varför ett svenskt forskningsinstitut, med finansiering från svenska utrikesdepartementet (UD) också tog emot pengar från en azerbajdzjansk lobbyorganisation och sedermera ett diktaturägt byggbolag? Kunde ISDP betraktas som oberoende från den azerbajdzjanska staten och fanns det risker att diktaturen genom ISDP påverkade svensk utrikespolitik?
Granskningarna väckte kritik mot UD från riksdagsledamöter från bland annat Liberalerna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Både Björn Söder (SD) och Håkan Svenneling (V) ställde frågor till utrikesminister Ann Linde. Det ska dock understrykas att det var under Carl Bildts tid som utrikesminister som ISDP inledde samarbetet med UD.
Sedan dess har visserligen finansieringen av ISDP från Azerbajdzjan upphört. Men ISDP:s band till landet har ökat trots att Azerbajdzjan de senaste åren utvecklats i en alltmer auktoritär riktning. I en färsk rapport från amerikanska människorättsorganisationen Freedom House så får Azerbajdzjan bottenpoäng och anses vara ett av världens mest auktoritära länder.
Efter den senaste granskningen av ISDP är det mycket som har hänt. Under nästan tio månader blockerade Azerbajdzjan den humanitära korridoren till Nagorno-Karabach och i september 2023 beslutade Azerbajdzjan att angripa regionen. Det slutade med att över 100 000 armenier, av rädsla för den azerbajdzjanska armén, flydde till Armenien.
Fördrivningen föranledde den Internationella domstolen i Haag att fatta beslut mot Azerbajdzjan vid tre tillfällen det senaste året. Azerbajdzjan har uppdragits att upphöra blockaden av Nagorno-Karabach vid två tillfällen och efter septemberoffensiven att armenierna ska ges rätt att återvända.
EU-parlamentet kallar det azerbajdzjanska agerandet för en etnisk rensning och begärde i oktober att EU-kommissionen omvärderar sin syn på Azerbajdzjan. Under hösten har EU-kommissionen bjudit in de 27 medlemsstaterna för dialog för att göra precis det.
I underlag som Blankspot har tagit del av framgår att UD beslutat, trots ISDP:s bevisade kopplingar till Azerbajdzjan, att utöka forskningsinstitutets anslag.
Under våren utökades det först med 200 000 kronor för en ”tillfällig förstärkning av analyskapacitet inriktad på Europas närområde”. Den 10 november fattades beslut om att tillföra ytterligare 1 000 000 kronor i resurser till ISDP. I motiveringen står det:
”Sedan dess [våren] har händelseutvecklingen i Kaukasus, som är ett av ISDP:s stora verksamhetsområden, intensifierats och efter diskussioner med ISDP föreslås att ytterligare 1 000 000 kr tillförs befintligt verksamhetsstöd”.
Vi har nekats ta del av handlingarna som berör dialogen med ISDP som föranledde beslutet att öka anslaget.
”Oberoende i förhållande till finansiärer”
I en kommentar till Blankspot skriver UD:s pressjour att officiella relationer med diktaturer i vissa delar av världen kan vara en förutsättning för att bedriva verksamhet.
”UD samarbetar med ett antal tankesmedjor och institut. Dessa samarbeten är viktiga för fördjupad kunskap om olika länder och regioner liksom deras perspektiv på den säkerhetspolitiska utvecklingen.
De tankesmedjor och institut som UD stödjer behöver även kunna bedriva verksamhet om och i stater som inte är demokratier. I vissa delar av världen kan relationer med officiella företrädare vara nödvändigt för att kunna genomföra meningsfull verksamhet.
ISDP är en Stockholmsbaserad forsknings- och tankesmedja. Kaukasus, inklusive Azerbajdzjan utgör ett av organisationens geografiska fokusområden där tonvikt är på analys av politisk utveckling, regional säkerhet och konflikter liksom relationer med EU, USA och Ryssland.
På ISDP:s hemsida framgår vilka som utöver Sverige finansierar institutets verksamhet och projekt. Det analytiska oberoendet i förhållande till finansiärerna understryks. Azerbajdzjans utrikesministerium finns inte längre med på listan över finansiärer.
UD ser löpande över finansieringen till olika samarbetsorganisationer. Inför UD:s beslut om stöd till görs en bedömning av hur väl organisationens verksamhet överensstämmer med utrikespolitiska prioriteringar, organisationens förutsättningar att uppnå sina målsättningar liksom möjliga risker. Även etiska frågeställningar ingår i bedömningen. I samband med att samarbeten avslutas eller förnyas följs måluppfyllelsen och riskanalysen upp.”
I en genomgång av ISDP:s finansiärer genom åren återfinns från Centralasien och Kaukasien, förutom de redan nämnda, Kazakstan, Uzbekistan och ett dotterbolag till ryska Gazprom.
Vi uppmärksammar UD på dessa kopplingar och får ett upprepat svar enligt ovan.
Organisatoriska kopplingar till Azerbajdzjan
Även om ISDP inte längre tar emot pengar från Azerbajdzjan är de organisatoriska banden fortsatt stadiga och har, till och med, ökat.
Kopplingen finns framför allt genom ISDP:s dotterinstitut Central Asia-Caucasus Initiative & Silk Road Studies Program (CACI & SRSP). De är även kopplade till den konservativa amerikanska tankesmedjan American Foreign Policy Council (AFPC).
ISDP:s rektor Svante Cornell är verksamhetschef (direktör) för CACI & SRSP, medan AFPC:s representant Frederick Starr är ordförande för det gemensamma institutet.
Frederick Starr har liksom Svante Cornell flera kopplingar till Azerbajdzjan. Bland annat sitter båda i redaktionsrådet för den azerbajdzjanska akademiska tidningen Caucausus International Journal som drivs av den statliga tankesmedjan Air Center. Ordföranden för Air Center, Farhad Shafijev, är även ordförande för Caucasus International Journal. Air Centers mål, som beskrivs på hemsidan, är att ”belysa Azerbajdzjans utrikespolitik inför det internationella samfundet”.
Bland Air Centers samarbetspartners finns ryska och belarusiska statliga tankesmedjor.
Vid en tidigare granskning har Svante Cornell sagt att arbetet i redaktionsrådet är obetalt. Vidare har han hänvisat till en text från 2019 som han skrivit för tankesmedjan Frivärld om hur man ska bedriva utrikespolitik gentemot diktaturer. I den resonerar han om hur en demokrati ska hantera dilemman kring att bedriva utrikespolitik i icke-demokratier. Kortfattat är en av teserna att demokratiska länder inte behöver distansera sig från auktoritära regimer om de har liberala inslag (läs texten för det fullständiga resonemanget). Azerbajdzjan och Kazakstan är exempel på sådana, enligt Cornell.
Förutom Svante Cornell och Frederick Starr är även den amerikanska energiexperten Brenda Shaffer en återkommande figur hos CACI & SRSP. Hon har i en av många artiklar om hennes kopplingar till Azerbajdzjan pekats ut av journalistnätverket OCCRP för att ha nära finansiella och organisatoriska band till landet. Bland annat har hon arbetat som rådgivare för det statliga oljebolaget Socar.
CACI & SRSP har publicerat flera av hennes artiklar och hon är en frekvent gäst i deras mediekanaler. Hennes senaste publicering hos CACI & SRSP från oktober i år, med titeln ”A New Spring for Caspian Transit and Trade”, är Svante Cornell medskribent till. I den 17 sidor långa rapporten förespråkar de ökad handel och investeringar i infrastrukturprojekt i Azerbajdzjan, Kazakstan och Uzbekistan.
Brenda Shaffer ingår också i redaktionen för Caucasus International Journal.
Men den kanske tydligaste organisatoriska kopplingen till Azerbajdzjan hos ISDP har Frederick Starr, ordförande för CACI & SRSP.
Sedan ett par år tillbaka sitter han i styrelsen för det statliga azerbajdzjanska ADA-universitetet som grundades för att ha en specialistutbildning för diplomater. Dess rektor Hafiz Pashayev är farbror till vice presidenten Mehriban Alijeva. Alijeva är president Ilham Alijevs hustru. Mehriban Alijeva sitter liksom Frederick Starr i styrelsen för ADA tillsammans med bland andra Azerbajdzjans utrikesminister Jeyhun Bayramov.
Enligt en granskning av den numera politiska fången Gubad Ibadoglu får ADA-universitetet motsvarande 35,3 % av den azerbajdzjanska statsbudgeten för universitet. Det gör universitetet till det största i landet, åtminstone sett till finansiering.
Ett annat namn som sticker ut i styrelsen är René van der Linden som var tidigare ordförande för Europarådets parlamentariska församling 2005 till 2008. Det var åren då Azerbajdzjan började sina aktiviteter i Europarådet och som ett par år senare ledde till några av de största korruptionsskandalerna i europeisk politik någonsin. Det är alltså samma lobbyorganisation (TEAS) som ISDP tog emot pengar från som var en av drivkrafterna bakom skandalen.
2017 anordnade för övrigt Sveriges nuvarande utrikesminister Tobias Billström ett seminarium i Europarådet om den azerbajdzjanska kaviardiplomatin med utgångspunkt i ovanstående skandal. Det anordnades i samverkan med den moderatstyrda Jarl Hjalmarsonstiftelsen.
Hursomhelst så har Van der Linden utretts av den nederländska underrättelsetjänsten för sina kopplingar till Ryssland. Han förnekar anklagelserna.
ADA-universitetet, tillsammans med Air Center, arrangerade dessutom den konferens i Azerbajdzjan som var upprinnelsen till Blankspots tidigare granskningar av ISDP. I dagarna, den 4 till 7 december 2023, anordnades ytterligare en konferens av ADA och Air Center där Brenda Shaffer återigen var gäst.
Konferenserna hölls i den omtvistade regionen Nagorno-Karabach. Den som reser in från den azerbajdzjanska sidan kan endast göra det under bevakning och på inbjudan av azerbajdzjanska staten.
För 2022 rapporterade azerbajdzjanska utrikesministeriet att över 200 journalister åkt på anordnade pressresor till Nagorno-Karabach, vilka var antingen helt eller delvis bekostade av staten. Likaså är de internationella forskare som åker på konferenser dit noggrant utvalda. En kritisk forskare, liksom journalist, får med andra ord inte frågan om deltagande från Azerbajdzjan.
Svante Cornell, Brenda Shaffer och Frederick Starr har alla tre deltagit vid en eller flera av konferenserna.
Vi kontaktade ISDP med frågor om hur de ser på det nytillkomna anslaget, hur den senaste tidens händelseutveckling påverkat deras analys samt vilken rådgivning de givit under hösten. Vi har också ställt frågor om hur de ser på eventuella intressekonflikter med att Frederick Starr sitter i ADA-universitetets styrelse. De har fått åtta dagar på sig att besvara frågorna.
Genom sin pressansvariga Anna Jermuth svarar de:
”ISDP förespråkar som organisation ingen linje i någon fråga, utan låter enskilda analytiker och forskare fritt komma fram till sina egna slutsatser. En viktig del av ISDP:s mandat är att arbeta i och bidra till ökad förståelse för icke-demokratiska stater. I detta skiljer sig inte Azerbajdzjan från andra länder vi arbetar med. Som framgår av ISDP:s publicerade aktiviteter under 2023 kan tilläggas att Azerbajdzjan inte i dagsläget är ett land som utgör huvudsaklig fokus för ISDP:s analytiska verksamhet. ”
Vidare hänvisar de till texten för Frivärld som är nämnd ovan i artikeln.
Men frågan är varför UD ökar finansieringen för ISDP idag?
Blankspot har också sökt Frederick Starr och Brenda Shaffer för kommentarer.
Västvärlden omvärderar synen på Azerbajdzjan
Med beslutet från november utökar UD finansieringen till ISDP:s arbete i Kaukasus med ytterligare en miljon kronor (totalt 1,2 miljoner). Det sker under en tid då EU är i fas med att omorientera sin syn på Azerbajdzjan. Grundanslaget från UD för ISDP för 2023 är 5 miljoner kronor. Det innebär en proportionerlig ökning på nästan 25 %.
Efter Azerbajdzjans så kallade ”antiterroroperation” mot Nagorno-Karabach i september har reaktionerna från omvärlden varit tydliga. EU-parlamentet fastslog, med god majoritet, en skyndsamt framtagen resolution som fördömde Azerbajdzjan för vad de kallar en ”etnisk rensning”. Det amerikanska utrikesdepartementet följde med skarpa fördömanden, vilket även EU-kommissionen och Europarådet gjorde.
Frankrike har under hösten börjat exportera militärutrustning till Armenien och USA beslutade att pausa sitt militära samarbete med Azerbajdzjan. EU har beslutat att förstärka sin civila observationsstyrka i Armenien, vilken bevakar gränsen mot Azerbajdzjan.
Handlingskraften från västvärlden har fått Azerbajdzjan att gå i verbal och diplomatisk konflikt med både Frankrike och USA. Bland annat har Azerbajdzjan fängslat flera journalister vars oberoende tidning mottog finansiering från amerikanska USAID och den amerikanska biståndsmyndigheten är i färd med att kastas ut ur landet.
EU-kommissionen har som följd av Azerbajdzjans ageranden bjudit in de 27 medlemsstaterna för dialog om hur positionen gentemot Kaukasien kan omvärderas. Medan ett utökat samarbete med Armenien har förordats brett av så gott som samtliga medlemsstater så har hanteringen av Azerbajdzjan visat sig mer komplicerad.
Sedan den ryska invasionen av Ukraina 2022 har EU fördubblat sin gasimport från Azerbajdzjan. Trots att det är icke-transparent hur mycket av den azerbajdzjanska gasen som i själva verket är rysk, så har beslutet kvarstått. EU:s energisamarbete står i kontrast till hur Azerbajdzjan dels nästan tredubblat andelen politiska fångar sedan 2021 (från 99 till cirka 260), dels ställt in flera möten inom ramarna för EU:s och USA:s försök till medling kring Nagorno-Karabach.
Liksom EU-parlamentet anser att det är tid att utreda sanktioner mot Azerbajdzjan, så har viktiga röster från flera medlemsstater sagt att frågan bör ses över. Frågan om möjligheten till sanktioner mot Azerbajdzjan har med andra ord tvingats att lyftas till EU:s agenda för diskussion, även om EU-kommissionen länge har varit emot det.
Frågorna under hösten har varit om, när och vad sanktioner innebär?
UD tvekar om sanktioner, trots bred politisk vilja
När den svenska regeringen skulle förbereda sig för toppmöten i EU i oktober saknades dock någon skrivning om att Sverige anser att sanktioner mot Azerbajdzjan i nuläget är aktuella.
Vid två EU-nämndmöten i riksdagen den 20 oktober respektive 10 november diskuterades frågan.
Från protokollet från EU-nämnden den 20 oktober, inför ministerrådsmötet i EU den 23-25 oktober, framläggs UD:s ståndpunkt genom Tobias Billströms statssekreterare Jan Knutsson. Han nämner visserligen “att inga åtgärder kan uteslutas”, men specificerar inte att det rör sig om sanktioner.
Det möttes av kritik från nästan samtliga riksdagspartier som genom sina representanter önskade att sanktioner skulle lyftas till agendan i mer eller mindre utsträckning. Efter en jämkningsprocess landade slutligen EU-nämndens ståndpunkt i kompromissen att sanktioner är en åtgärd som inte kan uteslutas.
Enligt de underlag som Blankspot begärt ut till ministerrådsmötet i oktober sammanfattas Sveriges ståndpunkt kort:
”Sverige kan efterfråga, alternativt stödja andras förslag om, ytterligare skrivningar om EU:s stöd till Armenien, och tydligare om Azerbajdzjans ansvar”.
Underlagen som ståndpunkten bygger på är, förutom Riksdagens protokoll, så gott som helt sekretessbelagda i frågor som berör Azerbajdzjan. Det är därför omöjligt att avgöra hur UD tagit fram sin slutsats.
Vid mötet i oktober hann inte frågan om Nagorno-Karabach tas upp till följd av att andra geopolitiska konflikter (Ukraina och Gaza) tog all tid i anspråk. Nagorno-Karabach bordlades därmed till nästa ministerrådsmöte den 13-14 november.
I protokollet från debatten i EU-nämnden den 10 november uttrycker utrikesminister Tobias Billström att Sveriges åsikt densamma som inför den 23 oktober. Han vidareutvecklar dock att Sverige står bakom att EU-kommissionen ska förmedla till Azerbajdzjan att unionen är beredd att vidta åtgärder, vilka kan inkludera sanktioner.
I och med den huvudsakliga debatten redan förts vid föregående möte den 20 november så var den kortare denna gång. Trots det så lyftes återigen kritik mot den svenska linjen från Centerpartiet och Socialdemokraterna som önskade att Sverige aktivt verkar för sanktioner, vilket fördes till protokollet. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som tidigare drivit frågan om att Sverige ska verka för sanktioner lät meddela att de var nöjda med rådande skrivning.
Med andra ord föll ett skarpt förslag om sanktioner när majoritetsviljan ställde sig bakom den tidigare kompromissen som blivit Sveriges linje i frågan.
I slutrepliken från Billström den 10 november exemplifierade han att sanktioner kan bli aktuella om det människorättsliga läget förvärras i Nagorno-Karabach eller om armeniernas rätt till att återvända “förvägras”.
“Det ena är att det naturligtvis är svårt att säga med exakthet vilken utveckling som skulle kunna leda till sanktioner. Det får i sådana situationer bli en diskussion inom EU. Men några exempel på allvarliga händelser är naturligtvis brott mot Armeniens territoriella integritet, brott mot mänskliga rättigheter i Nagorno-Karabach och en förvägrad rätt för armenier att återvända till Nagorno-Karabach”.
När vi ställer frågan om Sveriges syn på sanktioner till UD:s pressjour bekräftar de att den är i linje med EU-kommissionens.
”I enlighet med EU:s utrikesrepresentant Josep Borrells uttalande från utrikesministermötet den 13 november bör EU tydligt signalera till Azerbajdzjan att unionen är redo att vidta lämpliga åtgärder om Armeniens territoriella integritet kränks. Om situationen förvärras bör ingen åtgärd uteslutas, inklusive sanktioner.”
Men det finns också en krock i hur Sveriges EU-parlamentariker ser på sanktioner och hur svenska regeringen förhållit sig till frågan. När EU-parlamentet röstade för att uppmana EU-kommissionen att införa sanktioner ställde sig samtliga svenska parlamentsledamöter, inklusive från regeringspartierna, bakom resolutionen (förutom Peter Lundgren som är politisk vilde*).
Den liberala EU-parlamentarikern Karin Karlsbro tog ett steg längre när hon i oktober tillsammans med Liberalernas utrikespolitiska talesperson Joar Forssell skrev en debattartikel. I den krävde de att EU ska införa “långtgående ekonomiska sanktioner” mot Azerbajdzjan (vilket Joar Forssell till viss del också lyfte vid EU-nämnden den 20 oktober).
Partiernas vilja, åtminstone offentligt, att införa sanktioner mot Azerbajdzjan ter sig därför skarpare än resultatet av förhandlingarna. Det går att resonera att regeringens ståndpunkt bromsade den parlamentariska viljan till att driva frågan om sanktioner mot Azerbajdzjan. Medan vissa partier, som Liberalerna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, inledningsvis ställt tydliga krav på sanktioner, så backade de från sin position efter att förhandlingar skett i riksdagen med utgångspunkt ur UD:s position.
Hur mycket ISDP varit inblandade i att orientera utrikesdepartementet i frågan är svårt att säga, i och med underlagen från UD är sekretessbelagda. Det som går att konstatera är att forskningsinstitutet sedan i våras varit tillräckligt involverade för UD att vilja skjuta till finansiering till ISDP för dess rådgivning kring Sydkaukasien i två omgångar.
*Tidigare stod det att Peter Lundgren representerar Sverigedemokraterna. Det stämmer inte. Sedan mars 2022 är han politisk vilde.
Toppbild: Ett kollage med azerbajdzjanska soldater i förgrunden av ISDP:s logotyp.
