Reportage om

Striden mot IS i Afghanistan blir allt mer komplicerad

IS har genom en rad spektakulära attacker i Kabul markerat sin närvaro i Afghanistan. Men ett besök vid fronten i Nangarhar-provinsen visar på svårigheterna att militärt bekämpa en fiende som i nästa stund uppträder som din vän.

Av 10 februari, 2018

Det stilla landskapet – ett stenigt fält framför grovhuggna berg, längs horisonten snötäckta bergsmassiv – gör det svårt att föreställa sig att hårda strider har utkämpats här, och fortfarande rasar längre upp i bergen. 

Endast de många små forten på vägen mot dalen, dekorerade med afghanska flaggor, avslöjar att Achin-distriktet i Nangarhar-provinsen i östra Afghanistan är det viktigaste slagfältet i kriget mellan den själv-deklarerade Islamska staten och de afghanska regerings- och milisstyrkorna som understöds av amerikansk militär.

Sedan början av 2016 har den afghanska regeringen vid fler än ett tillfälle påstått att IS är besegrade (i Afghanistan benämns gruppen med den nedsättande arabiska akronymen Daesh) i Achin och andra delar av södra Nangarhar; eller hävdat att gruppen är “på flykt”.

Men hittills har extremisterna alltid kommit tillbaka. Det svårnavigerade bergslandskapet passar den gerilla-liknande gruppen som hand i handsken. Här kan IS-krigarna lätt röra sig från dal till dal, och enligt uppgifter även över gränsen till Pakistan.

– Det är som en ballong, sade den amerikanske genrealen John W. Nicholson, som är befälhavare över den amerikanska styrkorna och den NATO-ledda koalitionen i Afghanistan, i november förra året.

– Vi pressar dem i ett område, men de förflyttar sig snabbt till ett nytt.

Ett kort besök i Achin i mitten av januari visar att afghanska och amerikanska styrkor återigen lyckats trycka tillbaka IS upp i bergen, betydligt längre upp än grottkomplexet vid ingången till Momand-dalen, som sägs ha utgjort extremisternas högborg innan USA jämnade det med marken genom att släppa en av världshistoriens största bomber i april förra året.

När jag kom dit var platsen tyst, badande i det starka solljuset.

Endast de svedda träden, nedbrända på platsen för bombnedslaget (bomben som släpptes, GBU-43/B MOAB, exploderar ovanför marken) och lite bråte förrådde vad som hänt där. 

Det är svårt att avgöra hur mycket högre upp i bergen IS har drivits, eftersom en väggspärr bemannad av den afghanska militären och milisen, sattes upp här strax efter bombnedslaget.

Shadal Bazaar har kontrollerats av (IS) Daesh men är sedan ett par månader under regeringens kontroll igen.

Den afghanska soldaten vid vägspärren hade ingen exakt information om den nuvarande situationen i dalen.

– Längre in är det bara afghanska kommandosoldater, amerikanska specialstyrkor och IS-krigare, sa han.

Varken han eller hans kollegor får veta vad som försiggår. Under mina få minuter på platsen låg dalen stilla under den snötäckta bergskedjan som höjer sig i horisonten och det fanns inga tecken på att platsen skulle vara ett slagfält.

Men trots det var det inte förvånande att en begäran om tillstånd att gå längre in i dalen nekades. 

Hur kampen mot IS i Afghanistan verkligen utvecklas är svårt att avgöra, inte bara här i Achin.

Enligt amerikanska tjänstemän dödades 1 600 IS-krigare i Afghanistan under 2017; och enligt det afghanska försvarsdepartementet var siffran så hög som 1 900.

Men beräkningarna kan ifrågasättas eftersom den amerikanska uppskattningen av IS-krigare i Afghanistan legat konstant kring 1 000 krigare (ibland några hundra fler, ibland några hundra färre) sedan våren 2016. Det verkar därför som att beräkningarna över antalet dödade krigare är felaktiga, snarare än att IS kunnat rekrytera nya medlemmar så snabbt.

I vilket fall, och trots påståenden om motsatsen, har IS  än så länge inte lyckats utvidga sin närvaro i Afghanistan. Medan de amerikanska och afghanska styrkor bekräftar förekomsten av mindre IS-styrkor i Kunar-provinsen, vilken gränsar till Nangarhar (men inte till Achin), och i Jowzjan-provinsen långt upp i norr, är gruppens faktiskt utbredning höljd i dunkel.

Det finns i stort sett inga helt säkra uppgifter över IS närvaro i Kunar att få tag på, endast vaga utsagor som inte är fullt kontrollerbara. Och det faktum att en grupp i Jowzjan använder IS gradbeteckningar behöver inte betyda att det finns en faktisk koppling till terrorgruppen, utan kan istället förklaras som varumärkesbyggande.

För IS ser det ut som att de har en stark närvaro i provinsen och den lokala gruppen åtnjuter respekten som kommer att kopplas ihop med den globala terrororganisationen. Uppgifter om IS närvaro i andra provinser är svåra att bekräfta och kan mycket väl vara baserade på medveten, eller omedveten, felidentifiering eller överdrifter.

Förutom detta har IS allt oftare tagit på sig ansvaret för terrorattacker i huvudstaden Kabul. Men det är svårt att avgöra om det verkligen är gruppen som har legat bakom attentaten. Det finns tecken på IS-celler i den afghanska huvudstaden, men uppgifterna är oklara.

Den afghanska regeringen hävdar att att det är andra grupper (framför allt Haqqani-nätverket, som anses vara en del av Talibanerna) som ligger bakom attackerna, men har ännu inte kunnat bevisa påståendena.

Här i Nangarhar-provinsen i östra Afghanistan släpptes bomben “GBU-43/B” ner, den största konventionella bomben i USA:s arsenal. I dag syns inga spår av strider i området.

Tillbaka i Achin-distriktet är det inte bara den oförlåtande terrängen som försvårar krigsföringen. För de amerikanska styrkorna är det ibland också svårt att skilja vän från fiende. Det har hänt att både påstådda och verkliga allierade har vänt sina vapen mot de amerikanska soldaterna.

Detta har även hänt i andra delar av Afghanistan, men det finns inget annat område med så många aktörer (afghanska regeringsstyrkor, IS, regeringsvänliga miliser och ibland även Talibanerna) som i Achin. Detta komplicerar situationen här mer än i andra delar av landet och incidenter här är ofta mer komplexa än vad som framgår av officiella uttalanden.

Den 11:e januari dödades en soldat från den pro-afghanska statsmilisen i Momand-dalen – det viktigaste slagfältet i kriget mot IS i Afghanistan.

Även en amerikansk soldat och en tolk skadades.

Enligt ett uttalande från de amerikanska styrkorna: “låtsades en grupp upprorsmakare vara lokalmilis (…) och en lokal afghansk militärledare och en amerikansk tjänsteman, tillsammans med en afghansk tolk, lockades till ett läger under premissen av ett säkerhetsmöte (…). När mötet avslutades öppnade flera medlemmar av den upproriska gruppen eld mot den lokala afghanska militärledaren.”

Svaret blev en amerikansk flygbombning som utplånade lägret i en vedergällningsattack.

Minst 10 påstådda upprorsmakare dödades.

Men bomberna dödade inte alla – enligt lokalbefolkningen överlevde ett ögonvittne. Och han bestrider nu den amerikanska versionen av vad som hände.*

Enligt ögonvittnet fanns det inga upprorsmakare i området, och milismedlemmen som dödades var en del av gruppen som hade satt upp en militärpostering i det utrymda lägret.

Enligt honom ska mötet med de amerikanska soldaterna ha varit vänskapligt; de drack te tillsammans, pratade om att förstärka lägret och amerikanerna lovade att reparera eller ersätta en trasig radio.

När mötet tog slut lämnade de amerikanska soldaterna, tolken och en milismedlem i en så kallad ”buggy”, en bil som amerikanska styrkorna använder för att ta sig runt i den svårmanövrerade terrängen.

Ögonvittnet kunde inte säga exakt vad som hände därnäst, men hävdar att någon i fordonet öppnade eld.

Efter en kort eldväxling som dödade milismedlemmen och skadade de andra, erbjöd sig ögonvittnet att hjälpa de skadade. Men de amerikanska soldaterna avböjde erbjudandet och lämnade området.

Kort därefter bombades militärlägret.

Båda versionerna väcker frågor; till exempel, varför skulle upprorsmakarna göra sig besväret att låtsas vara från den afghanska milisen i ett möte med riktiga milismedlemmar som kunde avslöja dem, istället för att skjuta dem direkt?

Och hur kunde flera män som plötsligt ska ha öppnat eld misslyckas med att döda en oförberedd amerikansk soldat och hans tolk? Å andra sidan, om det bara rörde sig om ett oavsiktligt skott eller om det var milismedlemmen som dödades som hade öppnat eld, varför bombade USA lägret efteråt?

Att besvara frågorna har visat sig vara närmast omöjligt.

I bildens vindruta sitter en bild på parlamentsledamoten och milisledaren Haji Zahir Qadir som används av milismedlemmar i Momand-dalen.

Själva platsen är oåtkomlig och i bosättningen Shadal Bazaar, som ligger i närheten av dalen, kunde ingen ge några upplysningar. 

I olika stånd säljs allt från färska grönsaker till mobiltelefoner och den afghanska flaggan vajar återigen under den klarblå himlen. Platsen kontrollerades tidigare av IS men nu har livet återgått till det normala efter att afghanska regeringen återtagit kontrollen över området. 

Ingen ur lokalbefolkning som trängs i basaren kan ge några detaljer om vad som hände i dalen – inte ens den tonårige brodern till milismedlemmen som dödades. 

– Det enda jag vet är att min bror dog efter att ha blivit skjuten i låret, men jag kan inte säga vad som hände, säger han med låg röst.

Om det stämmer så motsäger det den amerikanska militärens beskrivningen av händelsen. Men de har inte velat kommentera påståendet, utan hänvisar till sitt ursprungliga uttalande.

Flera andra bybor bekräftar också att vid tidpunkten för attacken så var inga rebeller närvarande i regionen. Medan det varit fallet under andra perioder.

Redan i februari 2016 så berättade boende i regionen att en del av milisgrupperna, dock inte denna, har nära band till talibanerna och i några fall utgörs av talibaner. Detta är ytterligare ett tecken på att situationen i dalen är långt ifrån svartvit. Tillsammans med tidigare fall där talibanerna felaktigt hävdat att någon från dem infiltrerat och attackerat, kastar det också ett tveksamhetens ljus över den uppgiften.

Enligt Khair Mohammed, som är militärchef i Achin, har det överlevande ögonvittnet blivit rentvådd från alla misstankar av Haji Zahir Qadir, ledamot i det afghanska parlamentet och ledare för milisen i Kabul.

Ögonvittnet har skickats tillbaka till Achin, där han åter är i tjänst vid en miliskontrollerad vägspärr.

Detta innebär alltså att antingen är en påstådd upprorsmakare tillbaka vid en vägspärr kontrollerad av amerikansk-allierad milis, eller att amerikanska styrkor bombade allierade milismedlemmar.

Oavsett hur det ligger till visar händelsen i Momand-dalen hur suddig linjen mellan vänner och fiender kan vara i Achin och att kampen mot Daesh i Nangarhar är långt ifrån över. 

* Ögonvittnet befann sig själv inte i Achin under mitt besök där och kunde trots ansträngningar inte nås. En släkting berättade vad vittnet har sagt till honom.

Av