Analys om ,

Stakston: Digitala lockbeten är destruktiva

Vi går in i midsommarfirandet efter en vecka då Black lives matter-rörelsen i Sverige reducerats till frågan om en digital trollmästares tweets. Hur kan det bli så?

Tidigare under vårvintern fick jag en förfrågan om att skriva en text om drev. Syftet var att ge råd och stöd i hur man som verksam i civilsamhällsorganisationer skulle kunna hantera digitala stormar.

När jag väl skulle formulera mina råd mitt under pandemin insåg jag att vi nu har chansen: Den ursprungliga texten behövdes inte. Jag valde istället att vända på spegeln och visa hur medvetet alla idag arbetar med digitala drev som koncept för att driva sina frågor.

Jag skrev om hur destruktiv drömmen om ett drev är för ett förändringsarbete:

”Detta skrivs i en tid då mycket av det vi trott varit betydelsefullt inte längre är det.  

En djup kris ger dock alltid chansen, efter själva chocken, att göra något åt saker man vill förändra. En omstart på många plan.

Det finns en konkret och befriande del i vardagen som försvunnit när samhället skalats av på detta sätt.

Äntligen är det tystare på nätet.

Äntligen vänder medier blickarna mot annat än de som skriker högst på nätet.

Debattörerna som är mästare på att domptera samhällsdebatten lyckas inte göra sin röst hörd längre. Och influencers tappar sina betalande samarbeten och tystnar.

Och alla får en chans att nyktra till. Hur har dessa personer kunnat få ta allt syre?”

Ni som läser Blankspot regelbundet har sett den här undertexten i det mesta som jag skrivit under pandemin och även i tankar om hur vi ska agera framåt i denna nya normala verklighet med pandemin.

Jag har förhoppningar om att den tid för reflektion som funnits leder till revolution. I det lilla såväl som stora.

Ett ansvar att skala bort allt som hindrar en möjlig utveckling när vi nu fått en unik påminnelse om att använda tiden väl.

Bryta invanda mönster.

Drömmen om ett drev har på ett bekymmersamt sätt blivit standard i opinionsbildning. Varje dag ser ut att börja med att scanna igenom alla flöden för att hitta någon eller något som man kan rasa mot.

Det kan vara en politiker, debattör, opinionsbildare eller någon med en hyfsad följarskara. Det kan vara en före detta komiker, metooade journalister, författare, skådisar, artister och andra som kan punktmarkeras. Och hittar man inte något alls går det ju att klippa och klistra lite och fabricera ett fiktivt påstående som skapar engagemang.  

En ständigt pågående pardans. Varannan aktivisternas.

Texten ”Drömmen om ett drev” återfinns i sin helhet hos tidskriften Kurage. Minns hur brännande och möjlig den kändes när jag skrev. Redaktören My Malmeström Sobelius skrattade åt att det inte alls var den text hon beställt men såg också direkt att det var den text hon behövde till sitt specialnummer om drev.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur långt bort de där möjliga förändringarna redan verkar vara.

Vi går in i midsommarfirandet med en vecka bakom oss då stora delar av mediesverige i traditionella medier som nya medier ägnat stort utrymme åt att diskutera debattören och filosofen Alexander Bards tweets. Det är som om pandemin inte ens funnits. Vi är tillbaka på ruta ett.

Hur kan en uttalad nietzschean som tycker ”humanister är dummare än kristna” plötsligt slå Sverige med häpnad över uttalanden om att det som betyder något är att skärpa till sig och skaffa ett jobb. Visst det hör till saken att den första tweeten på temat också var specifikt riktad mot svarta och taggad #blacklivesmatter men den måste verkligen ses för vad den är. En elitists blick på världens alla problem. Övermänniskans syn på att alla har ett ansvar för att ständigt sträva uppåt med hjälp av egna krafter.

Ett tröttsamt uppmärksamhetssökande men ett lockbete som fungerar sorgligt väl. Vips händer den här pardansen jag nämner ovan. Vilken lycka för alla att Bard skapade just denna munsbit för debatt.

Mest av allt händer två saker. Den svenska Black lives matter-rörelsen reduceras till att handla om en digital trollmästare.

Och trollmästaren blir nöjd och får en av sina huvudpoänger ”bevisade” om att Black life matters-rörelsen är en lynchmobb när han senare blir av med sina uppdrag.

Han har dessutom väckt ilska och energi har tagits från de som agerat. Tid som kan tas från annat arbete. Och lyckoruset över att ha fått honom kickad kommer vara en kort kick.

Verkligen förändring sker inte på twitter. Verklig förändring sker inte av att Bianca Ingrosso rent opportunistiskt nu vågar kliva fram och säger att den där Bard vill hon inte jobba med. Bard har för den som haft ork att följa honom sett att han varit exakt likadan under alla år och dessutom villigt debatterat det.

Det här är en förnedrande dans för alla parter. Det är också ett agerande som kommer med ett pris. Det är destruktivt och ett reaktivt sätt att driva förändringsarbete via digitala köttben. Någon annan styr agendan som på köpet tack vare uppmärksamheten når ut med sina budskap med långt större kraft och räckvidd än om bara blicken vänts mot det verkliga förändringsarbetet.

Som afrosvenskars diskriminering på den svenska arbetsmarknaden eller om hur engagemanget som pågår nu kan fångas upp och leda till strukturella varaktiga förändringar som motverkar rasismen på djupet.

I veckans podd nämner jag och Martin Schibbye hur Black live smatter-rörelsens kraft ger en chans för många runt om i världen att lyfta fram pågående rasism i sitt eget land. Vi skriver till exempel i veckan om Colombias motsvarighet till George Floyd och Martin har en idé om vilka statyer som borde resas nu i sommar istället för de som skulle kunna rivas.

Vi efterlyser också röster och perspektiv från personer som valt att agera de senaste veckorna i Sverige. Alla ni som agerat och plockat upp det momentum som bär förändringsarbetet i USA just nu. ”Enough is enough” vart har det tagit dig och vad vill du åstadkomma? Vi ger dig gärna en röst och plattform hos oss inför den demokratiutställning vi kommer att turnera med runt om i landet framöver.

I en allmän matthet över att inte mer förändrats i det svenska offentliga samtalet är det nog detta det allra bästa vi på Blankspot kan erbjuda. Och vi lovar att fortsätta följa demokratirörelser över hela världen. Och erbjuder dig en plats i vårt redaktionsråd.

Foto: Black Lives Matter-demonstrationen Sergels Torg, Stockholm

Hjälp oss skriva mer om Demokrati!

Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.

Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.

Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.