Nyheter om Östtimor, Demokrati, Malta, Ungern

Snabbguide till valen i Östtimor, Malta och Ungern

Vad står på spel i de tre nästkommande valen i världen. Blankspot guidar vidare bland folkomröstningar och parlamentsval.

Av Linnea Bergqvist 19 mars, 2022

19 mars: Presidentval i Östtimor

Den 19 mars är det presidentval i Östtimor, en republik och Asiens yngsta land som blev självständigt år 2002.

Östtimors parlament består av en kammare med minst 52 och högst 65 ledamöter. Dessa tillsätts i allmänna val vart femte år och ett parti måste få minst fyra procent av rösterna för att få en plats i parlamentet. 

Förutom att stifta lagar har parlamentet i uppgift att godkänna budgeten och kontrollera att den inte överskrids. De undertecknar även internationella avtal och tar ställning till ändringar i författningen som kräver två tredjedelars majoritet för att gå igenom.

Östttimors president är statschef och överbefälhavare. Hen utses i allmänna val för en mandatperiod på fem år och kan väljas om en gång. Om ingen kandidat får en majoritet i valets första omgång hålls en ny mellan de två kandidater som fått flest röster. Även om presidentkandidater formellt deltar i valen som oberoende får de vanligtvis stöd av politiska partier.

Presidenten delar den verkställande makten med regeringen som leds av en premiärminister som är partiledaren från parlamentets största parti eller vald av den största partikoalitionen.

Övriga ministrar utses av presidenten på förslag från premiärministern.  

Trots att presidentens roll främst är symbolisk så har hen makten att kunna avskeda ministrar, upplösa parlamentet, införa undantagstillstånd samt lägga in veto mot lagförslag. 

Sedan år 2017 är det Francisco Guterres som är landets president

Östtimoriansk politik präglas främst av en maktstrid mellan två partier: Självständighetspartiet “Revolutionära fronten för ett självständigt Östtimor” (Fretilin) och partiet “Nationella kongressen för återuppbyggnad av Östtimor” (CNRT).

Fretilin grundades år 1974 och ledde motståndet mot den indonesiska ockupationen som mellan år 1975 till 1999 ledde till att ⅔ av befolkningen dödades. Gerillarörelsen Falintil utgjorde dess militära gren och partiet var ursprungligen ett radikalt vänsterparti men anses idag vara socialdemokratiskt.

CNRT bildades år 2007 som en politisk plattform för den dåvarande presidenten Xanana Gusmão som uttryckt att han ville bli premiärminister i det kommande parlamentsvalet. Han hade dessförinnan varit ledare för Falintil-gerillan fram till år 1999 och anses som en av de främsta politikerna i landet.

Historien visar att Xanana Gusmãos stöd inför presidentvalet är mycket avgörande.  Bland annat fick Guterres, den nuvarande presidenten, Gusmaos informella stöd i det senaste valet. Det här resulterade i att Guterres vann.

Bland landets 17 mindre partier har “Demokratiska partiet” (PD) suttit med i flest koalitionsregeringar, vilket de gör även i den senaste fretilinledda regeringen som dessutom inkluderar “Folkets befrielseparti” (PLP) och “Berikande av den nationella enigheten bland Timors söner” (Khunto). 

Inför det kommande presidentvalet har Fretilin och CNRT uttryckt stöd för varsin kandidat, CNRT står bakom den tidigare presidenten Jose Ramos-Horta. 

Ramos-Horta mottog Nobels fredspris år 1996 för sina ansträngningar att skapa fred och självständighet i Östtimor, efter att han hade anslutit sig till Fretilin under 1970-talet och varit en nyckelperson i självständighetsrörelsen.

Han blev senare premiärminister och slutligen president år 2007. Samtidigt blev Gusmão, som han hade hoppats, vald till premiärminister.

Under år 2008 utsattes de båda männen för ett samordnat mordförsök där Ramos-Horta skadades svårt medan Gusmão undkom oskadd. Två år senare dömdes över 24 personer för mordförsöket men de benådades senare av presidenten. 

I sakta takt ökar säkerheten i landet och de tidigare våldsamheter som har pågått mellan gerillasoldater och säkerhetsstyrkor, men som också inkluderat inflytelserika politiker som försett parterna med vapen och pengar, minskar markant. 

Dock har korruptionen inom den statliga förvaltningen ökat och ett flertal personer, däribland Gusmão, har blivit anklagade för maktmissbruk.

Inför det kommande valet har Fretilin valt att ställa sig bakom den sittande presidenten Francisco “Lu Olo” Guterres. Den nuvarande chefen för försvarsstyrkan, general Lere Anan Timur, vill även han kandidera och söker stöd från Freitlin.

Att det finns två kandidater som söker stöd från Fretilin skapar en stor spänning, främst då splittringen kan leda till att ingen av kandidaterna vinner. 

Ytterligare en komplikation är att Lere måste avgå från sin position som chef för försvarsstyrkan för att kunna kandidera till presidentposten, vilket kräver ett godkännande av både regeringen och presidenten (hans rival) Guterres. 

I nuläget har regeringen godkänt Leres avgång men Guterres har ännu inte gett sitt svar. Att Leres även sagt att han kommer att ställa upp oavsett om Fretilins ledning “gillar det eller inte” återspeglar de spänningar som finns inom partiet. 

Även om landets premiärminister och hans regering har den största makten kan valet av president ha en stor betydelse. Bland annat har Ramos-Horta sagt att om han blir vald ska han upplösa parlamentet och utlysa ett nyval.

Det här påvisar de politiska motsättningar i landet som sträcker sig flera år tillbaka. 

En del tar avstamp i slutet av år 2017 när Fretilins minoritetsregering föll. I sin tur utlyste den nyvalda presidenten Guterres ett tidigt val, som vanns av en koalition vid namn “Alliansen för förändring och utveckling” (AMP) som består av tre partier – CNRT, PLP och Khunto. 

Taur Matan Ruak, som är ledaren för PLP, valdes till ny premiärminister. Komplikationerna började sedan när Guterres vägrade att utse sju CNRT-ministrar, med hänvisning till rättsliga utredningar, vilket resulterade i att regeringen leddes av två mindre partier. 

I sin tur valde CNRT:s ledare Gusmão att avvisa budgeten för sin egen alliansregering i ett försök att tvinga fram ett nyval. Ruak offentliggjorde i samband med detta att AMP-koalitionen inte längre existerade och lämnade i början av år 2020 in sin avskedsansökan, något som inte godtogs av president Guterres.

Gusmão kallade presidentens avvisande av Ruaks uppsägning för ett brott mot landets författning, men Östtimors hovrätt vägrade att granska presidentens beslut.

Senare bildades den nuvarande fyrpartiregering bestående av PLP, Fretilin, Khunto och DP som under Ruak ledning fick hantera pandemin som precis hade slagit till mot landet.

Händelsen var ett betydande konstitutionellt fall och tydliggjorde att presidentmakten i Östtimor var mer betydande än många antagit. Nu kommer varken CNRT eller något annat parti att underskatta det kommande presidentvalet och vilken påverkan utgången kan ha.

Sammanlagt är det 16 kandidater som ställer upp i det kommande valet. Några av dem inkluderar Östtimors representant i FN, Milena Pires, den nuvarande vice premiärminister Berta dos Santos, ordförande för pressrådet Virgilio Guterres, tidigare kommissionär för den nationella valkommissionen Martinho Gusmão och akademikern Antero da Silva.

En stor del av valkampanjen kretsar kring fattigdomen i landet, och hur man ska få bukt med den. I dagsläget uppskattar FN att nästan hälften av befolkningen lever under en extrem fattigdomsgräns på 1,90 dollar om dagen, och hälften av alla barn under 5 år lider av fysiska och psykiska problem till följd av undernäring.

26 mars: Parlamentsval i Malta

Den 26 mars är det parlamentsval på öriket Malta, en republik belägen mitt i medelhavet.

Landet är en parlamentarisk demokrati där presidenten är statschef men i praktiken har denna endast representativa uppgifter. Hen väljs av parlamentet vart femte år och sedan år 2020 krävs det att två tredjedelar av ledamöterna röstar för den kandidat som ska väljas in 

Sedan 2019 är det George Vella som är landets president.

Maltas parlament består av en kammare som heter representanthuset vilket är landets lagstiftande organ. Ledamöterna väljs vart femte år och för närvarande finns där 69 stycken, men antalet kan variera om församlingen beslutar att det behövs. 

Ledaren för det parti som får stöd av en majoritet av parlamentsledamöterna utnämns till premiärminister av presidenten, och hen väljer därefter själv hur många och vilka som ska ingå i den nya regeringen.

Sedan landet blev självständigt år 1964 har två partier dominerat i parlamentet: Nationalistpartiet (PN) och Arbetarpartiet (PL).

PN grundades redan år 1880 ur den nationalism som drog fram över Europa vid den tiden. Sedan 1980-talet har partiet börjat acceptera högre skatter och ökade sociala utgifter och beskrivs idag som konservativt, marknadsliberalt och västvänligt.

Arbetarpartiet bildades år 1921 ur fackföreningsrörelsen och har traditionellt förespråkat ett mer statligt ingripande i ekonomi och samhällsliv. Partiet var tidigare emot att landet skulle bli medlem i EU men har sedan år 2004, när PN drev igenom Maltas inträde i unionen, ändrat sin ståndpunkt i frågan.

De båda partierna har genom åren varit jämnstarka vid nästan alla val och det har därför varit omöjligt för småpartier att ta sig in i parlamentet.

Störst av de mindre partierna är miljöpartiet “Demokratiskt alternativ” (AD), som bildades år 1989. Under år 2020 valde AD att gå samman med “Demokratipartiet” (PD), ett centerparti som grundades år 2016 efter en splittring från PL. 

Alliansen (som förkortas ADPD) bildades till följd av att de sade sig vilja utgöra en motvikt till den polarisering av partipolitiken som de stora partierna hade skapat.

Sedan år 2013 har det varit PL som har innehaft regeringsmakten och i samband med vinsten valdes partiets ledare Joseph Muscat ut till premiärminister. 

Partiet lovade under sin valkampanj att verka för ett mer öppet styre, vilket innebar att viktiga styrelseposter och tjänster skulle tillsättas efter meriter och inte partitillhörighet. 

Senare blev ett antal från oppositionen tilldelade tjänsterna, vilket möttes av ett viss mostånd från både PL och PN. Enligt PL hade många från oppositionen sedan innan blivit tilldelade ett flertal viktiga poster, medan PN hävdade att deras roll som oppostionsparti försvårades genom att de blev tilldelad tjänsterna.

Andra förändringar välkomnades mer såsom införandet av en lag till skydd för “visselblåsare” och upphävandet av en tidsgräns för korruptionsåtal mot politiker. Den nya regeringen införde även etiska regler för parlamentsledamöter och gjorde det lättare för invånare att granska hur statens spenderade sina skatteinkomster.

Men knappt tre år senare, under våren år 2016, skakades det politiska landskapet om i samband med panamaskandalen. 

Då offentliggjordes det att landets energiministern och premiärministerns stabschef hade gömt undan pengar på hemliga konton i olika skatteparadis. Det resulterade i att oppositionen genomförde en misstroendeförklaring mot regeringen som röstades ned. Kort därefter ombildades regeringen och flera ministrar byttes ut. 

Ett år senare aktualiserades skandalen igen när premiärministerns fru Michelle Muscat anklagades för att äga ett offshoreföretag i Panama. 

Muscat hävdade att varken han eller hans fru hade något att dölja men sa att en rättslig undersökning skulle inledas. Parallellt hölls stora antikorruptions-demonstrationer i landets huvudstad Valletta.

Några månader efter skandalen om premiärministern fru blev offentlig meddelade Muscat att nyval skulle hållas den 3 juni. Enligt honom berodde det på att korruptionsskandalen annars riskerade att underminera den ekonomiska utvecklingen. 

I nyvalet behöll Arbetarparitet sitt stöd och vann återigen.

Men lugnet varade inte länge. I oktober, bara några månader efter att Muscat och hans parti hade valts om, mördades en journalist vid namn Daphne Caruana Galizia av en bilbomb. Hon hade varit den som först hade lyft upp misstankarna om premiärministern fru och även om Muscat fördömde mordet medgav han att Galizia hade varit hans ”främsta motståndare”.

Året därpå frigavs både han och hans fru från samtliga korruptionsmisstankar i som framkom i Panamaskandalen. 

Däremot genomfördes ingen utredning av Galizias mord vilket ledde till att skarp kritik riktades mot regeringen. Slutligen, efter att Europarådet antagit en resolution där de krävde att en oberoende undersökning skulle ske inom tre månader, valde regeringen i september år 2019 att genomföra en utredning.

I sin tur greps en man vid namn Yorgen Fenech för att ha beställt mordet men han hävdade att det istället var premiärministerns stabschef Keith Schembri, som var utpekad i Panama-skandalen, var den som beställt mordet.  

Misstron mot regeringen började öka och allt fler demonstrationer hölls mot premiärministern. Det resulterade i att Muscat till slut avgick efter att partiet valt Robert Abela som hans efterträdare. 

Under Abelas styre fortsatte utredningen av mordet på Galizias och resulterade i att andra aktörer, såsom polismän, under förra året utpekades för att ha förhindrat utredningen. Det ledde till att flera reformer genomfördes som bland annat innebar att domaren i Högstadomstolen inte längre skulle tillsättas av regeringen, utan utses av presidenten på förslag av en särskild kommitté bestående av andra domare. 

Reformer infördes också för att stärka ombudsmannens roll och för att komma till rätta med den kritik som hade lyfts mot hur ineffektiva polisutredningar var, och det maktmissbruk som utövades av högt uppsatta individer. 

Samtidigt började covid-19 viruset spridas i världen vilket Malta var relativt förskonat från. Regeringen började tidigt genomföra åtgärder för att begränsa spridningen.

Under sommaren 2021 ställdes landet inför en ny utmaning när organisationen “Financial Action Task Force” (FATF), som bland annat är ansvariga för att ta fram internationella standarder för bekämpning av penningtvätt, grålistade landet.

Organisationen ansåg att landet hade grova brister i sitt regelverk kring penningtvätt och finansiering av terrorism. Beslutet anses historiskt då det var första gången någonsin som ett land inom EU blev placerade på listan. Sedan dess har Malta genomfört stora åtgärder och antas kunna tas bort från listan inom kort enligt FATF.

Parallellt fortgick stora problem inom Nationalistpartiet som under de fem senaste åren har bytt partiledare tre gånger.

De turbulenta åren slutade med att Abela i februari i år valde att be president Vella att upplösa parlamente och att ett nyval planerades hållas den 26 mars. Valkampanjerna drog igång och i dagsläget ser det ut som att PL har störst stöd. 

En av de största frågorna som har lyfts fram i valdebatterna är kriget i Ukraina, och effekterna av det. Bland annat har landet lagt över 200 miljoner i dagsläget för att säkra så priserna på matvaror inte skjuter i höjden.

Partierna har också lyft fram ett flertal egna förslag som de vill genomföra om de får regeringspositionen. Bland annat vill PN bygga ett spårlöst spårvägssystem som skulle nå ut till 48 olika stationer i landet.

Bli prenumerant på Blankspot!

3 april: Parlamentsval i Ungern

Den 3 april är det parlamentsval i Ungern, en parlamentarisk demokrati i Centraleuropas inland.

Landets president väljs vart femte år av parlamentet och är statschef samt överbefälhavare. Rollen är främst ceremoniell men presidenten har trots det makten att skicka tillbaka lagar för ny granskning i parlamentet eller till författningsdomstolen. 

Hen har även ansvaret att föreslå premiärminister, som sedan måste godkännas av en majoritet i parlamentet.

Parlamentet består av en kammare som på ungerska kallas országgyűlés. Parlamentet är landets lagstiftande organ, och sedan år 2014 består det av 199 ledamöter varav 106 tillsätts genom majoritetsval i enmansvalkretsar och resterande 93 utifrån partilistor. 

För att komma in i parlamentet måste ett parti få minst fem procent av rösterna. 

Sedan år 2010 har högerpartiet “Fidesz – Ungerska medborgaralliansen” styrt landet. 

Partiet grundades år 1988 från en vänsterliberal proteströrelse som ville avskaffa kommunismen. Till följd av att det var studenter som tillhörde rörelsen fick partiet namnet “Ungdemokratiska alliansen” och vann ett flertal platser i parlamentet när landet hade sitt första fria val år 1990.

I det nästkommande valet år 1994 hade partiet tappat en stor del av sitt stöd och valde därför att ändra sin ideologi helt genom att närma sig en mer konservativ politik. Ett stort antal medlemmar valde att hoppa av till följd av förändringen och partiet bytte då namn till det nuvarande.

En stot del bakom partiets framgång är Viktor Orbáns förtjänst. Han har varit partiledare sedan år 1998 (förutom under några år i början av 2000-talet) och har blivit känd för sin EU-skepticism, främlingsfientlighet och nationalistiska framtoning. 

Sedan år 2006 ingår Fidesz i en allians med “Kristdemokratiska folkpartiet” (KDNP) vilket har säkrat partiets makt i parlamentet.

Det största partiet inom vänsteroppositionen är “Ungerska socialistpartiet” (MSZP), som uppkom från det gamla kommunistpartiet. Idag har partiet en socialliberal orientering och i valet år 2014 var MSZP det största partiet i en vänsteralliansen Enhet. 

Andra partiet som också tillhörde alliansen var “Demokratiska koalitionen” (DK) som bildades av den tidigare premiärministern Ferenc Gyurcsány år 2011. Partierna valde att ställa upp var för sig i valet år 2018.

Ytterligare ett annat parti som har platser i parlamentet sedan år 2010 är det gröna och liberala partiet “Politik kan vara annorlunda” (LMP). Under 2014 valde en utbrytargrupp från LMP att bilda ett eget parti vid namn “Dialog för Ungern” (Párbeszéd) som bildade en allians med MSZP i valet år 2018.

Trots det är det främsta hotet mot Fidesz inte ett vänsterparti utan istället ett högerpopulistisk parti vid namn “Jobbik – Rörelsen för ett bättre Ungern”. Partiet bildades år 2003 och hade starka antiromska, antisemitiska och homofobiska åsikter och en stor motståndare till ekonomisk globalisering. 

Under år 2007 skapade Jobbik en ”självförsvarsgrupp” kallad Ungerska gardet. Gruppen var klädd i uniformer och emblem som gav associationer till nazismen och väckte stark oro bland judiska och romska grupper i landet. År 2009 förbjöds gruppen formellt men den har fortsatt att vara aktiv genom att ombildas till olika kulturföreningar.

Med åren har Jobbiks profil mjuknat i ett försök att kunna konkurrera med Fidesz, och i det senaste valet blev de det näst största i parlamentet. Partiet finansieras främst av den välkände mediemogulen Lajos Simicska, en tidigare nära vän till Orbán som efter en konflikt valde att bli en politisk konkurrent.

Ytterligare ett parti som har uppkommit under de senaste åren är mittenpartiet “Momentum” som bildades år 2017 av unga aktivister som samlade in namn för att kunna genomföra en folkomröstning för att stoppa Ungerns OS-ansökan.

Folkomröstningen blev aldrig av när regeringen drog tillbaka ansökan och även om partiet inte har en plats i parlamentet kom det på tredje plats i EU-valet i maj år 2019. Momentums ideologi kretsar kring en pro-europeisk och liberal politik.

Sedan Orbán och Fidesz fick makten har ett flertal kritiserade författningsändringar gjorts som har lett till att såväl oppositionen i landet som EU har protesterat över utvecklingen i landet.  

Bland annat genomfördes ett flertal lagändringar under år 2012 och 2014 som resulterade i centralbanken blev mindre oberoende, censuren kring media hårdnade, religionsfrihet minskade och valsystem ändrades så det gynnade större partier. Många varnar för en minskad rättssäkerhet och politiserad statsförvaltning. När författningen trädde i kraft samlades tusentals människor i landet huvudstad Budapest för att demonstrera.

Även författningsdomstolens och riksrevisionens rätt att övervaka den politiska makten har reducerats. Under pandemin stärkte Orbán sin makt ytterligare när han, genom en omröstning i parlamentet, gjorde om pandemi-lagen (som har möjliggjort för regeringen att styra genom dekret) till en hälsokrislag. 

Det innebär att Orbán inte behöver stämma av de krisåtgärder som genomförs med parlamentet och kan därför styra landet enväldigt på obestämd tid, något som har skapat oro både nationellt och internationell.

Partiets tuffa asylpolitik har kritiserats kraftigt och tar sitt avstamp i flyktingkrisen som skedde under år 2015. Till följd av den antog parlamentet lagar som gjorde det svårare för människor att få asyl och gav polis och militär ökade befogenheter. 

Samma år tillät regeringen även byggnationen av ett taggtrådsstängsel längs gränsen till Serbien, Kroatien och senare Slovenien i ett försök att hålla flyktingar utanför landet.

Samtidigt fortsatte relationen mellan Ungern och EU att härskna och EU-kommissionen har drivit igenom ett flertal rättsprocesser mot landet i EU-domstolen. Åtalen gäller bland annat vägran att ta emot kvotflyktingar och transitläger som Ungern inrättade vid serbiska gränsen.

En annan överträdelse gäller en ungersk lag från år 2017 som har lett till att det fristående Centraleuropeiska universitetet (CEU) nu har flyttat till Österrike. CEU startades av den ungerskfödde amerikanske finansmannen George Soros, och har framstått som liberalt och fritänkande i ett land som alltmer präglas av högernationalism.

Samtidigt har oppositionspartier haft svårigheter att enas och kunna utgöra ett verkligt motstånd mot Orbán men i december år 2020 meddelade en rad partier att de nu har bildar en gemensam front i syfte att besegra Fidesz i det kommande parlamentsvalet.

Den nya alliansen inkluderar bland annat liberaler, miljöpartister, socialister och Jobbik. Efter att ha genomfört ett flertal primärval meddelade partierna i slutet av oktober år 2021 att det blir den konservative ekonomen Péter Márki-Zay som kommer att bli deras kandidat till premiärminister.

Under den pågående valkampanjen har kriget i Ukraina varit i fokus, främst till följd av Orbáns historia av goda relationer med Rysslands president Vladimir Putin.

Orbán har blivit kritiserad till följd av att han har försökt att få vissa avtal mellan Ungern och Ryssland, främst gällande energihandel, att inte inkluderas i EU:s sanktioner, något som har fått kritiker att säga att han bryr sig mer om låga priser än människoliv. Hans stöd skulle kunna minska i det kommande valet till följd av den välkända vänskapen mellan dessa båda politiska ledare.

Vill du läsa om val som redan har gått av stapeln? Klicka här.

Toppbild: Östtimors, Maltas och Ungerns flaggor.

Av Linnea Bergqvist