Röster om Nagorno-Karabach
“Om inte omvärlden reagerar kommer vi se ännu ett krig inom ett par år”
Kaukasus-kännaren Rasmus Canbäck har intervjuat flyktingar på sin Facebook-sida ”Österut med Rasmus Canbäck”. Här intervjuas han om tankarna om situationen och planerna på en framtida bok.
Av Martin Schibbye 26 november, 2020
Hej Rasmus Canbäck, du har intervjuat flyktingar som på olika sätt påverkats av kriget i Nagorno-Karabach. Vad är det starkaste intrycket du tar med dig?
– Det är svåra samtal att ta då vissa är väldigt uppgivna medan andra är som förstummade. Mina skildringar är av människor i kris och med stort behov av psykologisk hjälp som inte finns att tillgå. Jag tror att smärtan är viktig att skildra för att dokumentera krigets fulaste sidor, men de jag intervjuar är oftast väldigt tacksamma och har skrivit långa meddelanden efter att de läst dem. Den fråga som alla ställer när vi ska avsluta samtalen är: varför reagerar inte omvärlden?
Under flera år har du följt utvecklingen i regionen om du jämför dina intryck nu med när du gjorde de första resorna. Hur går tankarna?
– Min första resa till Nagorno-Karabach gjorde jag i juni 2016. Det var bara två månader efter att det första kriget sedan 1994 hade brutit ut. Den gången återgick konflikten till status quo, alltså att Nagorno-Karabach behöll sina territorier och att den internationella statusen förblev otydlig. Den förflyttning som har skett sedan dess är att Turkiet visat tydliga militära ambitioner i Syrien, men också ställt sig bakom Azerbajdzjans återtagande av Nagorno-Karabach helhjärtat. Nu har vi en bräcklig fred mellan Armenien och Azerbajdzjan, och min övertygelse är att för civilbefolkningens bästa behöver omvärlden reagera och bistå med lösningar till konflikten.
Det finns inga böcker på svenska om regionen och den är underrapporterad så om man vill försöka förstå den var ska man börja?
– SVT släppte i veckan en kanadensisk dokumentär “Under samma sol” som skildrar konflikten utomordentligt. För svenskspråkiga kännare rekommenderar jag att läsa Anna-Lena Lauréns artiklar på ämnet, och för den som orkar med akademiska böcker på engelska rekommenderar jag klassikern Black Garden av Tomas de Waal. När jag skriver min bok nästa år så finns ju den att läsa! Jag planerar att åka till Armenien för att träffa alla människor jag intervjuat.
Varför är det så viktigt att även skildra flyktingarnas tankar?
– Jag tror att den som drabbats av krig behöver bekräftelse för sin smärta som en del av läkningsprocessen. Det är också viktigt för dem att berättelserna inte faller i glömska och många har sagt att de vill spara berättelserna för att visa sina barn och barnbarn.
De intervjuade är alla etniska armenier, inget från “andra sidan”. Tror du att de berättelserna hade varit annorlunda och är det i så fall något du kommer att fortsätta berätta om?
– Först och främst, jag ser det som två olika berättelser som är svåra att arbeta parallellt med enligt den metod som jag använder som handlar om att bygga förtroende och relationer.
– Jag gjorde valet ganska tidigt att bara intervjua etniska armenier då det är den sidan som drabbades hårdast av höstens krig. Min motivation är inte nödvändigtvis att skildra armenier i Nagorno-Karabach, utan att lyfta vad som händer med människor som drabbas av krig eller som lever i en krigszon. Utifrån min metod om relations- och förtroendebyggande så tror jag att om jag hade intervjuat “den andra sidan” samtidigt så hade berättelserna inte kunnat bli så ärliga som de är nu. Åtminstone hade uppförsbacken varit mycket brantare. Som socialantropolog och människa vill jag inte bara intervjua om smärta, jag vill också förstå och känna den.
– Min ambition är att intervjua azerbajdzjanska internflyktingar från kriget på 1990-talet som återvänder till de territorier och områden av Nagorno-Karabach som återgick i Azerbajdzjansk kontroll efter eldupphöret. Om jag ska vara helt ärlig är media så pass hårt kontrollerad i Azerbajdzjan att jag är osäker på om det går att göra samma sak, men jag ska ge det ett försök till våren. Jag tror att berättelserna kommer handla om hopp, uppgörelse och tillfredsställelse.
Kort, vad tror du om framtiden för regionen?
– Jag tror inte att Azerbajdzjans president Ilham Alijev har några planer alls på att låta Nagorno-Karabach förbli armeniskt. Om inte omvärlden reagerar och agerar kommer vi se ännu ett krig inom ett par år.
**
Rasmus Canbäck arbetar inom det svenska civilsamhället och har en masterexamen i socialantropologi. Han är en ”fantast” av den post-sovjetiska delen av världen och skriver ner intryck från sina resor på Facebook-sidan ”Österut med Rasmus Canbäck”.
Vi på har återpublicerat hans intervjuer med flyktingar för att våra läsare ska få en djupare bild av konflikten och en förståelse för de politiska förflyttningar som har skett.
