Reportage om Afghanistan, Migration

Nya lagen ger inget hopp – i dag utvisas Mahdi från Värnamo till Kabul

Regeringens nya lagförslag innebär att de som kom före den 24 november 2015 ska ha chans att stanna i Sverige. Men Mahdi som kom redan 2014 och hunnit rota sig påverkas inte. Stämningen bland de ensamkommande är fortsatt dyster dagen före hans utvisning.

Av Annika Hamrud 5 december, 2017

Jag har en ung man på tråden. Han talar tydligt på bruten småländska. Men så krackelerar rösten.

– Jag mår dåligare än dåligast.

Det är söndag och ett chartrat plan ska enligt planerna flyga mot Kabul på tisdag. I Facebook-grupper planeras demonstrationer. Men ingen vet varifrån planet ska gå. Demonstrationer ska hållas utanför förvaret i Märsta och på alla järnvägsstationer.

Just nu sitter ett 50-tal afghanska ungdomar på förvaren runt om i landet och väntar på att utvisas.

Mahdi Rasuli sitter på förvaret i Kållered.

– Jag ska förflyttas imorgon, men jag vet inte vart. Jag tror Märsta, men beskeden varierar. Jag längtar hem så fruktansvärt mycket. Hem till Värnamo.

Om han utvisas kommer han inte stanna i Afghanistan utan bege sig därifrån så fort han kan.

Det är i Värnamo han har sin familj.

– Familj är inte alltid blodsband, säger han.

Han vet inte var hans afghanska mamma och syster finns. Han berättar att han har en dödsdom hängande över sig i Afghanistan – för att han har bränt koranen.

Värnamo är beläget vid Lagan, en bit ifrån dess mynning i sjön Vidöstern.

Det var i juli 2014 som då 16-årige Mahdi kom till Värnamo, sju mil rakt söder om Jönköping längs E4:an. Det är så gammal han sa att han var, inte så gammal som migrationsverket senare ansåg att han var. Han skrevs upp i ålder innan de nya åldersbestämningarna infördes.

Han var 15 år när han råkade riva sönder en koran i moskén, och sedan spreds ett rykte om att han hade bränt koranen.

Han fick fly tillsammans med sin mamma och syster, pappan anslöt sig till talibanerna för många år sedan och har inte hörts av sedan dess.

Men det blev ohållbart att fortsätta fly och Mahdi tog hjälp av en smugglare. Han trodde han skulle hamna i Iran eller Turkiet.

Men resan bara fortsatte. Till sist var han i Småland.

I Värnamo fick han bo på Bryggan, ett boende för ensamkommande barn. Där började hans långa och desperata väntan. Men också ett meningsfullt liv där han kom att betyda mycket för många.

Lars-Göran Thur är god man till Mahdi.

Det är måndag när jag möter Lars-Göran Thur. Mahdi har stolt berättat om Lars-Göran, sagt att han är en före detta ishockeyspelare. Lars-Göran säger att han mest varit aktiv i fotbollsföreningen men att sönerna spelat hockey. Han ser ledsen ut. Ögonen är rödsprängda.

Efter att han gick i pension från Posten har han varit godman åt flera ensamkommande killar, de flesta från Afghanistan. Han träffade Mahdi på Bryggan när han var där för att prata med en av sina killar. Mahdi, som hade varit i Sverige ett halvår, erbjöd sig att tolka. Lite senare behövde Mahdi en ny godman och då fick Lars-Göran Thur frågan.

Mahdi kallar Lars-Göran för pappa.

De har kommit varandra väldigt nära, Lars-Göran och Mahdi. I dag är Lars-Göran skakig. Han var i Kållered och hälsade på Mahdi i lördags. Mahdi sa: ”Vi ses snart” när de skildes åt.

Men så blir det nog inte.

Det är många som kommer att sakna Mahdi. Eftersom han kom redan 2014 engagerade han sig i alla de som kom hösten 2015. Trots att han själv inte hade fått svar ännu.

Svaret kom först våren 2016. Och det var ett negativt besked.

Det finns tre boenden för ensamkommande inne i Värnamo.

Theresa Eriksson blir chockad när hon får veta att Mahdi sitter i förvar. Det verkar inte som att ryktet har gått i stan, där man vanligen håller koll på varandra.

Theresa jobbar på Vuxenskolan som har sitt kontor på Storgatan. När vi kliver in genom dörren hälsar alla de kvinnor som är på kurs på oss.

De tillhör en grupp som har uppehållstillstånd men är väldigt långt från arbetsmarknaden. Jag tycker det är ganska trångt i lokalen men Theresa säger att det inte är så många här just nu. Varje dag kommer ungefär 100 personer hit, asylsökande, nyanlända och ensamkommande.

De ensamkommande är flest. Det finns tre boenden för ensamkommande inne i Värnamo.

Theresa Eriksson har titeln ”Regional verksamhetsutvecklare integration och mångfaldsfrågor”. Hon har jobbat med nyanlända och asylsökande i alla tider. Vid sidan av arbetet är hon engagerad i centerpartiet, det parti som har lett kommunen de senaste 40 åren. Partiledaren Annie Lööfs pappa Hans-Göran Johansson är kommunstyrelsens ordförande sedan 2008.

Efter jobbet går det även tid till att hjälpa dem som kommer in och vill ha hjälp med överklaganden och annat. Sådant kan Theresa inte göra på arbetstid. Men det är många som kommer in nu och är desperata efter att de har fått avslag på sina asylansökningar.

– Det är många avslag. Däremot har det inte varit många utvisningar. Istället förstår man att personer försvinner. De avviker, ger sig av, åker någon annan stans. Jag får plötsligt facebookvänner på Irland och i Kanada, säger Theresa Eriksson.

På andra sidan ån Lagan längs Storgatan ligger Flanaden. Där finns den installation som filmregissören Ruben Östlund och filmproducenten Kalle Boman gjorde för två år sedan och det är den ruta som sedan blivit känd i filmen ”The Square”.

I rutan i kullersten råder kärlek, gemenskap, tillit och samförstånd. Folk gifter sig där. Är man i rutan är man jämlik.

Den rutan har de ensamkommande killarna gjort små manifestationer på. Då dekorerar de rutan med ljus, med Kabul och med hjärtan. Första gången var det glest med folk.

Andra gången kom det många.

Det var Mahdi som ordnade den andra manifestationen.

– Han är en fixare. Han bjöd in mig för att få hjälp att få tidningen att komma. Vi tog bilder och skickade in till Värnamo Nyheter, men de tog inte in det, berättar Theresa.



Det var den 5 juni efter de större attackerna då 150 människor dödades. Demonstrationen var också en protest mot utvisningarna.

Jag får veta från flera att Mahdi var ett kitt bland de ensamkommande. Han hade varit här längre och han ville lära de andra om hur man tar sig fram i samhället. Han tyckte ofta att de gnällde istället för att anstränga sig. Han talade dem tillrätta och sa att i Sverige måste man göra rätt för sig om man vill få något. Själv såg han fram emot att jobba och betala skatt.

Betala tillbaka.

Sist han och Theresa pratade skulle de söka pengar för ett projekt om att ta sig fram i det svenska samhället.

Men det blev inget av.

Lars-Göran berättar att Mahdi ordnade en fotbollsturnering. Tio lag med afghanska killar kom från Småland och Skåne. Han hyrde sporthallen och fick priser till vinnarna från företagare.

Mahdi var också med i en teatergrupp och han startade en förening för afghaner.

I två år studerade han på Finnvedens gymnasium. Men när beskedet kom att han blivit åldersuppskriven skulle han flyttas. Han ville inte lämna Värnamo utan valde att bo hos kompisar. Det var hårt att inte få gå i skolan längre. I och med avslaget och uppskrivningen förlorade han både sin gymnasieplats och sin godeman.

Men han blev kvar i staden han älskade. När det inte fungerade att bo hos kompisar fick han bo i församlingshemmet.

– Det är inte bra att han blir utvisad nu, säger Theresa Eriksson. De andra vet ju inte nu varför de ska kämpa när Mahdi inte fick stanna. De ger upp med skolan och säger ”Skit-Sverige”.

Effekten av alla avslag är negativ menar hon. För ett år sedan ville alla plugga, ”jag ska bli polis”, nu menar hon att det svårt att motivera dem att gå på gymnasiet.

– Det är ett sådant slöseri att skicka i väg en sådan kille! Men så tänker jag ofta. Vi har lagt ner så mycket tid och kraft och pengar. Det är ett sådant slöseri. Vi har låtit dem studera svenska här på studieförbundet och de är på c och d-nivå i SFI. Och så ska de skickas iväg. Det känns mycket märkligt, säger Theresa Eriksson.

Plötsligt sägs det att utvisningen med det chartrade planet är framskjutet. Det blir ingen utvisning imorgon tisdag.

Svenska kyrkan är den största församlingen i Värnamo med 13 000 medlemmar av de 22 000 boende.

Det var kyrkoherde Per-Magnus Möller som fixade rummet till Mahdi, ett övernattningsrum i församlingshemmets källare. Det är många i Värnamo som lyfter fram Per-Magnus Möller som den som betytt mest för mottagandet av flyktingar i Värnamo.

Han känner Mahdi väl. Men han förstår också varför han utvisas. Migrationsverket anser att det går att leva som internflykting i Afghanistan. Per-Magnus har en annan uppfattning, men han anser inte att Mahdi har behandlats fel beslutsmässigt.

– Mahdi är en bra kille som kämpar. Han var ett socialt kitt här, som hjälpte många ungdomar. Alla ungdomar här vet vem han är. Han är en god människa. Han är driftig. Han försökte alltid visa att han var värdig att få stanna här. På slutet var han väldigt nere. Nu är han bara uppgiven.

Svenska kyrkan är den största församlingen i Värnamo med 13 000 medlemmar av de 22 000 som bor här.

Men det finns också många andra kyrkor, pingstkyrkan, missionskyrkan, allianskyrkan, liksom katolska och ortodoxa kyrkan.

– Alla är engagerade i flyktingarna. När flyktingarna kom 2015 vände sig kommunen till mig på fredagen och på måndagen hade vi 220 frivilliga. En hel del av dem är fortfarande engagerade. Det kom från alla församlingar, berättar Per-Magnus Möller. Det finns en god civilanda i stan. Man ställer upp. Vi har inte haft några större problem mer än det som händer när människor är tillsammans.

Men nu är stämningen mer dyster.

Per-Magnus säger att han har hört rykten om dem som ger sig av. Han känner däremot inte till några som gömmer sig.

Han blir annars beskylld för det. Sverigedemokraterna i kommunen påstår att han gömmer flyktingar. Men Per-Magnus tror inte på att gömma någon.

– Det är inte ett värdigt liv att leva gömd.

Han är mest upprörd över de långa handlingstiderna. Han har en vän från Iran som har väntat på ett första besked i två år nu. Han förstår inte varför migrationsverket inte ens har krav på sig att meddela när beskedet kommer.

Vi sitter inne på församlingshemmet och pratar med kyrkoherde Per-Magnus Möller när ett samtal från en aktivist som har engagerat sig i Mahdi kommer.

Hon vill att kyrkoherden ska skriva intyg om att Mahdi har konverterat.

Per-Magnus blir tydligt obekväm. De ensamkommande pojkarna träffas varannan veckan här i församlingshemmet och om de vill får de gå och lära sig om kristen tro. Men han är mycket restriktiv med att döpa någon, det ska inte gå fort.

– De vill ofta lämna Islam. De har inte alltid så lätt att förstå att det inte är detsamma som att bli kristen.

Några som kommit hit har däremot varit kristna redan innan de lämnade Afghanistan men inte haft möjlighet till dop.

I förra veckan kom ett förslag från regeringen som handlar om att ge ensamkommande som går i gymnasiet chans att stanna. Förslaget riktar sig till dem som varit här länge, de som kom innan asylpolitiken lades om och blev mer restriktiv.

Men Mahdi kom ännu tidigare. Han kom så tidigt att han nu ska tvångsutvisas. De nya reglerna kom för sent för honom.

Theresa Eriksson och Lars-Göran Thur är inte imponerade av regeringens förslag.

– Det här sista som kom förra veckan det är ju bara skit. Nu kommer de att försöka få iväg så många som möjligt innan de nya reglerna träder i kraft. Jag får inte ihop att det kan bli bättre, säger Lars-Göran Thur.

– Det tändes en strimma hopp, men sedan hoppsan, säger Theresa Eriksson.

Den senaste tiden har det debatterats en del om brottsligheten kan öka om vi låter fler ensamkommande stanna.

Hur är det i Värnamo? Har ni problem med kriminalitet, andra problem, droger, våld?

– Nej, mig veterligen har det aldrig varit någonting. Det finns inga nätverk är som skulle vilja rekrytera dem till något. I Rydaholm finns det bekymmer bland personer med droger men det handlar inte om några inflyttade. Jag träffar 100-tals människor varje dag och jag hör ändå ingenting, säger Theresa Eriksson.

Hon berättar att hon ibland hör lite kritik.

– Jag fick lite gnäll 2015 när det stod 150 män utanför här för att komma in och lära sig svenska. Då fick jag höra ”ska ni öppna moské”?

Lars-Göran berättat att han blev orolig när det brann på Bryggan.

– När det brann blev det snack. Så jag åkte dit och fick höra att en vaktmästare som heter Svensson hade svetsat och det blev en svetsloppa. Jag har inte märkt av någon kriminalitet.

Theresa säger att det inte varit några upplopp utom att några blir osams i matsalen på asylboendet i Herresta utanför Värnamo.

På Bryggan är det mer personal så det är lugnt.

Men visst finns motstånd mot att det kommer så många flyktingar till Värnamo.

– Det finns ju alltid vissa. När man förklarar för dem så får de förståelse för det. Ibland ljuger de om bidrag som de påstår flyktingarna får och då får jag förklara, säger Lars-Göran Thur.

De som hamnat i Värnamo har också haft lätt att komma in i kyrkor, nätverk och föreningar.

–  Och det är ju inga problem med jobb heller. Mahdi har sommarjobbat två år på en pizzeria. Annars får man jobb i något av alla småföretag som finns här.

Hon och Lars-Göran pratar lite om åldersuppskrivningarna.

Therese säger att hon har haft två placerade killar hos sig från de var 14 och i sex år framåt. Och hon har träffat så otroligt många. Hon vet hur unga är. Det är inte utseendet som bestämmer hur gammal man är.

– Tidigare brydde de sig om intyg från lärare och andra som kände ungdomarna, säger Lars-Göran. Nu bryr de sig inte längre om vad någon säger.

Theresa har träffat några som hon tror ljugit om sin ålder. När det varit uppenbart. Men de har varit undantag.

Det är en kylig dag. Frosten ligger kvar på taken hela dagen. Det är lugnt i staden och Lars-Göran kör förbi vackra Apladalen så jag ska hinna se det kända friluftsmuseet, i alla fall på avstånd.

Jag får veta att Mahdi ska sättas på ett reguljärflyg. Några ungdomar ska skickas iväg imorgon, trots att det charterade planet är inställt.

Mahdi är en av dem som ska iväg.

Lars-Göran har fortfarande inte fått tag på honom.

På tisdagsförmiddagen står det demonstranter utanför förvaret i Kållered och ser Mahdi köras iväg med bussen.

Han svarar inte i telefon.

Hur har det gått för de som utvisades för ett år sedan. Det vill vi ta reda på genom att återigen rapportera från landet.  Vill du bidra till en ny reportageserie på plats ange ”Afghanistan” när du swishar till nummer 123 554 35 41 eller valfri summa med kortbetalning.

Av Annika Hamrud