I årets amerikanska valspurt tar inte fejknyheter någon nätjätte med överraskning. Gör beredskapen någon skillnad? Och vad har de traditionella medierna lärt sig? Det frågar sig Brit Stakston i veckans analys.
Av Brit Stakston 22 oktober, 2020
De sociala medieföretagen försöker under den amerikanska valkampanjens sista dagar att desperat tillämpa de förändringar man implementerade efter valet 2016. Förändringar som kom till stånd efter att ha kritiserats för att inte ha gjort tillräckligt för att undvika att deras plattformar används för manipulation och spridandet av desinformation och fejknyheter.
Nu när valspurten är på gång står mycket på spel och alla plattformarnas system för att upptäcka och plocka bort inlägg stresstestas.
Blankspot har noga följt nätföretagens utmaningar genom åren och tittat närmare på deras olika strategier för politisk annonsering och valintegriteten i en digital tidsålder.
Ser man tillbaka på året som gått finns ett mönster där Facebook oftare får kritik för att ha fattat beslut som gynnar Trumpadministrationen och Twitter anklagas oftare agera i favör för demokraterna.
Sedan förra valet har också hela världen drabbats av en pandemi som ledde till ett gemensamt arbetssätt bland nätaktörerna i kampen mot desinformation som också påverkat hur man arbetar under det amerikanska valet.
I varje drabbat land har användare pekats till respektive lands myndigheter samt WHO från de olika sociala medieplattformarna plus att de i sin tur har prioriterat att ta ner eller flagga falsk information om pandemin.
Med hjälp av AI tas inlägg automatiskt bort. Det har lett till att de i större grad numer kan ta bort inlägg utan att någon anställd manuellt behöver se över det borttagna inlägget. Detta har blivit mer effektivt än att användare rapporterar innehåll och har underlättat processen runt vilka inlägg som i slutändan trots allt behöver lämnas över för manuell kontroll.
Mycket av detta arbetssätt har kunnat tillämpats under den amerikanska valrörelsen. Vad gäller ryktet om till exempel valfusk genom poströster har plattformarna kunnat hänvisa till de amerikanska valmyndigheterna för att säkerställa att alla kan delta i valet på lika villkor.
I sin iver att göra rätt här hamnade såväl Twitter som Facebook nyligen i blåsväder när man i olika grad hindrade spridandet av en artikel från New York Post.
Artikeln baserade sig på mejl och annan information från en dator som sägs ha tillhört Joe Bidens son Hunter Biden. En känslig artikel i valets slutskede och med ett källmaterial som var svårt att verifiera då källan var en datareparatör som sägs ha kommit över Hunter Bidens dator. Han passade på att kopiera informationen innan den överlämnades till myndigheter i december 2019. Det kopierade materialet hamnade senare via Steve Bannon hos Rudy Giuliani som är Trumps rådgivare och som i sin tur kontaktade tidningen.
Informationen på datorn påstods bevisa att Hunter Biden initierat ett möte mellan ett ukrainskt gasbolag och Joe Biden under tiden som han var vice president.
En brännhet artikel som alltså återigen kastade ljus på de omdiskuterade händelserna och maktspelet i Ukraina. Detta var ju även kärnfrågan i den riksrättsprocess som demokraterna initierade i januari mot president Trump. Där anklagades Trump av demokraterna för att ha krävt en utredning av Hunter Biden och hans arbete med det ukrainska energibolaget. Republikanerna har länge agerat för att svartmåla familjen Biden inklusive sonen Hunter vilket också återkommande dök upp från Trumps sida i den sista debatten mellan de båda presidentkandidaterna.
Artikelns trovärdighet ifrågasattes genast av journalister från andra medier och hittills har inte autenticiteten i dessa mejl inte heller kunnat bekräftas. Och det är troligen inte det sista som de amerikanska väljarna kommer att höra om mejl från Ukraina under valrörelsen.
Facebook reagerade först av alla nätföretagen: efter ett par timmars spridning via New York Posts egen sida på Facebook och Twitter. Facebook dämpade spridningen av artikeln genom att låta deras algoritmer nedprioritera artikeln för att få tid att faktakontrollera den. Twitter reagerade ytterligare någon timme senare och valde då att blocka möjligheten till delning av artikeln, vilket inkluderade möjligheten att dela länken i direktmeddelanden.
Just detta ångrade Twitters VD Jack Dorsey senare och bad om ursäkt för, inte nödvändigtvis för att man hindrades att dela artikeln, utan för att man inte fick information om varför.
Twitter tog bort artikeln med hänvisning till sina “riktlinjer” och menade att artikeln var dels baserad på “hackat material” och dels innehöll privat information.
För nätbolagen är en av deras största lärdomar från förra valet deras roll i hur det hackade materialet från demokraterna inklusive mejlskandalen runt Hillary Clinton fick spridning.
Den amerikanska underrättelsetjänsten skrev i en rapport två månader efter valet att de hackade mejlen och dess spridning var resultatet av en rysk påverkansaktion vars syfte var att skada Clinton och stödja Trump.
Så när det nu sprids en artikel med läckta mejl slog säkerligen alla deras nya varningssystem i taket.
De agerade snabbt, men artikeln hade redan hunnit spridas.
Det är en av de första gångerna som en artikel publicerad hos en större traditionell medieaktör stoppats på det här sättet. Journalisten Glenn Greenwald menade att om twitters policy tillämpats konsekvent genom åren hade till exempel viktiga och stora avslöjande så som det Snowden gjorde, Panamapappren eller Wikileaks avslöjanden censurerats av Twitter.
New York Post är en av de äldsta tidningarna i USA, en konservativ tabloid med en stor upplaga. Under pandemin har de kritiserats för att ha publicerat konspirationsteorier och i många efteranalyser lyfter man just fram att det inte är en tidning som kan uppfattas som opartisk.
Republikanerna reagerade hårt mot det som man uppfattade som ännu ett exempel på censur riktad mot dem av liberala nätjättar och krävde en utfrågning av Jack Dorsey hos senaten.
Faktum är att dock att det ännu är obekräftat om mejlen är autentiska. Detta är en nyckelfråga här och inte vem publicisten är. De nya riktlinjerna och faktagranskningssystem som alla sociala mediebolagen infört efter valrörelsen 2016 tickade igång när den här artikeln började sprida sig. De gjorde exakt det omvärlden krävt av dem.
Twitter har hela tiden tydligast visat att de inte avser att bli en “lam anka” i årets valrörelse. De sa till exempel nej till politisk annonsering under hela valperioden och flaggade till slut inlägg av Donald Trump.
Men att kritiken växte denna gång beror dels på att vi närmar oss valets slutskede dels att deras kontroll inkluderade traditionella medier och journalisters arbete. De fick därmed inte enbart bemöta kritik från republikaner utan också kritiska yttrandefrihetsförespråkare och etablerade publicister i alla politiska läger.
För mig bevisar denna händelse återigen att vi måste sluta behandla dessa kommersiella annonsföretag som yttrandefrihetens sista försvarare.
Dessa privata bolag är inte internet. Med det sagt kommer gränsen mellan hur de modererar och censurerar fortsätta vara ett snårigt och omdiskuterat arbete.
Det användarna av plattformarna däremot kan kräva är att få en insyn i exakt hur den processen går till så att kan man välja att vara eller inte vara på de olika plattformarna som kurerar innehåll från hela internet.
Här har Twitter till slut blivit mycket tydligare än Facebook. Det är förstås sammankopplat med Facebooks större annonsintäkter och deras vilja att tillfredsställa alla köpare.
Kritiken mot försöket att stoppa en obekräftad artikel i valets slutskede är förvånande i perspektivet av att alla korten ligger på bordet om hur valpåverkan och manipulation av väljare går till.
Och hur allvarliga obekräftade rykten är i valets slutskede.
Man gör demokratin en otjänst om man naivt fortsätter tro att de här plattformarna inte är genomsyrade av manipulation inklusive valpåverkan från andra länder.
Artikeln kan nu, trots ännu obekräftade mejluppgifter, spridas även via Twitter. Detta möjliggjorde de med hänvisning till den stora spridning reportaget redan fått.
För mig manifesterar händelsen fem faktum:
1) Sociala medieföretagen sysslar varje dag med publicistik, de gör ett urval av vad som kan publiceras och inte. Detta gäller oavsett om det görs för innehåll i Myanmar, Vietnam eller Washington.
2) Twitter och Facebook med flera är inte att jämföra med Posten eller den allmänna järnvägen. De sysslar inte med en service för allmänhetens bästa.
3) Traditionella medier ska inte friskrivas från kontroll av de olika plattformarnas policies och faktakollsprocesser. Medielandskapet har förändrats för mycket att ge fjärde statsmakten en friskrivning hos de kommersiella nätbolagen.
4) Deras egna varningssystem gav utslag och de agerade utifrån det arbetssätt de satt upp för sig, helt i enlighet med allt man lärt sig från 2016 och som en stor del i omvärlden efterfrågat. Valintegritet är ett fundament i en demokrati.
5) Fler försök inte färre behövs för att stävja manipulation och spridandet av falsk information. Användare bör välja plattform utifrån hur de gör sitt urval. Här ska användaren ha full insyn i och utifrån det avgöra om man vill vara en del av just det mediets ekosystem. Internets frihet ska försvaras. Inte nätjättarnas.
Med en dryg vecka kvar till valdagen spekuleras det i om vad som kommer att påverka valrörelsen i slutskedet. Temperaturen har skruvats upp och det offentliga samtalet på nätet kommer tyvärr spela en större roll än man skulle önska.
Blankspot skrev i veckan om en ny rapport som visar att endast 10 procent, av de 36 miljoner vuxna amerikanska twittrarna, står för majoriteten av innehållet på twitter. Undersökningen visade också att demokraterna är fler än republikanerna bland dessa topptwittrare.
Överraskande var också att endast 20 procent av amerikanska twittrare följer Donald Trump.
Det som sker på Twitter återspeglar med andra ord inte verkligheten alls, vare sig här eller i USA. Trots att detta får mycket av det som utspelar sig på denna arena allt för stor medieuppmärksamhet.
Mot bakgrund av denna diskrepans mellan aktiva användare och allmänheten återges det som sker i sociala medier alldeles för ofta i medier.
De sociala medierna har åtminstone försökt självreglera sig, vilket man inte kan säga om de traditionella.
Att det som händer i sociala medier konstant förstärks och sprids i traditionella medier ger de mest ogrundade rykten en trovärdighet och stärker legitimiteten för dessa rykten.
Om sociala medieföretagen och användarna lärt sig något i kölvattnet på valrörelser över hela världen verkar tyvärr medierna lika ofta glömma sin viktiga roll.
Medierna ser ut att även under denna amerikanska valrörelse bli nyttiga idioter som själva anammat mer av den stil och retorik som Trump med framgång använt under sina fyra år som landets ledare.
