Reportage om Azerbajdzjan, Pressfrihet
Mordförsöket på videobloggaren riktar misstankarna mot Azerbajdzjan
Blankspot har träffat den azerbajdzjanska bloggaren som får Azerbajdzjans president att anklaga Reportrar utan gränser för partiskhet. Mahammad Mirzali själv har tidigare i år överlevt ett mordförsök, men fortsätter ändå sin nätaktivism.
Av Rasmus Canbäck 7 november, 2021
I en intervju för franska France 24 den 28 september 2021 får Azerbajdzjans president Ilham Alijev frågan om vilken roll Azerbajdzjan har i mordförsöket på bloggaren Mahammad Mirzali.
– Först och främst stoppade vi all form av kommunikation med Reportrar utan gränser för många år sedan. Jag tror ungefär 15 år sedan, på grund av mycket partiska ställningstaganden och mycket orättvist förhållningssätt till Azerbajdzjan. Därför betyder deras rapporter faktiskt ingenting för mig och Azerbajdzjan. Om något händer med en person som lider i ditt land är det upp till ditt lands rättssystem att undersöka det. […] [Anklagelserna mot Azerbajdzjan är] hundra procent felaktiga. Utan några bevis, utan utredning, utan ett tydligt bevis på vem som begick vilket brott, är alla slags anklagelser helt grundlösa och partiska.
Det är den 14 mars 2021 som Mahammad Mirzali på avstånd ser att några män förföljer honom. Han går snabbare, men de kommer närmre och han blir trängd inne i parkeringsgaraget där han befinner sig. Hjärtat rusar och han förstår att han måste agera smart. Han tittar runt omkring sig och ser en övervakningskamera hängande från ett hörn. Samtidigt som han ringer polisen skyndar han sig fram till kameran så att han ska synas ordentligt.
Männen närmar sig honom. Det är sex stycken. De drar fram knivar och anfaller honom. Först ett hugg som Mahammad parerar, och därefter ett till. Han faller ihop på marken och gör allt för att skydda halsen. De ska inte få skära upp den. Fjorton hugg senare hör han förövarna springa därifrån.
– Jag lyckades skydda min hals genom att trycka ihop huvudet och fokusera all min energi på det berättar Mahammad i ett samtal med Blankspot. De misslyckades med mordförsöket på mig. Polisstationen ligger femton minuter från platsen, men det tog dem femtio minuter att komma dit. Jag vet inte varför. Jag förlorade 3 liter blod och svimmade.
I en artikel från Reportrar utan gränser från 24 mars 2021, 10 dagar efter dådet, skriver de att Mahammad tog emot ett sms när han precis kommit ut från sjukhuset.
Det här den sista varningen. Vi kan döda dig utan några problem. Du har sett att vi inte är rädda för någon […]. Om du fortsätter att smäda våra systrar, så kommer vi döda dig med kula i huvudet från en krypskytts gevär.
Sms:et är signerat en Andres Gragmel, vilket verkar vara ett fiktivt namn.
Hur kommer det sig att Ilham Alijev uttalar sig i fransk TV kring bloggaren och Reportrar utan gränser och varför utsattes Mahammad Mirzali för ett mordförsök? Vem är det egentligen som ligger bakom dådet?
För att besvara dessa frågor behöver vi backa bandet. Mahammads vän Kamran Ismayilov översätter samtalet. Även han är bloggare och aktivist.
– Jag började min aktivism 2012 berättar Mahammad i samtalet. Det var innan jag skulle göra militärtjänst och jag och min pappa protesterade mot att den är obligatorisk. Vi blev då stoppade av polisen som kallade oss till polisstationen där vi förhördes. Efter den händelsen startade allt.
Det gick snabbt. Mahammad började gå på demonstrationer och uttrycka sig regeringskritiskt i sociala medier. Han anklagade Alijevfamiljen för korruption och engagerade sig i ungdomsorganisationer.
När det azerbajdzjanska civilsamhället bröts ner under åren 2012-2013 var Mahammad med i demonstrationstågen. Journalister flydde landet för att undvika fängelse eller repressalier, och många aktivister valde att gå under jorden.
För Mahammad, en ledande figur inom en ungdomsorganisation, höll det inte länge.
– Jag var på väg hem från barberaren när polisen plötsligt grep mig. Jag anklagades för att ha förgripit mig på en kvinna… något som givetvis var ett påhittat svepskäl. De ville bara komma åt mig. Jag erbjöds att sluta med all min aktivitet mot att åtalen lades ner. När jag vägrade fick jag mitt första straff. Domaren dömde mig till 22 dagars fängelse.
Han tystnar och fortsätter.
– Det sista domaren sade när polisen förde ut mig ur rättssalen var ”fan ta honom, gör vad ni vill”… Under 22 dagar blev jag slagen varje dag i fängelset.
När Mahammad kom ut ur fängelset valde han att hålla sig borta från aktivismen. Det var viktigt att inte göra för mycket väsen av sig.
– Jag såg på mina vänner som var högljudda att de utsattes för övergrepp. Inte bara dem, utan även deras familjer. Även om jag valde att vara tyst… eller rättare sagt… hade slut på energi… så kokade jag liksom inombords. Det var en blandning mellan depression och ilska. Jag var tvungen att agera.
2015 startade han därför sin uppmärksammade videoblogg. Inom loppet av ett par dagar gick den från 0 till 50 000 följare, och snart därefter ännu mer. Idag har den nästan 300 000. I kanalen kritiserade han regeringen och hängde ut korrupta politiker.
– En dag tog min mamma tag i mig. Hon sade ”du måste lämna landet. Ta bara det viktigaste och stick!”. Så jag packade ihop. Jag kan inte berätta exakt hur min resväg gick men jag fick asyl i Frankrike 2016, och sedan dess bor jag här.
När kriget bröt ut mot Armenien om Nagorno-Karabach 2016 började Mahammad att bredda sin kritik mot regeringen. Nu handlade det inte bara om korruption längre.
– Under kriget med Armenien april 2016 kritiserade jag regeringen för att sprida hat mot armenier i samband med kriget. Det var egentligen första gången jag gick in på ämnet om själva Karabachkonflikten. Det var ytterligare en insats som jag slängde in.
Då varade kriget i fyra dagar och slutade med att Ryssland gick in som medlare. Ett hundratal soldater dog på vardera sidan.
– Det är känsligt det där konstaterar Mahammad. Att kritisera regeringen för att vara auktoritär och korrupt är enklare, men att förespråka fredliga lösningar och prata om Alijevregimens spridning av hat mot armenier är mycket svårare. Om alla kan enas i att regimen inte förespråkar folket inrikes, så har de en mycket mer komplex relation till Karabach. Det är helt enkelt en öm knapp att trycka på.
Familjen var dock kvar i landet. I takt med att videobloggen växte, och fler azerbajdzjaner, ofta i exil, startade egna bloggar ökade också trycket på dem.
Mahammads pappa, som han började sin aktivism tillsammans med 2012, blev tillsammans med Mahammads svåger kallade till polisen.
– De fick veta att om inte jag slutade med min aktiviteter, så skulle de få fängelsestraff. Det var något hittepåfall som vanligt. När jag vägrade fick de båda 3 månader i fängelse. Fasen tänkte jag då. Det var helt uppenbart att de bara ville komma åt mig!
Han fortsätter.
– När de kom ut ur fängelset så tog de ett samtal med min pappa. Enligt honom så erbjöd de honom att resa till Frankrike för att träffa mig och för att övertala mig om att jag skulle radera mina kritiska filmer och sluta min verksamhet. Jag sade givetvis nej. Det fick följden att min svåger åkte in ytterligare 3 månader i fängelse. Direkt efteråt. Allt hänger ihop som du ser.
Familjen kom sedermera till Frankrike där de också bedömdes ha skyddsskäl.
Från 2012 när Mahammad Mirzali inledde sin aktivism fram till idag har Azerbajdzjan fallit i både pressfrihets- och demokratiindex. I pressfrihet från plats 156 till plats 168 av 180 länder, och i demokratiindexet har landet gått från att vara på gränsen till en fullständigt auktoritär stat till att anses vara en fullblodsdiktatur.
Landet styrs av Ilham Alijev som är arvtagare till sin far Hayder Alijev. Vice presidenten är sedan 2017 Ilhams fru Mehriban Alijeva.
I Pegasusläckan hösten 2021 kritiserades familjen av organisationen Organized Crime and Corruption Reporting Project (OCCRP) för att ha kanaliserat över 5 miljarder kronor genom utländska skalbolag i skatteparadis. Samtidigt ska Ilham Alijev ha en årslön på 250 000 dollar. Brittiska BBC konstaterar cyniskt att Alijevfamiljen gjort sig kända för att tömma azerbajdzjanska statskassan på pengar.
Pengarna har använts för att familjemedlemmar kunnat köpa och sälja fastigheter i bland annat London och Dubai.
När det andra Karabachkriget bröt ut 27 september 2020 var Mahammad snabb med att fördöma krig som en lösning till konflikten. Han anklagade Ilham Alijev återigen för att använda konflikten och hatet mot armenier som ett retoriskt knep för att vända folket mot Armenien och spä på tron på att konflikten endast kan lösas genom våldsamma metoder.
Mahammads kritik ledde till att han utsattes för det första mordförsöket. Den 6 oktober avfyrades ett antal skott mot honom. Dessa missade honom, men han förstod att det var ännu en upptrappning av hoten.
– Under flera år har de försökt att komma åt mig genom min familj. Denna gång var det någon som gav sig på mig. Man försökte att skjuta mig.
Han resonerar att det är tydligt att det var azerbajdzjanska staten som låg bakom det.
– Alltid när de utför sådana här dåd mot aktivister eller journalister i exil så verkar det finnas ett förberett TV-inslag som snabbt kommer ut efter att dåden skett för att ge den officiella storyn för folket kan man säga.
Men han tror inte bara att det var hans åsikter kring kriget som föranledde mordförsöket, utan också att han öppet hängt ut ett antal högt uppsatta politikers familjer för korruption. Azerbajdzjanska ambassaden hade redan anmält honom för förtal i Frankrike, och när saken skulle prövas i en förundersökning kontaktades han av franska polisen.
– En avdelning på polismyndigheten kontaktade mig informellt och sade att jag inte skulle lämna in mina boendeuppgifter. De sade att det var ett sätt för den azerbajdzjanska ambassaden att få min adress, och att det fanns ett hot mot mig. Den andra, som formellt hade hand om fallet, sade att det inte skulle vara någon fara.
Kriget fortlöpte och i samband med att förundersökningarna gjordes – den ena om förtalsmålet och den andra om mordförsöket – fortsatte Mirzali sitt bloggande.
I Armenien hyllades han för sitt mod mot azerbajdzjanska staten, medan i Azerbajdzjan omtalades han i allt negativare termer.
Snart efter att kriget slutade den 10 november fick han ett mail med en bifogad fil från en person som han menar kopplas till regimen.
– Det var min syster, Nigar Mirzaliyeva, det gällde denna gång. De hade bifogat en fil på när de filmat henne när hon haft sex med någon. De förklarade för mig… igen… att om jag inte slutar per omgående så publicerar de videon på henne. När jag sade nej, så blev det också så. Hon är inte den enda som råkat ut för det här.
Videon publicerades och systern valde att flytta till Tbilisi i Georgien där hon heller inte känner sig säker och även hon söker om skydd inom Europeiska unionen. Men den saken är inte avgjord än.
Metoden att filma människors sexliv är enligt Mahammad vanligt förekommande. Bland annat riktades likadana hot mot den azerbajdzjanska exiljournalisten och Right Livelihoodsawardsvinnaren Khadija Ismayilova som 2019 vann ett mål mot Azerbajdzjan i Europadomstolen för mänskliga rättigheter för att azerbajdzjanska staten utpressat henne med liknande filmer.
I början av 2021 förstod Mahammad att ännu ett mordförsök kommer ske mot honom och så kom mars månad.
– Jag visste att de inte var nöjda med att man misslyckades med att skjuta mig i oktober. Dessutom fortsatte jag ju min aktivism. Till och med trappade upp den. Fredsfrågan blev allt viktigare i mitt budskap, och det retade regimen otroligt mycket.
När han låg på sjukhuset efter knivhuggen visade det sig också vara den fråga som engagerade människor.
– Det var armenierna som ställde upp för mig säger Mahammad. De samlade in pengar för att bekosta min rehabilitering och visade stödet jag behövde.
Trots att frågan har lyfts av Reportrar utan gränser och att den lyfts i franska nyhetskanaler har hotet mot Mahammad fortsatt.
I juni 2021 sade han i en intervju för Radio Free Europe att han ”kommer dö snart”, vilket föranleddes av att han ställt upp på intervju i armenisk TV.
Han kritiserade bland annat den nya segerparken i Baku som har ett antal vaxfigurer föreställande armeniska soldater. Dessa är gjorda för att vara så fula som möjligt, och har vida kritiserats för att bära starkt armenofobiska förtecken. I oktober togs dockorna bort när internationella domstolen i Haag inledde ett fall om etnisk diskriminering mot armenier i Azerbajdzjan. Enligt azerbajdzjanska medier berodde det på underhåll av figurerna.
Mahammad har sedan dess fortsatt sitt bloggande och kritik mot regimen.
– Nu tar Alijev nya tag. Det har på allvar nått upp till högsta nivå, och man satsar på att, istället för att döda mig och trakassera min familj, försöka ta bort min plattform. Det är lustigt det där. De försöker allt. I slutet på augusti visades ett TV-inslag i Azerbajdzjan där jag kallades för statsfiende. Man ägnade flera minuter åt att prata om mig.
Han hänvisar till ett inslag där man försvarar segerparken i Baku och hänger ut Mahammad för att förvränga fakta om den.
När Ilham Alijev i fransk TV får frågan om Mahammad Mirzali och säger att de anser att Reportrar utan gränser är partiskt anti-azerbajdzjanska och att Azerbajdzjan inte är inblandade i mordförsöken så är det med all denna historik i bakgrunden.
Mahammad själv skrattar cyniskt.
– Såg du honom i klippet? Under hela intervjun tittade han rakt in i kameran, men så snart jag kom på tal flackade han med blicken. Han verkar inte själv tro på det han säger.
Toppbild: Mirzali Mahammad står framför en azerbajdzjansk flagga. Foto från videobloggen.
