Reportage om ,

Lundinmålet inlett: Försvaret satte hårt mot hårt

I dag inleddes rättegången mot oljebolaget Lundin Oil vid Stockholms tingsrätt. Ledningen för bolaget står åtalade för medhjälp till grovt folkrättsbrott i dåvarande Sudan mellan 1999 och 2003. Blankspots Martin Schibbye var på plats.

Det var knäpptyst på tredje våningen inne på Stockholms Tingsrätt. Klockan hade passerat halv tio och ett medieuppbåd stod utanför två trädörrar i väntan på att den misstänkte oljemiljardären Ian Lundin skulle gå in i sal 34. 

Han i sin tur väntade på uppropet i högtalarna om att målet om grovt folkrättsbrott skulle börja. 

Rådhuset stod färdigt 1915 och betecknas som den svenska nationalromantikens huvudverk. Putsade murar. Valv med al frescomålningar. Kassettak.  Riktigt så länge sedan var det inte som bolaget var verksamt i Sudan. Men 1997 är länge sedan. Både advokater och åtalade var tjugo år yngre. 

Minuterna gick. Två skor sågs röra sig under svängdörrarna. Om han erkände sig skyldig skulle det vara över på sju dagar. 

Men det trodde ingen. Enligt planen ska han och advokaterna nu slåss för sig själv och sitt bolags framtid de kommande två och ett halvt åren. 

Mot påståenden om händelser som ska ha ägt rum 750 mil bort för 26 år sedan.

Plötsligt så stod han där. Oklanderligt klädd och vältränad. Men en självklarhet i rösten som om han artigt hälsade gästerna välkomna till en kräftskiva på Nämdö, inledde han vad som kallats ”Tre trial of the century”.

– Vi ser fram emot att försvara oss i domstolen. Vi tror att vi kommer få en rättvis rättegång. Anklagelserna mot oss är fullkomligt falska.

Han har haft det här fallet hängande över sig i 14 år. 

– Anklagelserna är också väldigt vaga, fortsatte han. Sudan har lidit under många år av interna konflikter. Vi har inget att göra med dessa konflikter utan var en kraft för det goda, vi har den högsta etiska standarden, fortsatte han och gick in i rättssalen tillsammans med sina försvarare. 

Salen fylldes snabbt. Åklagarsidan med sex åklagare satt mitt emot Ian Lundin och hans försvarare advokat Torgny Wetterberg. Framför dem satt flera representanter från Orrön Energy. Alexandre Schneiter satt rakt framför rätten med sina försvarare. På sidorna satt familjemedlemmar. 

Längst bak trängde medierna ihop sig. En stol var, utan uttag för att ladda telefoner eller datorerna. Le Mondes stol gapade tom. Ingen av kvällstidningarna toppade med rättegången. På DN:s etta en puff i ena hörnet. Först på sidan sex ett uppslag. 

Men det är förståeligt. Allt är känt och tröskat i decennier: Bildt, oljan blodet. Orkar något bli upprörd över något längre? Utanför rättssalen stod journalisten och författaren Bengt Nilsson med armarna i kors. Hans tredje bok om bolaget har precis kommit ut och rubriken i en artikel i magasinet Fokus häromdagen var ”Rättegång på lösan grund.”

Nilsson reste längs med en av de omtalade ”allvädersvägarna” med bolaget och såg inga övergrepp. Men eftersom han också ska vittna får han inte vara i rättssalen. Eller uttala sig. Det gäller också Carl Bildt som twittrar frustrerat att han har mycket han vill säga. Men först år 2025.

Tre dagar i veckan ska nu rättegången pågå. I dag står yrkanden och gärningsbeskrivningar på schemat sedan inleds sakframställningen och den ska pågå till maj. I december 2024 hörs de åtalade. Två år senare 2026 är det slut.

Om ingen överklagar vill säga.

**

Stöd gärna vår läsarfinansierade journalistik. Vi vet att alla inte har råd att betala för journalistik. Därför är våra reportage och artiklar fria att läsa för alla. Men vi hoppas att några av er som läser detta kan bidra så vi kan fortsätta att rapportera från den historiska rättegången.

**

Åklagarsidan yrkar ansvar för medhjälp till grovt folkrättsbrott och läser upp stämningsansökan som varit känd en tid. I en svensk domstol kan man inte lämna in 80 000 sidor och säga ”läs det här”, allt måste muntligen framföras i rättssalen. Så åklagaren tar det ord för ord. Väg för väg. Offensiv för offensiv. 

Ett ord ”köpts” har ändrats från ”slagits ihop med” vilket orsakar lite oreda. Men efter ett tag kan åklagaren fortsätta. Döms de misstänkta riskerar de mångåriga fängelsestraff. 

Det enda både åklagaren och försvaret är överens om är de misstänktas CV. De har inte bara varit ägare och styrelsemedlemmar utan också representerat och deltagit i den operativa verksamheten på plats.

Men sedan går verklighetsbilderna isär. 

Åklagare Henrik Attorps beskriver hur den sudanesiska regeringen i maj 1999 genom militären och regimallierade milisgrupper genomför offensiva militära operationer i och nära Block 5A. Detta i syfte att ta kontroll över områden för oljeprospektering och därigenom skapa förutsättningar för bolagets verksamhet.

Ian Lundin sitter framåtlutad och lyssnar koncentrerat på åklagaren som läser upp ord som ”urskillningslöst våld.” Om okända gärningsmän ur markstridskrafterna som “förstört skördar och boskap”. Om soldater som ”besköt, brände, slog och utövade våld med eller utan tillhyggen och stickvapen”.

Ordens betydelse är lätta att glömma när de stackatoartat läses upp. Inget i salen luktar krut, bränt kött eller diesel. Det går inte att höra knastret från halmtak som brinner. 

De offensiva militära operationerna är inte olagliga i sig förtydligar åklagaren. 

– Det brottsliga består i vilket sätt som de strider på. Det urskillningslösa dödandet av civila. En stridsmetod som riktades direkt mot civila. I båda fallet står agerandet i strid mot den internationella humanitära rätten, förklarar Henrik Attorp och visar kartor över block 5A med byar, vägar och oljeborrtornen inritade. 

Jag känner igen metodiken. Jag har själv bett flyktingar sätta kryss på kartor och förklara var och när saker ska ha skett. Det är svårt. Ännu svårare att sedan koppla det till ett oljebolags närvaro. Men åklagarsidan har mer än vittnen, de har dokument och avtal från husrannsakan på Lundins huvudkontor i Schweiz. De har de åtalades signaturer på papper som rör vägbyggen, säkerhet och samarbeten med diktaturen.

Enligt åklagaren främjade Ian Lundin och Alexandre Schneiter, “var för sig eller gemensamt och i samförstånd inom ramen för sina respektive roller inom Lundinbolagen, att den sudanesiska militären och regimallierade milisgrupper systematiskt anföll civila”.

Bevisen för detta kommer presenteras senare men i grunden handlar det om möten som Lundin-topparna haft med Sudan-regimen där man ställt krav på militären om att de ska säkra och skapa förutsättningar för bolagets verksamhet i Block 5A, ett område som då inte kontrollerades av militären eller regimallierad milis. 

En sista powerpointbild visar vad åklagaren menar att målet inte handlar om. På den står det att det inte ska avgöras om oljeutvinning är positivt eller negativt för ett land som Sudan. Det ska heller inte handla om vad bolaget gjorde i området när regimen väl fick kontrollen. 

– Det här målet handlar om den sudanesiska regimens brott mot civilbefolkningen och de tilltalades främjande av de brotten. Brott som den sudanesiska regeringen begick för att möjliggöra oljeutvinning.

Sedan blev det lunch. Utanför hade termometern stigit till 22 grader. Frågorna var många. Varför hade åklagaren inte yrkat på fängelse? Det sker sista dagen – om de döms får jag veta av luttrade och mer rättegångsvana journalister.

Varför är det mediala intresset så litet? Eller stämmer det? Någon hade hört att The Guardian var på plats och att BBC hade ringt.

– Det Ian Lundin anklagas för är en mycket allvarlig anklagelse och han förnekar brott med betydande skärpa och högt huvud, inledde advokat Torgny Wetterberg när alla var tillbaka i rättssalen efter lunchen.

Nu var det Ian Lundins försvarares tur att bemöta åklagarens gärningsbeskrivningar. Det första som visas upp är en bild på norra Europa med konturerna av Sudans kartbild utlagd, ovanpå Skandinavien.

Våra skolkartor har lurat oss alla.

Sudan är lika stort som hela Skandinaven. 

– Vi pratar om ett stort land med en stor mängd folkgrupper. Det bedöms finnas 600 olika folkgrupper och de har olika språk och kulturer. 

Nästa bild visar en karta av block 5A över dagens Sverige. Området sträcker sig från Stockholm till Jönköping och är brett som halva riket. 

– Blocket 5A är stort som mellansverige. I detta block skiftar befolkningen. Inom dessa block utfördes arbeten av världsomspännande företag och underleverantörer från Kanada, Frankrike, Malaysia, fortsätter advokat Torgny Wetterberg. 

Han börjar få upp flytet. Kavlar upp skjortan. Till skillnad mot åklagaren talar han friare utan att vara lika bunden vid manus. Han spänner ibland ögonen i nämndemännen och skickar gliringar till medierna. Inte teatraliskt på något sätt, men det märks att han är engagerad och irriterad. 

– Se upp för begrepp som ”oljeområden”, det är oklara begrepp om man ska beskriva en plats. Den platsen kan vara någonstans inom ett område, stort som Sverige, säger han.

Situationen i block 5A beskriver han som svåröverblickbar. Komplex. Blöt. Dessutom glest befolkad. 

–  Block 5A var ett väglöst land med ett väldigt träsk. Under regnperioden översvämmades delarna. Marken kunde inte absorbera regnvattnet som blev stående. 

Han och försvaret har också synpunkter på det åklagaren kallar ”kartor”. 

– Åklagaren har ritat streck och cirklar på satellitbilder och därigenom påstått att det ligger byar på olika platser. Detta är inga kartor. Det är också som i Stockholms skärgård. Öar har samma namn. Ta till exempel namnet Nyaldo, det omnämns omväxlande som ett namn på ett område och en by, fortsätter Torgny Wetterberg. 

Avtalen som åklagaren presenterat som tunga bevis för uppsåt avfärdar försvaret som ”internationellt erkända överenskommelser.” Det fredsavtal som åklagaren menar att rebellgruppen SPLA inte var en del av, menar försvaret att det visst var så att de var en del av.

– Det är bara att läsa!

Försvaret menar också att de milisgrupper som åklagaren påstår samarbetat med regeringen, inte gjort så på något organiserat sätt. Ofta återkommer Torgny Wetterberg till åklagarens egna inlagor till domstolen under hösten 2022 när de ombads att precisera sig.

”Däremot påstås inte att de tilltalade på förhand hade kännedom om tid och plats för var och en av de enskilda attackerna som kom att genomföras som en del av stridsmetoden” citeras åklagaren. 

– Hur ska jag kunna försvara min klient mot dessa påstådda brott när det är så svävande? 

Så vad har då hänt i block 5A? frågar sig försvaret retoriskt.

Åklagaren har sina rapporter. Försvaret har andra. 

– Konflikterna som skedde i blocket var svåra att förstå redan för 25 år sedan. Det gällde för övrigt för många av konflikterna i Sudan. Det finns inget säkert svar på vad som hände på en viss plats. Vi får nöja oss med antaganden och gissningar, fortsätter Torgny Wetterberg.

I åklagarens gärningsbeskrivning beskrevs konflikten som en kamp mellan regeringen och rebellerna i SPLA om oljan. Det är att förenkla, menar försvaret och lyfter istället att konflikterna som fanns handlade om ”andra saker än olja”. 

– Tar man bort den förklaringen så kapsejsar hela åklagarens tankemodell. Dessa andra konflikter innebar att det inte gick att bedriva någon verksamhet 2000, 2001 eller 2002 eftersom konflikter pågick. Endast i cirka tre månader 2001, pågick borrningar. 

Försvaret menar också att det inte räcker att presentera en våldshandling för att det ska röra sig om folkrättsbrott. De milisgrupper som nämns menar man stod inte under ett ordnat befäl och gick inte att kontrollera på ett sätt som gör dem till en stridande part i folkrättslig mening. 

– Strider har aldrig gagnat oljeverksamheten. Tvärtom, menar Torgny Wetterberg. 

Försvaret ifrågasätter också beskrivningen av ”offensiva militära operationer”. Istället tecknar man en bild av ”räder som utförs av olika grupper för att stjäla boskap” och ta kontroll över mindre områden 

– Utredningen ger inget stöd för att konflikten handlade om att ”skapa förutsättningar för oljeutvinning” i block 5A. Åklagaren försökte hitta ett samband mellan våldshandlingar och händelser. Men det gick inte så istället har man ritat cirklar på satellitbilder. 

I åklagarens gärningsbeskrivning återkommer bilden av att armén tillsammans med miliser genomfört offensiva militära operationer, men försvaret nekar till att det skulle ha funnits något samarbete mellan regeringen och dessa grupper. 

– De har inte utfört något gemensam offensiv, dessa grupper var inte ens organiserade på ett sådant sätt att de kunde styras. De var inte en ”organiserad väpnad grupp”. 

Det går heller inte enligt försvaret att förstå varför den sudanesiska militären skulle ha anfallit ”sin egen civilbefolkning” för att skapa förutsättningar för oljeutvinning.

Det förnekar också att civilbefolkningen anfölls systematiskt. 

– Gärningsbeskrivningen innehåller inte en enda beskrivning av ett anfall på civila. Det finns inga konkreta händelser att försvara sig emot eller kunna dömas för. 

Strax före den första rasten förnekar försvaret också att civilbefolkningen i block 5A systematiskt fördrevs från sina hem. 

– Det är en omvänd saga om kejsarens nya kläder. Ju mer vi ber åklagaren precisera sig och komma ut ur sin tankebubbla. Desto starkare blir oviljan. Istället för att visa på enskilda handlingar så började man då prata om systematiska handlingar. Det finns inte ett enda enskilt anfall angivet och ändå ska vi sitta här i två och halvt år! 

Alla har vi hört allt förut. Men det fanns en tid då larmrapporterna var nya. Det var frivilligorganisationer som larmade om att 12 000 personer dött och 160 000 fördrivits från sina hem i slutet av 1990-talet och de första åren på 2000-talet. Den typen av siffror saknas i åklagarens gärningsbeskrivningar. 

Men det finns ett antal rapporter från NGO:s med i underlaget och försvaret vill redan på rättegångens första dag skjuta ner dessa. 

– Det finns omständigheter som gör att sanningshalten i dessa NGO-rapporter kan ifrågasättas. Dessa rapporter är framtagna med syftet att väcka debatt och opinion. Eller ge den egna organisationen uppmärksamhet. Källorna är sällan dokumenterade och de olika rapporterna hänvisar till varandra. Det är ofta rena viskleken. 

Försvaret lyfter fram att några av Human Rights Watch rapporter ”myllrar av uppgifter som inte är underbyggda”.

I ett avsnitt påstås att all civilbefolkning skulle ha fördrivits kring ”varje borrplats, väg och utrustning.”

– Vi kommer att visa rapporter, filmer och bilder på hur det uppstår marknader med människor efter vägbyggena.  

I en annan rapport från Christian Aid påstås det “att alla byar bränts längs med vägen och att alla människor fördrivits”.

– När den här rapporten kom kunde bolaget på plats konstatera att detta inte stämde. Det kunde alla som besökte området också konstatera.

Försvaret tar också fram ett antal mail de hittat i den så kallade slasken. Mail från en av de utredande poliserna som poängterar att NGO:erna är flera steg från originalkällan och att åklagarna bör veta ”hur attackerna har bevisats”. 

Istället lyfter man fram vad en grupp EU-ambassadörer som var på plats i block 5A 2001 rapporterade hem till respektive UD.

– De menade att inga bevis kan läggas fram för att Sudans regering använt ”den brända jordens taktik” för att breda väg för oljeindustrin.

Försvaret invänder också emot åklagarens påstående om att Ian Lundin skulle ha haft ett avgörande inflytande över bolagets verksamhet i block 5A under den aktuella perioden och att han skulle ställt krav om att militären skulle säkra området. 

– Det som har diskuterats är möjligheterna till passivt skydd, en vaktstyrka. Ian Lundin förnekar att regeringen accepterat några krav och han förnekar att han skulle haft uppsåt till att genomföra offensiva militära operationer. 

Försvaret avslutar med att lyfta fram vad en nederländsk diplomat sagt om bolaget: ”Vi borde hylla oljebolagen för vad de gör för ursprungsbefolkningen.”

En annan utredande polis skriver till åklagarna, efter att ha varit på plats i dagens Sydsudan: ”Oljebolagens verksamhet gagnade enbart freden. Det finns inte tillstymmelse till bevis för brottslig verksamhet.”

Även det mailet har försvararna hittat i slasken.

– Bolaget byggde skolor och körde ut vattentankar och man konstruerade särskilda vattenreningsanläggningar. Allt detta i block 5A eller i dess absoluta närhet, avslutar Torgny Wetterberg. 

Sist men inte minst berättar försvaret om de kliniker som Lundin finansierat där man kunnat hjälpa lokalbefolkningen med vaccin och vård.

Rättssalen töms snabbt och både åklagare och advokater sprids i den ljumma sensommarkvällen. 

På trappan upp till Rådhuset ligger en tygbit och en blomma.

På det vita tyget står det skrivet: ”Till minne av alla de i Sydsudan som dödades och fördrevs i och med Lundins oljeborrning”.

Ett påstående som Alexander Schneiders och Ian Lundins advokater har ytterligare två och ett halvt år på sig att bemöta. 

Martin Schibbye kommer bevaka rättegången för Blankspots räkning.

Vill du följa rapporteringen i realtid? Välkommen att gå med i Martin Schibbyes Whats-appgrupp.

**

Stöd gärna vår läsarfinansierade journalistik. Vi vet att alla inte har råd att betala för journalistik. Därför är våra reportage och artiklar fria att läsa för alla. Men vi hoppas att några av er som läser detta kan bidra så vi kan fortsätta att rapportera från den historiska rättegången.