Nyheter om Demokrati, Mexico, Qatar, Sport

Kvinnlig FIFA-tjänsteman kan dömas till fängelse och piskrapp

Paola Schietekat arbetade för FIFA-kommittén i Qatar när hon blev attackerad av en vän i sitt hem. Nu åtalas hon för att ha haft en utomäktenskaplig relation.

Av Linnea Bergqvist 1 mars, 2022

Paola Schietekat riskerar att dömas till sju års fängelse och 100 piskrapp efter att ha anmält övergreppet som skedde i sitt eget i Doha sommaren 2021. 

Åklagaren yrkar på att det ska ha skett i konsensus och eftersom parterna inte är gifta innebär har parterna haft sex utanför äktenskap vilket är olagligt i Qatar.

– Han som attackerade mig ljög och sa att vi hade ett förhållande och även om jag hade rättsmedicinska bevis som påvisade misshandel trodde de honom. De tillämpade brottet otukt på oss i ett utomäktenskapligt förhållande, för vilket vi kan få fängelse i upp till till sju år för. Men eftersom jag är muslim kan de även ge mig 100 piskrapp. Det är galet, säger Schietekat till Noticias Telemundo.

Paola Schietekat föddes i Mexiko men har varit bosatt i Qatar sedan nio år tillbaka. Kärleken för fotbollen har hon haft sedan barnsben och har spelat yttermittfältare.

När hon år 2020 fick möjligheten att bli beeteendeekonom för FIFA-kommittén i Qatar var det en dröm som blev sann, men allt förändrades den sjätte juni år 2021 när hon blev attackerad av en vän i sitt hem i Doha. 

På sajten “Julio Astillero” berättar hon att man iDoha ofta lämnar sina dörrar öppna och och förlitar sig på byggnadens säkerhet, vilket hon även gjorde under kvällen när övergreppet skedde. Mannen kunde därför gå rakt in i hennes hem och när hon upptäckte honom gick han till attack.

– Jag låg och sov och när jag hörde ett ljud i köket gick jag för att kolla. Han gjorde ett utfall mot mig, och vi slogs tills han började slå mig riktigt hårt. Jag minns att jag fick blåmärken på min revben, rygg, axel och hela vänster sida av min kropp. Jag var orörlig i cirka 10 minuter, säger hon.

När mannen lämnat lägenheten tog hon bilder av platsen och dokumenterade vad som hade hänt med innan hon flydde från sitt hem till följd av rädslan att han skulle återvända. 

– Jag tillbringade natten på ett hotell, ifall han som attackerade mig skulle komma tillbaka. På morgonen nästa dag införskaffade jag mig läkarintyget och gick till polisen i sällskap med en mexikansk konsul, säger Schietekat.

Väl på polisstationen sköttes förhöret på arabiska, ett språk hon inte kan flytande, och hon blev tillfrågad om vad hon ville göra. På konsulns rekommendation valde hon att anmäla brottet och skrev därefter under ett vittnesmål samt gav detaljerna om mannen som hade attackerat henne. Beslutet att anmäla var enligt henne inte lätt men hon valde att göra det på grund av tidigare erfarenheter av sexuellt våld.

– Jag var 16 år när min första pojkvän låste in mig i sin lägenhet, våldtog mig och hotade att döda mig efter att ha misshandlat mig, säger hon och förklarade hur hon efteråt kände en sådan stor skam att hon inte vågade anmäla.

Slutligen, efter nästan 10 år, vågade hon berätta sin historia för de närmaste i sin omgivning. När attacken i Doha skedde ville hon inte göra om samma misstag.

Efter förhöret återvände hon hem men blev vid nio-tiden på kvällen uppringd och ombads återvända till polisstationen. Hon tog en taxi tillbaka och leddes in i förhörsrummet där hon möttes hon av mannen som hade attackerat henne.

Det andra förhöret pågick i tre timmar och polismännen krävde bland annat att hon skulle göra ett oskuldstest. De bad henne även att lämna in sin mobil, men försäkrade henne att hon inte stod anklagad för något. Polisen sa istället att de bara skulle verifiera att det inte fanns någon romantisk relation mellan henne och gärningsmannen då han hade sagt att de var ett par.

Till följd av att Qatar är ett av världens mest konservativa länder kan utomäktenskapliga relationer leda till fängelsestraff samt andra fysiska straff.

– Från ett ögonblick till ett annat spelade min anmälan inte längre någon roll. Polisen remitterade ärendet till åklagarmyndigheten, det enda stället där jag hade en översättare. Allt kretsade kring det utomäktenskapliga förhållandet medan jag, under min abaya som jag rekommenderades att bära för att se ut som en “kvinna med god moral”, hade lila och nästan svarta blåmärken. Min advokat pratade knappt. Till slut var jag tvungen att lämna över min telefon, olåst, till myndigheterna om jag inte ville hamna i fängelse, säger Schietekat.

Efter förhöret spelade hon in sitt vittnesmål som hon skickade till Human Rights Watch som lovade att publicera det om hon blev arresterad. Kort därpå lämnade hon landet med hjälp av FIFA-kommitténs hjälp.

Samtidigt remitterades hennes ärende till brottmålsdomstolen vars sammanställning av fallet lämnade Schietekat i chock.

– När jag till slut fick akten, som naturligtvis utelämnade alla fel som begåtts av de qatariska myndigheterna, frös jag när jag såg att min angripare friades från anklagelserna om attacken eftersom, trots läkarrapporter, “det inte fanns några kameror som pekade direkt mot dörren till lägenheten, så det fanns inget sätt att verifiera att attacken hade ägt rum”, säger hon.

Samtidigt kvarstod anklagelserna om att hon och gärningsmannen hade haft ett förhållande.

– Lösningen som min advokat och min angripares juridiska ombud gav mig var relativt enkel: gifta dig med honom. För att avsluta fallet som staten Qatar öppnade mot mig behövde jag bara gifta mig med min angripare, säger hon.

Schietekat berättar att den mexikanska konsuln inte hade förklarat vad följderna kunde bli om hon anmälde brottet, och att hon inte heller erbjöds några tolkhjälp under de första timmarna av förhören.

– Det finns inget protokoll för hur man ska skydda våldsoffer med ett genusperspektiv inom den mexikanska utrikestjänsten, säger hon.

Till Noticias Telemundo förklarar Rothna Begum, kvinnorättsforskare för Human Rights Watch, att Schietekats fall ett resultat av en serie av oriktigheter. Dels så förhördes Schietekats utan tillräckliga tillgång till en översättare och hon tvingade även möta mannen som attackera henne bara några timmar efter övergreppet.

– De gjorde inte ens en formell undersökning för att bekräfta fakta i fallet, och hon är en utländsk kvinna som bor i landet som arrangerar fotbolls-VM i år. Det är mycket oroande, säger Rothna Begum. 

Även Thayssa Plum, en talesperson för FIFA, gjorde ett uttalande om situationen till Noticias Telemundo. Hon berättade att organisationen följer ärendet och håller just nu på att sätta sig in i hur processen har gått till. 

– FIFA är medveten om situationen som involverar miss Schietekat och det är av yttersta vikt för FIFA att hon, som en överlevande av övergrepp, får all lämplig vård och hjälp. FIFA noterade det stöd som ges i det avseendet av kommittén för leverans och arv och är i kontakt med sina motsvarigheter i Qatar, säger Plum.

Samtidigt började Schietekats historia få internationell uppmärksamhet, och hon fick inom kort träffa Mexikos utrikesminister Marcelo Ebrard som berättade att hon skulle få tillgång till en juridisk hjälp via utrikesministeriet.

“Vår bästa advokat kommer att ta hand om att försvara henne så att alla hennes rättigheter som mexikansk medborgare respekteras”, twittrade Ebrard efter mötet.

I skrivande stund väntar Schietekat på resultatet av sin nästa utfrågning, som är planerad den 6 mars. 

Till tidningen El Pais säger hon att situationen ser ut som den gör till följd av att det internationella samfundet har ursäktat och försvarat länder som upprätthåller lagar som främjar brott mot mänskliga rättigheter.

– Utan en fast hållning från det internationella samfundets sida kommer drakoniska och till och med absurda lagar att hitta ett litet hål för att fortsätta rättfärdiga sig själva, i skuggan av stora sport- eller kulturevenemang, säger hon.

Hon lyfter också att kvinnliga migrantarbetare från Mexiko är extremt sårbara i en situation likt hennes, men att ambassaden inte har ett tydligt skyddsnät för dem. Deras ursäkt, enligt henne, är att det saknas vittnesmål om övergrepp vilket hon säger inte stämmer.

Istället säger hon att kvinnornas berättelser i stor utsträckning avvisas av personal eller förminskas av institutioner som överger kvnnorna när de behöver skydd och ledsagning som mest. När en kvinna väl vågar anmäla, ibland flera år efter att övergreppet har skett, är det därför inte ovanligt att hon inte blir tagen på allvar.

– Det är en handling av mod [att anmäla], för så länge vi lever i en värld som verkar hata kvinnor kommer fördömandet leda till att du antingen inte blir trodd, ifrågasätts eller att du själv kriminaliseras, säger Schietekat.

Toppbild: Paola Schietekat

Av Linnea Bergqvist