Nyheter om

Kallade verkligen Filippinernas president Obama för "Horunge"

ANALYS: I tisdags kablades nyheten ut om att Filippinernas president hade kallat Barack Obama för ”horunge”. Dagen efter rapporterade all världens medier om att han bett om ursäkt och i dag skrivs det om den frostiga stämningen mellan de båda statscheferna. Men kallade verkligen Duterte USA:s president för horunge?   Den nyligen valde presidenten har […]

ANALYS:

I tisdags kablades nyheten ut om att Filippinernas president hade kallat Barack Obama för ”horunge”. Dagen efter rapporterade all världens medier om att han bett om ursäkt och i dag skrivs det om den frostiga stämningen mellan de båda statscheferna.

Men kallade verkligen Duterte USA:s president för horunge?

 

Den nyligen valde presidenten har under presidentvalskampanjen gjort sig känd för kraftuttryck och för att ofta ge otydliga och svårtolkade svar på journalisters frågor.

Men att kalla USA:s president för ”horunge” innan han klev på planet till Laos för att delta på sitt första toppmöte verkade magstarkt – även för att vara Duterte.

Långt innan han landat hade uttalandet blivit en världsnyhet och det planerade bilaterala mötet med USA:s president Barack Obama sköts på framtiden.

I Sverige rapporterade medierna unisont (Expressen, DN, SvD, Aftonbladet) att Duterte kallat Obama för ”horunge” – men om man transkriberar hela presskonferensen ser man att det är långt ifrån solklart.

Allt började med att Reuters korrespondent, Jerome Morales, frågade presidenten om han förberett något svar på de frågor han med all säkerhet skulle få om utomrättsliga avrättningar under toppmötet.

Den Filippinska presidenten har gjort sig känd som något av en ”Dirty Harry” figur. Både som borgmästare och nu som president har han prioriterat ett ”krig mot drogerna”, i vilket många fått sätta livet till.

Svaret på journalistens fråga blev en lång utläggning, fylld av svordomar, med angrepp mot USA, mot kolonialismen, men framförallt mot de närvarande journalisterna som han menade var för underdåniga mot supermakten.

Väl framme i Laos gick presidentens talesperson Ernesto Abella ut med ett pressmeddelande där Duterte visade ”djup ånger”.  Men han förklarade också att de hårda orden var riktade mot ”pressens frågor” och han ”ångrar att det uppfattades som ett personligt påhopp på USA:s president”.

Så vad sades egentligen på den internationella flygplatsen i Davao?

Blankspot har översatt presskonferensen:

”Fråga: Herr President, det har funnits ifrågasättanden kring utomrättsliga avrättningar och som President kommer du nu att möta andra världsledare. Finns det något planerat svar från er?

Duterte: Utomrättsliga avrättningar?

Fråga:: Ja, mänskliga rättigheter?

Duterte: Till vem ska jag svara? Vem är det som ställer frågorna? Kan jag få veta det?

Fråga: Som Obama.

Duterte: Vet du, Filippinerna är inte en vasallstat. Vi har sedan länge upphört att vara en koloni till USA.

Du vet många av kolumnisterna, de ser upp till Obama och till USA som om vi vore amerikanska knähundar. Jag svarar enbart inför folket i republiken Filippinerna.

Jag bryr mig inte om honom. Vem är han? När vi vände blad och gick in i ett nytt århundrade, innan amerikanerna lämnade Filippinerna, under pacificeringskampanjen mot Moro på den här ön. Då fanns det en befolkning på sex miljoner. Hur många av dem dog? Sexhundratusen. Om han kan svara på den frågan och ge en ursäkt, då och endast då kommer jag att svara honom. Jag står inte till svars inför någon.

De där kolumnisterna säger: ”Vänta tills han träffar…” ”Vem är han?”

Jag är president i en suverän nation och vi har sedan länge upphört att vara en koloni. Jag tjänar ingen utländsk herre. Jag tjänar det Filippinska folket. De är min herre. Ingen, ingen annan.

Du måste vara respektfull. Släng inte bara iväg frågor och anklagelser.

Horunge, jag kommer att förbanna dig på forumet. Gör inget sådant mot mig.

Berätta det för alla.

Dessa kolumnister, det är som om de hotar mig. Barn av en… Lämna Filippinerna. Res till Amerika!

Ni skriver… vad ni vill, ni är den här mannens knähundar. Vem är han att konfrontera mig. Det är ett faktum att USA har mycket att svara för när det gäller missgärningar i det här landet.

Till denna dag, har vi inte mottagit någon ursäkt från dem. Det är orsaken till att ön Mindanao fortsätter att koka. Det var under det förra århundradet. Du kan säga att allt tillhör historien, att såren tillhör historien. Men de går från generation till generation.

Går man till botten med detta så har vi ärvt problemen från USA.

Varför? För att de invaderade det här landet och gjorde oss till deras underkuvade folk.

Alla har ett fruktansvärt facit när det gäller utomrättsliga avrättningar. Varför göra en stor sak av brottsbekämpning? Se på hur USA upprätthåller de mänskliga rättigheterna längs gränsen till Mexiko. Hur de behandlar migranterna där.

Ni är för imponerade av Amerika. Ni ska vara stolta över Filippinerna – i jämförelse bleknar landet. Kan han förklara att 600 000 Moros massakrerades på den här ön? Vill ni se bilderna? Fråga honom om dem och offentliggör det. Vi har mycket nedskrivna vittnesmål från denna sorgliga period i vår nations historia.

Ingen, ingen, kan bara … Vem är du? Du utplånade indianerna i Amerika.

Vad hände med rättigheterna hos det folket som dött under historien. Är det bara för att det hände för länge sedan som ingen i dag kan stå till svars?

Ni måste sluta skoja. Sluta lura er själva. De av er som är så imponerande. Vem är Obama att fråga mig det? Jag ska fråga honom: ”Vem är du”. Berätta det för honom.

Gör det nu.

Vi har länge varit en republik. Jag säger och jag har sagt, jag knäböjer inte för någon, förutom landsmannen i byn Quiapo som lever i misär, extrem fattigdom och ilska.

Jag tänker inte stanna vid drogerna – kampanjen för att stoppa drogerna kommer att fortsätta: Många kommer att dö innan den sista langaren lämnar gatorna. Innan den sista drogtillverkaren är dödad.

Vi kommer att fortsätta och jag kommer att fortsätta och jag bryr mig inte ett skit om någon ser mig och har synpunkter på mitt beteende.

Fine, var imponerade ni. Dessa kolumnister bashar mig, Jesus Maria Joseph! De är knähundar. Knähundar som låtsas vara ett samvete.

Vem mer? Jag är inte imponerad av amerika. Om ni vill kan jag hamra in det budskapet framför er. Åk dit ni.”