När nya medieinitiativ lanseras följer ofta stor uppmärksamhet och höga förväntningar. Brit Stakston skriver om hur journalistikens genomslagskraft först visar sig med tiden - när uppmärksamheten har gått över och journalistikens kvarnar fortsatt mala.
Av Brit Stakston 24 augusti, 2025
Mediekritik som gränsar till medieförakt har det senaste decenniet fungerat väl som bränsle för nya mediesatsningar. Vi känner igen det från samtalspoddar i såväl USA som Sverige och även från marknadsföringen när journalister startar egna Substacks. Den upplevda censuren hos etablerade medier, eller självcensuren som journalister känt av hos tidigare arbetsgivare blir ofta bärande delar av berättelsen om vad man vill med sin nya medieprodukt.
Medielandskapet har varit i ständig förändring under Blankspots 10 år och fler röster och en mångfald av berättande behövs. I ljuset av detta är nyheten om att Magda Gad startar en tidning välkommet. Rapporteringen kring detta påminner dock mycket om när Bulletin startade.
Bulletin blev snabbt mer ett mediefenomen där minsta konflikt i ägarledet och den starka mediekritiken fick stort utrymme i medier. För allmänheten utanför medieankdammen måste det varit obegripligt att förstå varför en liten mediestartup som Bulletin, utan historia, behandlades som vore den en hundraårig medieinstitution. De interna konflikterna och avhoppen fick till och med plats i flaggskeppsprogrammet Studio Ett, ett program med ambitionen att ”fördjupa dagens stora händelser i Sverige och världen”.
”Skammen över att ha satsat på fel häst är inte en riksangelägenhet” summerade jag då min analys och tyckte att mer krut borde lagts på deras mod att överhuvudtaget våga testa. Även om det gjordes saker som visade att man inte förstod journalistik fullt ut.
En mediesatsning där medieföraktet är ett värde triggar också mediernas förälskelse i sin egen spegelbild. Men för nya journalistiska medieprodukter kan det vara farligt att studsa sin redaktionella ambition mot mer av det rena medieföraktet än en sund mediekritik eftersom det förstnämnda i grunden flirtar med politiska metoder för att manipulera. I ett myllrande medielandskap där en mängd plattformar utan medieetiska riktlinjer dominerar och torgför allt med att ”här och endast här kommer sanningen fram” drabbar ytterst journalistiken.
Det har under det senaste decenniet lett till den normförskjutning som gör att makten glömmer varför pressen finns. Det var det vi såg i våras när utrikesministern, i TV4, avfärdar en av våra pressetiskt granskade publicering som ”konspirationsteori” och ”desinformation”. Det pekar på något mycket större: en glidning i synen på mediernas roll som finner sitt avstamp i det slentrianmässiga medieföraktet.
Vi behöver helt enkelt mer av förståelse för varför det gedigna journalistiska hantverket behövs för att förstå världen bättre. Exakt därför behöver vi också Gad och dess fokus på utrikesjournalistik. Eller andra aktörer, till och med banker, som vill ta ett samhällsansvar genom att finansiera journalistik.
Det behövs en mediemångfald med journalistikens grundvärden som drivkraft och inte medieföraktet.
Blankspot dyker ofta upp i många analyser av Gads möjligheter till ekonomisk hållbarhet. Det är helt korrekt som såväl Mediepodden och Lägg ut konstaterar att vi aldrig lyckats bli lönsamma.
Men då missar man vad Blankspot de facto gjort – ofta utan resurser.
Vi har i 10 år visat att det går att göra journalistik på andra grunder än ekonomisk vinning. Våra reportage har inte bara dokumenterat skeenden utan också förnyat sättet att berätta. Vi har vunnit många priser för vår journalistik och har nominerats till Stora Journalistpriset som Årets förnyare två gånger. Och vunnit en gång.
Berättelserna har inte bara skapat medvetenhet om de regioner och ämnen vi valt att belysa, utan också drivit förändring och inspirerat till handling. Läsare har ökat sitt engagemang för enskilda frågor och dessutom ofta fått ökad förståelse för journalistikens roll.
Våra läsare uppgav i våras att de ser oss som en oumbärlig pusselbit i deras mediemix och uppskattar oss för våra unika perspektiv och angreppssätt. Det framkom tydligt i den läsarenkät vi gjorde i samband med vårt 10-års jubileum. Att ses som ett viktigt komplement i dagens hårt konkurrensutsatta medievärld ser jag som ett våra största erkännanden.
Det som tagit oss dit vi är idag är dessa tre principer.
Vi ser bortom rubrikerna. Försöker leta efter det oväntade, ofta på platser andra medier inte har som huvudfokus och alltid i dialog med våra läsare. På sajten, i sociala medier men framför allt genom direktdialog. Tidigare i form av fysiska möten på redaktionen, numer genom mejl efter att ett nyhetsbrev gått ut, whatsapp-grupper eller under föreläsningar runt om i landet.
Vi visar hur vi jobbar. Transparensen är en del av vårt uppdrag. Att bjuda in läsare och yrkesverksamma samt ofta ta in deras kunskaper i arbetet framåt.
Vi låser inte in vår journalistik. Berättelserna ska inte gömmas bakom betalväggar. Läsare ska välja att stötta oss för att vi gör journalistik på vårt sätt – inte för att den är inlåst. Vår syn här är att kunskap ska vara fri. Allt vårt material är än idag publicerat under en så kallad Creative Commons licens, vilket betyder att det kan delas fritt så länge källan anges.
Det här sättet att arbeta gör det inte alltid lätt för oss men vi har sett att det varit viktigt testa andra vägar. Det har vi kunnat göra genom att parallellt med arbetet för Blankspot försörja oss genom att föreläsa, skriva böcker, utveckla skolprojekt samt arbeta med frilans- och konsultuppdrag där också journalistiken sätts i fokus.
Långsiktigt hållbart? Kanske inte, men vi finns kvar och gör än idag prisbelönad journalistik. Vi gör journalistik för Blankspot så fort vi får möjlighet.
Och kanske är det just i den här uthålligheten som vårt verkliga bidrag ligger: att visa att det går och att sprida kunskap och förståelse om världen, journalistik, demokrati, yttrandefrihet och en värld i förändring.
Vi vet att vi inspirerat andra journalister, utvecklat skolprojekt där vi fått elever att läsa tiotusentals tecken och gett dem direkta inblickar i hur journalistik skiljer sig från allt annat på internet.
Kanske fungerar vi allra mest som en slags kunskapsbank för demokratiutveckling genom de reportage från världens demokratirörelser och analyser av yttrandefrihet i en digital tid vi ger. Vi har belyst desinformationens effekter för människor runt om i världen och ständigt debatterat mediernas roll i en föränderlig offentlighet. Vi prioriterar samtalet, spridandet av kunskap och hoppas på så sätt kunna bidra till att förtroendet och tilliten till såväl journalistiken som demokratin hålls levande.
Det verkliga värdet av journalistiken syns när mediecirkusen lämnar och hajpintresset klingar av. Det gällde även oss för 10 år sedan efter att vi slagit nordiskt rekord i crowdfunding tack vare en enorm medieuppmärksamhet.
Vi sitter idag på en massa erfarenheter av hur det är att driva ett litet mediehus nära sina läsare. Vi gav inte upp när de stora finansiärerna tappade intresset efter några år, när läsare som intresserat sig för Afghanistan gick vidare till andra frågor eller när Samnytt och Kent Ekeroth drev kampanj mot mig och indirekt Blankspot genom att utmåla oss som korrupta. Något som slog hårt mot en pytteredaktion, tills allt är utrett.
Vår resa visar att det finns andra värden än de strikt ekonomiska även för journalistiken. Det är en långsammare väg, ibland mer mödosam men också uthållig. Vi har arbetat bortom rubrikerna och debatterna, för att bygga förtroende, i klassrum, i möte med civilsamhället, politiker och beslutsfattare. Vi förklarar ständigt hur och varför journalistik är något annat än det innehåll man tar del av i flödet på sociala medier.
Det är också därför vi inte gett upp och anledningen till att vi finns kvar, oavsett hur våra bokslut ser ut. Uppdraget är större än så. Tilliten till journalistiken är en grundbult i att behålla tilliten till demokratin. Det är Blankspots viktigaste bidrag i en alltmer fragmenterad medievärld som nu dessutom kliver in i en ny AI-verklighet.
Kanske kan vi vara ett exempel på att journalistikens värde inte alltid behöver utgå från siffrorna utan i uthålligheten: att bygga förtroende genom det hantverk man gör, sprida kunskap om människor, skeenden och konflikter samt försvara journalistiken i praktiken.
Det kanske är något av det viktigaste vi vill skicka med Gad framåt. Att inte ge upp visionen om vad man vill att journalistiken ska åstadkomma och undvika direkta krav på avkastning. Jag ser med spänning framemot vad de kommer att producera det kommande decenniet.
Brit Stakston är medgrundare av reportagesajten Blankspot. För Blankspot bevakar hon frågor om internet, medier och demokrati.
Av Brit Stakston
Hjälp oss göra mer journalistik!
Vi tror på att i nära dialog med publiken ta fram nyskapande och icke-linjär journalistik. Inget är så effektivt om man vill avslöja maktmissbruk och korruption som att stötta journalistik.
Som prenumerant kan du bidra med din kunskap och bli en del av en rörelse för journalistik – som vaccin mot en antidemokratisk utveckling i världen.
