Analys om Demokrati, Digitalisering, Elon Musk, Medier
Krönika: Medieförakt är ren populism
Mediekritik är en vital del i en demokrati. Medieförakt däremot är delar av en politisk metod för att manipulera som långsiktigt bryter ner journalistiken, skriver Brit Stakston.
Av Brit Stakston 3 september, 2024
Den minst berättade berättelsen idag, i myllret av alla kanaler som står oss till buds, handlar om det faktum att vi trots allt ska samexistera. Det är ytterst vad allt handlar om.
Det är också det, frågan om hur vi ska göra det tillsammans, som helt missas när medieetiska riktlinjer kastas ut och populismen kliver in: ”här och endast här kommer sanningen fram”.
Den mest berättade historien i dag handlar om att alla är arga. I nischade plattformar som riktar sig mot en nischad publik ofta startade av opinionsbildare utan någon som helst medieetisk utgångspunkt. Kanaler som utifrån ett djupt medieförakt förflyttar samtalsledaren, och ofta även den som intervjuas, till att vara de enda som kan förstå ”verklighetens folk”.
De här nya mediesatsningarna spelar ofta på känslor, rädslor, ilska och fördomar. I sitt ständiga smutskastande av andra politiker och media gör de här nya producenterna, i klassisk populistisk anda, sig till enda uttolkare eller beskrivare av verkligheten. Alla andra är köpta, korrumperade och del av en elit. Inklusive de som inte väljer att rösta på dem.
Denna brist på ansvarstagande under den här typen av fria agendalösa samtal med makthavare är ett sätt att manipulera opinionen. Det finns få eller inga resonemang om att representera det gemensamma. Och det är bekymmersamt att så många nya mediesatsningar har just detta medieförakt som bärande drivkraft.
Det innehåll som presenterar överdriver konstant en mängd olika hot, skapar en ständig känsla av att vi alla är under attack. De öser ur sig så många enkla lösningar på komplexa problem som gör att vi närmar lyssnarna närmar sig en punkt där de förändras.
Ständigt detta ”vi och dom”, en form av det klassiska folket mot fienderna finns idag i överdoser i dessa ”öppna och agendalösa samtal” bland de nya mediesatsningarna. Vare sig det gäller samtalspoddar eller mer klassiska medieplattformar. De vädjar budskapsmässigt till allas sämsta sidor och efter snart ett decennium av en sådan utveckling händer det saker.
Vilka normförskjutningar har det lett till i synen på varandra?
Jag vill återvända till att vi håller på att glömma att allt handlar om hur vi som grupp ska fungera tillsammans. Vi får inte ge upp om demokratiska grundvärden och behöver våga tro på demokratiska processer där makt kan fördelas och hänsyn tas till olika gruppers behov. Trots alla de olikheter som ryms inom ett samhälle.
Det är så enkelt att luta sig mot karismatiska ledare eller nya innehållsproducenter med sjuka räckviddssiffror även om de använder sig av metoder som är djupt oetiska och direkt bedrägliga. Det går inte att vi accepterar att alla andra medier, politiker och väljare anses vara mindre värda. Och vi behöver agera när vi ser initiativ där tvivlet på värdet av en fri press, legitima val eller det gemensamma bästa slentrianmässigt slängs in som lösningar.
Elon Musks intervjuer med såväl presidentkandidaten Donald Trump och Floridas guvernör Ron De Santis är exempel på två samtal som hyllades för sin äkthet och för att inte vara agendastyrt.
LÄS MER: Så försöker Elon Musk påverka valet.
I grunden är det så klart en tillgång att politiker gör sig tillgängliga för fler via nya mediekanaler. De når fler, på nya plattformar och i bästa fall nya målgrupper. De kan använda den högre graden av intimitet och närhet som de egna eller de nya innehållsproducenterna erbjuder.
Och visst kan makthavare i den miljön förmedla mer nyanserade och djupgående samtal som kanske går förlorade i mer rappa och korta format. Det är alltså inte här problemet ligger.
Men om politiker och andra makthavare medverkar i kanaler som helt saknar brist på medieetiska utgångspunkter kan de i den kanalen bidra till att desinformation och propaganda sprids. Vilket ibland säkerligen samspelar med makthavarens egna syfte för sin medverkan i just den kanalen. Och nya medieinitiativ som gärna flirtar med medieföraktet bör vi ständigt se upp med.
I ljuset av denna mer dystopiska medieutveckling var det glädjande att jag i veckan fick chansen att prata om precis detta i Fabriken. In och lyssna, om de nya medieaktörerna och politikernas relation till dem.
Brit Stakston är medgrundare av reportagesajten Blankspot. För Blankspot bevakar hon frågor om internet, medier och demokrati.
